Idag körde jag ett s.k MAF test Maximum Aerobic Function. Skrev i tidigare inlägg här Konsten att träna rätt om den. Den här typen av träning är ett grymt bra sätt att checka av utveckling, form etc. Har inte gjort det på länge nu och använder det mest på låg och uppbyggnadssäsong så det blir mycket MAF träning nu närmaste halvåret. Körde 1 mil ut från Almungevägen efter Sälna påfarten och sen tillbaka samma väg jag brukar göra testet på. Kändes inte 100 idag i andning men benen var pigga hela vägen och jag fick hålla igen för att inte pulsen skulle gå för högt. Jag skulle hålla den jämn på 140 men det blev 142 i snittpuls, fart 36.7 watt 295.
Ok nöjd men det känns som lite vikande styrka och fart på g. Ska göra ett test på Sport Support Center på tisdag. Det blir svart på vitt med syreupptagning, trösklar, mjölksyrenivåer etc. Sen blir det lite golffokus ett tag med resa på torsdag till Gleneagles för konferens och långhelg med 3 rundor golf på en av världens bästa banor, värd för Ryder Cup nästa år. Aldrig varit där alla säger att hotellet och anläggning är magisk. Ska verkligen bli kul. Efter det nästan direkt till Alicante för ny golftripp 4 dagar med en revisorsfirma och deras kunder. Där har vi två toppklasstränare med oss, PGA pron som dessutom är grymt trevliga så det blir ett par höjdarveckor nu framöver med mycket golf och kanske en välbehövlig cykelpaus.
Men först VM linjet i em, grisväder såg jag. Blir spännande att följa upplösningen. Gissar på Cancellara eller Nibali, har inte sett något än de kanske redan är avhängda, om inte tror jag dom blir svårslagna.
söndag 29 september 2013
lördag 28 september 2013
Anmäld Stockholm Gran Fondo, frossa och mirakel
Vad kul att Stockholm får ett riktigt breddlopp på cykel nästa år. Stockholm Gran Fondo har nog alla förutsättningar att bli cyklingens Lidingölopp (som går idag), ett lopp för både elit och motionär. Såg att de maximerar anmälan till 6000 personer och passade därför på att anmäla mig direkt idag Stockholm Gran Fondo. Har inte funderat ut nästa säsongs målsättningar helt klart än men Gran Fondo loppet blir ett av huvudmålen. Har också redan anmält mig till Vättern där Conti Test Team återigen gör ett ambitiöst försök att komma under 7 timmar. Vi lyckades ju inte förra året, men skam den som ger sig. Gran Fondo 1150 kr och Vätternrundan 1750 kr. Dom är ju inte helt gratis dom här loppen. Vi som inte ens använder mat eller vätskestationerna, det är ju en rätt dyr potatissallad med kyckling och lättöl efter Vätternrundan. Men gud vad lättölen och maten smakar bra:-)
Igår på hemvägen tog jag en extratur i regnet på hempendlingen. Körde 58 km i halvhårt tempo, kändes rätt bra med schysst musik i lurarna och rätt klädd, ett tag innan regnet gick igenom allt och kylan började kännas sista milen. Hittade en superfin vägsträcka som jag konstigt nog aldrig kört trots att jag "alltid" snurrar runt här i trakterna norr om Sollentuna. Gudbyvägen mellan Frestavägen och Skålhamravägen, ett par 3 kilometer med nylagd asfalt, ingen trafik och lite böljande kuperad. Där kommer jag nog bli en ofta sedd gäst näst år. Grymt fin vägsträcka. När jag nöjd kom hem, fick av mig de dyngsura kläderna gick jag till kylen och hämtade en öl för att få krypa ned i varma bubbelbadet som jag till slut fått ordning på igen. Precis innan jag ska gå ut med min äldsta dotter Alice så bara börjar kroppen att självskaka i värsta frossan. Råkat ut för det några gånger, vätskebrist, drack 70 cl vatten, tydligen för lite på hemrundan 58 km i kombination med regnet och kylan. En förbannat oskön upplevelse. Var tvungen att svepa in mig i filtar och kläder en kvart innan jag kunde ge mig ut till poolen och det 39 gradiga vattnet. Efter lite vätskeersättning varmt bad och några glas öl och vin blev jag senare på kvällen människa igen. Men det är ett känsligt precisionsverktyg:-) till kropp jag har.
Nu ska vi åka och hälsa på några goda vänner som är gudföräldrar till en av våra döttrar. Pappan i familjen kämpar sen ett par år med en fruktansvärd cancer. Det är en helt otrolig historia. Han var helt uträknad med cancer i tjocktarmen, spridd i hela magen. Läkarna ville bara erbjuda palliativ vård för något år sedan. Men han är sån "sjuk" fighter att han vägrade ge upp och hittade en tysk klinik som praktiserar en operationsmetod där dom öppnar upp hela magen och häller in litervis med flytande cellgifter i magen. Chansen att överleva taxerades till 3-5% chans, och den tog han mirakulöst. Sen efter ett år kom den tillbaka och han har fått göra om operationen, nu med bättre odds. Nu är han färdigbehandlad och mår f.n bra. Det här är ett fantastiskt exempel på vad ett positivt mindset kan skapa. Har nog aldrig mött en människa med en sån beslutsamhet att klara det här, positivt tänkande, metodiskt analyserat läget, kämpat och funnit en väg till livet.
Min fru är genomförkyld, ringde därför inför dagens besök och frågade om han var infektionskänslig i.o.m den sista cellgiftbehandling han nyligen avslutat, vi vill ju inte utsätta honom för infektionsrisk. Då svarade han: Nej det är konstigt sa han, tvärtom har inte drabbats av något alls de senaste åren, alltid frisk, ja förutom cancer då förstås:-) "Always look on the bright side of life" som sagt.
Igår på hemvägen tog jag en extratur i regnet på hempendlingen. Körde 58 km i halvhårt tempo, kändes rätt bra med schysst musik i lurarna och rätt klädd, ett tag innan regnet gick igenom allt och kylan började kännas sista milen. Hittade en superfin vägsträcka som jag konstigt nog aldrig kört trots att jag "alltid" snurrar runt här i trakterna norr om Sollentuna. Gudbyvägen mellan Frestavägen och Skålhamravägen, ett par 3 kilometer med nylagd asfalt, ingen trafik och lite böljande kuperad. Där kommer jag nog bli en ofta sedd gäst näst år. Grymt fin vägsträcka. När jag nöjd kom hem, fick av mig de dyngsura kläderna gick jag till kylen och hämtade en öl för att få krypa ned i varma bubbelbadet som jag till slut fått ordning på igen. Precis innan jag ska gå ut med min äldsta dotter Alice så bara börjar kroppen att självskaka i värsta frossan. Råkat ut för det några gånger, vätskebrist, drack 70 cl vatten, tydligen för lite på hemrundan 58 km i kombination med regnet och kylan. En förbannat oskön upplevelse. Var tvungen att svepa in mig i filtar och kläder en kvart innan jag kunde ge mig ut till poolen och det 39 gradiga vattnet. Efter lite vätskeersättning varmt bad och några glas öl och vin blev jag senare på kvällen människa igen. Men det är ett känsligt precisionsverktyg:-) till kropp jag har.
Nu ska vi åka och hälsa på några goda vänner som är gudföräldrar till en av våra döttrar. Pappan i familjen kämpar sen ett par år med en fruktansvärd cancer. Det är en helt otrolig historia. Han var helt uträknad med cancer i tjocktarmen, spridd i hela magen. Läkarna ville bara erbjuda palliativ vård för något år sedan. Men han är sån "sjuk" fighter att han vägrade ge upp och hittade en tysk klinik som praktiserar en operationsmetod där dom öppnar upp hela magen och häller in litervis med flytande cellgifter i magen. Chansen att överleva taxerades till 3-5% chans, och den tog han mirakulöst. Sen efter ett år kom den tillbaka och han har fått göra om operationen, nu med bättre odds. Nu är han färdigbehandlad och mår f.n bra. Det här är ett fantastiskt exempel på vad ett positivt mindset kan skapa. Har nog aldrig mött en människa med en sån beslutsamhet att klara det här, positivt tänkande, metodiskt analyserat läget, kämpat och funnit en väg till livet.
Min fru är genomförkyld, ringde därför inför dagens besök och frågade om han var infektionskänslig i.o.m den sista cellgiftbehandling han nyligen avslutat, vi vill ju inte utsätta honom för infektionsrisk. Då svarade han: Nej det är konstigt sa han, tvärtom har inte drabbats av något alls de senaste åren, alltid frisk, ja förutom cancer då förstås:-) "Always look on the bright side of life" som sagt.
torsdag 26 september 2013
Ilandsproblem
Det finns olika grader av problem här i världen. Men vad kan vara värre än ilandsproblem..? Exceptionellt irriterande har vår bubbelpool återigen gått sönder (haft den länge så den sjunger kanske snart på sista versen) En pump har läckt vatten och efter några veckors diagnos / få tag på reparatör som konstaterade att axeltätning var sönder kom beskedet att en ny kostar 7 tkr men den kanske den går att laga sa han.
Glädjande gick det att laga, betydligt billigare, tack Pumphuset Sollentuna. Glad för det hämtade jag den igår och skulle montera in idag. Kan väl inte vara så svårt tänkte jag? Jo tjena, glömde visst bort för ett tag att jag är en av norra europas mest opraktiska män. När jag monterat dit pumpen, fått dit munstycken började jag stolt fylla upp den med vatten och såg fram mot morgondagens kvällsdopp med en öl efter fredagspendlingen. En av veckans höjdpunkter, speciellt om man får med sig några av tjejerna i badet. När jag precis ska sätta på strömmen med vattnet fyllt kollar jag i innandömet och ser förskräckt att det läcker mer än någonsin från pumpen. Jag blir så trött, varför kan aldrig något bara få funka?
Fick tag på reparatören som hjälpsamt per tel försökte diagnostisera. Troligtvis är det en gummipackning som kommit fel i kopplingen till pumpen eller är låskopplingen inte tillräckligt hårt åtskruvad. Ridå, ut med 1.6 kubik vatten igen av med kopplingen och försöka om igen. Och tro det eller ej, med de sista krafter innan en potentiell falling down och bortforsling av skiten så verkar det som jag nu fått det rätt. Poolen snart fylld, värmen på och om den hinner upp till 39 grader tills imorgon så får jag mitt fredagsbad till slut. Visst är det hemskt med ilandsproblem? Eller är det bara jag? Som Ulf Brunnberg parodin i Partaj brukar säga.
Annars har cyklingen gått på lite både fysisk samt mental sparlåga den här veckan. Har pendlat i sakta mak till stan och jobbet varje dag, men vad kallt det blivit på nolltid. Hoppas värmen återvänder åtminstone lite. Alldeles för tidigt med minusgrader än. Desto roligare att se på slutet av VM tempoloppet igår. These guys are good! Det är ju absurt hur snabbt Martin, Wiggins & Cancellara cyklar, 53 kmh över 58 km! Häftigt undrar vad Martins wattmätare visade efter loppet, 450 W snitt kanske? There is room for improvement i träningstudion i vinter om man säger så..
Glädjande gick det att laga, betydligt billigare, tack Pumphuset Sollentuna. Glad för det hämtade jag den igår och skulle montera in idag. Kan väl inte vara så svårt tänkte jag? Jo tjena, glömde visst bort för ett tag att jag är en av norra europas mest opraktiska män. När jag monterat dit pumpen, fått dit munstycken började jag stolt fylla upp den med vatten och såg fram mot morgondagens kvällsdopp med en öl efter fredagspendlingen. En av veckans höjdpunkter, speciellt om man får med sig några av tjejerna i badet. När jag precis ska sätta på strömmen med vattnet fyllt kollar jag i innandömet och ser förskräckt att det läcker mer än någonsin från pumpen. Jag blir så trött, varför kan aldrig något bara få funka?
Fick tag på reparatören som hjälpsamt per tel försökte diagnostisera. Troligtvis är det en gummipackning som kommit fel i kopplingen till pumpen eller är låskopplingen inte tillräckligt hårt åtskruvad. Ridå, ut med 1.6 kubik vatten igen av med kopplingen och försöka om igen. Och tro det eller ej, med de sista krafter innan en potentiell falling down och bortforsling av skiten så verkar det som jag nu fått det rätt. Poolen snart fylld, värmen på och om den hinner upp till 39 grader tills imorgon så får jag mitt fredagsbad till slut. Visst är det hemskt med ilandsproblem? Eller är det bara jag? Som Ulf Brunnberg parodin i Partaj brukar säga.
Annars har cyklingen gått på lite både fysisk samt mental sparlåga den här veckan. Har pendlat i sakta mak till stan och jobbet varje dag, men vad kallt det blivit på nolltid. Hoppas värmen återvänder åtminstone lite. Alldeles för tidigt med minusgrader än. Desto roligare att se på slutet av VM tempoloppet igår. These guys are good! Det är ju absurt hur snabbt Martin, Wiggins & Cancellara cyklar, 53 kmh över 58 km! Häftigt undrar vad Martins wattmätare visade efter loppet, 450 W snitt kanske? There is room for improvement i träningstudion i vinter om man säger så..
söndag 22 september 2013
10 mil rekordtempo
Är det det här man tränar för? Dom här passen som kommer ibland och ger en så underbar känsla i kroppen av "yes i can". Farten hög, starka ben och andning i kontroll. Milen trillar på under en närmast meditativ kadens. Det är nog dom här passen man blir träningsnarkoman av:-) Det är sån grym tillfredsställelse att känna att allt slit ger tillbaka i form av snabbare cykling.
Hade siktet inställt på att köra mitt livs snabbaste 10 mila runda solo på tempocykeln. Snabbt upp på 150 puls och sen ligga där hela vägen och hoppas på att kroppen orkar hålla jämn hög fart hela vägen. Under 2.30 och >40 fart var målet. Startade från Hagbyrondellen efter 5 km uppvärmning och satte av i hög fart direkt bort mot Fresta och Vallentuna vägen sen vanliga träningsvägar bort mot Norrtäljehållet förbi Brollsta GK. Det var svaga vindar men medvindsriktning ut så det gick fort fort. Låg runt 90-95% och pulsen peggad på 150. Vid vändning efter 5 mil hade jag 43.8 i snittfart och trodde knappt mina ögon. Som ni vet när man har svag medvind känner man den knappt och tänker, shit, det är ju vindstilla jag kan nog cykla lika fort hem, eller?
Nej det kunde jag absolut inte, SÅ mycket tyngre efter vändningen. Stannade 2 minuter, drack och tog en bar vid vändningen och när jag trampade igång igen så var vinden helt plötsligt klart kännbar i ansiktet. Det känns som man alltid blir lika lurad av vinden när man tror det är i stort sett vindstilla. Det tillsammans med att benen började mattas något gjorde att jag tappade fart trots starkt kämpande. Lyckades ändå hålla ihop det utan schackningar hem och kunde hur nöjd som helst nästan euforiskt slå av mätaren vid Hagbyrondellen med prydliga tiden 2.24 och 41,6 i snittfart, 151 snittpuls max 156, 87 kadens. Jag "fuskade" ett par gånger och stängde av Garmin genom Fresta kyrka partiet och genom vägkorsningarna och rondellerna i Vallentuna i båda riktningar då dessa partier inte lämpar sig för snabbcykling i tempobåge. Annars out and back samma väg, dessutom en rätt så kuperad sådan med 643 höjdmeter. Ett härligt kvitto på att träning ger resultat. Körde min cykel idag som den ser ut på bilden med dischjul och 58 mm profil fram. Sammantaget en av årets bästa cykelupplevelser. Garmin 10 mil tempo
Hade siktet inställt på att köra mitt livs snabbaste 10 mila runda solo på tempocykeln. Snabbt upp på 150 puls och sen ligga där hela vägen och hoppas på att kroppen orkar hålla jämn hög fart hela vägen. Under 2.30 och >40 fart var målet. Startade från Hagbyrondellen efter 5 km uppvärmning och satte av i hög fart direkt bort mot Fresta och Vallentuna vägen sen vanliga träningsvägar bort mot Norrtäljehållet förbi Brollsta GK. Det var svaga vindar men medvindsriktning ut så det gick fort fort. Låg runt 90-95% och pulsen peggad på 150. Vid vändning efter 5 mil hade jag 43.8 i snittfart och trodde knappt mina ögon. Som ni vet när man har svag medvind känner man den knappt och tänker, shit, det är ju vindstilla jag kan nog cykla lika fort hem, eller?
Nej det kunde jag absolut inte, SÅ mycket tyngre efter vändningen. Stannade 2 minuter, drack och tog en bar vid vändningen och när jag trampade igång igen så var vinden helt plötsligt klart kännbar i ansiktet. Det känns som man alltid blir lika lurad av vinden när man tror det är i stort sett vindstilla. Det tillsammans med att benen började mattas något gjorde att jag tappade fart trots starkt kämpande. Lyckades ändå hålla ihop det utan schackningar hem och kunde hur nöjd som helst nästan euforiskt slå av mätaren vid Hagbyrondellen med prydliga tiden 2.24 och 41,6 i snittfart, 151 snittpuls max 156, 87 kadens. Jag "fuskade" ett par gånger och stängde av Garmin genom Fresta kyrka partiet och genom vägkorsningarna och rondellerna i Vallentuna i båda riktningar då dessa partier inte lämpar sig för snabbcykling i tempobåge. Annars out and back samma väg, dessutom en rätt så kuperad sådan med 643 höjdmeter. Ett härligt kvitto på att träning ger resultat. Körde min cykel idag som den ser ut på bilden med dischjul och 58 mm profil fram. Sammantaget en av årets bästa cykelupplevelser. Garmin 10 mil tempo
lördag 21 september 2013
Laddar med Winnerbäck & Pinot Noir
Sitter och njuter av Winnerbäcks nya över några glas Pinot Noir. Den perfekta uppladdningen för ett kraftprov imorgon. Tänkte kolla hur snabbt jag kan cykla 10 mil solo på tempocykeln. Kan det bli under 2.30 vore grymt kul. Bättre uppladdning kunde jag i alla fall inte fått. Kajsas grymma Risotto med Karljohamsvamp och innan det en lysande antipasto tallrik, och så Winnerbäck, f.. vad jag gillar hans ton och uttryck. Inte minst efter nåt glas rött. Skål!
torsdag 19 september 2013
Pigga ben på CX
Det blev hela TRE dagars totalvila (årets längsta tror jag) efter Roslagshösten som blev årets sista lopp för mig. Men idag var kroppen sugen på cykling igen, så jag trotsade grisvädret med mycket regn i morse och pendlade in mina 17 km till stan. Efter vilan kändes benen starkare än på länge. Så på hemvägen när det också slutat regna så tog jag en extra sväng. Den vanliga träningsrundan från Sollentuna Vattentorn - Hagby - Täby Kyrkbyavfarten. Varvet är 15 k och rätt kuperat med den "fruktade" Frestaväggen 700 m med 4%, ja det är inte direkt någon Angliru som Chris Horner dansade upp ståendes hela vägen. men jag lovar det går att bli trött i Frestabacken också.
Jag tog två varv runt 90%. Körde med tung CX så hade väl inte räknat med någon höjdarfart, men benen var verkligen på hugget efter vilan och kunde hålla 37 fart utan att gå helt in i väggen på de tre milen vilket kändes grymt skönt. Det här med att träna rätt mängd för optimal prestation är ingen lätt match. Tror på tesen att träna så lite som möjligt så länge man har kontinuerlig förbättring. Stannar man länge på en platå eller får en tillbakagång tränar man antingen för mycket eller för lite. Ganska ofta för mycket i många fall tror jag för de som tar sin träning seriöst och söker förbättring. Har känt lite av en platå senaste veckorna även om resultaten varit bra. Kan vara så att kroppen behövde några dagars sammanhängande vila. Inte lätt det där men kul när kroppen svarar bra igen och man får den där "invincible" känslan. Körde med Avicii:s nya i lurarna så det var bra groove i passet. Strava
Passade också på att boka ett fystest på Sport Support Center som jag ska göra den 1 oktober. Ett cykeltest med 4 min intervaller a 40 w ökning varje intervall till utmattning, med blodprov i varje intervall. Körde 3 såna under hösten 11 och våren 12. Blir spännande att mäta mot de tidigare. I alla tidigare kom jag lika långt klarade på håret att köra klart 360 watt sen helt utmattad. Kom upp i 19 mmol mjölksyra sista gången. När man kommer över 4 mmol börjar många gå över sin tröskel och blir anaerobt beroende (utan syre) istället för mer uthålligt aerobt (med syre). Testledaren sa att han inte sett så mycket mjölksyra nån gång tidigare. Det gjorde ONT, hoppas den kommer något senare nästa gång. Det är nog en klar fördel i slutet av ett lopp, spurt eller lång backe att tåla mycket mjölksyra men det viktigaste är förstås att flytta trösklarna uppåt i kraft innan mjölksyran börjar dra iväg. För när man kommer upp på riktigt höga mjölksyrenivåer är det ändå bara en fråga om sekunder innan man dör helt. Men det är klart det kan ju räcka långt ibland med en sekunds extra liv.
Jag tog två varv runt 90%. Körde med tung CX så hade väl inte räknat med någon höjdarfart, men benen var verkligen på hugget efter vilan och kunde hålla 37 fart utan att gå helt in i väggen på de tre milen vilket kändes grymt skönt. Det här med att träna rätt mängd för optimal prestation är ingen lätt match. Tror på tesen att träna så lite som möjligt så länge man har kontinuerlig förbättring. Stannar man länge på en platå eller får en tillbakagång tränar man antingen för mycket eller för lite. Ganska ofta för mycket i många fall tror jag för de som tar sin träning seriöst och söker förbättring. Har känt lite av en platå senaste veckorna även om resultaten varit bra. Kan vara så att kroppen behövde några dagars sammanhängande vila. Inte lätt det där men kul när kroppen svarar bra igen och man får den där "invincible" känslan. Körde med Avicii:s nya i lurarna så det var bra groove i passet. Strava
Passade också på att boka ett fystest på Sport Support Center som jag ska göra den 1 oktober. Ett cykeltest med 4 min intervaller a 40 w ökning varje intervall till utmattning, med blodprov i varje intervall. Körde 3 såna under hösten 11 och våren 12. Blir spännande att mäta mot de tidigare. I alla tidigare kom jag lika långt klarade på håret att köra klart 360 watt sen helt utmattad. Kom upp i 19 mmol mjölksyra sista gången. När man kommer över 4 mmol börjar många gå över sin tröskel och blir anaerobt beroende (utan syre) istället för mer uthålligt aerobt (med syre). Testledaren sa att han inte sett så mycket mjölksyra nån gång tidigare. Det gjorde ONT, hoppas den kommer något senare nästa gång. Det är nog en klar fördel i slutet av ett lopp, spurt eller lång backe att tåla mycket mjölksyra men det viktigaste är förstås att flytta trösklarna uppåt i kraft innan mjölksyran börjar dra iväg. För när man kommer upp på riktigt höga mjölksyrenivåer är det ändå bara en fråga om sekunder innan man dör helt. Men det är klart det kan ju räcka långt ibland med en sekunds extra liv.
måndag 16 september 2013
Roslagshösten RR
I och med Roslagshösten igår så avslutade jag min tävlings och motionsloppsäsong 2013. Jag fick precis det avslut jag önskade med ännu ett lyckat lopp fritt från missöden och med bra resultat. "This calls for some champagne" sa jag på kvällen till min fru. Nu ska vi fira en bra säsong utan vurpor, skador eller sjukdomar och med en massa bra resultat sa jag. Och kanske allra mest att den är slut sa Kajsa:-) Skål för det!
Loppet var perfekt tajmat med "sommarens" sista dag, även om det var rejält blåsigt. Vi var väl ett 25 tal av de ca 500 startande som gav sig iväg i den första snabbgruppen för 13,5 mils cykelåkning i fin Roslagsmiljö. Det satte av rätt bra direkt med 41 kmh de första 4 milen så relativt snart var vi nere på ca 15 i klungan. Efter Rimbo blev det tung motvind och allt färre var sugna på att hålla farten uppe. Med 5-6 långa vindpinade mil kvar kändes inte heller en utbrytning som speciellt lockande så jag höll en ganska pigg kropp i schack och försökte köra relativt hårt med lite småryck för att trötta ut de andra lite. Det var lite si och så med dragviljan i gänget. Det var mest en 3-4 st som turades om.
Foton från loppet Anders Hellbom
Några till lämnade in och upp mot Vallentuna var ca10 kvar. Det kom sen ett snabbt parti ned mot Lindholmen med snällare vind där fick jag och David Scrivner från vår klubb en lucka tillsammans med Krister Bergström Hovet. Vi tryckte på i ett bra lagtempo och med ca 2 mil kvar förstod jag ganska snabbt att det här kommer hålla hem, hade bra krafter kvar och luckan blev snabbt stor. Efter en dryg mils hårdkörning lämnade David in och även Krister sa att han började bli krokig. Vi svängde in på Almungevägen för de sista 5 k hem i tung motvind. Krister sa att "jag tar ditt hjul in" så får du det. Ok sa jag, det blir bra och körde på så mycket jag orkade. Härlig känsla att köra om en massa cyklister som samtidigt var på väg in mot mål på den korta rundan med 2 motorcykeleskorter framför som banade väg.
Sista 5 k i kraftig motvind var också det parti där jag körde riktigt hårt, kanske lite i onödan då det var långt bak till efterföljande, men skönt att få ut det sista. Här på väg in i sista kurvan mot målet.
Spurten som egentligen inte var någon spurt eftersom Krister hade lovat så blev ändå en maxning på rakan "just for the sake of it". Krister var ändå på hjul och en liten stund trodde jag han skulle gå om sista 50 meter och säga "lurad":-) till mig, men det gjorde han som gentleman förstås inte. Bilden från Ibike nedan visar sista 5 k med snitt 355 watt 396 NP 38.9 fart i tung motvind och höga 160 i snittpuls. Spurten med 1021 watt sista 10 sek och 756 w sista 30 sek.
Grymt kul att korsa mållinjen först i cykellopp även om det var ett motionslopp där bara vi i första gruppen "tävlade". Hade bra kontroll på ansträngningen hela loppet med 143 i snittpuls. Fart 39,2 snitt watt 261, NP 306. 134.8 km på 3.26. Min ambition att höja kadensen något verkar också fungera, igår 87 på hela loppet.
Så i år fick jag en "back to back" i de båda Roslagsloppen med glädjen att rulla först över linjen både på våren och hösten. Nu dags för lite vila och återhämtning, ska bli rätt skönt faktiskt efter 1067 utemil så här långt i år. Sen dags att fundera lite kring nästa års ambitioner och målsättningar.
Loppet var perfekt tajmat med "sommarens" sista dag, även om det var rejält blåsigt. Vi var väl ett 25 tal av de ca 500 startande som gav sig iväg i den första snabbgruppen för 13,5 mils cykelåkning i fin Roslagsmiljö. Det satte av rätt bra direkt med 41 kmh de första 4 milen så relativt snart var vi nere på ca 15 i klungan. Efter Rimbo blev det tung motvind och allt färre var sugna på att hålla farten uppe. Med 5-6 långa vindpinade mil kvar kändes inte heller en utbrytning som speciellt lockande så jag höll en ganska pigg kropp i schack och försökte köra relativt hårt med lite småryck för att trötta ut de andra lite. Det var lite si och så med dragviljan i gänget. Det var mest en 3-4 st som turades om.
Foton från loppet Anders Hellbom
Några till lämnade in och upp mot Vallentuna var ca10 kvar. Det kom sen ett snabbt parti ned mot Lindholmen med snällare vind där fick jag och David Scrivner från vår klubb en lucka tillsammans med Krister Bergström Hovet. Vi tryckte på i ett bra lagtempo och med ca 2 mil kvar förstod jag ganska snabbt att det här kommer hålla hem, hade bra krafter kvar och luckan blev snabbt stor. Efter en dryg mils hårdkörning lämnade David in och även Krister sa att han började bli krokig. Vi svängde in på Almungevägen för de sista 5 k hem i tung motvind. Krister sa att "jag tar ditt hjul in" så får du det. Ok sa jag, det blir bra och körde på så mycket jag orkade. Härlig känsla att köra om en massa cyklister som samtidigt var på väg in mot mål på den korta rundan med 2 motorcykeleskorter framför som banade väg.
Grymt kul att korsa mållinjen först i cykellopp även om det var ett motionslopp där bara vi i första gruppen "tävlade". Hade bra kontroll på ansträngningen hela loppet med 143 i snittpuls. Fart 39,2 snitt watt 261, NP 306. 134.8 km på 3.26. Min ambition att höja kadensen något verkar också fungera, igår 87 på hela loppet.
Så i år fick jag en "back to back" i de båda Roslagsloppen med glädjen att rulla först över linjen både på våren och hösten. Nu dags för lite vila och återhämtning, ska bli rätt skönt faktiskt efter 1067 utemil så här långt i år. Sen dags att fundera lite kring nästa års ambitioner och målsättningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











