lördag 13 februari 2016

Jaws vs Lyon 25 - Practice makes good!

Vilken film. Så fantastisk äkta, stark och helt galen. Se den här 11 minuter långa filmen om hur Aron "Jaws" Homoki tar sig an den obesgrade Lyon 25 trappan. Han försökte  2014 med ödesdigra konsekvenser och blev skadad i 8 månader. 

Bilder från första fallet

2015 ett år senare när han läkt ihop kommer han tillbaka med sitt crew fast besluten om att besegra trappan. Han försöker och ramlar. Han försöker och ramlar igen, igen och igen. Vakter kör bort dem, skateboarden går sönder av det extrema trycket i landningen. Är det ens möjligt? Svenske legenden Ali Boulala har försökt med trappan förut och misslyckats. Han är med nu och supportar. Gåshud när Ali berättar historien på slutet om trappan. 

Allt går och går det inte så går det ändå.

Practice makes good!



söndag 7 februari 2016

Svacka i solen på Skålhamravägen


Vilken härlig vårlik eftermiddag i Stockholm. Förmiddagen var säkert också lika fin men då satt jag och Sara i en mörk biosal på Mall of Scandinavia och såg En man som heter Ove och ja han var ju lika bra som alla säger Lassgård, likaså Bahar Pars. Jäktade hem från bion och snabbt i cykelkläderna för att kunna få dagens pass innan skymning.

På schemat stod det 2 timmar med 5 x 5 i zon 5 (på max). Hade en dålig dag i benet. Värk och haltade värre än vanligt till och från bion. Brukar kännas bättre på cykeln men anade en tuffare dag så jag tog två Diklofenak och rullade sakta iväg och hoppades på det bästa. Underbart cykelväder vid 14.30 när  jag kom ut. Tyvärr inte lika underbart i benet, en rejäl svacka med känning lite överallt i benet. Det är verkligen två steg fram och ett tillbaka nu.

Insåg rätt snabbt att det var helt fel dag för hårda intervaller så jag försökte nollställa och rulla sakta, försöka mjuka upp leder och nervbanor och njuta av eftermiddagssolen på fina Skålhamravägen istället för mjölksyra.


Tänkte cykla Skålhamravägen bort till Vallentunavägen och sen vända hem för ca 1.20 lugn rull men det började glädjande lossna efter en halvtimme i benet och vid vändningen efter 40 min så provade jag en hyfsat hård 5 minutare. Kändes inte direkt fabriksny, men betydligt bättre än jag gissat en halvtimme tidigare så svängde höger vid Gudbyvägen och körde den fina ca 5 min långa sträckan som gjord för max intervaller. Kuperad, fin asfalt och nästan aldrig någon bil, bort till Frestavägen.

Glad över att värken lättat cyklade jag resterande 4 intervaller, två i vardera riktning. Trots att jag tog i så mycket jag kunde kom jag inte upp över 147 i puls, men intervallerna kändes ändå som de tog bra och det var jobbigt jobbigt. Hur var det nu man skulle tänka? "Smärta är bara svaghet dom lämnar kroppen". Nej man får inte bli dumdristig nu och köra på för snabbt, för mycket. Det gäller att lyssna på kroppen, men jag känner den hyggligt även om skadeläkningen nu är ett vitt blad. Det känns dock som dagar med mycket gång och ingen cykel ofta ger mer värk än både och.

Efter ett steg bak idag hoppas jag på två fram imorgon. Hej!

lördag 6 februari 2016

5 sorters efterrätter och 9 mil

Blev en 9 mils solotur idag. Grannen Lasse G skulle med men började snacka om iillamående vid 12 när vi skulle åka så han la sig i soffan för att se Sundby åka hem Holmenkollens 5 mil istället. Vekling:-). Man vinner inga cykellopp från soffan, så jag trampade iväg själv. 3 timmar var på schemat med 2 hårda tjugor. Gick oförskämt bra första timmen och jag hade över 30 snitt borta vid Markim efter 3 mil med dubbdäck och 125 puls. Tyckte inte vinden var så mycket med heller så jag började undra vad Kajsa hade stoppat i tårtorna från kalaset igår. Men det var nog lite mer medvind än jag trodde. Som så ofta när man kör hemåt åt andra hållet känns den lite mer om man säger så. 

Hade ändå väldigt bra energinivå och ganska lätta ben hela tiden. Känner av skadan men inte på när som när jag går och kan cykla i stort sett utan hinder. Det var lite duggregn men inte kallt och kunde trycka på bra i intervallerna mellan timme 2-3 som jag höll ca 142-150 puls i. Den andra intervallen körde jag i ren motvind sista milen på Almungevägen bort mot Upplands Väsby. Försökte hålla 30 snitt men klarade inte det helt i vinden och fick 20.45 på milintervallen. Var ändå helnöjd med det, framförallt med känslan.Grym träningsrunda och kände mig hyggligt ok snabbt efteråt.

Vera fyllde 10 igår och Alice 17 på onsdag så det var stor firande hemma ihår. Middag med 18 pers släkt och vänner så det var fullt i köket. Känns lite konstigt på något sätt att de många åren med småbarn nu är slut. Nu kommer det gå snabbt. Snart är även vår lilla Vera tonåring. Man vill inte riktigt, hur kul det än är att se dem bli stora så vill man ju ha kvar sin lilla prinsessa. Det sägs ju små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer, men det tror jag inte på, i alla fall inte från de här älsklingarna.
Födelsedagstjejerna

Mycket presenter mat och glada miner igår.

Kajsa hade som valingt en fullträff med maten och efter en grym örtmarineradkyckling med avocadosås serverades en orgie i efterrätter med 5 olika alldeles för goda äppelkakor, tårtor och annat. Inte konstigt att energin var bra på dagens cykling..

Svåger Henke stabil maralöpare runt 2.55 sprang 26 km idag med 4.30 snitt på 136 puls såg jag på Strava. Han hade nog också glädje av tårtenergin idag. Luktar pers på maran i år där. Han har snittat en mil per dag 2016. Övning ger färdighet..


torsdag 4 februari 2016

Bra Åstrand och MAF test

Haft en bra energinivå senaste veckan och känt mig klart piggare än på länge. Om det beror på att höftskadan börjar läka bättre eller den nästan helvita månad  jag snart haft vet jag inte? Det kan också vara effekten av ett magic naturläkemedel  jag testar sedan en vecka. Kanske en kombination av allt ovan men en helskön känsla att känna sig skarp och klar i huvudet är det i alla fall. Har även tränat på efter bästa förmåga i flera månader nu  och känner att min aeobiska form är på bra väg mot nivåer innan olyckan i höstas.

Gjorde ett par tester igår på Monarken för att checka aerobisk form. Först ett Åstrand test via appen Fitness Test. Ett enkelt och bra test jag då och då tar i början av ett pass efter 5-10 min uppvärmning då det blir som en lite förlängs uppvärming och bra statuscheck. Testet körs enligt nedan.
 

Brukar göra testet på 4 kg a 60 kadens och 240 w. Igår kändes det riktigt lätt och pulsen slutade på 124 efter 6 min och gav resultat. 


I närheten av mina högsta värden i samma test även innan skadan vilket förstås är kul och ger ett bra besked om att jag snart är tillbaka. Nu ska jag bara lära mig gå ordentligt igen (går fortfarande som Zeb Macahan) och har ont av gången även om det sakta sakta börjar lätta. Efter Åstrand testet körde jag ett MAF test. Det är också ett test jag gjort frekvent de sista 3-4 åren och är ett utmärkt sätt att testa aerobisk form. Har skrivit om det många gånger och vill du läsa mer om hur det fungerar kan du göra det HÄR i ett inlägg jag skrev för 3 år sedan på bloggen, (herregud vad fort tiden går).

På grund av att tiden sprungit iväg så fort och jag har fyllt 49 så blir min formel 180-49 = 131 +/-5 slag beroende på allmän extra bra eller extra dålig form / utveckling så jag lägger på 5 slag och får då 136 i MAF puls i år. Valde 3,2 kg i motstånd och kadens mellan 87-93 runt 290 w första 10 minuterna, när pulsen gick upp mot 139 fick jag backa ned lite till ca 82-86 kadens och kunde hålla det resterande tid för ett snitt om 274 Monarkwatt över 30 minuter på testet. Det är 20 w från min högsta notering men då hade jag ca 140 i snittpuls nu var den ca 137 så ett bra besked till och inte minst var känslan lätt hela tiden.

Slutade med två styrkeintervaller x 5 minuter stående på maxmotstånd 7 kg och 45 kadens och 315 gick helt ok och tog inte helt slut så jag spurtade sista 30 sekunder på sista för att se hur hög kadens jag kunde nå på 7 kg. Kom upp till 92 kadens och 644 w innan det tog slut. En bit från Försteman om man säger så som står i två minuter och trycker 700 w på när han rostar bröd i Videon ni säkert sett. Men det är klart jag har inte 74 cm omkrets runt låren och gör inte flera set med djuba knäböj på 10 x 200 kg heller. Jag har precis börjat lite försiktigt med rehabknäböj och 40 kg på stången, och det känns som det tar ett tag innan jag kan öka vikterna, men jag är på väg tillbaka..
 



onsdag 3 februari 2016

Klubbtröjor Stockholm CK 2016 från Bioracer


De här blev ju riktigt snygga! Eller vad tycks? Kul. Våra nya tröjor från Bioracer i Stockholm CK. Tävlingströjan är den mörkblå med orange, gul och röda revärer så den kommer matcha den orangea Crescent cykeln. Ska bli ett nöje att få dra på sig dessa hitech tröjor, byxor och även tempodräkten (ja kanske inte så lätt att dra på sig just den men om det går fort så är det ju desto roligare). Bioracer är ledande i världen på högteknologiska aerodynamiska cykelkläder och används av många pros och landslag som te x det belgiska.

Här Tony Martin med sin karakteristiska öppna mun när han kör hårt i tempo. Finns lite krut i de benen..

Bring them on!

tisdag 2 februari 2016

Fail på 20 minuter intervall

Tänkte jag skulle försöka att maxa en 20 minuters intervall ikväll. Vilodag igår så kanske fanns chans till pigga ben? Efter handling och middag var jag på Monarken strax efter kl 8, alldeles för mätt så jag siktade på en lång uppvärmning a 40 minuter på lågpuls. Kändes sådär och lättade inte helt men försökte mobilisera kraft och trampade igång på 4 kg och 87 kadens. Gick ok första minuterna men redan efter 4 minuter började jag mentalt vekna. Tänkte jag tar 10 minuter och sen "får jag se". Ingen optimal inställning. Mentala inställningen gick från tveksam till direkt dålig under nästa 2 minuter och redan vid 6 minuter lämnade jag in ikväll. Fail. Händer inte jätteofta att jag bryter träningspass av "lättja" att inte orka ta i, men det gjorde jag ikväll. Ja ja det går fler tåg man får inte låta det bli en vana bara.

måndag 1 februari 2016

When enough is enough..


Nu får det räcka tyckte Steve Abraham. 4317 timmar cykling på lite drygt ett år och drygt 10 000 mil räckte inte för rekordet på ett år som sedan 1939 hölls av Tommy Goodwin på 75 000 miles vilket blir drygt 12 000 mil. Steve beräknar att han tappade ca 10 000 miles på det benbrott han råkade ut för när han blev påkörd och bröt ankeln. Han tvingades till hela 17 dagars vila..

Han beslöt sig efter benbrottet att börja om rekordförsöket och hade planerat att cykla till augusti i år för att kunna slå det. Vilket då skulle inneburit drygt en Vätternrunda om dagen i 1.5 år. Men nu fick det räcka, häromdagen stannade han. Lite som Forrest Gump när han sprungit genom hela USA och tyckte det räckte.

Som om inte eländet räckte för stackars Steve så slogs rekordet nu precis parallellt av jänkaren Kurt Searvogel 53 som klämde in 76 000 miles januari - januari. Det blir lite drygt 32 mil om dagen eller ca 390 Vätternrundor på ett år. Frågor på det?

Ja herregud, det finns alltid en ny nivå av galenskap i någon människa någonstans, och hur galet det än är tänk vad en motiverad människa är kapabel till.