Monark går bra men försäkring var det värre med

Ute på landet nu för ett par lugna sköna dagar med familj och släkt. God mat och mycket sport, hockey ikväll mot ryssarna och så förstås Girot. Vilken inledning det varit på Girot, stenhård. Kan bli en häftig kamp mellan Contador, Porte och Aru som alla såg starka ut igår och spurtade för livet om 4 bonussekunder igår. Såg på Cycling News att det varit mycket snack och även misstankar om elmotorer i cyklarna i år. Späddes på ytterligare när Cippolini kommenterade Contadors cykelbyte inför gårdagens slutklättring. Märklig debatt, känns ju helt absurt om det skulle existera "hjälpmotorer" i en cykel på Girot. Lite som ryssen i värja OS 76 eller när det var som hade ett eget elsystem inbyggt i värjan och kunde simulera träffar. Men som Gunde brukar säga "ingenting är omöjligt".

Torsdagshäng på landet framför girot

Riktigt skönt nu att läkningen går åt rätt håll. Var på läkarbesök i tisdags och doktorn sa att det såg bra ut och att smärtorna i högersidan beror på att jag har en spricka i ett eller fler revben. Smärta som gradvis ökar efter första en två veckorna och kan sitta i rätt många veckor. Men det känns som peaken ändå varit och att både nyckelben och högersida blir stabilt bättre.

Har nu tränat Monark måndag onsdag samt idag och det är superskönt att kunna trampa igång så smått igen. Känslan i kroppen efter ett bra träningspass igen efter de här mardrömsveckorna var magisk. 

Idag ett intervallpass 3x8 och givet förutsättningarna kändes det bra på ca 85-90% idag efter 2 lugna pass innan det. Pigga ben men naturligt, hårt ansträngd och effektsvag motor. Effekt idag ca 320, 310 samt 300 w på sista 8 minutaren. Har dialog med en kunnig idrottsläkare som säger att jag nu har en "omvänd" bloddopingeffekt i och med den stora blödningen och skador på revben och jag får räkna med ca 10-15% sämre prestanda nu ett tag innan full läkning.  Man får se det positivt nu har jag en bra chans att kunna förbättra mig tydligt igen. Det var ett tag sen jag kände så.

Tävlingplaner bordlagda men har inte släppt Siljan Runt den 6 juni än. Är anmäld och tanken är att en hel del ur Team Conti ska försöka sätta rekordtid. Kan nog bli övermäktigt och hinna bli i tillräcklig form för det men kanske kan hänga med en stund om recoveryn och träningen går bra.

Slutligen ett chockbesked från mitt försäkrinsbolag Gjensidige igår i brevlådan. Har skickat in 2 brev och en lunta med kvitton sjukjournaler och annat. Under dagen ringde en skadereglerare och hörde sig för lite om pedaler och andra grejer kring ersättning. Allt lät fine och jag väntade mig en hygglig peng tillbaka sammantaget utlägg och dagsersättning för sjukhusvård osv

Fick en smärre chock när brevet talade om att försäkringen inte gäller för att jag var med i ett tävlingslopp. Vilken rysare, tänk om de kommer kräva tillbaka sjukhuskostnader en hel vecka 4 dar extra hotell samt hemresa nu som SOS Scandinavia betalt. Kan ju bli hur mycket som helst. 

Har idag kollat med Mallorca 312 om jag omfattas av någon försäkring via dem. Fått ett initalt svar om att de har en försäkring och ska utreda status. Ja det är en jäkla soppa. Får hoppas att det löser sig på något sätt. Klassiskt med försäkringsbolag. Om det någon gång händer något så gäller den inte😣

Omstart

Hemma sen i torsdags, skönt att det sakta går åt rätt håll, men har lite mer ont än vad jag hade hoppats på, förutom nyckelbensbrottet så fick hela högersidan sig en rejäl smäll där revbenen tryckt in lungan så det känns som ett par revben skulle vara av. Var fullt upp i helgen med långresa till Falköping för en kompis bröllop med stor och kul fest med över 100 gäster. Full fart långt in på natten även om jag mestadels höll mig en bit bort från dansgolvet. Vad gäller cyklingen tar det nog minst ett par veckor till innan utecykling är att tänka på. Men jag börjar lite försiktigt med Monark hemma i "vinterstudion" denna vecka tänkte jag. Hade tänkt mig att det var färdigcyklat på Monark nu ända till hösten men det är väl bara att göra det bästa av situationen, bättre med Monark än ingen träning alls och benen vill snart röra på sig nu efter rekordlånga två veckor helt stilla.

Nu när man börjat smälta allting så känns det både bra och mindre bra. Det absolut viktigaste och bästa, jag blir relativt snabbt fullt återställd. Det mindre roliga är att hela min storsatsning under hela vintern och våren på med alla stenhårda intervallpass på GIH som jag nu skulle få skörda framgång av när utecyklingen och tävlingarna på hemmaplan tar vid "bidde ingenting" av. Jäkligt surt. Förutom diverse lopp i STHLM Cupen och Smackserien så är det Stockholmshelgen med Arlanda Test Track och Falkenloppet sista helgen i maj som känns heltråkigt att inte kunna ställa upp i. Det skulle bli mina sista lopp i elitklass innan jag tänkt klassa om mig till veteran. Hade verkligen tänkt satsa hårt på dessa lopp. Båda gick kanon förra året med en 6 plats på Arlanda och 7:e på Falkenloppet (som även gav DM titel i Landsväg herrelit) mot hårt motstånd. Utan skadan är jag övertygad om att jag varit i mitt livs form nu efter Mallorca och ännu bättre nu om ett par veckor. När man lagt ned så mycket tid och satsning som jag gjort så känns det vansinnigt irriterande att inte få chansen till ett bra avslut i elitklass innan jag går upp till veteranklass.

Men så är det i idrott, små små marginaler. För att kunna prestera toppresultat ska man inte bara lyckas den dagen tävlingen är. Förberedelser ska fungera friktionsfritt kanske t om. flera år i obruten rad för att kunna ha möjligheten att nå riktigt långt fram. Det var just det det hade gjort för mig ända till lördag den 24 maj. Har inte haft en sjuk eller skadedag sen hösten 2012 då jag opererade ljumskbråck. Har över tre års obruten bra träning bakom mig. Har aldrig vurpat heller, vare sig på träning eller tävling och på ett sätt var det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle ske, synd bara att konsekvenserna blev som de blev. Det stör mig också att vägen var så dålig där jag vurpade och en stor del av de sista 6 milen på Mallorca 312 lilla banan. En sak är väl att asfalten är gropig och dålig men att det är en massa grus i en skarp sväng är förbannat surt och kostade mig nu väldigt mycket, "Jag är inte bitter"..

Nya tag nya målsättningar. Veteran SM linje H 40 första veckan i juli blir nytt huvudfokus. Hade planerat att ta mig till Danmark redan nu till helgen för Köpenhamn Gran Fondo för att försöka kvala in till Veteran VM där final med linjeloppet går i Ålborg den 6 september. Vet inte om jag lyckas ta mig dit nu? Finns två vägar kvar, en är att vara bästa H45 gubbe i VSM. Inte helt enkelt som ni förstår. En annan är att ansöka och få en startplats via förbundet som brukar få några friplatser att dela ut. Men vet inte status kring detta, var oklart för någon månad sedan hos veteranrådet i förbundet om och i så fall hur många platser Sverige får. Har i alla fall ansökt om startplats, så vi får väl se om det kan bli något Masters VM i år när det nästan går på hemmaplan. Egentligen är det ju nästa år jag har den relativt bästa chansen att konkurrera då jag blir yngst i H 50 men vet inte vart det går då och det vore ju kul att få tävla i H 45 en gång också nu när det går så nära i Danmark.

Kommer rätt trasig i mål som 13 man på Mallorca 312 korta sträckan 167 km de sista 50 km efter kraschen helt solo på mestadels mycket dålig väg med brutet nyckelben, trasig pedal och sadel.

 

 

Ibike data hela loppet

 Ibike data från kraschen och till mål

 

Välförtjänt diplom

 

 



Stora kakan fram sa Max

Sitter i loungen och väntar på planet som ska ta mig hem. Lite synd nu när vädret är så fint och smärtorna börjar avta:-), just kidding.

Var för typ 6 gången inne i Assos butiken i Playa Del Muro igår. Som den shopoholic man är blev det några nya oumbärliga grejer, shorts handskar o tröja. Min "kompis" Max Hurzelers cykel från VM vinsten 87 finns på display där.  Ser ut som den är från 40 talet, men snacka om att han körde med en "manlig" utväxling 66/12 frågor på det? Jag har en annars om det är någon mattenörd som kan räkna på det. Hur fort cyklar man med 90 kadens på den? Har inte riktigt begripigt mig på hur motopacing på bana funkar? Men det lär ju ha gått galet fort med den utväxlingen.

Fit to fly certificate - I morgon flyger jag hem

Det var banne mig det finaste diplom jag fått någon gång sa jag till den kvinnliga doktorn som gav mig ett "fit to fly" diplom och ulåtande efter ultraljud på armen idag som inte visade någon blodpropp eller risk för det. SOS har nu (efter ett gäng samtal) bokat in mig på SAS Palma - Sthlm imorgon kl 10.45. Lycklig!

Det firar jag nu med en Mojito på schyssta Fusion 19 och snart på Los Clavelos där jag "brukar äta middag". De har ett så vansinnigt gott lokalt rödvin från Binissalem eller Binladen som vi brukar kalla det när vi cyklar igenom. Ses Nines heter det och på perfekt solostorlek 50 cl så man klarar fördrinken också:-)

Ungefär där ligger "Binladen"

Max Hurzeler Champions Club Member

Dagarna går i sakta takt. Armen blir också bättre men tyvärr även den i sakta takt, alltför sakta tycker jag. Undersökning med ultraljud imorgon kl 12 för kontroll om den är flygduglig i närtid utan risk för blodpropp. Även om det är tusenfalt bättre här ute i det fria vid havet än på hemska Muro Hospital och allmäntillståndet går åt rätt håll så vill jag bara HEM NU. Inte min favvosysselsättning att äta frukost, lunch & middag på restaurang ensam dag efter dag även om maten och vinet är som himmelriket mot sjukhusmaten. 

Ligger just nu under ett parasoll och tittar ut mot havet och bergen, vackert som ni ser och 25 grader varmt. Rätt plats fel tillfälle.

Igår lunch fick jag i alla fall sällskap en liten stund av självaste Max Hurzeler. Vem är det tänker du som inte varit på Mallorca? Ni som varit där har garanterat inte kunnat undgå att se hans namn i 

princip överallt. På var och varannan cykeltröja, hyrcyklar, på bussar, sponsor av alla lopp,  ja överallt ser man hans namn. Max Hurzeler är en gammal bancyklist från Schweiz (motopacing) och världsmästare från 1987.

Men hans cykelframgångar är ingenting mot hans affärsframgångar. Man får lätt intrycket att han äger halva Mallorca. 

Jag kände igen honom från tidigare år jag sett honom här då han kom fram till mig igår när jag ensam satt och åt lunch på en restaurang bland en massa tyska cyklister på gruppresa. Han såg att jag hade mitella och axelskydd kom fram och och frågade vad som hänt? Jag berättade att jag vurpade på Mallorca 312 klev upp, fortsatte de 5 milen till mål med brutet nyckelben och har sen dess spenderat 5 dagar på sjukhus. 

På Muro Hospital frågade Max? Ja sa jag. Stackars sate sa Max (som inte heller verkade tycka att Muro Hospital är ett toppensjukhus). Vi pratade en stund sen tog han upp ett visitkort och skrev på det och gav till mig och sa gå bort till min butik här 100 meter bort och lämna kortet och säg att du ska ha en Champion tröja och hälsa från mig. Thank you so very much, most kind of you, sa jag.

Åt sen upp angusburgaren och drack upp ölen och gick bort till butiken och lämnade kortet. Killen bakom disken tittade på det och gick iväg och hämtade en schysst hoodtröja med Champions Club Member tryckt på och sa. De här får vi inte sälja eller ens själva ha. Bara till för Max personliga invites. Stort tack sa jag. Vänlig gest av Max, nu är jag med i hans Champions Club, nu fattas bara att bli världsmästare.. 

.

5 svåra dagar

Free at last!  Utsläppt från "gökboet" General Muro Hospital

Jag är tillbaka på vårt hotell från förra veckan Iberio Star Parc Alcudia hunnit dricka ett glas cava och ätit en stor pepparstek med en öl gud så gott! Kajsa och jag har 18 årig bröllopsdag idag och det var väl inte så här den var tänkt att firas men skål min älskade fru! 

Jag hoppas få flyga hem torsdag eller fredag om onsdagens ultraljud ger ok att svullnad i arm gått ned tillräckligt. Nu längtar jag bra efter alla mina tjejer❤️.

Blev utskriven efter lunch idag efter 5 av de psykiskt jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag säger bara fyfan vilket hemskt ställe. Förpassad i ett litet kalt rum med ljusblå helt tomma väggar. Temperaturen var aldrig under 30 grader. Ett draperi till grannen i rummet som sov och snarkade ljudligt med en meters lucka. Inget fel på den stackars holländaren som brutit benet men jäklar vad han snarkade.

Så här låg jag och svettades och våndades mellan hopp och förtvivlan på dagar och nätter.

Men värst, värre än värmen och kanske ännu värre än den fullständigt katastrofala maten som luktade lika illa varje gång och hade precis noll i smak, förutom det som var direkt äckligt. Allra värst var den spanska vårdpersonalen som ( med några få undantag) inte kunde ett ord engelska, bara snabbt rusade in i rummet, hårdhänt bytte droppflaska, slet i katetern på armen, ställde av matbricka eller 2 ggr om dagen tog blodtryck och lite andra värden. Inte en tillstymmelse till medmänsklighet eller värme. Jag är inget för dem, mer som boskap om knappt det. Sällan om någonsin känt mig så mycket på fel plats och led verkligen mentalt dessa dagar. Det var väl i sig inget fel på doktor / behandling eller vård bara det extremt dåliga sätt den levererades på. 

Äntligen utan mig i sängen och under ser ni den snarkande Holländarens nygipsade ben

Men jag hade Linn! En fantastisk norska som var lika professionell, charmig och full med mänsklig medvärme som hon var söt. Hon jobbade inte med vården i sig utan mer vid in och utskrivning, kontakt med försäkringsbolag och som tolk till doktor och sånt. Hade det inte varit för henne och hennes support tror jag nästan jag hade brutit ihop igår. 

Tack Linn!

Den här vistelsen och upplevelsen blev som ett experiment och nästan som ett kusligt uppvaknande för mig hur bräcklig jag är som människa både fysiskt i och med min skada men framför allt psykiskt. Hur lite som behövs för att du snabbt är på väg att bli nedbruten. Har alltid uppfattat mig själv med starkt psyke. Det gör jag nog fortfarande. Men den här resan får mig verkligen att tänka på hur snabbt allt kan ändras.

Då är jag ändå exceptionellt lyckligt lottad med små små ilandsproblem. Tycker man att ett brutet nyckelben och kanske nu med den svåra komplikation och blödning det blev för jag cyklade 25 mil med det, att en dryg månad utan cykelträning var bland det värsta som kunde hända. Då har man inga stora problem. Det hade ju räckt om rygg, huvud eller annan vital kroppsdel träffat vegetationen där höger pedal gjorde och krossades då hade det kunnat gå riktigt illa.

Men det är egentligen inte det som är min poäng utan hur relativt allt är. De rika, vi som lever i västvärlden vi vill hela tiden ha mer, mer prylar, status eller pengar. Eller som i mitt fall lite av ovan men mest jakten på den optimala fysiska idrottsprestationen utifrån mina förutsättningar. Det är den som drivit mig så långt och som nu tidigare i veckan här nere kanske lite väl långt. 

Den sjuke har bara en önskan, att bli frisk. Den hungriga har bara en önskan, att bli mätt. Det konstiga är hur anpassningsbar människan är till alla ovanstående situationer och på något märkligt sätt verkar dra ifrån lite lycka från de som har det på pappret allt och lägga till lite livsgnista och glädje till många som verkligen behöver det och som saknar det mest grundläggande.

Jag kommer att tänka på jorbävningen och katastrofen i Nepal. Hur hemskt och orättvist det är att ett av jordens fattigaste länder drabbas av det här. Har en speciell relation till Nepal då jag var där en månad och vandrade i bergen under en långresa i Asien 1990. Vi stannade en knapp vecka i huvudstaden Kathmandu och tro det hände grejer. Vi hamnade mitt i en statskupp med revolution, skottlossningar och sammandrabbningar mellan militär och demonstranter på gatorna, riktigt läskigt. Sen gick vi gick 3 veckor till fots runt den mäktiga och obeskrivligt vackra bergskedjan Annapurna. Vår vandring började kring 1000 meters höjd och tog oss över ett pass på 5400 höjdmeter.

Viiken upplevelse och minne för livet. Inte alls fritt från strapatser där jag blev både höjdsjuk och svårt magsjuk under 21 mila vandringen. Men herregud så vackert.

en natur nästan bortom civilisation med bara små små byar helt utan koppling till omvärlden på den tiden. Inga bilar bara små gångstigar och mycket sällan elektricitet. Man mötte ofta bybor lastade som mannen på bilden. Otroligt stt se alla  urstarka stenhårda nepaleser.

Alla var glada och otroligt gästvänliga till oss utlänningar som tog oss dit och bodde i dera enkla hostels för runt 15 kr natten. Och alla barnen, dessa Nepalisiska barn de är bara världens sötaste. Många av de här byarna blev totalförstörda i förra veckan och många av de här barnen dog. It's a rough world.

Här ligger jag med brutet nyckelben på Muro Hospital Mallorca

Haft roligare dagar om man säger så. De andra i "Klungan" sitter på planet hem nu och hade traditionell avslutsmiddag igår kväll med sedvanligt firande av en fin cykelvecka. Min blev lite mindre fin. En riktig berg o dalbana både fysiskt och psykiskt som tyvärr inte tar slut än på några dagar. Har legat i sjukhussängen nu två dygn

och skrivs ut tidigast söndag. Om allt går bra härifrån kanske hemma tisdag eller onsdag. Talade med Kajsa på tel för en stund sen. Man vill ju bara hem till fru och barn nu. Hinner inte hem till vår 18 bröllopsdag på måndag nu heller.Tungt.

Det började så bra med fin fin prologcykling i fredags 7 mil

Klungan fredagsfikar i Petra 

och det kändes kanon i kroppen inför Mallorca 312 på lördagen. Det gick ju också jättebra fram till kraschen som jag skrev om i racereport häromdagen. Fortsatte loppet 5 mil solo för en fin 13 plats mindre än 10 minuter efter segraren. Hur det gick till fattar jag inte nu. Inte bara en trasig pedal och sadel utan även med brutet nyckelben i 5 mil på riktigt dåliga vägar. 

Brutet höger nyckelben

Pedal och sadel som jag cyklade 5 mil solo med utan att bli omkörd av någon av de 1400 som körde korta banans 167 km.

Lite oskön lutning och vinkel

Det sägs ju att man inte är cyklist innan man vurpat ordentligt och brutit nyckelbenet. Gissar att jag kvalificerar mig nu. Och räckte inte det så cyklade jag 20 mil och 7 timmar till med det brutna nyckelbenet 3 dagar senare på tisdagen. Men nu med nya pedaler och sadel fixad i alla fall:-)

Det är för att jag cyklade så mycket i tisdags jag ligger här nu. Inflammation och svullnad har blivit så kraftig i höger axel och arm att jag inte får flyga med blodpropp som risk. Så stillaläge och en massa smärtstillande och inflammationsdämpande dropp hela tiden  är behandlingen. Oerhört segt nu svullnaden har inte gått ned alls sen i onsdags och min högerarm är STOR.

Från i onsdags morse när jag var på väg ut igen med en högerarm nära Arnold klass sa kompisarna stopp och jag gick som tur var till sjukhuset istället

Idag har de satt på 2 skydd en slags sele som ska hålla axlarna och nyckelbenet i bättre läge och en mitella för att vila armen i. Igår kunde jag vara uppe och gå lite och fick sköna 5 minuter ute.

Nu är jag beordrad sängläge tills vidare. Från mitt rum ser jag den långa skorsstenen vid fabriken på slutet av den klassiska "vassvägen" från Sa Pobla till Alcudia och Playa Del Muro. Det är ofta slutspurten hem på våra rundor så även i onsdags och när jag ser den nu gör det lite extra ont i hjärtat. Det är ju där jag ville vara pigg och stark. Inte här trasig och trött.

Vy med brutet nyckelben från Muro Hospital

Trevligare vy med brutet nyckelben i måndags.

Hela gänget laddar med en nightcap innan tisdagens 20 milare.

Hur kunde jag vara så dum att cykla med brutet nyckelben? Berättigad fråga. Ja under loppet så var det väl instinkt och adrenalin som tog mig i mål trots oerhörda smärtor sista timmen. Men i tisdags? Ja det enkla svaret är att jag inte trodde det var brutet, var och röntgade i lördags efter loppet och läkaren sa att det inte var brutet och att med "bara" mjukdelar skadade så hade jag fått besked av läkare att det är ingen fara att röra på sig. Lite osäker dock på om röra på sig betyder en runda på 20 mil och en hel del berg?

Jag fick tag i bra starka smärtstillande Tramadol (vet ni vad ni ska ha om ni kör med svåra smärtor någongång) och sen körde vi. Visst gjorde det ont i nyckelbenet stundtals. Specieltt på SPD vurpan i centrala Palma då var jag rätt liten och klen:-( men kunde ju inte tro det var brutet och trodde det snabbt skulle bli bättre nu med härlig cykling torsdag o fredag. Det blev precis tvärtom.

Fantastisk fin men lika dyrköpt utsikt i tisdags mellan Banyalbufar och Estellencs

Första röntgen inget är brutet sa doktorn.

Ja gjort är gjort och ingen ide att älta. Det kunde ju gått ännu värre, inte minst i själva vurpan men blev även livrädd innan de hittade brottet då de pga superhöga proteinhalter i blodet i onsdags först misstänkte blodpropp eller något som heter Rabdomyolys och kan bli helfarligt med döda muskler som skickar ut en massa protein i blodet som kan slå ut njurar och gå riktigt fel. 

Nu var det "bara" nyckelbenet om än med onödiga komplikationer men det borde vara bra på någon vecka. Gud vad jag längtar hem nu.

.