måndag 9 januari 2017

Tester efter intervallblock - En halt skadeskjuten kråka

Nej usch vad segt det där gick. Efter ett block med mycket intervallträning sedan den 21 dec 11-12 högintensiva pass övervägande 4 x 4 minuters intervaller på 90-93% av maxpuls så gjorde jag ikväll två tester Åstrand och Two Stage enligt samma protokoll som jag gjorde den 20 december dagen innan jag startade träningsblocket. Skrev då det här inlägget som också innehåller några intressanta länkar om de högintensiva intervallernas förträfflighet. http://jblifecycling.blogspot.se/2016/12/testar-en-ny-traningsregim.html?m=1

När jag började blocket var mina testvärden låga och formen sämre än normalt efter en slappare december.  Träningen under de här veckorna har sedan gått riktigt bra. Känner att jag ökat klart i kapacitet och inte blivit överdrivet sliten trots ganska många hårda pass på kort tid. Vilade sen helt både lördag och söndag och trodde nog på bra svar ikväll på testerna. Men tji fick jag på det. Kände tämligen omgående under 10 min uppvärmning att pulsen var klart högre än väntat och Åstrand testet gav 133 i puls (76% av max) efter 6 minuter x 60 kadens x 4 kg 240 w. Kör ganska ofta Åstrandtestet under uppvärmning och brukar ligga runt 125 slag i bra form. Den 21 dec hade jag hela 10 slag högre och 135 efter 6 min a 240 w appen Fitness Test visade då ett uppskattat VO 2 Max på 63.9. 

Har haft en "skitdag" i höften idag med mycket värk och en massa långa promenader mellan möten på stan idag, men trodde nog ändå kanske runt 125 puls i alla fall klart under 130. Det blev klart över istället, 133 slag och nästan ingen skillnad mot starttestet. Fu.. it nästan tre veckors hårdkörning down the drain eller?


Var först på väg att kliva av den där förbannade Monarken gå ut till bubbelpoolen och ta en öl och glömma skiten istället. Men då kom jag på att min tradition med vit månad efter helgerna startar idag, fan också, får väl köra Two Stage testet och cementera misslyckandet rejält istället tänkte jag och trampade igång steg ett 5 min på 255 w och pulsen slutade på 138. Tog samma 315 w för nästa steg som vid starttestet 90 kadens x 3.5 kg . Förra gången visade pulsen 156 efter 5 min och uppskattad VO 2 på 67.2. Ikväll blev det 152 i puls vid slut efter 5 min (87% av maxpuls). Bättre än Åstrandtestet men sammantaget väsentligt sämre än jag trott och även brukar ha, inte minst vad gäller känslan. Jag har känt mig starkare under de flesta intervallpass än idag och den där flygande lätta wow känslan i benen jag ofta brukar få efter några dagars vila var bara puts väck.


Hade tänkt att försöka få in ett 20 min maxtest imorgon för att få ett lite tyngre vägande test och utvärderingsunderlag för min träningsstudie. Tappade lite mental pepp för det ikväll när jag kände mig så klen. Får se hur det känns imorgon, kanske orkar ta nya tag om inte annat så i vetenskapens tjänst..

Sedan på onsdag morgon är det dags för operationer på Danderyds Sjukhus och borttag av all metall i höft och nyckelben. Ser med lite skräck fram mot det, bara det blir av nu och inte som förra gången den 20 december uppskjutet en dag innan. Det var därför jag körde den här ministudien med enbart högintensiva intervaller eftersom det blev en tre veckors lucka fram till ny operationstid.

Kroppen är en märklig maskin man vet liksom aldrig riktigt hur svaret blir. Man kan ha en aning men aldrig veta. Ibland flyger den som en örn och ibland är den som idag en skadeskjuten halt kråka. Man får försöka se tjusningen med det oberäkneliga också. Krax krax.

Kanske hade jag bara en dålig dag? Kanske var jag inte fullt återhämtad i benen efter benböj några dagar innan och många pass intervaller.? Kanske har jag sovit för dåligt? Kanske har jag druckit för mycket vin från mitt 50 årsfirande och genom alla helger? Whatever. Vem bryr sig. Better days will come!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar