Väldigt besviken och trött kom jag till slut i mål på det tuffa 22.5 km Skokloster tempot igår kväll i Smackserien. Knappt en meter rakt fram ständigt upp och ned och antingen fart mellan 50-60 eller tungt tungt uppför mellan 20-30 och några gånger stod jag helt still (kändes det som) på hemvägen.
Bergodalbana till banprofil
Kände mig slut och blev mycket trött. Trodde jag fick ut det jag hade men ser sedan efter att pulsen som max nådde 160 och snittet var 154 vilket är 89% av max. Brukar kunna skrämma upp pulsen klart mer på de här loppen. Hade inget tryck igår. Trodde på ett toppenlopp efter jag i måndags cyklat 10 mil på racer solo med 38.6 snitt på "bara" 77% av maxpuls det klart bästa jag gjort någon gång och sedan vilat på tisdagen. De två tidigare tempolopp jag gjort i år på liknande sträckor har jag gjort med 330 resp 328 watt på den nya Quarqmätaren. Siktade nu på att paca 340 w ut till vändning och sedan förhoppningsvis kunna öka lite på vägen hem men det gick inte alls. Fick slita tungt tungt ut och höll dryga 330 w ut men kände instinktivt att någon ökning idag hem finns inte tvärtom när även vinden kom lite mot och all fart försvann hem i de gruvliga uppförsbackarna fick jag verkligen gräva djupt för att inte totalkollapsa. Tappade väldigt mycket uppför hem och kom till slut in på 32.23 med 41.9 i snittfart och 319 w snitt. Resultat Smack Skokloster tempo det gav en delad 6 plats av 55. Direkt missnöjd med att inte få ut mer fart och kraft. Det var nog inte så snabba förhållanden igår bästa tid Jimmy Carlsson i Elitklass från Bålsta körde på 31.32 och 51 sekunder snabbare än mig. För några veckor sedan var jag 3:a och 15 sekunder från Jimmy på Herresta tempot. Hade då högre effekt också. Det fattas mig helt klart något i tempo nu. Tittade igenom gammal statistik och ser att jag körde Skokloster tempot på 31.02 hela 1.21 snabbare 2013. Då hade jag snabbaste tid två Smacktempolopp i rad och tog också ett DM tecken i herrelit i tempo. Kan vara svårt att jämföra olika årgångar med varandra då väder och vind kan göra stor skillnad. Men helt klart var jag klart bättre på tempo 2013 än nu de senaste åren både i absoluta tal i fart och i relativa termer vs andra cyklister. Jag hade då bara cyklat i ett par år år och sett på bilder att sittställning på den triathlon cykel från Cube jag hade då gav en del övrig att önska ur aeroposition. Men snabbare gick det helt klart. På ett sätt kanske inte så konstigt jag var 46 då och 51 nu men samtidigt cyklar jag snabbare på linjecykeln nu än då och har även ökat i kraft på testcykel etc. Ja det irriterar mig. Inte minst att jag har så lite skillnad på 2-4 timmars fart mot max 30 minuter. Jag kan cykla många timmar fort runt 80% av maxpuls men sen har jag inte mycket mer att lägga på för en maxinsats på 20-30 minuter blir mest bara lidande utan större farthöjning. Mycket irriterande. Måste försöka se det motsatt att glädjas åt uthållighetsförmågan istället. Synd bara att man får nytta av den så lite på tävlingar. Väldigt få långa linjelopp. På Vätternrundan däremot är det en förmåga som kommer väl till pass och som jag haft stor nytta av de två gånger jag cyklat SUB 7. Häromdagen kom jag på en spännande möjlig personlig utmaning att köra Siljan runt solo 16 mil och se hur snabbt det kan gå? Någon som vet om det finns någon noterad solotid där?
Om det saknades fart i Skokloster igår så gjorde det verkligen inte det på vägen dit. Hämtade en ny bil igår eftermiddag bara ett par timmar innan tempoloppet och körde premiärturen till Skokloster med den här lilla pärlan. Wow vad kul den var att köra och med ett fint cykelställ för 2 cyklar så kändes den som gjord för mig, och det stämmer som Oscar Wilde sa "Det enda sättet att bli kvitt en frestelse är att ge efter för den":-)
En annan kul grej idag som mer än väl kompenserar upp svagare cykling. För 21 år sedan den 3 maj gifte jag och Kajsa oss i Bromma Kyrka. Det ska vi ut och fira på restaurang i stan ikväll. När jag var barn och tonåring satsade jag mycket på bordtennis. På den tiden gick ju seten till 21. Nu har vi klarat av första set Kajsa. Inte är alla bollar lätta men vi kämpar och vinner dem till slut. Tack för att du är min dubbelpartner och vill spela med mig. Vi kör väl ett par set till i livets pingis eller vad tycker du min älskade? <3
21 år och tre underbara döttrar senare
torsdag 3 maj 2018
Smacktempo Skokloster - Snabb dit i bilen i alla fall & bröllopsdag idag
måndag 30 april 2018
Otäck olycka följd av bra träning och fartrekord 10 mil MAF
Vilken härlig tillfredställelse det är när man får ett svar av kroppen på ett hårt träningspass som är bättre än man vågat hoppats på. Det fick jag idag då jag cyklade 10 mil soloracer på Madonen med målsättning att ligga med jämn kraft runt MAF puls 75-80% av max hela vägen. Inte stenhårt men förhoppningsvis kunna få en hygglig fart. Bytte hjul på Madonen efter en tid på Zipp 808 NSW var jag sugen att köra på tubhjulen Bontrager Aelous 5 som också blir lite mindre vindkänsliga. Inte för att det blåste så mycket men det var nog ca 4 m/s med mot sida mot ut från Vikskolan Väsby upp till Almunge sedan 1 mil mot Edsbro där jag vände på vägen vid den här skylten efter 5 mil.
Jag hade då cyklat med 36.5 kmh snitt dit och pulsen var låg snitt 132. Min Quarq wattmätare hade varit peggad hela vägen på 302 watt och känslan var toppen i kroppen. Tog en banan och drack lite och sen hem igen med skön lounge / clubmusik i lurarna. Suveränt att få vinden övervägande med nu hemåt och hej vad det gick nu hem klart över 40 snitt på hemvägen 5 mil. Wattmätaren blickstill på 303 w snitt 307 np så extremt jämn kraft. Pulsdriften blev väldigt mycket mindre än jag vågat hoppas på och jag lättade lite på trycket några gånger när jag nådde 140 eller 141 för att hålla insatsen helt MAF baserad - Maximum Aerobic Function. Lätt känsla hela vägen hem och det kändes som jag hade kunnat hålla den här farten LÄNGE. Nästan som jag haft en motor i den suveräna och snabba aerodynamsikaTrek Madone ramen. När jag var framme vid skolan och slog av hade jag cyklat 10 mil med med 38.6 snitt med 135 puls 77% av max. Watt mätaren visade 303 w ( har ändrat inställningen lite på min Quarq så den visar kanske lite högt nu) men det skönaste med rundan var att under 2 timmar 35 minuter på exakt samma kraft fick jag bara ca 10 pulsslag i drift från start till mål och farten är den överlägset snabbaste jag cyklat solo med så långt med så måttlig relativansträngning. Helt grym känsla när man har bra med reserver kvar och ändå kan hålla bra fart.
Strava
Jag har predikat den här formen av träning under många år. Att ofta träna runt 75-80% av max utan att gå högre stärker din aeroba form och även din allmänhälsa och immunförsvar mycket bra. Anaeroba inslag på träning stressar systemet mycket och inkräktar även på aeroba kvaliteerna. Beronde på dina önskemål och kravspec för det du vill uppnå så tror jag många cyklister skulle bli bättre, må bättre och prestera bättre med mer aerob basträning på det här viset. Idag är det någon form av konsensus att man tränar antingen distans superlugnt zon 1-2 60% av max typ eller hårda anaeroba intervaller i zon 4-5. Nästan alltid läser man låt bli mellanmjölksträningen. I beg to differ som Ove Sundberg sa. Är du proffs och har tiden att träna 3 st 5 timmars pass distans i veckan plus ett par intervallpass så är det väl en sak. Då är det rimligt att anta att proffsen och deras tränare vet vad de håller på med och de skulle helt enkelt köra sönder sig om de tränade i zon 3 mellan alla tävlingar. Men kolla också hur deras tävlingar ser ut? De tävlar oerhört mycket och då är insatsen ofta runt Maximum Aerobic Function under ett långt lopp så de får mycket av den varan där.
Flertalet av oss motionärer har sällan tid eller ens lust att träna mycket mer än 10 timmar i veckan, mig själv inkluderad. Jag upplever att jag får most bang for the buck då att låta bli zon 1-2 passen annat än undantagsvis och köra några 2- 3 timmars pass enligt MAF principen. Det kryddat med hårda intervallpass då och då med fartlek eller tävlingar har i alla fall fungerat väldigt bra för mig. Märker en stor relativ styrka mot många andra cyklister efter just ett par timmar i högre fart. Cyklister som kanske är bättre än mig på sträckor upp till 1 - 1.5 timme.
Tre raka dagar med bra cykling nu igår ett tempoträningspass med ett hårt varv runt Fysingen. Kändes inte lika bra som idag men helt ok. Däremot i lördags så var det ett roligt träningsrace 2 varv runt den klassiska Markim banan i skogarna runt Väsby och Vallentuna. Varvet är lite kuperat på lite småknixiga vägar men väldigt roligt att cykla och kan vara ganska utslagsgivande. Tyvärr lite sämre asfalt i år med en del tjälskador. Det är här Nationaldagsloppet går den 6 juni om jag förstått med hela 5 varv för 15.5 mil. Blir kanske säsongens huvudmål för mig. Loppet kommer nog samla många elitcyklister som tar det som genrep inför det hårda SM linjet i Båstad. I lördags hade massor av starka tävlingscyklister samlats kanske dryga 40 talet vid Markims bygdegård där vi startar. Helt ok väder (för att vara i år) dock ingen värme, men man får vara glad för det lilla som flickan sa..
En minut innan vi börjar rulla
i sakta mak uppför backen vid bygdegården inför starten av varv 1. Jag har knappt styrfart och för tung växel i. Jag nollställer min Garmin mätare och ligger längst ut till vänster precis vid mittlinjen på vägen det är trångt bland alla cyklister. Plötsligt dyker den bara upp framför ansiktet på mig. En bil i väldigt hög fart rusar över krönet rakt på väg mot mig. Hinner instinktivt väja kanske en halvmeter till höger och bilen missar mig med minsta möjliga marginal men KRASCH den smäller rakt in i cyklisten precis bakom mig. Det blir en jävla smäll. Fronten på bilen intryckt, backspegeln flyger jag tänker intuitivt det här gick nog riktigt riktigt illa. Som tur var är cyklisten snabbt upp han har haft änglavakt cykeln och inte kroppen fick merparten av kollissionen. Han slängdes till höger med knät ner i backen och klarade sig mirakulöst med relativt lindriga skador. Nu börjar en riktigt otrevlig situation. Bilisten har panikat och tutade och istället för att bromsa uppfattade vi alla det som han snarare gasade över krönet in i oss. Han fick som tur var stopp på bilen efter kraschen. Alla är panikslagna och en hel del av cyklisterna är helt skogstokiga på chauffören en kille i 35 års åldern. De sliter ut honom ur bilen. Det är lynchstämning av panik och rädsla. Det är nära att han blir misshandlad. Som tur är kan vi skrika och få bort de mest hetlevrade cyklisterna från honom innan något händer. En av cyklisterna är polis och agerar mycket rådigt och tar chauffören som förstås är helt pankislagen åt sidan och lugnar honom och tar uppgifter osv. Killen har en bebis i baksätet i bilen. Jag tänker vilken jäkla tur att han inte hade en 5-10 årigt barn i bilen. Kunde gett trauma för livet. Hela situationen är så extrem och vi blir nog alla helt knäsvaga av det som hänt. Ytterligare än en gång har min ängel på axeln räddat mig. Jag kan knappt tänka klart. Det här börjar ta ut sin tribut nu alla händelser jag varit med om och köra träningstävling på cykel nu? Hur sugen är jag på det? Vi sansar oss några minuter och sen kör vi i alla fall. Vi i Cykloteket Racing Team har nästan hela laget på plats med 6 stycken och efter några minuter i klungan så känner jag ändå att benen är rätt pigga så jag sticker iväg i ett ryck efter bara några kilometer och sätter efter Rille och en kille till som stack direkt och fått en fin lucka. Efter en minut solo bryggar Gustav Dejert och ytterligare en upp till mig. Perfekt nu kan vi samarbeta och gör så ganska fint avståndet växer ner till klungan och vi närmar oss sakta men säker de två i fronten. Efter drygt halva varvet är vi ifatt dem och nu kan vi köra 5. Kanske kan det hålla om vi samarbetar fint. Viljan finns men det blir mycket mot sista biten hem tillbaka mot Lindholmen och med ett par km kvar är de ifatt oss. Ja bra körning och bra träning blev det. Inför spurten blev det trångt och jag blev stängd och hade verkligen ingen lust att kriga för att komma runt så slog av lite och kom kanske runt 10.
På andra varvet blev det lite oklart när vi skulle åka och ett gäng på kanske 15 st var före upp i backen och kom iväg själva direkt. Lika bra det att vi blev två grupper istället ur säkerhetssynpunkt då en klunga på 40 på de vägarna inte är optimalt ur säkerhetssynpunkt. Tog det lugnare nu men andra halvan gick jag upp och körde mycket i spets tillsamman med bl.a Niclas Näslund i vårt lag han är som ett lokomotiv kan köra hur länge som helst i spets och fort också. Jag attackerade igen strax innan vägen ner mot Lindholmen. Torbjörn De Jager och Karl Pamp bryggade ifatt och vi fick en lucka och försökta jaga på men motvinden där igen gjorde oss till ett lätt byte. Var lite längre fram in mot spurten nu. Dejert drog på uppför backe och Torbjörn efter honom för att dra upp oss andra i CRT till spurten (Tobbe är ju en landets bästa spurtare ja tom överlägsen i Masters H 50 ) men CRT har de fullvuxna Ljungberg och Godman också som helvassa avslutare i H 40. Jag blev lite för het och gick ut från Tobbe i spets ganska tidigt med några hundra meter kvar. Kände snabbt att det blev för tidigt och Godman kom upp och förbi på högersidan och var först över linjen i andra klungan och Ljungberg förbi på vänster så vi slutade fint topp 3 där vilket var kul. Tycker vi körde bra hela laget i lördags och väldigt kul med så många olika bra kvaliteer i laget. Ser fram mot att köra linjelopp ihop med de här grabbarna.
I lördags var det centimetrar från att sluta i tragedi kanske för en handfull av oss. Helt ofattbart små marginaler där ute. Där rök ännu ett av mina "kattliv" det är tur man inte är katt med bara 9 liv. Då hade det vait game over redan för ett par år sen. http://jblifecycling.blogspot.se/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html?m=1
Takeaway. Håll er ALLTID på rätt sida vägen. Tävlar eller tränar ni som vi gjorde och var många så betyder inte det att mötande bilister förväntar sig en klunga med 40 cyklister efter ett dolt krön Han hade för hög fart och han låg lite mycket i mitten av vägen men sånt kan hända och det måste vi cyklister räkna med. Vi kan inte tro att vägen är vår. Ride hard & safe!
Trevlig valborg & första maj!
torsdag 26 april 2018
Smacktempo Brottby - En kall historia
Alltså fy fan vad jag hatar att frysa. Igår stod jag där igen 20 minuter, huttrandes i den långa kön för anmälan / nummerlapp, undrandes varför jag utsätter mig för det här? Jag var långt ifrån ensam. Men till synes i kön verkade de flesta betydligt hårdare än mig, tåla kylan bättre. Inte lika veka. Sverige - No country for old men.. I alla fall inte för en gammal silverpil som mig. Den populära Smackserien hade igår samlat hela 75 cyklister till Brottbytempo 1 mil norrut på gamla Norrtäljevägen och sen hem igen. Vädret var soligt och fint när jag lämnade Sollentuna. Åkte nedcabbat med tempocykeln nedstucken i baksätet. Det mesta kändes bra, jag hade varit hos min kiropraktor på eftermiddagen och han hade tryckt till lite som vanligt så höftböjarmuskeln fått kontakt igen. Kände mig stark och såg fram mot kvällens lopp i ganska fint soligt väder när jag åkte norrut. Oroväckande snabbt tornar en svart himmel upp sig på norra sidan av himmelen. Söderut klarblått och kontrasten var knivskarp. Något sånt här ungefär
De mörkaste molnen försvann men lagom till jag lyft ur cykeln och ställt mig i kön så vänder vinden kraftigt och en isande kall nordan gör kaos med min kropp och även humör. Varför liksom? Varför kan det inte få vara varmt någon gång. Snälla bara i ett enda Smacklopp? Det är som någon outtalad fast regel som gäller konstant. Är det onsdagkväll och Smacklopp i april och maj då är det iskallt, punkt slut. Ni ska frysa häcken av er cyklistfjantar så är det bra med det.
Till slut var nummerlappen på och jag hade tidig start nr 16 då jag föranmält mig (utan större nytta kön lika lång ändå) och än värre skulle det visa sig med tidig start då det var kraftig mot ut som mojnade nästan helt sista kilometerna innan vändning och isället för en hejdundarande medvind hem blev det en svår kamp både mentalt och fysiskt då jag i motvinden öppnat alltför hårt när mätaren bara visade på 37 snitt efter det 3-4 tuffa första kilometerna som dessutom är lite uppför. Då hade jag ändå kört alltför hårt med dryga 360 quarqwatt dit. Det skulle aldrig hålla det visste jag men trodde ändå jag skulle kunna hålla ihop det lite bättre. Hade 41 snitt till vändningen efter mindre vind andra 5.an och snällare väg. Vände med 340 watt i snitt och kunde jag nu bara hålla i det här kanske det kunde bli bra. Dessvärre kunde jag inte det. Kroppen började säga ifrån, stördes också kraftigt av att visiret på min nya tempohjälm är kasst i vädret som var igår imma, svett och knappt ledsyn kändes det som. Kunde inte fälla upp det heller då det bara sitter med magnet och slänga det hade jag inte heller lust med då. Borde jag kanske gjort för säkerheten. Nu fick jag höja huvudet och titta under så gott det gick men det tog mentalt. Kämpade på någorlunda. Som om det inte räckte med oskönheter så var mina di 2 växlar totalt ur synk (fick en 55 klinga monterad) och efter det lirar inte di 2 systemet alls och den elektroniska självinställningen gör det inte bättre. Måste be killarna på Cykloteket som kan justera. Igår på loppet rasslar hela tiden och växlar antingen inte alls vid växling eller istället 1,5 eller 2 steg. Var nästan stört omöjligt att hitta bra växlar och fin gång igår. Tror dock inte jag tappade så mycket tid på det mest mental opepp tillsammans med allt annat strul. Efter en stor dipp och dito krafttapp kunde jag i alla fall få upp både fart och kraft de sista snabba kilometerna. Läskiga kilometer i 50-60 fart nerför med blurrig syn. Äntligen i mål. Snabbt på med en jacka. Lite halvt besviken med det mesta utom möjligen på kämpainsatsen. Det gick fort hem med 45.5
men med den lågsamma utrundan trots 25 w mer ut så blev totalen 43.2 snitt på Garmin mätaren det fattade jag snabbt att det räcker inte dit jag ville. I kraft relativt ok med 327 w 333 npw men jag vill upp mot 340 helst 350 för att vara helt nöjd.
Det var många starka cyklister med och tight i resultatlistan. Min tid räckte till 6 plats i ett tight fält Resultat Smacktempo Brottby Tight utom i täten där min suveräna klubbkamrat i Cykloteket Niclas "Slaktarn" Näslund svarade upp till smeknamnet genom att slakta fältet med grymma tiden 25.21 (hans tid är angiven 30 sek för högt i resultatet) Niclas är eoner av tid 1.22 före mig och hela 36 sekunder före elittempoåkare som Staffan Arvidsson som kom 2:a. Respekt Niclas!
Nu måste jag bara hitta svaret på var de där 15 extra watten finns? Ja sen vore det ju rätt trevligt att få slippa frysa någon gång i samband med cykelträning / tävling.
Förlåt att jag blev lite gnällig idag lovar att bättra mig nu ska jag snart cykla hem från jobbet. Oroväckande mörka moln över stan nu med men vad kan gå fel? Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut:-)
Edit. Hemma nu vad hände tror ni? Sveavägen bort mot Norrtullgick bra medvind hem skönt nu blir det åka av så jag får upp värmen. Kom till Wenner Gren Center då vinden tvärvänder till en isande kall nordan igen precis som igår. Men nu började det spöregna också i sällskap till motvinden. Innan jag var i Silverdal var jag dyngsur. I 3 gradig "vårvärme". Tryckte på extra och försökte skratta åt skiten inombords. Så här fin blev jag i stänket. Men den ledsna minen är fejk. Glad att vara hemma och det är ju en jäkla tur att det inte är slut än. För vad gäller vädret så är det sannerligen inte bra än.
lördag 21 april 2018
Inget Markimrace ingen Vätternträning men rekordsnabba 6 mil hem från Smidö
Idag var det två kul cykelträningar att välja på. Dels träningsrace på klassiska Markimbanan och sen Vätternträning med SUB 7 gruppen SAP Stockholm Allied Powers. Men av dessa bidde ingenting för vi hade allmänt arbete ute på härliga Smidö. Så istället för snabbcykling blev det elda ris & småträd, utrota myrstack med lut (intressant experiment) följt av korvgrillning och en timme i solen på altan.
Sen var jag redo för hårdkörning hem vanliga vägen över Sigtuna. 
Så det skulle innebära ganska kraftig mot och sida mot första knappa två milen sen fin medvind hem. Trots mycket cykel i veckan med + 20 mil bara torsdag fredag och hårt Smacklopp i tisdags så kände jag att både benen huvudet och min nya härliga Mighty Madone var med på noterna. Trummade på i låg ställning i motvinden höll pulsen runt 80% och kunde nöjd över att den värsta vinden nu var slut svänga höger mot Eriksund och Sigtuna. Nu blir det åka av hem tänkte jag. 37 snitt i tuff motvind dit pekade på chans till rekordtid.
Fick härligt driv sen hela vägen till Sigtuna och plöjde på därifrån nära maxfart ända upp till backen vid Arlandastad. Wow vilken grym fartkänsla. KOM på både Eriksund- Sigtuna och Sigtuna - Arlanda 26 min nonstop i härligt flow.
flow.
Stannade efter en maxning i backen upp som också gav KOM och tog en banan och en gel.
Sen fortsatt full fart hela vägen hem. Några 2 platser på Strava och sen en hård laddning på finalen som jag cyklat hundratalsgånger från Gudbyrondellen upp mot Hagby en sträcka på 3.9 km lite uppför med 0.2% snitt. Hade ca 5.20 som rekord med tempocykel och idag gick det på 5.03 med 46.3 i fart och nytt KOM där med (låg två tider runt 80 kmh före som jag flaggade.
Slår nöjd och skönt trött av Garmin innan grusvägen Frestabacke och vägbygget runt Väsjöbacken och rullar sakta hemåt. Endorfinhög med 41.6 kmh snitt över 56 km. En fart jag aldrig varit i närheten med på linjehoj så pass långt. Dessutom med pulssnitt på måttliga 142 (82% max). Hade nog inte haft så mycket mer att ge iofs idag men wow vilken härlig känsla! Man kan ju tycka att det är jäkligt fånigt att jaga livet ur sig för en ny högsta fart personligt rekord eller KOM. Jag har full förståelse för "get a life" approachen och inser förstås att cykling bara är en liten pusselbit i det vi kallar livet. Men nu handlar ju den här bloggen primärt om träning och cykling och då blir det naturligt lite nördigt. Just sayin..
Kanske får tipsa Kajsa annars om att starta en matblogg eller öppna restaurang. Om jag understundom lyckas få upp lite fart på cykeln. Så lyckas Kajsa (med allt) plus all fantastisk mat idag en magisk torsk med tomatrisotto och basilikasås. Its a good life!
torsdag 19 april 2018
Solopremiär 10 mil med Madonen
Underbart väder idag. Lite för fint för en hel kontorsdag så vid 15 tiden lämnade jag Kungsgatan. JB Out!
Kändes riktigt bra i kroppen ett par timmar hygglig fart dryga 34 på rätt låg puls med bara vatten i flaskan men strax innan Lindholmen när jag trott på medvind men inte fick det så tröt energin snabbt och jag fick nödstanna vid en butik och köpa kexchoklad och en dricka. Hade varit bonkläge utan dem kände jag sen gick det bra igen hem. SÅ glad för att lite värme äntligen kommit😃👍
https://www.strava.com/activities/1518328905
onsdag 18 april 2018
SMACK Arlanda Test Track RR - Begränsad
Jag var för dålig. Begränsad. Begränsad av både dålig teknik och mentala blockeringar efter mina 3 svåra olyckor med cykeln 2015-2016. I Smackserien igår kväll på Arlanda Test Track motorbana kördes ett kort GP på 30 minuter. Varvet är normalt 2,3 km och körs motsols. Igår var det kortat till 1,5 km och kördes medsols istället. Det var nog inga större skillnader rent tekniskt eller svårighetsmässigt mot "förr". Det tävlades i tre klasser under kvällen A B och C klass. Jag körde A klass i ett fält med många av regionens starka cyklister och vi startade inte förr än kl 19.30 så även om vi bara skulle tävla en halvtimme så började det skymma lite och jag plockade av mig sportglasögonen för att få lite bättre sikt. Det blev snabbt svalare också men ändå en riktigt fin kväll för cykling på den fina motorbanan. Det är väldigt roligt att cykla där, fin asfalt och de flesta svängar går att köra fort i på den kurviga banan. I alla fall om man vet hur man ska göra och eller inte är mentalt begränsad.
När starten gick så försökte jag bara hålla mig mitt i fältet, göra som de andra med mål att komma in i loppet. Jag visste att min fysiska form är god och att jag sannolikt inte skulle ha några större problem att hänga med i den höga farten. Loppet gick också allt fortare och slutade med 42,5 kmh snitt så med en hel del kurvor med lägre fart så gick det undan värre på de snabbare partierna. Men fysiskt kändes det bra större delen av vägen igår, dock tyvärr inte lika bra i huvudet hela tiden. Jag hade en övervägande positiv inställning och tycker att jag klarade de flesta delar av banan bra men ett par av svängarna blev jag aldrig vän men och tappade ideligen mark i dubbelkurvan efter målrakan samt i högerkruvan nerför in mot spurtrakan. Resultatet blev att jag nästan varje varv fick trampa hårt för att brygga ifatt den luckan 2 ggr per varv. Jag orkade göra det utan att bli för trött men jag kände mig sämre och sämre i huvudet, tappade mental fighting spirit in mot de sista varven. Vi var ett dryga 30 tal som körde i A klass och klockan skulle ringa för sista varvet efter 30 minuter. Förstod då att jag måste vara topp 10 under det varvet och ha kontakt med täten efter sista högersvängen. Jag kom framåt på spurtrakan vid klockringning och tog några platser, närmade mig rätt position i fältet men kom för långt ut till höger i dubbelkurvan och gick lite i gruset där med lite släpp. Tappade mark där och lite geist, med följden att jag inte lyckades ta mig tillräckligt långt fram samtidigt som min klubbkamrat Torbjörn de Jager hade gått till spets med halva sista varvet kvar och körde allt han kunde. Med både styrka och teknisk skicklighet hade han bestämt sig för att försöka avgöra med ett långryck. Jag märker att nu går tåget och jag har för långt fram tappar dessutom min dåliga ovana trogen lite till i sista högersvängen, men ger i alla fall inte upp utan kör en bra långspurt på målrakan och går om en handfull cyklister för att sluta på 13 plats. Torbjörn håller imponerande starkt täten mot alla undgdomar (han fyller 53 i år) till hundra meter kvar då han tvingas inse slaget förlorat mot starka Mattias Lejon Ängby samt meriterade elitcyklisten Jacob Wikh Ryska Posten. Vår klubbkamrat i CRT spurtgiganten 98 kg Stefan Ljungberg går också om Tobbe på mållinjen och slutar snyggt trea. Grymt kört i stark konkurrens Tobbe & Stefan!
Lite blandade känslor efteråt, en del av mig är glad att jag försökte, inte gav upp och även om det låter konstigt tyckte en del av min hjärnhalva att det stundtals var riktigt kul att cykla där på motorbanan. Våga luta cykeln ordentligt i en del av de roliga kurvorna och i spurten nådde jag över 60 kmh själv i eget spår och även tvåårshögsta i puls med 173 slag (100% av max, minst:-) med snabb återhämtning. Fysiskt kände jag mig också i mycket bra slag.
En annan del av mig ser mest risker, blir spänd och vill bara undvika att krascha. Den delen av mig funderade någon gång under loppet på att stanna, skita i det, kanske fejka en punktering eller nåt, ajdå vilken otur jag fick punktering, det som kändes så bra.. Psyket kan spela stora spratt. Det är väl inte så konstigt i och för sig efter de skador jag varit med om och jag (och många i min närhet) tycker väl att det är sunt att pioritera säkerhetstänk framför en placering i ett cykellopp.
När man spänner sig och ser risker så blir man förstås mycket sämre på att cykla. Vågar inte lita vare sig på sig själv, material eller underlag. Jag är för dålig helt enkelt på att hantera den här typen av cykling på ett bra sätt nu. Jag har ju kunnat cykla fort på den här banan, har ju till och med KOM på långa varvet från 2014. Men nu behöver jag trycka på reset, lära om på nytt om jag ska kunna tävla på den här typen av banor. Vill jag det? Nej inte tävla på knixiga GP banor i alla fall. Den typen av cykling med start stopp rull och sen max igångdrag ideligen har aldrig varit min bag. Det jag däremot vill är att träna lite mer teknik så jag blir mer komfortabel i lurigare svängar och backar. Den cykling som jag trots allt älskar så mycket och fortfarande är fast i och njuter så mycket av är på platten, på fina natursköna vägar. The freedom of the open road. Det är ju där jag vill vara. Gärna i hög fart solo eller på längre linjelopp där uthållighet och åkstyrka spelar roll.
Men vi tar nya tag. You live and you learn! Igår var det nr 13 både på hjälmen och i resultatlistan.
http://www.smack.se/2018/04/15/omgang-4-arlanda-testtrack-kort-gp-kors-tisdag-17-4-kl-1830/
Sista varvet var naturligt det snabbaste
måndag 16 april 2018
Överdos Pasta Pizza Glass Öl & Vin i dagarna tre - Receptet för en formtopp?
Ja jag undrar om jag knäckt koden? Hittat receptet till den heliga graal? Hur man skapar en formtopp? Vi hade en suverän långhelg i Rom hela familjen och firade att Kajsa fyllt 50. Alla fantastiska sevärdheter med tre timmars guidade turer i Vatikanstaten respektive Colloseum & Forum Romanum i bästa väder. På fredagkvällen var det Saras life high moment med Lana Del Rey. Vi andra njöt nästan lika mycket som Sara. Lana är ett superproffs med grymma låtar och otroligt stark röst hela vägen även live. I Rom blir det naturligt också mycket matfokus och trots 1.5 mil promenad per dag nådde jag nog ett bra kaloriöverskott av duktiga mängder Pasta Pizza Glass Öl & Vin.
Ok my love❤️ So now you also turned 50 but we’re doing alright so far dont you think? And these three girls above we did more than ok❤️❤️❤️
När vi kom hem igår på seneftermiddagen tänkte jag rulla ut lite mat och dryck framför den spännande upplösningen på Amstel Gold Race (på tal om öl:-). Satte mig på Wattbiken och kände trots en allmän trötthet efter flyg och galet mycket promenerande att det fanns grym styrka i cykelbenen och även runt 250 w så gick pulsen knappt över 120. La om planen och tänkte att jag måste passa på att testa något hårdare ansträngning och trampade 30 jämna minuter med 305 w snitt 4.1 w/kg för att se vad pulsen slutade på. Aldrig tidigare har den belastningen känts så lätt, inspirerad också av den fina avslutningen av dansken Valgren på Amstel. Vilken stjärna han blivit i år. Snittpulsen blev 144 och slutpuls 148 (86%) så en toppenkänsla som glädjande blev ännu bättre idag på hempendlingen. Jag tog av skärmarna på min nya härliga Trek Boone 7 disc och den redan lätta snabba CX:en kändes som den snabbaste racern.
Ja som jag skrev i rubriken obscena mängder italienska onyttiga delikatesser. Det är inte svårare än så åk till Rom och frossa som de gamla kejsarna Augustus Caesar & Nero:-) Tittar jag lite mer "på riktigt" och med fågelperspektiv (om än inte 2000 årigt) är förklaringen kanske den här? Många års kontinuerlig träning med stark allmänhälsa utan sjukdomar och med bra kost / nutrition i kombination med en låg till måttlig stress nivå mentalt och en starkt positiv livstillvaro i en (för det mesta, jag lever ju ändå med 4 tjejer:-) harmonisk familj. För en peak form just idag så säger Strava Fitness Curve att jag nu är på plussiffror efter Mallorca lägret men bara med +1. 
Vi får se om det sitter i till imorgon då är det nämligen tävlingsdags igen med kort halvtimmes GP på den roliga motorbanan Arlanda Test Track 2.3 km "gokart" bana. Vi blir nog en handfull CRT cyklister som kör i A klass i konkurrens med många av regionens bästa elitcyklister. Blir jäkligt kul att köra med mina nya lagkompisar för första gången i race. Målen blir säkert högt ställda imorgon för teamet och med Ljungberg, De Jager, Kuhl, Drakenward och undertecknad på startlinjen tror jag det finns goda möjligheter till bra lopp för flera av oss trots att 4 av oss är klart över 50. Jag har lite förvånande fortfarande KOM på varvet sedan elitrace 2014 då jag kom 6:a och cyklade mot bl.a Jonas Ahlstrand som vann spurten lätt den gången. Vi får väl se om det står sig över morgondagen? Upploppet är bra långt och jag har brunnit upp på slutet några gånger efter att spurtat max lite för tidigt. Blir spännande att se hur vi kan disponera taktiken och lagets krafter imorgon. Allt går och går det inte så går det ändå - Kom ihåg det!
