måndag 21 september 2015

Anundsloppet H 40/30 - Bullseye breakaway

Säsongsavslutningen med klassiska Anundsloppet i Västerås och avslutningen i SWE Cup igår. Hade en bra känsla inför loppet, både mentalt och fysiskt och såg fram mot de 90 km vi skulle cykla i lysande soligt höstväder och svag vind på den annars hårt vindutsatta trekantsbanan om 14 km vid Anundshög, Sveriges "ministonehenge" med vackra stenformationer från urminnestider.

45 cyklister i H 40, många starka från norr till söder på plats. Dessutom en 15-20 st från H 30 då loppet samkördes, och även om det var separata prislistor så var det bara att se det som en gemensam tävling. Loppet gick iväg ett varv på den "lilla trekantsbanan" om några km först för att sen gå ut på stora trekantsvarvet och 6 varv där. Trodde vi.

Gick på ganska hårt första varvet, Rille från ECI stack som så ofta offensivt iväg direkt, fick med sig någon eller några till en lucka bort mot det öppna kantvindspartiet strax innan Tortuna GK. Det hade börjat blåsa lite mer än på morgonen så vinden skulle nog kunna bli en faktor. Första attacken hämtade Niclas Näslund CRT in solo. Han satte armbågarna i den ställning han trivs som bäst i, tempoställningen och körde fram klungan till dem med en monsterförning. Jag skulle få se mer av den varan senare. Medvind och samlat sträckan efter Tortuna Golfklubb men den är lite skyddad av träd så egentligen sämsta stället att ha medvind på för efter nästa 90 graders sväng vänster så mötte ny kantvind hela vägen bort mot varvning (bild från Strava på varvet längst ned) Vid första varvning ser jag att funktionärerna visar 4 varv kvar. Får inte ihop matematiken till 9 mil och tänker de måste visat fel det borde vara 5 varv kvar.

Det går sen ganska lugnt bort varv 2 framför allt i medvindspartiet då det nästan blir vilopuls. Farten är ändå runt 42 snitt och strax efter svängen vänster när vi får ny kantvind attackerar jag långt tidigare än vad jag tänkt men mest för att känna lite hur kroppen svarar? Pinnar på med högkadens och när jag vänder mig om ser jag två killar nästan ikapp men sen lucka ner. Perfekt, ännu mer perfekt det är Danne Jansson min klubbkamrat och Niclas Näslund (Niclas har vunnit alla tempolopp i år i Sverige utom VSM som han kom 2:a 0.8 sekunder ifrån seger och kom nyligen 7:a på VM H45). Sämre utrytningskollegor kan man ha, men kan man ha så mycket bättre? Ja det kunde man, eller i alla fall en till visade det sig, för efter två minuter ansluter Viktor Torstensson CK Sundet som gör en svårt imponerande bryggning solo när vi tre jagar hårt. This is to good to be true tänker jag nu har jag två av de bästa tempokillarna i landet tillsammans med en klubbkamrat i utbrytning. Snacka om bullseye breakaway. Vi kör på i hög fart och efter lite trevande i början med förningarna får vi igång ett bra samarbete. Pulsen är hög men inte kritisk, ingen mjölksyra i benen och ett gott flow. Vid varvning har vi nog en 20 sekunder eller så, nu gäller det att skapa lucka så de blir demoraliserade där bak. Nackdelen är att det är bara jag som har klubbkamrater i klungan med 3 st till. Alla andra är intresserade av att komma ikapp oss. Men många började nog fatta att det där var inte helt rätt gäng att släppa iväg. Vi kör hårt bort mot Tortuna GK och i kantvinden en km innan svängen tvingas Danne lämna in, surt men vi måste fortsätta bygga luckan nu. Både Niclas och Viktor känns überstarka och jag känner att jag har den där dagen jag hoppats på också.

I svängarna ser jag att vi kommer längre och längre ifrån klungan och när vi åter går in för varvning visar de 2 varv kvar. Min egen uträkning säger fortfarande att det här blir bara ca 7,5 mil inte 9. Jag försöker ropa till dem att det är fel, ingen respons. Talar med Viktor och Niclas och vi är lite konfunderade om hur långt vi egentligen ska cykla. Själva cyklingen däremot går som en dans, jag ligger oftast efter Niclas i turordning när vi snurrar och njuter av hans absurt starka långa förningar med armbågarna i tempoställning. Vi går jämnt som en klocka med varje varv på 42,3 kmh snitt på 3 man trots merparten i kantvind och vi förstår att det här kommer hålla in i mål givet inga olyckor eller haverier.

När vi går in mot varvning igen och de visar 1 varv kvar försöker jag åter ropa att det är fel, men ingen respons. Vi talar med varandra och kommer fram till att det är fel. Seniorklass körde 6 varv på morgonen om jag fattat rätt och vi skulle köra samma sträcka. Vi bestämmer oss för att köra ett varv till ändå nästa gång när vi kommer mot varvning. Vi har en stor ledning nu kanske knappa 2 minuter och det var länge sedan vi såg klungan någon gång nu, även på det öppna fälten. Det känns bra i kroppen och arbetspulsen har kommit ner något mellan 140-150. Funderar lite hur jag ska lägga upp avslutet mot killarna. Lite osäker på Viktors spurtkapcatitet men gissar att han precis som Niclas känner sig allra starkast i tempoställningen. Bestämmer mig för att inte dra igång uppförsspurten för tidigt utan avvakta tills bara ett par hundra meter kvar, men först ett varv till, eller? Nej när vi kommer in till varvningen visar de 0 varv kvar och har spärrat vägen till höger och flaggar oss vänster bort mot upploppet en km bort. Vi tittar lite konfunderat på varandra. Ok vad händer nu? Är det spurt och målgång eller är det 1 , 2 eller typ 4 varv kvar på kortbanan nu? Farten höjs något i något slags samförstånd att det är kanske målgång nu, väntar och väntar. Nu börjar uppförlutet och målbacken och ingen av dem har gjort något försök. Nej nu sprintar jag, trycker på de sista 200 meter hårt. Får diekt stor lucka och rullar med 2 sekunder tillgodo över linjen. Ett antiklimax, sekretariatet är tyst och verkar inte heller fatta vad som hänt eller skulle hända. Vi vet inte om vi är imål? Jag väntar in Viktor som kom 2 och Niclas, vi rullar bort mot högerkurvan in på korta trekantvarvet ett par hundra meter bort. Där stannar vi till och frågar några funktionärer som står med flaggor. "Hej vi är ute och cyklar Anundsloppet i H 40 och är i en ganska stor ledning eventuellt har vi redan gått imål? Vet ni möjligtvis hur det ligger till om vi ska fortsätta in på kortvarvet en, två eller flera gånger?" Nej vi vet inte säger de.. Ok vi rullar väl ner på kortvarvet säger vi och skrattar lite åt eländet. Vi kommer sen återigen in mot upploppet uppför. Nu blir det inte mycket till spurt men jag ser för säkerhets skull till att vara först över linjen igen. Precis efter linjen ser vi stora H40/30 klungan som strax innan spurtat imål och inte som vi fortsatt för ett extra "ärevarv". Vi stannar förstås då och tackar varandra för ett härligt samarbete. Vi körde nära 6 mil ihop med 42.3 snitt. Grymt jobbat Viktor & Niclas! Resultat Anundsloppet H40

Om man ska uttrycka sig diplomatiskt fanns det väl lite övrigt att önska vad gäller kommunikationen från tävlingsledningen. Men oavsett det, resultatet hade nog blivit detsamma och vi var tre mycket nöjda cyklister som fick bonusen att passera mållinjen 2 gånger.

Vilken femetta till avslut på säsongen. Kliva högst upp på den något bedagade prispallen, ack så skönt. Min första tävlingsseger i år och dessutom i det sista loppet i min korta H 40 karriär om totalt 3 lopp VSM 2012 & 2015 + Anundsloppet igår. Tänk att jag ska bli H 50 redan? Känner mig mer som en lovande junior som nyss börjat.


Det går bra nu! Idag kom resultaten från specialpriset på Velothon Kessiakoffs Climb från förra helgen.

Banprofilen på Anundsloppet


Nu ska det bli skönt med lite mer vila ett tag innan funderingar kring nästa års ambitioner och äventyr startar. Firade säsongsavslutet ordentligt med en massa god mat och dryck. T om innan loppet i lördags kväll då jag och Kajsa åt en alldeles lysande 8 rätters avsmakningsmeny på thailändska Restaurang Orkidé på Medborgarplatsen. Visade sig vara en optimal uppladdning.

Kajsa "dressed for the occasion" med Orkidé klänning på Restaurang Orkidé (av en slump) 

Fortsatte det asiatiska temat, vår familjs favorittema med Koreansk biff på salladsbädd med koriander, groddar och annat gott igår kväll som Kajsa fixat till segermiddag (jag grillade i alla fall köttet).


Följde upp idag med en 3 rätters lunch på Miss Voon bjuden av en god vän och affärsbekant. Det ska va gott att leva..



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar