söndag 15 juli 2018

Mitt dopingprov & Contador för bra för att vara sann?

Häromdagen postade Alberto Contador ett par bilder på Instagram med vad som krävdes för att vinna Tour De France och resultaten för 2 st 20 minuters maxtest som han gjorde inför ett av de TDF han vann, oklart om det gäller 2007 eller 2009. Resultaten är minst sagt förbluffande. Eller som Lance brukade uttrycka det när han tyckte att någon av de andra fulldopade konkurrenterna kom lite för nära i kapacitet "Not normal". Frågan jag ställer mig. Varför postar Contador det här nu? För mig ger de extremt höga siffrorna direkt frågan. Är det möjligt att producera den här kraften utan rejält potent doping? Jag tror inte det och kan inte förstå vad hans motiv till att lyfta fram det här nu är? Kolla här vad  grym jag var back in the days liksom.. Eller?

Vad visar sifforna då? Jo att han producerade 458 watt i 20 minuter med en vikt av 61,6 kg vilket ger "nätta" 7,43 w/kg. I 20 minuter! Lite lätt förenklat omräknat till uppskattad FTP (functional treshold power) blir det 7 w/kg. Hur mycket är det? Oöverträffat skulle jag säga. Troligen även när man räknar in Lance, Hamilton och de andra fulldopade runt 10-15 år tidigare när dopingen var som allra mest legit i proffsklungan. I Tyler Hamlitons utmärkta bok The Secret Race skriver han om 6.7 w / kg i FTP som det magiska talet för att vinna TDF. När han, Lance och de andra var som bäst preppad med EPO, Testo och annat och cyklade uppför Mount Ventoux, Alpe d Huez och de andra bergen på rekordtider ofta med stängd mun. Att nå 6.7 w/ kg har av experter bedömts helt omöjligt att göra utan doping.

Och nu kommer Contador här och postar 7 w/ kg frågor på det? Ja ganska många. Contador blev ju fälld för doping, men om jag minns rätt så var det något picogram Clenbuterol som fanns spår av, enligt hans förklaring kanske från någon kontaminerad köttbit. Hur som, sannolikt inget man får någon märkbar prestationsförbättring av och framförallt inga 7 w/kg. Nej om inte Contador är av en alldeles speciell unik art, helt olik homosapiens vad gäller fysiska adaptionsförmågor så är den rimligaste förklaringen till 7 w/kg en perfekt optimerad och till sin spets tränad kropp under många år PLUS tillförsel av substansiellt prestationshöjande medel av typ EPO och steroider / testosteron. Siffrorna ligger helt enkelt för långt "off the charts" se nedan på kravspec för de bästa proffscyklisterna som är i spannet mellan 5.7-6,4 w/kg. Not normal som Lance sa.. Återigen fattar bara inte hans motiv att posta bilderna? 



http://road.cc/content/tech-news/244996-alberto-contador-reveals-power-data-his-tour-de-france-winning-days

Ja det här med doping är ju väldigt kontroversiellt. Jag blev själv dopingtestad i våras på Arlanda i början av april när vi kom hem från ett träningsläger med CRT på Mallorca så var plötsligt en delegation från Svensk Antidoping där. Någon la en hand på min axel när jag precis fått min cykelväska och skulle gå ut till en väntande Kajsa som kommit för att hämta mig. Istället för det in i ett tullrum tillsammans med 4 lagkamrater och försöka kissa. Inte det lättaste när man precis varit på toaletten i väntan på väskorna. Men efter 14 vattenglas och ca 45 minuter så gick det till slut. Kissa i 2 flaskor high tech värre samma modell av flaskor ni sett i filmen Ikaros (som ryssarna fuskade med och bytte ut). En smått surrealistisk och högst oväntad upplevelse. Vad gjorde dopingpatrullen på Arlanda? Varför valde de ut just oss? Det fanns många andra cyklister med på planet men det var tydligt att det bara var vår lilla grupp de var ute efter. Dagen efter kom resterande 8 i laget men då var det ingen dopingpatrull där. Lite synd tyckte de som kom då. Det hade ju varit snyggt att kunna "bevisa" att hela teamet kör rent.

När vi frågade hur det går till med provsvar fick vi reda på att inget händer såvida inte det är ett positivt svar (alltså doping) då får man besked inom 4-6 veckor annars hör man inget. Så nu 3 månader senare antar jag att våra provsvar var negativa. Det känns ju rätt bra att vara en av de få som kan "bevisa" sig ren och nytestad. Inte för att jag tror det förekommer så mycket doping i veteranklasser i Sverige, men vad vet man? Internationellt är det ett jätteproblem med doping i mastersklasserna. När den stora dopingkommissionen CIRC presenterade sin stora utredning om doping i cyklingen 2015 blev slutsatserna att "Doping in amateur cycling is endemic" och att experterna tror att det existerar doping, främst mikrodoping i proffsklungan till mycket hög grad även då för bara några år sedan: https://www.bbc.com/sport/cycling/31788505  och här från the Guardian "Middle age business men are winning amateur cycle races on EPO" https://www.theguardian.com/sport/2015/mar/09/doping-cycling-uci-commission-epo-worldtour

Med tanke på det här kanske det inte är så konstigt att jag blev testad. Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag nästan det är någon som tipsat dopingkontroll att testa mig / oss. Fick höra att de agerar på tips och de var inte på Arlanda av en slump just då. Det kändes väldigt tydligt. Ja vi får se det som en komplimang gissar jag. Vi var några stycken som körde hårt några sträckor på Mallis och tog bl.a något KOM av Niki Terpstra. Niki kanske kände sig förolämpad av gubbarna och anmälde oss:-) 

Skämt åsido, det är ju väldigt bra att tester faktist finns, även om jag hellre hade sett dem på några tävlingar och testa prispall + slumpvis utvalda någon enstaka gång. Har aldrig hänt under de år jag tävlat i cykel mellan 2012 till nu. På Masters VM i Danmark hade de en kontroll men ytterst få blev utvalda. Min vän och CRT kollega med trippla linjeguld i linje sm H 50 på VSM 2015-17 Torbjörn De Jager är ofta i Portugal och cyklar och har lärt känna en hel del "locals" där och han vittnar om att dopingkulturen där är annan än i Sverige. Häromdagen skrev han följande i ett mess angående dopingdiskussionen. Killen han berättar om nedan cyklade hsn med i bergen på hög effekt en gång. Torbjörn frustade och stånkade. Killen var helt oberörd. Skrämmande, men jag är inte förvånad.



För några år sedan hade jag ett klart mål. Efter att varit med på Masters VM 2015 i H 45 och där känt att jag kunde konkurrera bra var målet högt satt mot medaljer till kommande klasser H 50 och så småningom H 55. Sedan kom svåra skador emellan 2015-16 och även om jag nu är fullt återställd och i minst lika bra fysisk form och prestanda som innan skadorna så har jag inte alls samma ambition och driv mot att tävla internationellt längre. En förklaring är nog ett säkrare tänk kring risk / reward och en ovilja att tävla i berg mer efter olyckorna. Men en starkt bidragande orsak är också att jag inte vill tävla mot Epo och Testosterondopade 50 och 55 åringar. Dessvärre pekar mycket på att det förekommer frekvent. Prestanda skillnaden blir helt enkelt för stor. Det gäller i proffsklungan dopad mot odopad men minst lika mycket på mastersnivå. Om man lite förenklat kan anta ca 5-15% ökad fysisk kapacitet med ett effektivt dopingmissbruk så räcker det för att förstå att en optimalt tränad odopad är chanslös mot en dito dopad alla dagar i veckan.

Så vad kan man göra? Jag känner mer och mer att det får bli "tävlingen" mot mig själv som får bli min drivkraft och utmaning framöver. Att försöka nå mina egna mål och utvecklas enligt dem snarare än att försöka vinna specifika tävlingar. Att bli mitt bästa jag på naturlig väg. Må bättre. Prestera bättre. Längre. Med bra kost, naturliga tillskott som mitt eget Cellexir samt förstås mycket och varierad träning. Därmed inte sagt att jag vill eller kommer sluta tävla. Jag älskar att tävla på cykel, men förutsättningarna ska vara de rätta framöver för att passa mig. Både vad gäller risk /reward lust och känsla. 


Vad gäller elitidrott så är jag numer helt pragmatisk. Är det sporter där styrka, snabbhet, kondition och uthållighet spelar roll och det finns pengar på bordet och kommersiella intressen. Då räknar jag med en andel som fuskar. Det finns alltid många som vill ta eller frestas till genvägar och fusk när framgång, pengar och ära står på spel. Så har det alltid varit och lär förbli. Vi får försöka förhålla oss till det och njuta av underhållningen så gott det går ändå. 

Hur vanligt förekommande i elitidrotten är det då? Ja därom tvista de lärde. En "respected cycling pro" i CIRC undersökningen ovan uppskattar fuskarna´i proffsklungan till 90% en annan till 20%. Skulle någon av dessa vara i närheten av sanningen är det ju bara för bedrövligt. Jag lyssnade på Arne Ljungqvist - Wiki 87 när han gjorde Sommardebut i P1 (It´s never too late:-) häromdagen under ett cyckelpass. Han talade om sin långa kamp mot doping. Om hur han blev bortröstad som förbundsordförande i friidrott av Ricky Bruch och andra som tyckte hans jakt mot steroiddoping blev alltför besvärlig. Idag är alla de svenska kastarna från 70 och 80 talet döda sedan länge. De skulle nog lyssnat lite bättre på Arne. Han talade om Ben Johnson affären i Seoul 88 när han som ansvarig fick hålla en turbulent presskonferens. Han talade om sin 45 åriga kamp mot doping och som Arne menar ändå nu att jakten mot fusket helt klart går åt rätt håll. Det är väsentligt mindre dopingmissbruk idag i takt med en effektivare övervakning, testmetoder mm.Det visar ju även resultaten i t ex friidrott där samtliga kastgrenar har världsrekord från 70-80 talet. Hur många som fuskar i % är förstås omöjligt att uppskatta men har för mig att Arne nämnde en siffra runt 10% som möjlig. Illa nog om det stämmer.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar