fredag 5 september 2014

Premiär med nya skorna

Trots nya löpskor så kändes det långt ifrån inspirerande att snöra på dem ikväll efter en "skräckupplevelse" på pendeltåget hem från stan idag. Brukar ju akta mig för att åka tåg till stan och istället cykla för det mesta men idag ville jag trots det grymma vädret vila benen för bättre stuns på söndagens Anundslopp.

Vad hände då på tåget? Funkade det som det skulle? Nej naturligtvis inte, det gör sällan det dom få gånger jag åker, blev 30 min väntan på centralperrongen och förstås ett överfullt VARMT tåg till Häggvik. Väl framme och hemma var jag inte direkt träningssugen. Mer så på en kall från kylen, men jag hade ju tänkt mig att testa nya skorna för första gången och köra ett kortare pass på Sollentunavallen innan fredagsölen. Så "stick with your plan" och på med skorna och iväg. Var hur seg och tung som helst på den korta 8 minutersjoggen till Vallen. Tänkte nästan avbryta redan där och vända hem till kylskåpet men bet ihop och tog mig i alla fall Vallen. Fattar inte varför det ska kännas så tungt i benen när man börjar springa?

Fortsatte uppvärmingen med ett lugnt varv och funderade på vad jag skulle ta mig för. Det får bli ett 20 minuter i MAF fart och 140 puls tänkte jag, skorna kändes kanon
och kroppen började komma igång lite så efter ett par varv och vid den första kilometern höll jag ca 4.10 fart utan att vara över 140 puls så då ändrade jag träningen till att istället försöka springa lite närmare max nu när det var lite feeling på gång. Ökade något till kanske 4.05 fart klockan sa 4 fart men den mäter varvet ca 25 m för kort. Kan jag hålla tempot utan att gå in i väggen på slutet är jag nöjd. Det kunde jag, t om ökade lite sista 2 km men det kostade på och blev bra trött sista 2 varven med upp mot 160 puls. Kom helnöjd in på 20.30. Strava Ett klart steg framåt i min snart tre veckor långa löparträning. Känns inte på något sätt lätt att springa än och så fort går det inte heller. (Påminner mig om en rolig gammal jobbarkompis när vi fått nya datorer tidigt 90 tal när jag jobbade i golfbranschen. Hur går det Stefan med datorn? "Nej det går inte så fort det här, men så blir det inte så bra heller" )

Idag kom det i alla fall lite det förnimmelser av hur det kan kännas när det flyter på. Mer sånt tack och snart är 20 målet där på 5 km.

Men vad knockad jag blev sen ikväll, heltung i kroppen, stum i benen och något känns halvfel utan att jag kan ta på vad. Helvila imorgon och ut till landet där jag hoppas piggna till inför söndagens Anundslopp 145 km i tuffaste konkurrens.

Pussade hejdå på vår äldsta dotter Alice som går i 9 an och åkte på skolresa till Gotland imorse. Gör nu inte som jag gjorde i 9:an tänkte jag. Yeah right farsan tänkte nog hon. Nej det är hon som tur är alldeles för klok för. Inte kan väl min lilla dotter???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar