I'm a Lumberjack and i'm okay

I sleep all night and work all day. I cut down trees and i eat my lunch. Lumberjack song Monty Python

And then i ride my bike home.. Ja ikväll är jag MÖR. Cyklade ut till landet igår efter jobbet. Vanliga vägen över Sigtuna

Fredagkvällens utcykling @ 295 w

Idag allmänt arbete på landet. Höll på i nära 5 timmar med att hugga träd, röja sly, släpa grenar och stammar och elda. Man är ju inte helt van vid den typen av arbete men det var rätt kul när man är några stycken och utsikten ner mot vattnet och bryggan blev lite bättre på köpet.

Fick offra deltagande på KM linje idag för "skogen". Men fick en väl så bra träningshelg med en snabbtur ut igår, skogen och sen hård cykling hem efter ett par chorizo med bröd och en Heineken (bra prebikelunch?). Blåste övervägande mot hem och jag bestämde mig för att försöka hålla >300 w hela vägen. Efter en lite lugnare start hårt jämnt tempo i motvinden mot Erikssund och Sigtuna. Hade hoppats på bra medvind hem från Arlandastad men det blev inte mycket mer än sida av det, så slitigt värre att öka farten hem, kändes rejält i kropp och ben när jag kom hem efter 66 km med 37.1 fart, 323w, och "bara" 138 snittpuls så aerobisk form är bra nu. Igår 132 puls på samma fart men då i bättre vind. En god Chicken Tikka ikväll med hembakade nanbröd och några glas recovery Ripasso och jag hoppas vara fabriksny imorgon när man ska gå till vallokalen. Sen dags för en sväng till Sollentunavallen och lite löpintervaller. 

Hinner du jobba något mellan all cykling?

En fråga som jag har får ibland av kompisar och bekanta. Ja ibland i alla fall:-). Jag jobbar på SIP Nordic Fondkommission. Vi hjälper ett par av världens största banker Schweiziska UBS och franska BNP Paribas med att konstruera och marknadsföra strukturerade placeringar i Sverige, UK och Finland. Här är två små kortfilmer vi nyligen gjort som en ingång och inspiration för er som söker intressanta placeringsmöjligheter med kapitalskydd.

Fondobligation Newcits XL

Fondobligation Afrika

RR Anundsloppet & Svealandsmästerskap

Oj oj oj vilket hårt lopp det blev i Västerås igår. Inte så stort startfält med 38 cyklister till start men av riktigt hög klass. Starka uppställningar från bl.a Södertälje, Hymer, Motala, Uppsala, Valhall & Åhus / Argon. Jag är "lone ranger" i elitklass från oss i CK08 på både gott och ont. Ingen att ta hänsyn till i loppet men heller ingen att få hjälp av. Göra sitt lopp helt själv alltså men det har jag principiellt inget emot och formen kändes god så jag hade höga förhoppningar om ett bra lopp på den pannkaksplatta triangelbanan på 14 km som skulle köras 10 varv. Sträckningen borde passa mig bra. Jag är hyggligt åkstark i höga farter under lång tid och borde tåla vinden bättre än de lättaste killarna. Banan dessutom helt utan tekniska svårigheter, vilket borde passa en gammal silverpil som mig.

Var inställd på att det likt förra året då jag var med i mitt första Anundslopp (22 plats) skulle sätta av i väldig fart men det blev precis tvärtom, gick på lite i början men inget märkvärdigt sen blev det väldigt lättsamt i nästan 50 minuter. Farten var ändå drygt 41 efter några mil men det gick i jämnt tempo och klungan var samlad. Var nere runt 120 puls där under en lång stund och tänkte att man får vara nöjd så länge det varar. Jag hade bestämt mig för en passiv attityd under loppets första hälft och det smäller nog till ändå när som helst. Det var precis vad det gjorde, på väg ut i det långa kantvindspartiet på 3 varvet så bröt helvetet löst, det blev ett inferno av ryck och bryggningar och en klunga som var på väg att slitas i stycken. Det sa bara pang så åkte pulsen upp nära max och låg kvar där under ett par mil. Det fanns några lägen där, speciellt på kantvindspartiet varv 3 och 4 som verkligen var vidrigt hårda.

Lika jobbigt som det ser ut på bilden var det. Bilden nedan från Ibike visar en 9 minuters period där och nära 8 km med 50,9 i snittfart 411 W / 470 NPW med 3 st 1 minuters på 550-600 W.

Tror det är bland de hårdaste om inte den hårdaste halvtimmen jag upplevt på en cykel och jag hann tänka i frustration när jag låg där på gränsen och kämpade för överlevnad "men vad är de här killarna gjorda av? Varför blir ni inte trötta? nej det får bli Veteranklass nästa år". Men det var nog fler som blev trötta och det lugnade som tur var ner sig lite sen även om farten fortfarande var hög.

Mellan mil 3 och mil 10 gick det i 45,2 snittfart 333 W / 374 NPW under 1 h 24 min.

Efter den perioden tappade jag tyvärr möjligheten till topplacering då jag inte lyckades gå med en 10 mannagrupp som kom iväg på kantvindspartiet ut på 8 varvet. Jag hade förstås byggt upp en ackumulerad trötthet där men jag gjorde några taktiska missar som om jag undvikit kanske med lite tur lyckats gå med. En av de missarna var nog att köra mycket i front mellan mil 8-10. En utbrytning hade gått iväg med cykelvasavinnaren Johan Landström, Magnus Darvell och Robert Pölder. Åkstarka så det räcker och blir över. Jag var med i front och vi var en 5-6 som snurrade runt en mil eller så i jämn hög fart. Utbrytarna hade kanske 5-600 hundra meters lucka och vi var i hunting mode och rätt var det var hamnade jag lite loss med Alex Gingsjö i en fartökning. Sämre partner kan man ju ha i jakten. Frågan är om man kan ha en bättre? Bättre jaktpartner än mig kunde dock Gingsjö ha önskat sig. När han ville bli avlöst kände jag redan efter några sekunder att nej det här går inte i den farten och viftade fram Alex igen. Sen hände något av det mest imponerande jag sett i cykelväg. Alex gick ner med armbågarna i tempoställning och sen KÖRDE han. Klungan bakom oss hade anslutit så nu drog han en lång orm i 45-50 kmh kilometer efter kilometer. Jag låg på hans rulle och när jag tittade på min Ibike visade den närmare 400 w än 300. Gissar att vi var många där av de som fortfarande var kvar bakom som gick på rött trots rullen. Han körde helt ensam ikapp dom efter den sjukaste 10 minuters förning jag sett. Jag låg bakom och tänkte "there is always a next level" när vi var ikapp klappade jag honom på axeln och sa tack för uppvisningen. Ska verkligen bli kul att se vad han kan göra i tempo VM nu om några veckor.

Sen gjorde jag misstag nr 2 och 3. Kände mig nu riktigt med i loppet och var framme och drog några gånger kanske i lite övermod. Men det avgörande misstaget var när vi kom in på det långa hemska kantvindspartiet. Där gällde det att vara på hugget och försöka hitta lite skydd och snabba hjul i de nya förväntade attackerna. Jag tappade lite fokus ut från kurvan och drack och fumlade med flaskan och det small till och ca 10 gubbar hade en lucka på 30 meter. Försökte brygga men kände att nej det här klarar jag inte själv. Hoppades att det fanns några med krafter kvar bakom som kunde hjälpa till och när jag såg Landström och Patrik Moren komma upp på sidan fick jag lite hopp. Men de var inte intresserade eller om de bara inte orkade. Vi blev en gruppetto om 6 som under tystnad och ganska resignerat rullade vidare. Fattade förstås vad klockan var slagen och det kändes jä.... surt. Där försvann chansen till en topplacering. Att köra nära 4 mil om någonstans en 11 plats lockade inte Landström och Moren som klev av med två respektive ett varv kvar.

Fortfarande under tystnad körde jag Jim Karlsson Västerås, Andreas Thell Argon och Henrik Öijer Falun runt trekanten även en sista gång. Jag visste ju inte exakt hur många som var före men tänkte att jag ska i alla fall först över linjen av oss "slagna". När vi till slut svängde av mot uppförsspurten låg jag på Jims hjul han ökade farten in mot mål utan att spurta så det blev som ett fint uppdrag och sista 200 m klippte jag till det jag hade och ingen kände för att svara. Jag kom in på 11 plats och det blev en 4 plats i Svealandsmästerskapet.

Jag kämpade hårt och gjorde vad jag kunde. Precis allt måste gå rätt om jag ska nå ända fram mot yppersta eliten. Men jag känner ändå att jag är där. Jag kan tävla mot de flesta av Sveriges bästa linjecyklister. Även om det förstås är nivåskillnad upp till pallen Stevenson, Gingsjö och Marcus Svensson, så är det en grym känsla för en man som inte suttit på en cykel på nära 20 år och började cykla när han var 43 för 4-5 år sedan. Det är aldrig försent.

Bilder Anundsloppet

Resultat Anundsloppet Resultat Svealands

Ibike data hela loppet. Tydligt framgår loppets faser. Kontrollerat lugnt-mycket lugnt-inferno-hårt- inferno igen- resignation-spurt

Premiär med nya skorna

Trots nya löpskor så kändes det långt ifrån inspirerande att snöra på dem ikväll efter en "skräckupplevelse" på pendeltåget hem från stan idag. Brukar ju akta mig för att åka tåg till stan och istället cykla för det mesta men idag ville jag trots det grymma vädret vila benen för bättre stuns på söndagens Anundslopp.

Vad hände då på tåget? Funkade det som det skulle? Nej naturligtvis inte, det gör sällan det dom få gånger jag åker, blev 30 min väntan på centralperrongen och förstås ett överfullt VARMT tåg till Häggvik. Väl framme och hemma var jag inte direkt träningssugen. Mer så på en kall från kylen, men jag hade ju tänkt mig att testa nya skorna för första gången och köra ett kortare pass på Sollentunavallen innan fredagsölen. Så "stick with your plan" och på med skorna och iväg. Var hur seg och tung som helst på den korta 8 minutersjoggen till Vallen. Tänkte nästan avbryta redan där och vända hem till kylskåpet men bet ihop och tog mig i alla fall Vallen. Fattar inte varför det ska kännas så tungt i benen när man börjar springa?

Fortsatte uppvärmingen med ett lugnt varv och funderade på vad jag skulle ta mig för. Det får bli ett 20 minuter i MAF fart och 140 puls tänkte jag, skorna kändes kanon

och kroppen började komma igång lite så efter ett par varv och vid den första kilometern höll jag ca 4.10 fart utan att vara över 140 puls så då ändrade jag träningen till att istället försöka springa lite närmare max nu när det var lite feeling på gång. Ökade något till kanske 4.05 fart klockan sa 4 fart men den mäter varvet ca 25 m för kort. Kan jag hålla tempot utan att gå in i väggen på slutet är jag nöjd. Det kunde jag, t om ökade lite sista 2 km men det kostade på och blev bra trött sista 2 varven med upp mot 160 puls. Kom helnöjd in på 20.30. Strava Ett klart steg framåt i min snart tre veckor långa löparträning. Känns inte på något sätt lätt att springa än och så fort går det inte heller. (Påminner mig om en rolig gammal jobbarkompis när vi fått nya datorer tidigt 90 tal när jag jobbade i golfbranschen. Hur går det Stefan med datorn? "Nej det går inte så fort det här, men så blir det inte så bra heller" )

Idag kom det i alla fall lite det förnimmelser av hur det kan kännas när det flyter på. Mer sånt tack och snart är 20 målet där på 5 km.

Men vad knockad jag blev sen ikväll, heltung i kroppen, stum i benen och något känns halvfel utan att jag kan ta på vad. Helvila imorgon och ut till landet där jag hoppas piggna till inför söndagens Anundslopp 145 km i tuffaste konkurrens.

Pussade hejdå på vår äldsta dotter Alice som går i 9 an och åkte på skolresa till Gotland imorse. Gör nu inte som jag gjorde i 9:an tänkte jag. Yeah right farsan tänkte nog hon. Nej det är hon som tur är alldeles för klok för. Inte kan väl min lilla dotter???

Seger i Smack cupen 2014

Igår var det avslutning av Smackserien med Lindholmen Tempo 16 km följt av prisutdelning för hela säsongens serie Upplands Cup lvg. Tänka sig, en gammal silverpil som jag tog hem totalcupen i elitklass. Det är jag faktiskt ganska stolt över. Jag har i och för sig inte räckt ända fram i tempo där jag radat upp 4 platser och det är helt klart är en klass upp till tempokanonerna som brukar toppa men galet vore det väl annars. Igår var svenske mästaren Alexander Gingsjö med. Han ska snart köra VM för Sverige och vann förstås i stor stil. Men jag har varit bra allround och inte haft några dippar. Tog en seger och en 3 plats i linje och har en 7 plats som sämsta resultat. Det i kombination med att jag kört många lopp i serien och poängen ramlar på gav totalseger i Smack Upplands Cup lvg slutställning

Loppet igår då. Mycket folk hela 90 startande i den fantastiska sensommarkvällen. Lite svår bana i motljus på kvällningen. Mycket ojämnheter och bucklor i vägen vilket gör åkning med höga farter i tempoställning lite oskön och riskabel. Loppet gick på en alternativ pga vägarbeten. Vi körde 8 km från Lindholmen till vändningen vid Sälna i riktning mot Upplands Väsby. Alla som kört Roslagsvåren eller hösten känner igen sig från slutdelen av de loppen. Kändes ganska bra igår och kunde ligga på relativt hårt ut mot vändning i svag motvind. Puls upp högt och ännu högre blev den på en raka på den smala vägen när jag ser en lastbil komma mötande samtidigt som en cyklist (tror det var Staffan Arvidsson) kör om den i runt 50 fart. Jag håller ju också runt 50 då och hinner känna en förnimmelse av olust och rädsla innan Staffan om det nu var han hinner om bilen och svänger bort från mitt körfält.

Tappade min vana trogen lite tryck hem, har inte lyckats disponera något tempolopp riktigt bra i år, men igår var det ändå relativt ok. Fick slå av lite på den snabba slutspurten då det var en lastbil där som sakatade in strax innan målet, men det kostade nog bara några sekunder. Kom i mål på 21,49 över de knappa 16 km Strava Smack Lindholmen vilket räckte till 5 plats. Vi hade loppet igår också som parallellt tempo KM  i CK 08. Jag vann herrklassen före David Scrivner och Hans Berggren. Vår grymma tempotjej Cicci Ohlsen Börjesson vann dam KM med fin 40 fart i snitt igår. Gårdagens suverän Alexander Gingsjö kör på 19,54 och enorma 48 kmh snittfart på den tekniskt svåra banan. Ska bli kul att se vad han kan göra på VM, tror inte det är orimligt att han kan vara topp 20 med en bra dag. Resultat Smack Lindholmen

Smackgänget bjöd på sen avslutningsfika och prisutdelning, igår dessutom förstärkt med allehanda frallor och mackor. Allt för det skamlig låga priset 20 kr per gång. Smack arrangörerna med Håkan Johnsson i spetsen gör verkligen ett otroligt jobb under säsongen april-september för cykelsporten i Stockholm. Fantastiskt kul att så många får möjligheten att komma och vara med på dessa anspråkslösa arrangemang av cykellopp och de drar verkligen mycket folk. Elitåkare, veteraner, damer, juniorer och handikappcyklister. Håkan berättade att 400 personer varit med och tävlat i år och att vi tillsammans kört nästan ett varv runt jorden under årets serie. Respekt! Själv har jag inte riktigt cyklat ett varv runt jorden i år men snart ett halvt och det är nästan ett otroligt facit, ingen vurpa (förutom några halkvurpor på vinterpendling) har inte ens haft en punktering i år, vilket är smått otroligt, speciellt som jag haft tre st på en stor SUV bil, trots färre mil körda än på cykeln. Det sägs att man inte kan kalla sig cyklist innan man vurpat ordentligt. Tävlat nu i 2,5 säsonger och tro mig det har funnits massor av tillfällen med hemska krascher och tillbud i klungan precis bredvid mig men någon guardian angel däruppe har hittills hållit sin hand över mig. Låt det fortsätta så är jag fortsatt en förnöjd icke cyklist.

Bra C08 resultat i Smackcupen David S 2 H 40 jag 1 Elit Gunilla W 2 D 40 Cicci 1 Damelit

Nu på söndag är det sista tävlingen för i år Andundsloppet i Västerås och 14,5 mil linje i tuffaste elitkonkurrens då loppet även har Svealandsmästerskapstatus. Ser fram mot det men faktiskt också sen mot lite vila och livsnjutande. Kanske också passa på att hinna njuta lite av naturen som i morse kl 07.20 vid Frösunda

Samt kl 17.30 på Skålhamravägen när jag tog en extra sväng på vägen hem. Vilket makalöst cykelväder vi hade idag

Mer sånt nån jä... måtta på elitidrottandet får det vara..

Nu ni tjejer ska ni få..

Blev ju ifrånsprungen på Sollentunavallen igår av några tjejer i 12 års åldern. Revansch måste utkrävas, kanske ett par nya vassa Adidas Boost banskor kan hjälpa mig eller?

Hittade dom på lunchen i Löplabbet och slog till. Löpning är ju till skillnad från cykel inte prylgalningarnas Mecka. Men ett par nya skor kan jag i alla fall ta till hjälp i jakten på tjejerna och sekunderna nästa gång man ska plågas på Sollentunavallen. Lite "tjejiga" i färgen var dom också. Ur spår tjejer!

Ifrånsprungen av småtjejerna

Tog ett kort men högintensivt intervallpass på Sollentunavallen ikväll efter hemcyklingen från stan. Först 5 varv och 2 km så snabbt jag orkade. Det blev 7.39 och det känns som 5 km på 20 minuter kan bli ett väl tufft mål den 20 september då jag ska springa 5 km direkt efter 3 mil tempocykling. Fullt med barn och ungdomar som hade friidrottsträning på vallen. Kände mig lite malplace men pustade ut ett par minuter och tog 800 meter till i något snabbare fart, gud så jobbigt det var. Hade tänkt att köra några intervaller till men blev för trött så efter lite mer pustande nöjde jag mig med ett varv och sista 400 meter på max. Tyckte jag sprang fort och tog i hårt, när jag har 150 m kvar så är jag på väg att springa ifatt några unga tjejer som står och väntar på en intervallstart. Precis 10 meter innan jag kommer om dom startar dom och sätter av. Bra hann jag tänka då kan jag få lite pace nu sista 100 meter när jag håller på att dö. Tyckte inte dom såg så snabba ut när jag sprang bakom och undrade varför jag inte kom ifatt dom när jag springer på max? Kan ju bara tänka mig hur roligt det måste sett ut. Två tjejer i 12-13 års åldern glider ifrån en medelåldersman med vitt hår som tar i allt han kan och vevar men kommer inte närmare. Kom helt slut runt varvet på 72 sekunder, tjejerna fortsatte..

Det här gav perspektiv på hur galet snabba friidrottare är. Eller kanske snarare också hur långsam man själv är. När jag kollar på galor och ser dom småjogga 400 m varven på 65 sekunder har det ju hänt att man tyckt "det här skulle man nog kunna hänga med ett tag". Tjena, skulle inte ens hänga med snabba maratonlöpare i 400 m. Nej det är allt en bit kvar till någorlunda löpstandard.

Strava intervaller på vallen