onsdag 1 mars 2017

Soskenscykling på Phuket - En dag i mitt paradis

Igår cyklade jag ute för första gången sedan 30 december. Oj vilken känsla det är när man varit borta ett tag, man riktigt förstår och tar in vilken fantastisk sysselsättning cykel är för kropp och själ.

Omgivningen för nypremiären är i toppklass. De finaste vägarna runt kustlinjen på Phuket. Asfaltsvägar, många  nylagda och väldigt fina på stora delar av rundan, och så dessa fantastiska vyer med den dramatiska kustlinjen mixat med lite exotiska Thailändska småbyar man rullar igenom då och då. Genom byarna får man ha koll på loja hundar som går och strosar, men de korsar inte din väg bara du inte kör rätt på dem. Igår trodde jag en låg död på vägen men precis innan vi körde förbi lyfte den huvudet lite lojt typ"ska det va så svårt att få ligga och sova ifred på MIN väg?"

Fick glädjande sällskap igår på en 95 km runda av Micke. En cykeltokig fd kollega som semestrar med familjen på Vinghotellet längre söderut på Bangtaostranden. 

Micke kittade sig på Siam Bike Center där han hyrt cykel

Vi cyklade ganska lugnt ut på den lite mer trafikerade vägen för att efter en dryg mil befinna oss på en lätt böljande fin väg över mot östsidan. Sedan där en avstickare och en otroligt fin loop för att runda uddarna. Inte en bil på över en mil nylagd perfekt asfalt och magiskt vackert. Ganska blåsigt igår och inte mer än 30 grader så perfekt cykelväder för min smak.


Jag kände redan efter en kortare stund att benen var tillbaka efter några veckors klent och dåligt gensvar på Monarken. Kanske var det inspirationen? Kanske var det all underbar thaimat plus en och annan Beer Chang till? Kanske var det någon dags extra vila? Troligen en del av allt ovan och det finns få känslor i cykling som är bättre än när benen är med på leken. Det var också en nygammal känsla av ett högerben med bättre rörlighet och en märkbart lättare och friskare känsla nu när jag opererat bort höftplattan och skruvarna. Underbart, och det gjorde förstås cykelupplevelsen mycket starkare. 

Tryckte på ganska bra i den korta men tokbranta Ao Po Hill backen med runt 20% på slutet. Har cyklat den en 4-5 gånger men aldrig känt mig så lätt i den. Har nog cyklat den något snabbare någon gång och hade faktiskt KOM i den ett tag efter förra årets semester. Men känslan var BRA idag.

Uppe på Ao Po Hill


Efter den loopen ut på vägen som leder "hem" till Thanyapura, sporthotellet som vi bott på 2 år i rad i november med stora TT gänger Terrible Tuesday. Finns en liten knäppa där och ett Strava Segment som jag aldrig gått på hårt i så jag gjorde det nu och fick fin fart upp i backen. Tyvärr vägrar min Garmin Connect autosynka rundan till Strava så jag kunde inte se vad det räckte till. Har aldrig hänt förut men jag får ingen ordning på det trots försök att ta bort och ladda upp på nytt. 

Sen tog vi den suveräna loopen runt Mission Hill Golf Club. En dryg mil på kanonväg som de fixat till ännu bättre nu sedan i november. Vi njöt av vyn vid den lilla piren och tog en cola en vatten och en enegidryck från ett litet skjul. Jag betalade 70 baht vilket är ca 17.50 kr för 6 drickor. Micke som inte cyklat tidigare i Thailand tyckte det kändes lite "billigt" jämfört med hotellpriserna. Welcome to Thailand countryside.

Nöjda killar som släckt törsten för 70 baht.

Micke som inte är topptränad just nu och också opererat sig och fått in en protesdisk i ryggen började känna av både cyklingen och värmen och ryggen efter 6 mil. Bra nu har vi "bara" Naithon Hills och de mördande branta backarna kvar efter Naithon stranden till nästa strand som är Bangtao. Men först tog vi ett pit stop till en cykelaffär där en synnerligen mekkunnig kines hjälpte mig till stor förnöjdhet i november med ett missljud i vevpartiet. Nu var det bakbromsen som inte var centrerad, med antingen mycket dålig bromsverkan eller en sida som ligger mot hjulet hela tiden som funktion och jag hade inte verktyg nog att ordna det. Han fixade det med van hand på 5 min och ville inte ha något för besväret. Gav honom en hundring och tackade för hjälpen och sen bort mot backarna på västsidans stränder. 

Lyckades ta ett fint KOM i Naithonbacken sist nu i november (kanske mitt relativbästa KOM) cyklade uppför den 18% 300 m långa backen i någon form av lidnersk knäpp och KOM med 9 sekunders marginal av de 1147 som har Stravatider reggade där. Hade ingen ambition att försöka mig på att matcha det och hade säkerligen inte varit riktigt nära heller. Men jag sa åt Micke att ta lite fart in i backen för det är bra att ha när väggen kommer, den kommer slå hårt och skoningslöst och de sista hundra meterna är ingen lek.

Naithon backen en brant rackare



Ingen maxfart in men med hyggligt tryck växlade ner till lilla klingan och stod på ordentligt. Det gick bra växlade upp ett drev bak och bröt mig hela vägen upp. Blev förstås väldigt trött sista biten men det gick ändå väldigt bra. Stannade, pustade ut och väntade in Micke. Såg då att kedjan låg på 4 lättaste drevet bak. Hade nog tjänat några sekunder på lättare växel och högre kadens men skönt för sjäövförtroendet att klara väggen på tunga växlar. När Micke kom upp efter en tuff batalj skakade han på huvudet och undrade VAD ÄR DET HÄR? ÄR DET CYKLING? Nu ska vi bara ner här förbi stranden sen har vi en längre och ännu värre backe kvar:-) Tack för kaffet sa Micke! Nej det sa han inte men han tänkte nog..

Cyklade på rätt bra i mellanbacken också innan den gruvliga 2 minutersbacken (om man är snabb) som liksom Naithon backen också är med på Laguna Phuket Challenge halvironman bana. Vi stod 2015 i november och tittade när några av världens bästa triatleter och tjejerna och killarna i TT som tävlade bröt sig uppför backen. En del får ge sig och gå den sista biten, så tuff är den. Jag började bli lite mer tagen och hade inte kraft att gå hårt hela backen igår men det kändes ändå rätt starkt hela vägen upp. Väntade där uppe efter krönet och miuterna gick. Vad hände med Micke? Tog nog 5 minuter innan ham kom. Han bara skakade på huvudet och hade fått gå sista biten. Tuff dag i värmen..

Vi rullade nöjda hemåt, eller om Micke bara höll masken och hatade mig för vad jag dragit ut honom på?

Dagens runda 

Hemma igen efter 95 fina kilometer. Hem till tjejerna och bad i poolen, en underbar Thaicurry chicken på stranden med två Chang till följt av någon timme på stranden under det här parasollet. När jag ligger där och lyssnar på musik sjunger Håkan "Stig till toppen av världen där änglar leker. Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel. Din tid kommer. Din tid kommer" Ja det gjorde den sannerligen Håkan. En dag i mitt paradis!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar