Soskenscykling på Phuket - En dag i mitt paradis

Igår cyklade jag ute för första gången sedan 30 december. Oj vilken känsla det är när man varit borta ett tag, man riktigt förstår och tar in vilken fantastisk sysselsättning cykel är för kropp och själ.

Omgivningen för nypremiären är i toppklass. De finaste vägarna runt kustlinjen på Phuket. Asfaltsvägar, många  nylagda och väldigt fina på stora delar av rundan, och så dessa fantastiska vyer med den dramatiska kustlinjen mixat med lite exotiska Thailändska småbyar man rullar igenom då och då. Genom byarna får man ha koll på loja hundar som går och strosar, men de korsar inte din väg bara du inte kör rätt på dem. Igår trodde jag en låg död på vägen men precis innan vi körde förbi lyfte den huvudet lite lojt typ"ska det va så svårt att få ligga och sova ifred på MIN väg?"

Fick glädjande sällskap igår på en 95 km runda av Micke. En cykeltokig fd kollega som semestrar med familjen på Vinghotellet längre söderut på Bangtaostranden. 

Micke kittade sig på Siam Bike Center där han hyrt cykel

Vi cyklade ganska lugnt ut på den lite mer trafikerade vägen för att efter en dryg mil befinna oss på en lätt böljande fin väg över mot östsidan. Sedan där en avstickare och en otroligt fin loop för att runda uddarna. Inte en bil på över en mil nylagd perfekt asfalt och magiskt vackert. Ganska blåsigt igår och inte mer än 30 grader så perfekt cykelväder för min smak.

Jag kände redan efter en kortare stund att benen var tillbaka efter några veckors klent och dåligt gensvar på Monarken. Kanske var det inspirationen? Kanske var det all underbar thaimat plus en och annan Beer Chang till? Kanske var det någon dags extra vila? Troligen en del av allt ovan och det finns få känslor i cykling som är bättre än när benen är med på leken. Det var också en nygammal känsla av ett högerben med bättre rörlighet och en märkbart lättare och friskare känsla nu när jag opererat bort höftplattan och skruvarna. Underbart, och det gjorde förstås cykelupplevelsen mycket starkare. 

Tryckte på ganska bra i den korta men tokbranta Ao Po Hill backen med runt 20% på slutet. Har cyklat den en 4-5 gånger men aldrig känt mig så lätt i den. Har nog cyklat den något snabbare någon gång och hade faktiskt KOM i den ett tag efter förra årets semester. Men känslan var BRA idag.

Uppe på Ao Po Hill

Efter den loopen ut på vägen som leder "hem" till Thanyapura, sporthotellet som vi bott på 2 år i rad i november med stora TT gänger Terrible Tuesday. Finns en liten knäppa där och ett Strava Segment som jag aldrig gått på hårt i så jag gjorde det nu och fick fin fart upp i backen. Tyvärr vägrar min Garmin Connect autosynka rundan till Strava så jag kunde inte se vad det räckte till. Har aldrig hänt förut men jag får ingen ordning på det trots försök att ta bort och ladda upp på nytt. 

Sen tog vi den suveräna loopen runt Mission Hill Golf Club. En dryg mil på kanonväg som de fixat till ännu bättre nu sedan i november. Vi njöt av vyn vid den lilla piren och tog en cola en vatten och en enegidryck från ett litet skjul. Jag betalade 70 baht vilket är ca 17.50 kr för 6 drickor. Micke som inte cyklat tidigare i Thailand tyckte det kändes lite "billigt" jämfört med hotellpriserna. Welcome to Thailand countryside.

Nöjda killar som släckt törsten för 70 baht.

Micke som inte är topptränad just nu och också opererat sig och fått in en protesdisk i ryggen började känna av både cyklingen och värmen och ryggen efter 6 mil. Bra nu har vi "bara" Naithon Hills och de mördande branta backarna kvar efter Naithon stranden till nästa strand som är Bangtao. Men först tog vi ett pit stop till en cykelaffär där en synnerligen mekkunnig kines hjälpte mig till stor förnöjdhet i november med ett missljud i vevpartiet. Nu var det bakbromsen som inte var centrerad, med antingen mycket dålig bromsverkan eller en sida som ligger mot hjulet hela tiden som funktion och jag hade inte verktyg nog att ordna det. Han fixade det med van hand på 5 min och ville inte ha något för besväret. Gav honom en hundring och tackade för hjälpen och sen bort mot backarna på västsidans stränder. 

Lyckades ta ett fint KOM i Naithonbacken sist nu i november (kanske mitt relativbästa KOM) cyklade uppför den 18% 300 m långa backen i någon form av lidnersk knäpp och KOM med 9 sekunders marginal av de 1147 som har Stravatider reggade där. Hade ingen ambition att försöka mig på att matcha det och hade säkerligen inte varit riktigt nära heller. Men jag sa åt Micke att ta lite fart in i backen för det är bra att ha när väggen kommer, den kommer slå hårt och skoningslöst och de sista hundra meterna är ingen lek.

Naithon backen en brant rackare

Ingen maxfart in men med hyggligt tryck växlade ner till lilla klingan och stod på ordentligt. Det gick bra växlade upp ett drev bak och bröt mig hela vägen upp. Blev förstås väldigt trött sista biten men det gick ändå väldigt bra. Stannade, pustade ut och väntade in Micke. Såg då att kedjan låg på 4 lättaste drevet bak. Hade nog tjänat några sekunder på lättare växel och högre kadens men skönt för sjäövförtroendet att klara väggen på tunga växlar. När Micke kom upp efter en tuff batalj skakade han på huvudet och undrade VAD ÄR DET HÄR? ÄR DET CYKLING? Nu ska vi bara ner här förbi stranden sen har vi en längre och ännu värre backe kvar:-) Tack för kaffet sa Micke! Nej det sa han inte men han tänkte nog..

Cyklade på rätt bra i mellanbacken också innan den gruvliga 2 minutersbacken (om man är snabb) som liksom Naithon backen också är med på Laguna Phuket Challenge halvironman bana. Vi stod 2015 i november och tittade när några av världens bästa triatleter och tjejerna och killarna i TT som tävlade bröt sig uppför backen. En del får ge sig och gå den sista biten, så tuff är den. Jag började bli lite mer tagen och hade inte kraft att gå hårt hela backen igår men det kändes ändå rätt starkt hela vägen upp. Väntade där uppe efter krönet och miuterna gick. Vad hände med Micke? Tog nog 5 minuter innan ham kom. Han bara skakade på huvudet och hade fått gå sista biten. Tuff dag i värmen..

Vi rullade nöjda hemåt, eller om Micke bara höll masken och hatade mig för vad jag dragit ut honom på?

Dagens runda 

Hemma igen efter 95 fina kilometer. Hem till tjejerna och bad i poolen, en underbar Thaicurry chicken på stranden med två Chang till följt av någon timme på stranden under det här parasollet. När jag ligger där och lyssnar på musik sjunger Håkan "Stig till toppen av världen där änglar leker. Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel. Din tid kommer. Din tid kommer" Ja det gjorde den sannerligen Håkan. En dag i mitt paradis!

Att kunna springa igen

Lycka! Att efter 1.5 år med ständig värk och en inre allt större acceptans av att jag kommer nog aldrig kunna springa mer igen i livet efter det där nedrans höftbrottet. Jag levde ändå med haltandet och värken i en positiv anda. Jag kunde ju cykla utan några större problem och stundtals nästan som innan olyckan.

Men så för 6 veckor sedan fick jag drygt 200 gram titanskruv och platta borttaget från höften och värken bara försvann. Idag har jag joggat 2 km på löpbandet i gymmet på vårt hotell första semesterdagen här vid Laguna Golf Phuket Golf, Bangtao Beach.

Det är svårt att beskriva lyckokänslan när jag kände att det här fungerar ju. Inte ont någonstans (bara vansinnigt löpotränad muskulatur som kommer ge sjuk träningsvärk trots bara 10 min och 2 km men den värken bär jag lätt och gärna imorgon ). Att kunna gå och springa är ju ändå rätt centrala kapaciteter och även om människan är exceptionellt anpassningsbar, så även jag, så är det bara underbart att vara hel igen. Back to full life! 

Veras första morgondopp

Första Beer Chang på sen middag igår kväll satt som en smäck. Sara i egna tankar.

Good to be "back home"

Från Monark till varm asfalt på Phuket

Miljöombyte. Från Vinterstudion och Monark till racer på varma vackra vägar runt Bangtao Phuket. Vi åker ikväll (hög tid har inte varit där sen i slutet på november:-) hela familjen som så ofta förr till vad som nästan börjar kännas som vårt andra hem Bangtao Beach Phuket. En lite kortare resa i år 9 dagar då tjejernas skolgång kräver sitt, men det blir lika härligt som alltid. Cykeln får följa med i år. Blir ingen fokus träningsvecka men några morgonrundor tänkte jag hinna med mellan poolen, stranden och all god thaimat med en och annan Chang eller Singha till. Chang eller Singha? Tuffa semesterval..

Nyss kört ett kortare Monarkpass utan någon större geist med klena ben. Försökte mig på en 20 min på vad jag trodde var måttliga 315 watt men var långt ifrån att orka mig kämpa igenom det så jag bröt efter 6 min och avslutade sedan med en 10:a stående lågkadens innan jag lämnade vinterstudion för ett långt bubbelbad ute i den soligt fina vinterdagen. Gudomligt skönt och suverän ljusterapi med solen som gnistrar över en isblank Edsviken och i det 39 gradiga vattnet. Ibland levererar även kära moder Svea.

 

Cykeln står packad i Vinterstudion

Dags för cykling av den här typen igen. Sawadee Krap!

Bikramspinning och upptaktsmöte SCK Masters

Och herren sade Herrejävlar (nej det sa han inte, som prästen i reklamfilmen)  VAD VARMT det var i den 50 man fullsatta spinningsalen med SCK cyklister ikväll på Hötorget SATS. Rena bikramspinningen i en timme och vi blev nog några kilo lättare allihop. Jobbigt värre, men kul även om det kanske var lite på gränsen. Bra träningspass och acklimatisering för Bangtao Phuket på fredag:-).

Egentligen märkligt hur sällsynt jag satt mig i en spinningsal med tanke på hur mycket jag cyklat senaste 5 åren med ca 1500 mil om året. Tror det här var mitt livs tredje spinningpass. Danne Godman, desto mer rutinerad i spinningsalen leder klassen på bästa (och mest pulshöjande sätt. En timme med en hel del körare. Hade ingen feedback annat än upplevd ansträngning och det var skönt att slippa fundera på puls och watt idag. Kände mig rätt klen men det var kul ändå.

Danne värmer upp oss (inte för att det behövdes..)

När jag gick ut från den ångbastuliknande spinnigsalen och ut i gymmets mer normaltempererade salar började jag nästan frysa omgående. Blev en sån extrem skillnad på en sjöblötkropp. Fick en förnimmelse av och kom att tänka på hur mycket jag kan frysa på vägen nerfrån toppen mot kiosken efter att ha kämpat livet ur sig 14 km uppför Puig Mayor på Mallorca. 

Efter en skön dusch samlade Crippa och Danne hela Mastersgänget i klubben som tänker tävla i år. Wow vilken uppställning var nog ett 40 tal i H30-H 55 på plats. Det blir ju otroligt kul att få vara en del av den här styrkan, eller soldaterna som Danne kallade oss:-). Gissar att våra klubbtröjor kommer synas en hel del i tävlingsklungan i år. Hoppas även så mot slutet av racen..

Nu kör vi!

H30 SCK 

H40

Och så vi ungdomar i H 50

Höftböjare i funktion igen - Underbar känsla

Sedan ungefär ett år har jag vid varje tillfälle hos min grymma kiropraktor tvingats konstatera att min höftböjarmuskel inte är i funktion. Thomas har fått igång den varje gång med sina magiska händer men glädjen har varit kortvarig oftast någon dag efter så är kontakten bruten igen. Höftböjarmuskeln Psoas Major är central och en av de största musklerna, den går som en lång fläskfile och fäster vid sista revbenenet och går ned till lårbenet, se bilden.

Ett sätt att enkelt kolla om dina höftböjare är aktiva och funktionella är att lägga dig på rygg, höj ett ben i 45 grader och be någon ta ett tag med händerna runt underbenet och trycka ned mot marken så hårt de kan. Klarar du att hålla emot helt med känslan av att du är stark som ett skuvstäd är dina höftböjare i full funktion. Är du svag och inte kan hålla emot är den inaktiv. Väldigt många har störningar i signalen från hjärnan till höfböjaren som stänger av och skapar obalanser och försök till kompensation med andra muskler när du går, cyklar eller springer.

Nu snart 6 veckor efter bortoperationen av höftplattan har jag haft en allt lättare och bättre känsla i benet / höften. Var hos Thomas för tre veckor sedan men då fungerade inte signalen och när jag gick dit strax innan kl 5 idag vågade jag inte tro på full funktion även om det var med lätta ben den knappa kvart det tar att gå från Kungsgatan till klinkiken på Wallingatan.

Upp på britsen och upp med benet , sen tryckte han hårt och jag blev så jäkla glad och förvånad när jag kunde hålla hårt emot med stark känsla. Wow! Det funkar, jag är hel igen. Så underbart efter all denna tid 16 månader med stora problem och värk. 

Mycket yoga senaste veckorna kanske har fått igång signalerna. Huvudorsaken är troligen att höftplattan äntligen är borta. Alltså det här kanske låter löjligt att dravla om men har man som jag hade gjort närmast förlikat sig med att kanske aldrig kunna gå ordentligt igen och så "hux flux" (nåja men nära så) är man fullt återställd igen. Nästan svårt att ta in, men helt underbart.

Paradoxen i den här stora framgången är att cykelträningen på Monarken i Vinterstudion den senaste månaden gått otroligt dålligt. Började ganska snabbt redan en vecka efter operationen med något lätt pass. Kändes kanon och redan 10 dagar efter körde jag halvhårt och kände mig "bara" runt 10% bort mot bra form. För att inte stressa kroppen la jag då in ett block om 4 veckor med enbart MAF träning låg till medelpuls och inga långa pass. 1 timme 3-4 ggr per vecka. Trodde jag skulle svara bra på det, brukar göra det, stärka aerobiska basen och kunna cykla fortare trots låg puls. 

Men det blev inget alls av det blev snarare sämre och om jag var 10% från bra cykelform 10 dagar efter operation var jag snarare 15% bort de senaste veckorna. Mycket märkligt, trots en allt starkare allmänkänsla så hade jag liksom inget i cyklingen, blev flåsig fort och fick titta både en och två gånger på motståndet på Monarken om det verkligen kunde stämma.

La om taktik i helgen och körde några hårdare 20 minuters block. Fortfarande mycket långt kvar men igår kändes det som ett bra steg i rätt riktning. Har varit lite frustrerande att mitt i den stora glädjen över en frisk kropp med stark känsla utan gångsmärtor samtidigt känna sig klenare än när jag började träna cykel 2010. Man undrar vad är det som har hänt? Vart tog kraften vägen?

Berättade för Thomas idag och han tyckte det lät naturligt och sa att din kropp har varit i fight mode med stresspåslag så länge av skadorna och den har levererat egentligen långt över förmåga. Nu håller den på att läka sig fullt frisk igen och har slagit av en stund för full recovery. Låter ju ändå ganska rimligt och jag gick gladare än på länge ut på gatan med lätta fötter.

"Let your body decide where you want to go. High or low. Fast or slow." Inte så dumt skrivet Ola Salo..

Nu ska jag "bara" få ordning på cykligen och så vänsteraxel också med ny operation den 20 mars. Allting blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut.

 

Sevärt föredrag om hälsa, åldrande och kost.

I det här sevärda föredraget från 2012 talar vår partner i Cellexir projektet Dr Marcus Gitterle om livsstilssjukdomar bl .a diabetes 2, som sedan dess och de senate åren bara har accelererat likt en pandemi pga extremt dåliga kost och levnadsvanor i stora delar av världen.

Dr Gitterle talar om åldrande, orsak och verkan. Han talar om våra celler, funktion och energibehov, varför vi åldras och vad vi kan göra åt det. Han talar om SAD Standard American Diet hur den håller på att förgöra en hel generation. Han talar om olika kostdieter och varför en kalori in inte är en kalori ut. Missa inte 45 minuter in i föredraget där han specifikt berättar om våra cellers energibehov och berättar bl.a om hur det kraftfulla PQQ, en av 5 ingredienser i Cellexir som vi snart lanserar dramatiskt förbättrar mitokondriefunktion, minne och kognitiv förmåga, med tydlig märkbarhet bara på några dagar. Dr Gitterle har tagit fram formulan för optimal cellfunktion med naturliga tillskott i Cellexir. Snart i en webshop nära dig. Anmäl dig på www.cellexir.se för förhandinformation. Stay tuned!

Vimeo Dr Marcus Gitterle Advances in Anti Aging

 

Iskall form trots varma bastubad

Osedvanligt dålig cykelform på Monarken nu. Sedan ett par tre veckor. Det är som jag etablerat en ny nivå. En lägre. Fattas liksom en cylinder på något sätt, blir flåsig mycket lättare och snabbare än vanligt. Ca 10-15% och 30-40 w i kraftskillnad många pass i rad nu. Trots att jag bara kört låg till medelpuls nu sedan operationen inte något stenhårt och inga långa pass heller för den delen. Så någon överträningsrisk känns inte heller som rimlig förklaring. Har ju dessutom haft vit månad fram till för en vecka sedan. Men blev inget starkare av det. 

Lite konstigt känns det för allmänmåendet och känslan i kroppen i övrigt har varit bättre än på många år sedan alla skadorna nu när jag kan gå bra igen efter höftoperationen. Har också kommit igång bra med yoga sedan en månad och kör kontinureligt med 30 min program ca 4 dagar i veckan. Fortfarande långt kvar till bra rörlighet men helt klart blivit väsentligt bättre och känner mig lättare i kroppen. Det tillsammans med lite styrketräning har skapat en bra overallkänsla, men vad gäller cyklingen så är det precis tvärtom. Märkligt manick kroppen ibland, men får glädja mig åt att jag kan gå bra igen och slippa all värk. Det är ju inte en helt oviktig detalj.

Och bastubadande som skulle hjälpa performance verkar inte heller ha kicka in än. Men skönt är det i alla fall sitter i stolen på bilden just nu och tar igen mig efter bastun med en tröst Samuel Adams efter ett avbrutet Monarkpass efter 20 sega minuter.

Hoppas det vänder till Thailand om knappa två veckor. 10 dagar med familjen som vanligt i Bangtao Phuket och jag tar med cykeln. Ska bli otroligt skönt. Har ju inte varit där sen i början av december:-)

Igår var annars en kul kväll hemma. Kalas och 25 manna middag för Alice som fyllde 18 och Vera 11 i veckan. Fullt med släkt och vänner och Kajsa briljerade som vanligt med en dignande middags och efterrättsbuffe. 

Tog sen årets första Romeo & Julieta cigarr ute sen i tidiga natten med Klasse. Kanske satt den sig lite i benen i dag. Den satt sig i alla fall lite i huvudet på natten och i morse, men trevligt och gott var det.

Presentöppning

Mina döttrar och mamma på besök från Kalmar