söndag 2 juli 2017

VSM H 50 linje - Silverpilen

När jag kom hem igår kväll efter 55 mil bil från Sidensjö / Övik kom Alice min äldsta dotter fram till mig när jag klev ur bilen och sa grattis, kramade om mig sen sa hon "Ok pappa man kanske kan säga att du är bland de bästa gubbarna nu efter två silver men du är ju inte 1a liksom. sopa!:-)

Underbart att komma hem till mina stöttande tjejer igen.. Vilken helg vi haft alla masters cyklister uppe i Övik och Sidensjö. Bedårande vackert och fantastiskt fina SM banor men allra bäst var vädret. Helt sagolikt. Jag tävlar gärna på en parkeringsplats om det skulle vara så i sånt här sommarväder. Magiskt!

Gårdagens linjelopp var väl egentligen huvudmålet för året. Jag har "bara" haft juni planer för årets cykling först STHLM 4 dagars sedan Vätternrundan och VSM för att sedan nollställa, fundera över hur, om och var jag vill tävla i cykel efter de hemska olyckorna 15-16 har det här med cykeltävling eller inte fått bida sin tid för att känna in vad kropp och själ vill.

Juni projektet med 3 stora event är nu klart och det har ju nästan varit löjligt lyckat men först lite mer om loppet igår. Ja du har ju redan av titeln och inledningen förstått att det blev silver igår också. Robban en kollega gratulerade men tyckte att det var onödigt mycket colour coordination med mitt hår och medaljerna i helgen. Får väl färga det i guld nästa år:-)

Gårdagens prispall i H 50 linje

Firade temposilvret från fredagen lite kvällen innan linjet  med en trevlig middag på en solig uteservering med ett gäng SCK are.

Sov sen jäkligt kass. Det var en stor spelning med band och disko vid kajen utanför Elite Hotel till klockan två på natten. Men humöret var bra och jag var inte så stressad över det. Kände däremot på den korta uppvärmningen en förnimmelse av att idag var inte kropp och ben i bra form. Hade också lite mekaniskt strul med växlingarna Sram Etap och det lånade bakhjulet. Växlingarna hackade lite och 53/11 rasslade. Ja ja det får gå hinner inte skruva och kan inte heller riktigt. Det verkade ändå relativt marginellt och rullade fint på den nypudrade och vaxade titankedjan.

Iväg i mycket lugnt tempo vilket var hur skönt som helst för mig för jag kände ändå redan i de första uppförsluten en högst oskön känsla i ben ackompanjerad av hög puls trots mycket måttlig effekt. Oj hur ska det här gå? Jag som hade tänkt köra offensivt idag och försöka vara med mot slutet, ensam eller i en mindre grupp helst utan spurtfantomen Torbjörn De Jager. Men det var bara att acceptera en ny game plan hade absolut inte kroppen för att börja stöta tidigt. Den totala tömningen på tempoloppet dagen innan hade nog tyvärr tagit hårdare än jag hoppats. Det är också lynnigt med formtopp "post Vättern" det var likadant 2014, var extremt bra veckan efter för att sen till SM ytterligare en vecka senare dala brant. Samma känsla nu två veckor efter VR även om tempoloppet gick grymt bra resultatmässigt så motsvarade inte fart och relativprestation riktigt den förhoppning eller nivå jag hade veckan innan. 

Jag försökte tänka positivt efter några mil och det har ofta hänt, ja nästan alltid  att jag blir och känner mig bättre och bättre ju längre loppet går. Problemet här var väl kanske att just loppet inte går så långt det var "bara" 86 km. Förvisso VÄLDIGT utslagsgivande kilometer med ständiga böljande vägar och några rejäla backar med den fruktade Gensjöliden på 3 km med 6% snitt efter 5 mil strax efter vändning på väg hem. Det var nog inte bara jag som gissade att där kommer fältet om 50 H 50/55 cyklister splittras big time. Kanske av det skälet hände inte så mycket fram till dess förutom att tre starka H 55 försvann i stort sett omgående och hade kanske en dryg minut som mest. 

Såg till att ha korn på Roger Claesson, den överlägsna tempomästaren och sannolikt den åkstarkaste i fältet. Visste ju att Rogers chans till guld är att inte ha med sig Tobbe in till spurten och att han tänkte gå hårt i backen och som på beställning gick han till front direkt vid foten av backen. Jag direkt klistrad vid hans bakhjul. Nu du Jonas, moment of truth, nu släpper du inte 10 cm från Rogers bakhjul innan vi är uppe om dryga 7 minuter ok? Se bilden som jag nyss fick av Roger tagen mitt i backen så ser du att jag höll planen:-)
Var nervös där i början på om jag skulle klara Rogers  hårdkörning med 25 kmh i backen, men efter halva kände jag att det går bra om än med möda och puls över 90%. Tittade inte bakåt förr än vi var nästan uppe och såg då att de flesta var avhängda men vi var nog ändå ca 10 kvar och hade nu utbrytarna från H 55 nära.

Uppe på platåerna och de fina utförskörningarna fick jag bättre självförtroende igen. Mina lånade Enve hjul med Specialized Turbo Cotton var grymma och rullade extremt bra utför. Hade också pumpat dem betydligt mindre efter Stefan Ljungberg visat mig på "matematisk fakta" för bredare hjul. Det satt 26 mm bak och 24 mm fram. Fick fram 6 bar rekommenderat bak för min vikt och 5.1 fram. Brukar ha runt 7 men tog nu 6.2 och 5.2 och hej vad det rullade:-). Det här kommer jag att klara, jag kommer inte bli avhängd av någon nu men orkar jag göra skillnad själv innan en spurt? Tobbe åkte fortfarande lätt och fint och såg stark ut. Det var mycket jag, Tobbe och hans CRT kollega tillika min VR kollega Stefan Kuhl (som sen snyggt vann H 55 igår grattis Stefan!) tillsammans med Roger och någon till som låg i spets.

Vi kom ned till vänstersvängen och hade nu två rätt tuffa motvindsmil hem dock inte alls lika mycket vind som på tempot dagen innan. Kände mig lite starkare och gjorde en attack. Tobbe på som en igel och täckte snyggt med de andra på rulle. Orkar jag attackera igen? Balansgång, blir det spurt har jag bra chans där också i den decimerade tätklungan. Roger gjorde en kraftig attack i en av de kraftigare motluten som var kvar. Det tog hårt men kunde gå med, några till fick lämna in och jag tror vi var 7 H 50 kvar nu. Stefan Kuhl och urstarke H 55 tempovinnaren Thomas Nyberg hade strax innan glidit iväg solo då vi körde rätt lusigt vi som var kvar i H 50. Efter Rogers attack blev det ingen mer och det gick sakta sakta in mot spurt. Vi åkte mest och tittade på varandra. En dryg km från mål glider Stefan Johansson Valhall smygande ifrån på högerkanten han får en 30-40 meter och börjar höja farten. Tittar lite på de andra. Ingen reagerar. Jag vågar inte låta honom gå längre om han slår på en långspurt nu och bryggar ikapp med resten efter mig. Blir lite seg men det slår av igen som tur är med tjuv och rackarspel inför sista 500 och den stundande uppförsspurten. Nu ska det avgöras. Ready to go - Take no prisoners - Unleash hell!.

Har Tobbe på vänster sida lite bakom i ögonvrån. Hinner tänka nu måste jag gå precis när Tobbe går all out. Fan också PÅ NU! Trycker max, det kan gå om jag bara får kontakt, då är sista 75 ingen lek och jag kanske kan utmana och ta mig om. Trycker allt jag har. Då växlar kedjan tyvärr över mellan tvä drev, fram och tillbaka två, tre gånger. Jag tappar moment och kraft och inser att "there goes my dream". Tobbe trycker vidare med full kraft och är ett par meter före mig vid mållinhen och jag håller precis Fredrikshofs Staffan Andersson bakom mig, se bilden.


Blir lite tom i tanken och sinnet precis efter loppet åker fram och gratulerar Tobbe. 3 raka VSM H 50 linje guld. Mästarnas mästare! Så oerhört imponerande Tobbe, stort grattis! Känslorna pendlar, är vansinnigt besviken, ville verkligen vinna linjeloppet och är förbannad att jag inte hade full ordning på mekaniken som nu strulade vid värsta tänkbara tillfälle. Det är absolut ingen bortförklaring Tobbe hade nog sannolikt vunnit ändå, det är bara vad som hände och jag är förbannat besviken på mig själv att jag 1 inte gick först i spurten som jag gjorde på Markim nationaldagsloppet några veckor innan och lyckades ta Tobbe. 2 inte ser till att allt är hundra innan start med cykeln. Lite typiskt mig, äh det ordnar sig nog. Den här gången gjorde det inte det.

Notera den "stagade" 50 skylten i bakgrunden.

Samtidigt är jag också väldigt glad att jag är där och tar ett silver för andra dagen i rad. Det är aldrig enkelt att vinna eller ta medalj på linjelopo. Speciellt inte på svenska mästerskapen när man fightas med en lite sliten kropp och kanske form på väg ned efter en topp. Ser idag också på effektsiffrorna att de är klart lägre givet den uoplevda ansträngningen och pulsnivåer vilket stödjer min känsla av  en svagare kropp igår. Så med det är jag sammantaget väldigt nöjd att lämna det vackra Sidensjö landskapet i bästa sommarskrud. Hade en tuff målsättning med medalj i både tempo och linje och åker därifrån med två silver. Klart som tusan jag måste vara helnöjd då? Ändå satt jag där i bilen hem stundtals lite halvt melankolisk och tänkte om inte om hade varit..

Men idag känns det mycket bättre. Summerar Juni satsningen med resultaten STHLM 4 dagars 2-7-2-1 och 2:a totalt. Vätternrundan 6.52 och en magisk upplevelse och så nu två silver i VSM. Kanon rakt igenom hela månaden. Bland det skönaste och mest oväntade är att just de här dagarna och faktiskt bara de här dagarna jag tävlat har det varit otroligt fint väder och årets finaste dagar på respektive plats. Annars har ju Juni varit allt annat än bra vädermässigt. Det måste vara Karma. Jag får tillbaka goda krafter och upplevelser i år efter allt jag hade emot den tuffa perioden våren 15 till våren 16 med tre mycket svåra skador. Det är min tur nu vinden har vänt som Petter sjöng.

Min H 50 och klubbkompis Michael Bergman fotade på tempoloppet i fredags. Ganska snabb får jag säga för att cykla i högt gräs:-)

Inte så tokigt idag heller. Ligger på en solstol vid poolen med tjejerna, första linjeetappen på Touren Vacchi & Adamsson som sällskap via paddan. Life is good!

    https://cellexir.se/ Try it your body will like it!










fredag 30 juni 2017

Silver på VSM tempo

Efter 2 mil på 27 minuter och positiva tankar, ett bra flow i kroppen och "bara" en mil kvar tänkte jag det här går ju riktigt bra det kommer nog räcka långt idag. 5 km senare var jag om inte helt uppgiven så starkt desillussionerad och slut i både huvud och ben, tittade ner på mätaren i den gruvligt starka motvinden och såg 31-32 kmh och tänkte nu flyger medaljen all världens väg. Jag upplevde den kanske värsta sista mil på en tempocykel någonsin. Det var så otroligt tungcyklat i vinden och de många motluten sista biten. 

Kollapsade inte helt men tog mig under mycket stora kval i mål med en slutspurt i sista uppförslutet mest i raseri att jag inte kunde hålla trycket bättre.

Jag slog av min Garmin på 43.13 på ca 30.8 km stannade cykeln, la mig i gräset helt slut och lite uppgiven. Det här som höll på att bli så bra.. Varför kunde det inte få hålla lite bättre hem?

Det visade sig dock snart att nära nog alla hade haft samma mardröm hem. Alla utom suveränen Roger Claesson som vinner med två minuter och kör i 45 snitt på den extremhårda kuperade banan i väldigt svår vind. 

Efter flera timmar av väntan med tidtagningsstrul och lite oklarheter i sekretariatet så visar det sig att jag kommit tvåa. Silver jag kan knappt fatta det. Så underbart kul efter allt som hänt. Jag var 10 förra året bara knappa 3 månader efter11 brutna ben och en
punkterad lunga. Att jag ens kunde starta  då förstår jag knappt. Och att nu få kliva upp på pallen och ta min första SM medalj i tempo känns helt fantastiskt. Allt går och går det inte då går det ändå. 

Pallen avslutades med Torbjörn De Jager ca 25 sekunder efter mig. Nu har jag firat med hamburgare några silveröl och ett glas rött. Hade ett sånt galet energiunderskott innan middag ikväll halv 8 med bara 2 bars på hela dagen i magen efter frukost. Nu känns det bättre och kudden väntar. Imorgon lär herrar Claesson & De Jager och andra inte heller göra det lätt på den galet tuffa banan, upp och ned hela tiden med några riktigt långa klättringar. Linjelopp är min bag och hoppas bara benen inte tog alltför mycket stryk (jjo det vet jag ju att de fick) men natten, hamburgaren, ölen och vinet kanske kan reparera dom?

You go girl!

VSM Tempo i ett soligt Örnsköldsvik

Om några timmar ska jag cykla VSM Tempo i strålande sol. Underbart med fint väder, tack för det. Blåser kanske lite mycket men man kan inte få allt, eller kan man det? Ibland undrar man nästan.

Skrev häromdagen om ett dilemma med vilka hjul jag skulle välja till lördagens tuffa linjebana. Smala superlätta klättrarhjul eller tyngre aerohjul. Hur jag än funderade så skulle valet kännas lite som en kompromiss men så var jag hemma hos Peter Hugod i onsdags för att få den sista hitech kittningen till cyklarna med keramiska SLF pulleys (trissor) till tempocykeln och en värstingskedja från YBN i titanium behandlad med vax och Peters "racepowder" (teflon & molybdendisulfid) smoother than a babys..

Samtidigt som jag kom var min klubbkompis i SCK Thomas Arebo där för en bikefit med Peter. Vi talade lite om pros & cons med respektive hjulset på den banan och lutade väl åt Vision 55 aerohjulen ändå trots ett halvt kilo mer vikt på spurtacceleration (om det blir någon) och i klättringarna. Då sa Thomas låna mina Enve 34 istället. Lätta bara runt 1200 gram och ändå bra aerodynamik och med nya Speacialized Turbo Cotton däck. De snabbaste däcken i test av alla. Jag behöver dem inte i helgen och kul om hjulen får köra SM, se till och vinn nu bara:-)

Ok jag lovar.. Jag kan inte tänka mig en bättre setup för den banan. Lätta accelerationssnabba och med bra aerodynamik. Supertack för det Thomas.

Merckx EMX 7 VSM Edition
Peter monterar SLF trissor på tempocykeln. 18 sekunder snurrade trissan av sig själv:-)


Cyklade in några lätta mil igår kväll i den finaste sommarkvällen i Övik tillsammans med några av Cykloteket killarna som bor på samma hotell. Kändes bra och hippas på en pigg kropp nu på tempoloppet om en stund. 31 stenhårda km på en mycket kuperad bana. Nu kör vi!

onsdag 28 juni 2017

Vätternrundan 6.52 i bilder

Vi i STHLM Sub 7 hade fotograf Peter Sjögren som följde oss runt Vättern i år. Här är några av alla fina bilder Peter tog.

På väg mot Gränna nere vid Vätterns strand. Underbara vägar i hög fart och bästa väder. Life is good!

Bakom Bianchi / Mustasch de första 11 milen till deras depåstopp i Bankeryd.

Torget Motala 10 min innan start
Here we go!

Snabba igångdrag efter en kurva i början





Bianchi kör om oss vid vårt stopp vid Fagerhult 3 mil efter vi kört vidare efter deras depåstopp. Ut på vägen snabbt och jaga efter. Efter 6 mil var vi nästan ikapp men kom inte om förr än de stannade i depå Karlsborg. 3 mil senare var de ikapp igen och vi åkte sista 5 milen efter dem.
Alex Hultmark är cool och snabbt klar med depåstoppet närjag stressad letar efter min lättöl att skölja sportdrycken ur munnen med.
Hinner precis knöla ner en macka vid stoppet. Äta den var än tuffare..

Happyride.se fångade oss bakom Bianchi vid Medevi

Lyckliga i mål på 6.52 (annan fotograf)
En härlig resa med många svettiga träningstimmar ihop. Nu ska vi snart ta examen med ett fantastiskt lopp ihop.

Oavsett om du har en ambition att cykla snabbt på Vättern eller andra mål i ditt liv delar vi alla en önskan till ett långt frisk och rikt liv. Förra veckan skrev jag om tre enkla tips för att öka chansen till det på Cellexir bloggen. Ta del av vilka gemensamma nämnare de som lever längst i världen har här: https://cellexir.se/blogs/news/vad-ar-hemligheten-bakom-ett-langt-friskt-liv

måndag 26 juni 2017

Två dilemman & Midsommar och Masters SM

Efter ett traditionsenligt midsommarfirande ute på Smidö med storfamilj och vänner i relativt mycket sol (för att vara midsommar i Sverige) är vi tillbaka till ett Landsnora i måndagsregn. Hade tänkt att cykla lite backintervaller idag som ett av de sista passen inför kommande Masters SM i Gottne Örnsköldsvik där jag cyklar tempolopp på fredag och linje söndag. Får väl se om det blir av senare idag om det slutar regna.

Lite beslutsvånda både gällande hjulval till linjeloppet samt hur mycket eller lite jag ska träna de sista dagarna. Det här med träning innan för att försöka hitta en optimal form är inte det lättaste. I teorin kanske? Där hög volym ca 5 veckor följs av ett par lättare "tapering veckor" med väsentligt mindre volym men bibehållen intensitet. Fick en sån toppform med den strategin veckan innan Veteran VM hösten 2015 och det var en magisk känsla. Men den allra bästa dagen hade jag på träning en vecka innan själva VM loppet då jag hade kraftsiffror och fart jag aldrig kommit upp i vare sig förr eller senare. Det är en tunn linje när man är nära den lilla bergsspets där din allra högsta personliga nivå finns. Det finns liksom bara en väg därifrån och det är ned. Något jag mycket smärtsamt fick känna på 2014 där jag likaledes hade en sån galen toppform efter mitt första VR sub 7 och trodde på allvar att jag skulle kunna hävda mig hyggligt som fältets äldste deltagare i mitt första och enda "riktiga SM" på Kinnekulle. Träningarna veckan innan SM fick jag nästa nypa mig i armen på när jag såg farten och kraften. Jag cyklade ut till landet 6,7 mil med 39,7 snitt på 80% puls och låg ansträngning till midsommarfirande. Söndagen efter var allt bara borta på Kinnekulle och jag fick mycket smärtsamt både fysisky och psykiskt släppa den snabbt decimerade klungan redan vid andra varvningen uppe på Kinnekulle. Oj vad det fortfarande grämer mig att inte SM var en vecka tidigare då. http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/sm-linje-rr-kinnekulle-vs-jb-2-0.html
Kollade sista varven på linje sm igår från Burseryd och man blev ju bra sugen på att varit med. Men det blev nog tyvärr bara ett försök. Känns lite avlägset att ställa upp som 51 åring nästa år?

Just nu är formen mycket nära den högsta nivån igen. Var i kanonform innan Vättern och det blev inte sämre av den femettan vi fick förra lördagen med 6.52. Hade en sån märklig men underbar fysisk upplevelse i måndags två dagar efter loppet och den har gjort mig lite osäker på hur jag ska förbereda mig nu inför VSM den sista veckan. I måndags var jag fortfarande lite endorfinhög men trött när jag skulle cykla in till jobbet på morgonen. Vi hade kalas hemma för Sara vår mellandotter som fyllt 15 och hade poolparty hemma med 25 gäster. Dålig sömn både nätterna innan VR samt efter tillsammans med ett firande både i lördags efter loppet och i söndags på kalaset hemma gjorde att jag räknade med en tyngre känsla på cyklingen, men det blev precis tvärtom. Jag har nog aldrig känt något liknande. Jag hade sån extrem kraft i ben och återhämtning på nolltid, kunde inte bli trött i en backe hur hårt jag än tog i. På vägen hem cyklade jag med min kollega Robban en omväg över Täby Kyrkby och hem. Hade glömt min Garmin hemma men sista 15 km när jag sa adjö till Robban satte jag på min telefon och Strava och blåste på sista biten hem till Landsnora Sollentuna. Oj vad det gick först i stark motvind upp mot Hagby och Enebyberg sedan maxade jag de sista 5 km på den kuperade Danderydsvägen till Edsberg i medvind. Backen upp efter Sjöberg gick FORToch Ibike datorn visade 44 kmh snitt sista 5 km. Det här ska bli kul att se om det finns något segment på Strava på tänkte jag. Det är ju en väg som är precis runt hörnet men som jag ändå relativt sällan cyklar och nog aldrig har kört max på förr än i måndags. Tog nöjt upp telefonen och undrade hur många KOM det kan tänkas gett:-)? Push to start stod det i appen. Ridå. Jag hade inte tryckt igång appen och så det bidde inga KOM:-( If it aint on Strava dit it really happen?).

Hur som helst jag var ju rätt nöjd ändå, men det här fick mig att fundera? Hur kan uppleva en känsla av livets starkaste cykeldag två dagar efter en tömning på 7 timmar med 81.5% av maxpuls? Borde inte längre återhämtning krävts för att kunna prestera på topp? Kan det vara blodvolym som är så hög så kort tid efter loppet pga den stora belastningen, och fördelen med det offsettar behovet av vila för återhämtning? En makalös känsla i ben och kropp. En känsla av superkraft långt större än under Vätternrundan eller andra lyckade tävlingar eller träningspass. Ja egentligen kanske bara den där söndagen veckan innan VM hösten 2015 kan mäta sig i känsla av kraft. Det är den här känslan jag tränar för att nå någon enstaka gång. Var det så här Johan Muhlegg kände sig i backarna när han åkte 8 or runt Elofsson. Var det så här Lance och de andra kände sig när de cyklade med stängd mun och 450 watt uppför Alpe D Huez & Mount Ventoux. Inte undra på att doping förekommer i sportvärlden. Men det verkar gå att skapa känslan på naturlig väg (och förstås med hjälp av www.cellexir.se :-)också om än mycket sällan och med mycket stor möda, men desto skönare när det inträffar.

Träningspassen efter VR har också varit bra och jag cyklade träningsrekord i fart och kraft på tempocykeln 3 mil i torsdags, men ingen av träningarna har benen eller kroppen varit i närheten av känslan förra måndagen. Nu helvilade jag midsommarafton och i lördags, koncentrerade mig på midsommarfirande med familj och vänner. Kanske lite väl mycket mat och dryck men "en måste ju unna sig lite" som Tabita sa. Funderar nu på om jag skulle våga ta ett lite längre pass på onsdag 3-4 timmar i hyggligt tempo 2 dagar innan tempoloppet och försöka delvis kopiera modellen från Vättern? Grundplanen var annars en ok 10 milare på linjecykeln igår hem från landet med omväg som gick bra (men oj vad det blåste, har det alltid blåst så mycket i Sverige eller är det bara jag? Lite tröttsamt nu tycker jag). Sedan lite backintervaller idag och ett kortare pass på tempocykeln imorgon följt av vila onsdag, lång bilresa torsdag till Gottne / Sidensjö 60 mil. Ev kort lätt incykling torsdag och sen race 3 mil VSM fredag. Men är lite rådvill nu efter den märkliga men härliga känslan förra måndagen. Går det att skapa den igen? Hur skulle du ha gjort?

Ett annat dilemma jag har har är val av hjul till linjeloppet på lördag. Lätta smala 22 mm tub klättrarhjul eller 55 mm djupa clincher med 25 mm däck? Banan har några rejäla och långa klättringar på ca 7 respektive 5 km som tas innan samt precis efter vändningen vid 43 km på den 86 km långa, eller jag menar korta banan (skulle gärna haft ett betydligt längre lopp). Med den här banprofilen lär det dock bli utslagsgivande ändå och jag tvekar nu på hjulval. Lätta tubhjul Reynolds 32 som väger in på nätta 1070 gram för paret ex kassett och däck. Eller mina Vision 55 Metron clincher med bredare comfortdäck Conti GP 4000. Har inte använt tubdäcken på över ett år men funderar på om de är det bästa valet här? Väger nog ett halvt kilo mindre och är lite rappare på igångdrag och en eventuell spurt. Vad skulle du valt?
Banprofilen på linjeloppet VSM H 50

Lite bilder från en fin midsommar på Smidö

Kanske blir det Dart sen efter cykel. Vann turligt Smidös "klassiska" mästerskap och får nu mitt namn ingraverat i bucklan plus en Amarone. Kul:-)


Om du inte gått in på Om Cellexir än så tycker jag du skall göra det. Vi har nu varit igång ett par månader och får allt fler intygelser från användare som hunnit testa en månad eller två om mer energi, skarpare tanke och bättre prestation. Det är verkligen jättekul och har haft en midsommarkampanj för bloggläsare som är öppen t om imorgon tisdag. Den ger hela 50% testrabatt med koden "midsommar" i https://cellexir.se/collections/all webshopen vid utcheck. Sista dagen imorgon tisdag för det erbjudandet. Try it i think you will like it! Här kan du läsa mer om hur och varför? Från Dr Marcus Gitterle: Introduction to Cellexir 





måndag 19 juni 2017

Vätternrundan 6.52 - En solskenshistoria

Någonstans runt Brahe hus och Vida Vättern på de otroligt vackra vägarna nere vid Vätterns strand säger Krister Bergström till mig när vi ligger bredvid varandra i rotationen. "Det finns dagar som är finare än andra att cykla". I lördags var en sådan dag. Jag hade precis tänkt tanken själv där när vi susade fram i solen och njöt av omgivningen i 44 kmh snittfart de första 7 milen. Wow vad vackert! Vilken inramning vi fick på Vätternrundan. Det bästa cykelväder som kan tänkas. Drygt 20 grader sol och nära vindstilla långa stunder runt sjön. Så som man alltid vill ha det men tyvärr så sällan får i Sverige, desto härligare när det hände, och det gjorde det i lördags. Bigtime!

Vår grupp i STHLM Sub 7 bestående av 33 någorlunda mogna män, en under 30, majoriteten mellan 35-50, fyra över 50 och en 61 år ung var väl förberedda och hade tränat en hel del ihop. Vi visste hur vi skulle göra det. Nu var bara utförandet kvar. Att cykla i nära 43 kmh helst någon minut under 7 timmar. Känslan var bra inför loppet och ännu bättre vid samlingen innan start i det underbara vädret. Jag la ut en post på facebook efter samlingen med en statusuppdatering om lysande förutsättningar. Stack ut hakan ironiskt och skrev. "Jag har bara en fråga? Varför är det så lätt?" Sen var det dags för start och nu hade jag ju satt lite press på mig själv..

Vi startade i första snabbgrupp 12.00 tillsammans med Bianchi / Team Mustasch ca 40 man stora grupp. De hade större delen av Tre Bergs i Sverige överlägsna elitlag med + ett antal elitmotionärer som tillsamman stödde kampen mot prostatacancer. Tre Berg killarna kan förstås cykla vansinnigt fort och bra mycket snabbare än vad vi eller andra motionärer kan men vi hade fått uppgiften att de hade fokus på att få så många med sig hela varvet runt sjön och siktade  på en tid runt 7.15. Det gjorde läget potentiellt lite problematisk för oss. Vi måste ev. köra om dem för att kunna klara vårt Sub 7 mål. Inte helt smidig logistik på den övningen och eftersom Bianchi är lead sponsor till VR så var det naturligt att de ville och skulle vara först i fållan ut.

Vår kapten Erik Vrang hade ansvaret för att påkalla en omkörning, men det behövdes inte för Bianchi Mustasch gänget satte upp en fart runt 44 kmh ganska omgående och det passade oss perfekt. Vi hade dock begränsad hjälp av deras stora klunga då det blåste en del från väst och sidan första 5 milen. Betydligt mer än vi hade trott och kantvinden gjorde det rätt tufft under några mil. Men när vi svängde in mot mer skyddad terräng och vägarna ner mot Vättern vid Brahehus kunde jag bra uppvärmd börja njuta av den underbara cyklingen, snabbt och säkert i en stabil rotation. Oj vad det gick i backarna ner mot Huskvarna och Jönköping såg på Garmin / Strava efter att jag toppat 82 kmh där. Tyvärr drabbades vi av tre punkteringar i laget. Carl A redan efter 12 km då hans latexslang bara smällde på positionen framför mig, jäklar vilken otur, förra året punkade han efter 4 km nu kom han 3 ggr så långt om man ska se det positivt.. Carl var dock inte alltför nedslagen han hade insett att form och träning ändå inte hade räckt hela vägen men det är klart lite längre än 12 km hade han ju tänkt sig att vara med. Han lagade punkteringen och cyklade vidare ensam och stundtals med några andra förbipasserande grupper till Gränna innan han stannade och tog en taxi tillbaka. Ja så kan en Vätternsatsning också sluta. Carl var inte nedslagen för det utan tyckte han hade haft en givande pratstund med taxichauffören som var en trevlig assyrier om världspolitik och andra stora frågor medans vi andra trampade runt sjön och tänkte mest på rotationen och positioneringen på vägen. Hur trött är jag? Vad har jag för puls? Blir jag för kissnödig om jag dricker mer nu? Ska jag försöka leta redan på en gel eller bar till ur ryggfickan? Ja ni hör ju vilka världsproblem vi funderade över runt sjön. 

Robin punkterade i hög fart utför i backarna vid Huskvarna. Martin punkterade också i Jönköpingstrakten, aj aj en av de starkaste i laget borta. Jag lider med er grabbar. Sammantaget ändå väldigt gott mod i laget nere vid Jönköping och den ganska långa transporten igenom staden. Nära nära en incident där med sladd och tvärnit för några stycken men alla klarade sig på hjulen bort mot Bankeryd där Mustascherna skulle ta sitt första snabba depåstopp enligt plan. Vi hade ett i Fagerhult tre mil från Bankeryd. Vid Jönköping hade vi snitt 44 fart och vi hade fått en kanonstart på loppet. Lite småstökigt och stillastående när vi passerade dem genom deras depå men ganska snabbt fick vi upp farten i det tuffa partiet bort mot Fagerhult.

Vårt stopp på klockade 2 minuter gick bra men fick i sista stund läggas en km tidigare än planerat så vi höll på att köra rakt förbi det. Jag hade laddat upp med en massa gott i min utplacerade påse men blev stressad av tidspressen. Jag skulle ju hinna kissa också. Bytte flaskorna med energidryck fumlade i några bars och gel i ryggfickorna och hann lätt skakig ta några stora klunkar iskall lättöl ur kylväskan i min langningspåse. Strategiskt genidrag om du frågar mig? Suveränt att få ett avbrott och skölja munnen med något annat än socker. Saltgurkan köttbullar och banan hann jag däremot inte med att vare sig äta eller ta med, men en Redbull och en ost o skinkmacka fick jag i sista sekunden nerknölat i ryggfickorna. Om det var svårt att knöla ner mackan kan jag lova dig att det var 10 resor värre att få i sig mackan i 45-50 kmh snurrandes i kedjan någon timme senare. Jag hade nog att göra i tio minuter innan det var klart. Som tur var gick det bra och den gjorde nog en hel del nytta sista timmen.

Efter en dryg minut i depå dundrar Bianchi förbi och nu var vi efter dem igen men ett bra jaktbyte längre fram på vägen och visste att de skulle göra ett stopp till i Karlsborg efter 20 mil. De 4 milen från Jönköping till Fagerhult är ett långsamt parti och efter vårt depåstopp var vi nere på 43.3 i snitt. Jag var lite nervös där för hur trenden skulle bli därifrån om vi kunde vända tillbaka till högre fart eller fortsätta tappa? Det kräver 42,6 i snitt för att klara Sub 7 med ett 2 minuters stopp så nu får vi inte tappa mycket mer.

Härligt nog får vi upp ett fin fint driv och tryck i kedjan. Vi kör sedan nästföljande 65 k till Karlsborg i jakten på de snabba Mustascherna med hela 45 kmh snitt. Jag ser dem några gånger på de längre rakorna och ropar till killarna att nu är vi snart ikapp, kämpa! Men tempot började ta hårt på våra styrkor, rotationen var nu ordentligt decimerad och nere på under 15 man och värre skulle det bli, vi blev ner mot 10 stycken och började tappa lite mot dem igen relativt. Vi hann inte upp dem innan deras depåstopp men passerade förbi deras depå likt en formelbil passerar en annan. Inte för däcksbyte dock, utan för byte av flaskor och påfyllnad av gels och bars. Jag har varit på ett gäng F1 lopp och även inne i depå och sett när de byter däck på 5 sekunder. Våra och Mustaschernas stopp var inte fullt så snabba men känslan var densamma. No time to waste upp och iväg igen. De var nog ute ca 30 sekunder efter oss och vi höll dem bakom i 4 mil till som vi körde allt vi hade, men det började bli på rött för många av oss och nu var vi nere på 8 i rotation och en hel del 12 ur laget från start från start var inte heller med i svansen längre. 

Jag var aldrig nere i vår svans och stod inte över någon förning under hela loppet och kände mig stark men det hade nog inte gått vare sig för mig eller andra i det tempot många meter till. Nu var Sub 7 målet i stort sett säkrat eftersom vi hade 43.8 med bara 6 mil kvar och vi behövde "bara" cykla i med knappt 40 snitt sista 6 som dessutom skulle göras en del i medvind. Så det kändes kanon. Tills Bianchi Mustascherna påkallade omkörning. Jag låg i spets och tog ned tempot för att deras omkörning skulle gå smidigare. Min första reaktion var stor besvikelse när de körde om oss. Det kändes som att bli lite snuvad på en del av vår egen prestation och nu åka "buss" bakom dem de sista 6 milen. Men efter någon mil hade jag förlikat mig med tanken och fördelen av att kunna komma någon minut tidigare till Motala än vad vi annars hade gjort. Plus framförallt kanske kunna njuta ett par lättöl och fira i parken utan att vara completely wasted.

Nu höll det på att inte bli några lättöl alls och jag istället var nära att bli completely wasted på ett annat betydligt otrevligare sätt. När vi kom ut på den större vägen på norrsidan på väg tillbaka mot Motala med 4 mil kvar så hade vi börjat köra om en del tidig morgon, inte fullt så snabbt cyklande. Utöver det hade de ställt ut stora koner med långa flaggor i ganska långt in på vänstersidan. Jag låg in mot vänster och killarna i Bianchi framför mig (det var ganska trångt) väjer lite höger och plötsligt säger det bara pang. Jag smäller min vänster lillfinger knoge rakt in den hårda flaggan på konen. Det small till bra och gjorde ont. Hade det tagit en till två cm längre in på handen hade styret, cykeln, jag och garanterat en hel drös bakom mig blivit mer eller mindre completely wasted. Close call och jag tackar min lyckliga stjärna att vinden har vänt för mig nu. Det mesta jag gör går förbannat bra nu 2017 och jag har karman med mig istället för tvärtom 2015-2016. Men bra spak blev jag och det blev stort säkerhetsfokus nu den sista timmen hem.

Började få ont i nacken och var törstig, ville nu mest till den hägrande lättölen och få bort sockersmaken i munnen. Fick upp min Redbull i ryggfickan och tog den som bränsle för sista 2 som ändå gick på helt ok och med allt bättre humör nu när vi närmade oss Motala. Vi svängde ner de bekanta svängarna ner mot målbågen och jag ser att det blir 6.52 och en snittfart på 43,3 kmh. En enorm glädje började sprida sig inombords. Yes we did it! And we dit it real good!

Ett härligt kramkalas med hela vårt gäng som var kvar, till slut 21 stycken trötta stolta och mycket lyckliga cyklister. Hade förstås varit roligare om fler eller helst alla varit med hela vägen hem. Men det är spelets regler en slags survival of the fittest, fast förhoppningsvis inte med livet som insats (även om det har känts så ibland sista åren).

Lyckorusiga klubbkamrater i SCK in på 6.52 Daniel Godman Jimmy Hallberg Sebastian Grip jag + co captain Peter Karlsson Valhall


Vi blir tillsammans med Bianchi Mustasch näst snabbaste lag runt Vättern i år. Serneke Allebike SUB 7 kom in på 6.50. Grattis och mycket starkt kört! Serneke Allebike var ett större team med ca 55 pers och många av västkustens starkaste cyklister och 25 av dem höll in i mål för 6.50. De startade 4 min efter oss och om jag förstått rätt gjorde andra halvan ca 2 min snabbare.

Vi fick ut maximalt av vårt lag igår. Det ska mycket till om ett gäng "gubbar" ska klara av att slå den här tiden. Det var andra gången jag klarade 7 timmar nu nära 8 minuter fortare än 2014 då jag med 8 SEKUNDERS marginal klarade 7 timmar men snöpligt vår kapten (även då) Erik Vrang missade med 3 sekunder beroende på att han var som kapten först ut från Motala. Nu fick han äntligen på sin10 runda sin efterlängtade Sub 7. Dessutom med stor marginal. Är det någon jag unnar det så är det Erik, alltid lika stark och stabil som en fura, både som ledare och cyklist.


Jag vill också passa på att tack Peter Hugod som hjälpt mig så mycket med allt från exceptionell bikefit, diverse hitech tester och nu så nära en mekanisk doping man kan komma utan att ta till eldrift. Genom att koka och vaxa kedjor och sedan pensla på sin egenblandade "racepowder" bestående av teflon och molybdendisulfat. Lent som en barnrumpa har fått ett nytt benchmark. Peter har hjälpt ett dussin av oss i laget att optimera drivlinan för minimal effektförlust och utöver kedjorna monterat keramiska trissor från SLF (tack Kalle Eriksson som har agenturen). Många av oss som kom in på 6.52 cyklade med Peters kittning. The devil is in the details..

Calle Mölleborn penslar på racepowder innan start. Ca 7 timmar senare sitter han helt slut men lycklig i parken med en pastasallad och lättöl (bilden under bredvid mig)
De kornblå SLF trissorna och den vaxade racepowder smorda kedjan spann som en dröm runt hela Vättern


Det här var min 5 Vätternrunda och den klart roligaste. Kommer jag cykla igen? Ja vem vet? Men hela det här projektet har varit väldigt kul och ett härligt mål att träna tillsammans mot. Vi sa det många i laget efter loppet att resan hit, träningarna, planeringen, taktiken varit en stor del av nöjet. Det går heller inte komma ifrån hur vansinnigt roligt det är att cykla fort tillsammans i grupp med bara ett mål, maximal fart till lägsta friktion och motstånd. Att vi sedan fick en sån fantastisk dag tillsammans i solen och t om lyckades överträffa våra högst ställda förväntningar känns nästan overkligt lyckligt.

Idag på http://www.resultatjakt.se/events/vatternrundan_2017/ ser jag nu att vi var 21 man med in i mål här nedan ser du namnen men det här gjorde vi tillsammans hela laget. Inkluderat de 12 som tyvärr av olika skäl inte kunde komma med hela vägen in på samma tid. Guys! Its been an honour to ride with you all!


141 i snittpuls 82% av max 286 i Sufferscore en tuff dag på jobbet..


Ja så här gick det alltså till när en samling medelåldersmän cyklade 30 mil med 43.3 snitt i lördags. Allt går och går det inte så går det ändå:-) Jag var 42-43 när jag började cykla. Krister Bergström fd mästerseglare med FEM VM guld i 505 mellan 87-02 var en av lagets starkare i lördags. Krister är 61 och blir ta mig tusan bara bättre och bättre för varje år. Its never too late!

Om du orkat läsa ända hit så vill jag slutligen passa på att slå ett slag för vårt fina midsommarerbjudande med testa på rabatt 50% på Cellexir 1 månad 60 tabletter a 248 kr. Söker man efter våra sammansatta naturliga näringsämnen för dina cellers välmående till samma doser på annat håll är redan vårt ordinarie pris på 445 kr (vid abbonemang) helt ledande prismässigt. Vi har glädjande fått mycket positiv feedback om goda effekter redan efter några veckor eller en månads användande och vi är övertygade om att vår produkt verkligen ger relevanta effekter över tiden. Något som inte minst mitt eget bruk under de senaste 2 åren tyder på. Det var ju därför vi startade Cellexir. För att vi känner tydliga effekter, mer energi och styrka, skarpare tanke, bättre återhämtning och allmänt välmående. Vi tror på det och lever som vi lär. Jag är 50 1/2 år och har aldrig varit starkare eller i bättre form. Nedan kan du läsa mer och beställa för att prova på. Kampanjkoden : "midsommar" gäller i webshopen fram till och med midsommarhelgen. Jag kanske inte kan utlova att du kommer cykla Vättern på 6.52 nästa år, men tror stenhårt på en starkare piggare, mer välmående version av dig själv. Make your cells happy!

Cellexir Webshop

http://jblifecycling.blogspot.se/2017/06/prova-pa-cellexir-med-50-rabatt.html

Introduction to Cellexir by Dr Marcus Gitterle







fredag 16 juni 2017

Färdigkittad inför Vättern Sub 7 försök

Nu åker jag och Mats Pilen Pihlström snart mot Motala. Ser fram mot årets runda väldigt mycket. Inte cyklat sedan 2014 då jag fick vara med och klara sub 7 målet med 8 sekunders marginal i en episk rysare. http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/vr-659-when-every-second-counts.html

Stod över 2015. Var anmäld i Sub 7 satsning 2016, men en bergvägg på Mallis kom i vägen. 7.03 kom gänget in på förra året. I år är det revansch för styrkorna, som vanligt ledda med säker hand av kapten Erik Vrang, och i år är jag med, laddad och i riktigt bra form. Kommer bli hur kul som helst. Träningarna med gänget har gått bra de senaste månaderna och väderprognosen ser kanon ut. Jag menar hur svårt kan det va? 30 mil med 42.6 snitt?

Nej det är förstås ett väldigt tufft mål, speciellt för en klunga på drygt 30 man som vi är med mest medelålders elitmotionärer. Vi är rätt många över 50 i gruppen och någon över 60. So hard times for old men imorgon. Men det SKA gå. Det MÅSTE gå, så är det bara.

Var hemma hos min "guru" Peter Hugod igår. Makalös bikefitter och lika grym på "mechanical doping" han har nu kittat halva laget med keramiska trissor från SLF och vaxade nya kedjor insmorda med hans "racepowder" egenkomponerat med teflon och molybdendisulfid. The devil is in the details.. och vi behöver all hjälp vi kan få för att klara det stentuffa målet.

Nyvaxad kedja racepowder & SLF trissor

Lite besviken igår dock på Peter som inte hade lyckats fixa fram det där batteriet till elmotorn i ramen som räcker 7 timmar:-( nu får jag jag nöja mig med det 3 timmars jag hade sen innan:-) . Ja det fattar ni väl att man måste ha eldrift för att cykla så fort. Tänk på att vi är gamla gubbar:-)

Alice min äldsta dotter ville ta en lite cykeltur imorse så vi var ute och rullade in cykeln knappa 2 mil efter nya kedjan och fininställningar av Etap på Zipp 808 hjulet. Kändes kanon.

Alice blev törstig strax innan Fresta backen.

Nu kör vi! Vi startar kl 12.00 imorgon jag har startnr 27002 för den som vill följa vår framfart runt Vättern. Ev har jag mobil med appen RaceOne med mig där kan man tydligen följa bra via live gps. Aldrig använt den men regat min starttid och nr där. Håll tummarna för att vi har Karma med oss imorgon hela vägen. Allt går och går det inte så går det ändå!

Missa inte heller vårt fina midsommarerbjudande att prova Cellexir med hela 50% rabatt. Rabattkoden midsommar gäller en vecka till. Länk till webshop: https://cellexir.se/collections/all


I själva verket är det förstås Cellexir som är min elmotor. Men det har ni väl fattat vid det här laget:-)