748 mer galna Strava cyklister än jag i världen

Det finns nog kanske en eller annan av mina bekanta som tycker att "Jonas har tappat det helt, han gör ju inget annat än cyklar". Visst är det så jag kan ju inte förneka att det blir många mil cyklade i min jakt på den heliga Graal, vad nu den är för något? Jag har cyklat för mig rekordmycket i augusti med 130 mil på drygt två veckor. Är inne i en volymperiod i ett formtoppningsförsök till amatör VM den 6 september. De sista två veckorna kommer bli taperingveckor med bara få timmar ca 4-5 timmar per vecka men med lite högre intensitet. Efter det hoppas och tror jag på mitt livs form i Ålborg för linjelopp 16 mil i ett absurt tufft startfält bestående 225 anmälda från ett 40 tal länder i H 45-49.

Men allt är relativt kära vänner. Det kunde varit värre.. På Strava finns just nu en utmaning som heter PBP Challenge som går ut på att cykla motsvarande Paris Brest Paris 120 mil nu under augusti. Just nu ligger jag på 749 plats av 60 000 cyklister som är med i utmaningen. Med nästan två veckor kvar är vi rätt många som är klara med målet. Om ni tycker jag cyklar mycket? Kolla på toppen Kurt Searvogel med nätta 586 mil på 17 dagar i augusti. Frågor på det? 2:a just nu ligger britten Steven Abraham som är inne i sitt världsrekordförsök att försöka slå Tommy Goodwins 75 år gamla rekord om 75 000 miles vilket är 12 000 mil på ett år. Steven siktar på 80 000 miles 12 800 mil på ett år

Steven har cyklat drygt 6000 mil hittills i år här är hans Strava vs min

I Sverige ser det relativt lite värre ut och där har jag just nu bara 19 mer galna framför mig. Men vi lever ju i en global värld..

Mycket träning nu som sagt, en hel del bra sådan också inte bara många mil. Igår tog jag två tuffa 25 minuters intervaller efter hempendlingen. Från Sollentuna Vattentorn Skålhamravägen ut nära max och sen hem igen. Kul och vacker väg jag ofta kör men väldigt kuperad och med många blinda kurvor måste man vara lite försiktig. Den lämpar sig rätt illa för speedracing men kunde hålla bra fart runt tröskelnivå. På hemvägen fick jag feeling i medvinden ner från rondellen efter Hagby på väg ner mot svängen till den fruktade Frestabacken 600 meter lång med 4% snittlut. Den är uppdelad i två sektioner varav den sista brantar på bra. Frestabacken är "min backe" cyklar den på hemväg nästan varje pass plus en del backintervallpass förstås upp och ner upp och ner. Sen jag började använda Strava har jag cyklat backen 225 gånger. 225 gånger, det är ju absurt egentligen. Har ett ganska svårslaget KOM där sedan ett par år satt med tempocykel en dag i bra medvind med 56 sekunder och 42,7 kmh i fart. Näst bästa tid är 1 minut och min näst bästa tid var 1.07 fram till igår.

Jag tog sats och ner i bocken farten blev hög i medvinden från rondellen. men byttes i svängen till sidvind, men skit i det och TRYCK på nu hela vägen upp. Ända in i kaklet. Och som det gick 58 sekunder. Bara slagen av min egen tempocykel i medvind. Wow skön känsla när jag laddade upp filen på Garmin och Ibike och såg tiden. Högsta 1 minuts effekt 639 watt är inget dåligt utgångsläge efter 130 mil på drygt vå veckor, nedtränad innan tapering börjat. Jag lever!

Odensala Smacktempo - En sekund snabbare per 300 mil

För två år sedan i augusti 2013 cyklade jag Odensala tempobana 30 km för första gången på 41.14.  Jag hade då tränat cykling någorlunda ordentligt i ca 2 1/2 år och haft en snabb utvecklingskurva och på kort tid blivit ganska bra i cykling. Då 46 år ung såg jag inget stopp i sikte och tänkte att nog kan jag ta ett par rejäla steg till i utvecklingstrappan. Jag hade viljan och motivationen, hur långt kan jag nå? Träna träna träna så får vi se.  Och det var precis det jag gjorde. Nu har det gått två år hur gick det?

Sedan augusti 2013 har jag cyklat över 3000 mil och tränat långt över 1000 timmar. Har jag blivit något bättre? Nja.. förra året kapade jag fyra sekunder till 41.10 och igår HELA 5 sekunder till och nytt personligt rekord med 41.05. WOW! Det sägs ju att träning ger färdighet. Här i mitt fall senaste två åren ca 1 sekund i tidsvinst på Odensala banan var 300 mil jag tränar. Med den takten är jag under 40 minuter om 18000 mil. Staffan Arvidssons nya grymma banrekord från igår på 38.07 och 47 kmh i snittfart tar jag om 53400 mil:-) You go girl! Run Forrest Run!

Nu är det förstås lite förenklad jämförelse.   Dagsform väder och vind skiljer sig förstås men både förra året och i onsdags var väderförutsättningarna kanon. Det är nästan kusligt hur lika jag cyklat banan nu tre år i rad.

Nej tusan det är nog bara att inse att det där med cykling det var inte lika spikrakt uppåt framåt som jag trodde för ett par år sedan. Jag måste träna stenhårt bara för att hålla nivån jag har för att motverka det naturliga tappet åldern ger. Det har sags till mig att man mellan 30-50 år får räkna med att tappa 1% syreupptagning per år. Det låter ju inte farligt men det är klart snart 49 år och 19% sämre kapacitet mot en 30 åring allt annat lika är ju tuffa odds. Det finns fortfarande stunder då jag tror det är möjligt att utvecklas lite till och det känns fortfarande motiverande. Framför allt taktiskt och erfarenhetsmässigt. När dagen "its all downhill from here" kommer och jag känner att jag passerat min fysiska peak tar jag nog ner ambitionen ganska mycket. Kanske kan hitta en ny sport istället? Men inte än, Citius Altius Fortius. Jag kan bättre. Är ju inte ens 50 år fyllda än, bara barnet för tusan.

Start vid Odensala kyrka en underbar sommarkväll

I onsdags kändes det faktiskt ganska bra, oväntat bra. Är inne i en volymperiod nu någon vecka till inför linjeloppet i amatör VM i Danmark 6 september. Cyklat över 200 mil senaste månaden och både många och ganska snabba mil sista veckorna så jag hade inga stora förhoppningar om ett bra lopp. Därför en kul överaskning när benen var helt ok och jag kunde trycka upp mig på årshögsta pulssnitt 157 över loppet för en helt ok 5 plats och bara stort slagen av Staffan som cyklade i en egen division i det rekordstora fältet med 87 cyklister. Loppet hade även DM status för Uppland. Började och slutade helt ok men hade problem med milen i mitten som är förbannat kuperad, totalt 250 höjdmeter. Gjorde ett riktigt rookiemisstag och den enda gång jag drack var precis i början av en stor nerförsbacke så jag missade all fart man behöver ner för att komma fort uppför sen igen. Förutom det klart nöjd med dagen ÄVEN om tiden nästan på sekunden varit samma 3 år i rad.

Trots ganska svag vind tog jag smalare framhjulet. Lite lättare i backarna tänkte jag.

Vilket underbart cykelväder vi haft nu senaste veckorna. Det är så vackert och skönt att man nästan får nypa sig i armen. Sverige! Jag är ganska ofta missnöjd med vad du levererar i väderväg  och jag har många gånger umgåtts med tanken att vinteremigrera så småningom när döttrarna flygit ut Men så plötsligt vänder det, och händer det efter en kass maj-juli så blir augusti kanon. Tack Sverige allt är förlåtet. Jag älskar dig igen. just nu i alla fall..

Så ut på cykeln och njut. Igår 11 mil på lågpuls på vackra småvägar runt Närtuna och Frösunda och i förmiddags 85 km till lite blandat med ett Markimvarv 31 km ganska nära maxfart. Sen vackra Skålhamravägen hem.

Resultat Smack Odensala tempo

Perspektiv för att förstå hur otroligt bra Wiggins timrekord är

Putting the hour record in perspective - How does an amateur compare

"Cycling is unlike most other sports in that you can visually see the talent at work, and the hour record is one of the most torturous challenges to that talent. Eddy Merckx famously described his world hour record: “It’s very, very hard. I couldn’t walk for a few days after I did it. That’s how hard it is.”
Local Melbournian Nick Bensley wanted to find out for himself what it was like to attempt a World Hour Record. To put Nick’s abilities into context, he’s an accomplished racer at the club and national level and does well at the individual time trial. He came in 13th at the Australian National ITT championships (2:57 behind Richie Porte over 40.9km and only six seconds behind Drapac’s Will Clarke who previously rode at the WorldTour level). Nick can hold an average of 380 watts for more than an hour".

Läs artikeln och hur Nick gjorde grymma 48 275 meter med 382 watt i snitt. Ett fantastiskt resultat som är bättre än det officiella världsrekordet för masters age group 30-34. Wiggins gjorde 54 526 meter drygt 6 km längre.. Vilken kung han är Sir Bradley. Skön kille också som kan konsten att koppla av efter stordåden som här efter vinsten i OS i London 2012 i tempo som han vann i stor stil med nätta 52,11 i snittfart över 44 km i centrala London.

51 mil måndag - fredag årets bästa träningsvecka

Nu är det 4 veckor kvar till amatör VM i Danmark Ålborg där jag SKA vara i mitt livs form och konkurrera högt upp i resultatlistan i linjeloppet herrar 45-49 över 16 mil. Hur ska jag göra för att optimera mina chanser att lyckas? Hur ska man träna och förbereda sig? En fråga utan givet svar och ju mer jag lärt mig om träning av erfarenhet och läsning känner jag ibland att ju mindre vet jag eller förstår. Det verkar inte helt självklart att hitta någon patentlösning som ger dagen med stort D den 6 september då ben, huvud och lungor är i perfekt symbios. Men någonting sånt här i träningsform fram till dess tänker jag mig i stora drag.

Veckan som varit och de två följande fokus på volym 40-50 mil per vecka, mest lågintensivt och en del högintensiva inslag. Sista två veckorna tapering med mycket lätt träning. Några lätta rullpass och några högintensiva kortare intervallpass. Rätt eller fel? Kom gärna med input om du har någon tes om att jag borde göra annorlunda.

Den här "arbetsveckan" har varit min bästa i cykelväg på hela året. Cyklat måndag - fredag totalt 51 mil och gjort det med lite olika intensitet fart och belastning varje pass. Veckans pass har känts lite olika bra. Något helt kanon, de flesta helt ok. Men med tanke på volymen ändå förvånansvärt bra. Det jag känner nu de sista dagarna är att det är svårt att komma upp i puls. Det känns lite segt men på något konstigt sätt ändå starkt om jag går på i en backe eller så. Men mäktar inte med att hålla pulsen uppe länge. Jag är normalt en lågpulskille med ca 36 i vilopuls och drygt 170 i maxpuls. men nu i volymvecka märks det ännu tydligare. Har en grym aerobisk form just nu och med ökad volym blir benen begränsningsfaktor när de inte hinner återhämta sig fullt mellan passen.

Idag hade jag ambitionen att hålla ca 130 puls över drygt 10 mil men stannade på 126 och tyckte ändå jag kört ganska hårt i värmen. Kroppen är en fascinerande maskin och motor som hela tiden ändrar bensinåtgång, kraft och vridmoment beroende på vilken energi, belastning, vila och mental status du stoppar in. 

Veckans pass blev så här.

Måndag: 18 mil solo en Ironmancykling med tempocykel. 

Tid 4.39.50

Fart 38.6 kmh

Pulssnitt 143

Mastodontpass i sol som tog rätt hårt. Hade ingen lätt känsla men kämpade hårt och höll ihop det bra.

Tisdag: Intervallpass med "guldgossarna" i H 50 från Cykloteket Racing Team. Torbjörn de Jager som tog storslam på VSM med alla tre guld i år och Stefan Kuhl som vann linje VSM förra året och de flesta andra lopp han körde också. Stefan har varit axelskadad en längre tid men är nu STARK igen. Gosh vad de här killarna kan cykla.

4x 2.5 minut på max FRA rakan på Ekerö  samt 4 spurter. Kort pass men oj så jobbigt och kul att träna med så bra sparring.

Onsdag: Distans solo lågintensivt 125 km

Tid 3.48

Fart 33 kmh

Puls 116

Ett av årets bästa pass. Nästan ingen vind och varmt om än lite tryckande luft. Kändes grymt lätt hela vägen. 

Rundan i onsdags.

Torsdag: 2 varv på tröskel runt Skällsta Bro Smacktempobana 23 km lite mer vind.

Varv 1 fart 38.7 kmh

Pulssnitt 141

Varv 2 motsols fart 39 kmh

Puls 142

Kändes jobbigare än vad pulsen antyder men ganska bra känsla.

Fin cykling på Smidö nästan lika fin som värstingsyachten som ligger där ute lite halvt malplace i Mälaren.

Fredag: 104 km blåsigt men bra varmt 28 grader. Hade ambition att hålla 130 puls men orkade inte riktigt mentalt hela vägen hem från vändning nära Enköping till Smidö på landet i motvinden sista 3 milen.

Fart 35.3 pulssnitt 126.

Naturligt lite sliten nu efter 178 mil på en månad och 51 mil varav många i hög fart på 5 dagar. Men hoppas och tror att det var en perfekt vecka en dryg månad innan vad som ska bli "mitt livs form".

Men med lite bad med barnen på landet ännu en grym middag med storfamiljen och njutningen som Smidö ger så känns det "fan rätt schysst alltså"

Ironmancykling 18 mil

Fy f.. vad det där vad jobbigt. Testade en Ironmancykling idag 18 mil solo med tempocykeln. Startade från Vikskolan och körde upp mot Almunge svängde sen först vänster mot Knivsta sen tillbaka mot Norrtäljehållet och Rimbo. Vände tillbaka efter 5 mil och hade preppat en påse med ny dricka vid starten. Tillbaka då efter 10 mil snabb påfyllning av dricka och iväg för "sista" 8. 

Hade som mål att hålla 40 snitt helst hela vägen. Men det var aldrig lätt idag, benen var liksom inte med och fick slita tungt hela vägen. Kämpade i alla fall förbannat bra och höll 40 snitt första 12 milen men fick sen ge upp det om jag inte skulle kollapsa, vilket jag inte var upplagd för. Bra sliten, inte minst mentalt sista 90 min men ingen kollaps som tur var. 

Kom tillbaka och kunde mycket nöjd med kämpainsatsen stänga av klockan på 4.39.50. Hade varit kul att komma under 4.30 men det får bli en annan gång. Men väntar nog ett tag med ett nytt försök. Det tar bra på krafterna både i kropp och knopp en sån här tur och bara tanken på att det finns en massa människor som simmar 3.8 km före och springer en mara efter är helt obegriplig för mig. Den största respekt till alla er som gör en Ironman.

Men helgrym träning och precis vad kag behöver nu inför VM i Danmark 16 mil. Det är det här jag inte gjort alls i år. Riktigt långa pass. Det här var längsta i år och det kändes. Nu tar jag tjejerna i bilen och åker in till stan och möter upp Kajsa som bokat bord på Taverna Brillo. Pizza & Öl kanske? Finns lite kaloriunderskott att jobba ifatt idag..

Ny dokumentär. Dopingen i friidrott där cykling var för 15 år sedan

Titta på den här färska filmen från tyska ARD dokumentär . Skrämmande och tydliga bevis och indikationer på utbredd systematisk doping i både Ryssland och Kenya. Speciellt läskigt att se reporterns resa i Kenya som avslöjar korruption med mutor till anvariga för att tysta ner. Livsfarlig användning och t om dödsfall bland aktiva av EPO utan "specialistkompetens". Det verkar heller inte ske några som helst dopingtester på hemmaplan i Kenya. I filmen visas med dold kamera hur doktorer injicerar löpare med EPO. Man får känslan att det är "inga konstigheter det är så här vi rullar". Att löparna tar till det är ju lätt att fatta, enda vägen ur fattigdom och en chans till ära och berömmelse. Men att förbund och pampar mörkar och tar betalt av idrottare som testar positivt för att sen dölja det är ju bara för bedrövligt.

I filmen medverkar två experter på blodvärden och bloddoping och de menar att resultaten från den stora databas med tusentals blodvärden från friidrottselit från tidigt 2000 tal till nu som de kommit över är extrema. Ca var sjätte blodvärde är misstänkt. Av alla medaljörer i friidrotts VM i konditionsgrenar samt i  OS från Sydney 2000 och framåt visar var tredje medaljör misstänkta värden och var sjätte direkt sannolika tecken på bloddoping. I vissa fall hela medaljpodiet. Jag är inte ett dugg förvånad och skrev te x om det här i februari 2013 NOT NORMAL och konstaterade då att 188 av världens snabbaste 200 marathonlopp var gjorda av Kenyaner och Etiopier. Den här nya filmen från ARD ger kanske en stor del av svaret hur dominansen är möjlig. Jag hoppas verkligen den här dokumentären och efterbörden av den sätter lite eld i baken på kontroll och utredningsmyndigheter.

Experterna i filmen menar att friidrotten nu är i samma läge som cyklingen var när det var som värst i slutet på 90 och början av 2000 talet, och att friidrotten ligger 15 år efter cyklingen. Cykelsporten som sen dess jobbat mycket på att återfå sin trovärdighet och i alla fall om du frågar mig kommit en bra bit på väg. Efter du tittat på filmen förstår du att friidrotten har lite jobb framför sig..

Lyckade spurter på Markim träningsrace

Kul! Lyckades ta hem båda dagens träningsrace på Markimvarvet, den så ofta cyklade 31 km slingan på fina kuperade småvägar runt Vallentunatrakten. 

De här inofficiella träningsracen brukar samla många av storstockholms bästa cyklister och de brukar alltid gå undan med ideliga attacker, bryggningar och stenhård racing. Oftast betydligt roligare cykling än "riktiga" tävlingar.

Idag när sommaren glädjande kom på besök var vi ett 25 tal och många starka  från Valhall, Vallentuna, Uppsala, Hovet ECI och CK 08 bl.a.

Gick iväg i hög fart bort mot Lunda Livs. Fick bita i rejält ett par gånger för att brygga ikapp småluckor. Attackerade sen ifatt ett par som fått en lucka i medvinden bort från Lunda. Kändes som vi fick en lucka, men icke, nästa gång jag vände mig om var alla med igen. Så många åkstarka att det är svårt att komma iväg solo eller i smågrupper. Ett snabbt varv runt 42.5 började som så ofta luta åt spurt. Med några km kvar gjorde jag ett halvhjärtat försök att skapa lucka men det gick inte vare sig för mig eller andra som försökte.

Dags för spurten. Kom fint in i sista backen med en knapp km kvar runt 5 hjul. Farten trissas upp och det är rätt trångt. Gigantisk stora och lika starka Stefan Ljungberg kom till spets med 100 meter kvar. Har bra tryck och fart och kan gå om Stefan på vänster sida med en cykellängd över linjen. Nådde 59.7 kmh strax innan linjen med vinden mot. Pulsen på årshögsta 169 slag. Grymt skönt och lika trött efter de hårdaste 45 minuterna jag kört i år.

5-10 minuters paus och nu ville man ju helst bara lägga sig i solen och softa en stund. Eller rulla lugnt de 26 km hem till Landsnora. Men påt igen. Nu var det inte bara jag som lekt av mig den värsta farten och attackviljan. Andra varvet gick iofs också ganska fort men ändå med tydligt mindre kraftåtgång för de flesta. Lutade åt ny spurt. Med 2 km kvar gör jag ett litet försök, men blev täckt direkt. 

Same procedure as last time men nu ännu lite trängre. Kommer till slut loss på höger sida och återigen är det Stefan Ljungberg som är i spets och bombar sina + 100 kilo sista 100 meter Jag går ut den här gången till höger och lyckas återigen gå om sista biten före Stefan som blir 2:a igen. För jäkla kul att kunna fightas med "kidsen" så här i ett par helgrymma träningsrace.

Stefan "skjuter" mig efter andra spurten

Trötta cyklister snart på väg hem i solen

Pannkakor, grädde & hemgjord sylt med tjejerna satt inte fel när man kom hem

Inte det här heller..

Nej nu vankas det lite recoveryrose, chips pch flädersaft på balkongen. Skål du underbara sommardag!