Dagens bästa stund

Har hittat in i lite stabila rutiner nu 7 dagar in i lägret i Manilva Andalusien. 2 dagar kvar och rätt mycket cykel har det blivit. Vackert så det förslår och riktigt kul för det mesta. Men sen 3-4 dagar har jag en ny favoritstund på dagen. Det är efter cyklingen när jag sätter mig i solen och värmen in i en liten smatt på hotellet och njuter en sen lunch tillsammans med ett frostat stort glas Cruzcampo. Heaven on earth, det blir inte bättre än så efter en lång dag i sadeln. Idag en lysande grillad tonfisk med fin sallad och ris, toppklass.

Rundan idag var tänkt som 16 mil med 3400höjdmeter som jag skrev i morse. Vi började att cykla bort till Estepona och tog sen den långa Penss Blanca backen upp 14.2 km upp till 990 m över havet.

Hade bestämt mig att inte försöka gå med i de starka och lätta elitkillarnas fart och höll ett kontrollerat tempo kring 250 w upp för klättringen och kunde faktiskt njuta otdentligt av de makalösa vyerna högt över hvat och ner mot kusten och Estepona. 

Stannade till vid en utsiktsplats en bit innan toppen

Efter en utförslöpa fortsatte det sen med en ganska lång klättring till. Tog det fortsatt kontrollerat och kände mig rätt nöjd över beslutet att inte gå på rött idag. Tyvärr vurpade sen Marcus i nästa långa utförslöpa och skrapade sig rätt illa på vänsterhöft och armbåge. Turligt fanns ett pharmacy nära efter vurpan i nästa by som kåg nära där det blev ett ganska långt stopp för omplåstring. 

Marcus som är en hårding, så här ser han ut nu

cyklade sen vidare men vek av för knappa 10 mil och drygt 2300 höjdmeter. 

Några till anslöt och jag tog ett snabbt beslut att göra detsamma medan resten av gänget körde vidare enligt plan. Kan vara skönt att komma hem fräsch så här 7 dagen i rad med cykling, och ännu skönare känns det nu efter en härlig recoverytimme i solen efter en kanonlunch, en stor öl och en dubbel espresso. Hasta la vista!