måndag 9 juli 2018

Eat Sleep Bike Repeat

Semestervecka med storfamiljen ute på härliga Smidö. Igår en magisk dag, inte ett moln på himmeln, många bad på bryggan mellan en heroisk häckklippning på 4 timmar som min svåger Henke gjorde och jag assisterade med att släpa ner allt sly ner till en kommande storbrasa vid sjön. På eftermiddagen en toppenfin cykling från Smidö in till Bro följt av två varv på den fina Smacktempobanan Skällsta Bro på 22.4 km. Cyklade med linjehojen min älskade Madone och kände tidigt på vägen in till Bro att idag finns det något extra bra i benen trots att jag cyklade hårt ut 7 till landet 7 mil dagen innan. Bestämde mig för att njuta ordentligt första varvet och få en skön uppvärmning och inte gå över 125 i puls för att förhoppningsvis kunna göra ett snabbt varv på nr 2. Solen värmde precis lagom det var knappa 25 grader. Det var bara något för mycket bris som störde en annars optimal setup för cykling. Sidvind bort mot Bålsta och sen medvind först uppför den tuffa backen upp över E 18 och sen den fina sträckan bort mot Håbo Tibble korset för att sedan svänga ut på 263 mot Bro och målet och få en ganska tung motvind de sista 9 km.


Det är ett fint ganska snabbt varv men har två rejäla uppförbackar och dito nedför. På uppvärmingsvarvet tittade jag både en och två gånger på wattmätaren i backarna och undrade nästan om siffrorna verkligen stämde. Det kändes så lätt, ansträngningslöst med lätta ben, låg puls och en helt fantastisk cykelglädje. Varvet gick med 37,2 fart med 124 i snittpuls (72% av max) min Quarq wattmätare visade 260 watt snitt. 

Det är fart och kraft relativt ansträngning på ny personlig toppnivå. En rätt härlig känsla för en kille som fyller 52 i år. Jag visste inte vid det tillfället datan från första varvet men hade känslan att det var bra och var nu sugen på att köra hårt ett varv med målsättning att göra klart över 40 snitt med linjecykeln. Fortsatte direkt på varv 2 med högre tryck men var noga att inte dra på mig mjölksyra och hög puls tidigt. Har nu lärt mig några gånger på träning att jag får lika hög ja troligen högre effekt / fart med en totalt lägre snittpuls som kan vara ökande hela racet istället att för snabbt ta upp den mot +90-95% och sedan ligga där och lida mer eller mindre hela vägen. Framförallt blir vägen till målet bra så mycket roligare. Jag hade inte nollställt vare sig fart eller wattmätare så körde helt på känsla och puls. Jag ser 3 sekunders snittwatt på mätaren och noterar att siffran ofta visar högre än vanligt så jag får en positiv känsla och kan gå på med vad som känns som ganska jämn kraft hela vägen. Kör hårt men kontrollerat i första långa uppförsbacken och kan ökan farten ut mot Håbo Tibble Korset. 5 km tiderna trillar in och nu är de första 3 klart över 40 snitt. Nu är det "bara" motvindssträckan kvar och en lång gruvlig backe att ta sig uppför, men känslan är positiv och jag är inte på rött. Håller ihop det bra och lyckas trampa upp nästa 5:a över 40 även den trots motvinden. Sista kilometern är bra tung och nu får jag tacka en bra disposition att den blir uthärdlig. Fortsätter över "linjen" vid Skällsta och rullar nöjt vidare i lugnare takt mot landet en mil ut till Smidö. 

När jag laddat upp Strava / Garmin kommer belöningen. Varvet gick med 41.9 snitt och med ny högsta nivå på Quarq wattmätaren med 342 watt 32.11 över de 22.4 km snittpuls "bara" 147 vilket är 85% av max. 

https://www.strava.com/activities/1689378278

Sett till pulsen borde jag kunna ha en växel till men tror inte det fanns så mycket mer att hämta igår. Det gäller ju att benen inte får bli för sura för snabbt då trampar man bara runt på maxpuls men utan kraft. En toppendag helt enkelt och en nåd att stilla bedja om cyklist. Det är så oerhört skönt de gångerna "det lossnar". När man känner:Yes i can! Det går att utveckla sig mot nya högre nivåer trots att traditionen säger att peak nivå borde varit passerad för länge sen.

Fick den här fina t shirten av Kajsa häromdagen. Hon tyckte den väl på något sätt symboliserade mig ganska bra:-). Eat Sleep Bike Repeat - Tack älskling!

En trevlig middag med laxburgare ett par glas cava kaffe avec och solnedgång på bryggan. Barnen var med grannen Lennart ut och fiskade gös. Vera hade en stor på kroken men den slant loss precisa innan håven kunde fånga upp den. Sedan en tuff utmaning, årets getingbo att ta ned. Tror det är tredje året på rad stora getingbon har bildats antingen i en bod eller som nu på altanen. Igår kväll gjorde vi upp en masterplan för att överlista dem. Kajsa och jag tog på oss "skyddsdräkt" satte upp sopsäck med häftstift under boet i hörnet på taket. Planen var sedan att Kajsa med en stekspade skulle lossa boet från taket / väggen det skulle ramla ner i påsen som jag snatt drog bort från de häftstift den satt i, förslut snabbt och case closed. Det gick inte helt hundra, jag hade missat att täcka en del av ansiktet och direkt när Kajsa skred till verket med stekspaden flög en mindre svärm ut och en stack mig på kinden. Okej getingar skyll er själva nu är det krig och någon minut senare i försök två var boet nere i påsen och hundratals getingar was no more.

Geting combat outfit
Idag är det lite molnigt på förmiddagen men sol på väg framåt eftermiddagen. Vi ska snart åka till Tant Brun i Sigtuna för årets traditionella fika / lunch. Jag cyklar förstås dit. Idag blir det lugnt och skönt. Kanske följt av en pilsner sen på em framför dagens lagtempo TDF. Eat Sleep Bike Repeat!

tisdag 3 juli 2018

Min vackraste Sthlm Norrortsrunda - "Härligtslingan"

I lördags var vi ute på en runda på knappa 10 mil. Vi var några stycken som visade våra finaste vägar i norrort för gammal polare från Västervik som börjat cykla och var uppe och hälsade på. Mats vår gamle V viks kompis förundrades över hur vi kunde ha det så lantligt med så mycket vackra små landsvägar så här centralt och nära stan i Sollentuna - Väsby - Arlanda - Vallentuna. När man cyklar här så mycket blir man lätt hemmablind och tar alla de fantastiska vägarna som norrort bjuder till cykling på lite för givet. Man glömmer ibland att känna in, titta och njuta av moder natur. Det finns nästan oändligt med kombinationer i skogarna och på ängarna mellan platserna ovan. Men den runda vi gjorde i lördags är svårslagen sceniskt och cykelmässigt med mycket lite trafik och vackra ganska böljande, kuperade vägar där det ofta händer något. 

Igår beslöt jag mig för att optimera rundan så nära miljömässig och scenisk fulländning jag kan hitta, så jag ändrade avslutet hem och tog med kronjuvelen, drottningen av Stockholmscykling enligt mig - Skålhamravägen, går med start söderut från vägen mellan Vallentuna till Väsby strax efter flygfältet på en fantastisk rolig och böljande väg genom håll käften vacker natur förbi några gårdar ochTäby GK för att 9 km senare komma ut ovan motorvägen strax innan Hagbytippen. Mitt på Skålhamraleden stannade jag och tog det här kortet med en synnerligen passande namn på vägskylten- Härlingeslingan - 

Det här är min "Härligtslinga" den finaste cyklingen jag vet i Stockholm Norrort. Häng med!

Vi börjar ut från hemmet i Landsnora till Sollentuna vattentorn bort förbi Väsjöbacken och sen ner för den branta "Frestaväggen". Ett vägarbete har pågått där i nära ett år vilket varit lite stökigt men igår var glädjande nog ny asfalt lagd överallt och för första gången på mycket länge kan den cyklas utan grus, väggupp eller rödlysen. Skönt då jag nästan alltid tar den här vägen ut. Vi kör upp till rondellen och svänger vänster ner mot Gudby och Fresta. En härlig fartsträcka om vinden är rätt. Idag var den kraftigt mot med ganska starka nordliga vindar men desto skönare att ha medvind hemåt. Jag kör nästan alltid ut norr och sen hem söder och vanligaste vinden är mot hem.

Efter en mils cykling svänger vi in en liten genväg in höger förbi Fresta kyrka för att efter ca 1 km komma ut på vägen mellan Väsby och Vallentuna. Vänster där mot Väsby och sen nästan direkt höger in på 1 km cykelbana till Vikskolan. Den klassiska mötesplatsen för så mycket Norrortscykling med bl.a start och mål för Roslagsvåren / hösten, Fredrikshofs stora motionslopp. Ut höger och norrut på Almungevägen upp genom den vackra mäktiga allen och sen böljande fin cykling dryga 5 km innan vi tar vänster mot Skånelaholm med sjön Fysingen till vänster. Mycket sällsynt med bilar här liksom på merparten av rundans vackra vägar. Vi cyklar nu i motsatt riktning som tempoloppet Smack kör med Fysingen Runt. Men viker av från det varvet och svänger höger norrut mot Arlanda istället. Förbi motorbanan Arlanda Test Track där också många cykellopp körs. Vidare föbi Arlanda med sjön där wakebordparken med "linbana" finns. När vi cyklade där i lördags sa min granne Lasse G är det någon som någonsin sett någon köra på sjön och använda den avancerade "liften". Har ett svagt minne av att jag såg ett gäng där en gång för många år sedan, men är osäker sa jag. Ett bygge som måste kostat en slant per använd timme..

Vi svänger vänster efter sjön och in på fina tempobanan som används på Odensala och Sjöås Smacktempo. En härligt vacker väg nu 5-7 km först en del lite halvtuffa passager uppför följt av en fin svepande snabb utför men istället för att ta vänster ner mot Odensala tar vi höger och sen nära direkt höger igen mot Lunda. Nu är vi hastigt och lustigt inne på nästa Smacktempobana och hemvägen på Herresta tempobana och har nått en av rundans två nordligaste punkter och det blev fin medvind och härlig snabb cykling böljande upp och ned 5-7 km förbi International GK och fram till 273 an Almungevägen. Där tar vi höger och får upp en fin fart i vinden trots låg intensisitet men redan efter 2 km på den lite större Almungevägen svänger vi vänster vid för cyklister klassiska Lunda Livs in på det lika klassiska Markimvarvet ett suveränt fint varv vi ofta tävlar och tränar på. 31 km i vackraste skogs och ängsmark mellan Väsby Arlanda och Vallentuna. 5 km österut förbi Skepptuna GK sedan höger vid rundans andra nordligaste punkt. Nu blir det medvind hem. Skönt, betydligt skönare än på Nationaldagslinjet med en stor del av landets elitcyklister för några veckor sedan. Det hade då gått stenhårt på varv 3 av 5 och jag var på "gnällen" precis där efter svängen (om man nu kan kallla det med 99.5% av maxpuls) att behöva lämna in i ett fint läge med bara 15-20 cyklister kvar av 90. 

Igår gick det betydligt lugnare med snittpuls 120 och max 132. Skönt att ta det lugnt efter hårdkörningen med tempocykeln dagen innan. Jag stannade efter högersvängen. Åt en macka och ett kortoch njöt av lyxen att vara här. Ensam i harmoni. The freedom of the open road. Tack!

Sedan iväg söderut, hemåt i medvind. Ny asfalt på de sämre avsnitten av Markimvarvet gör slingan ännu bättre. De på tävling ibland tuffa uppförsluten avlöser varandra en stund innan belöningen kommer med en fantastiskt fin fartsträcka bort mot målet för varvet innan Lindholmen. Men nu går jag inte i mål i en spurt vid ladans slut som jag gjort så många gånger utan svänger höger sedan vänster bort sydväst mot Markim och Väsby. En sträcka jag också cyklat hundratals gånger. Kör igenom några bondgårdar där det alltid luktar gödsel. Det blir inte mer landet än så här trots närheten till stan. Lång vacker utsikt över det vajande gräset på ängarna. Det här är en av de vägar jag först fastnade för och häpnade över som nybörjare på cykling 2011. Mer "hemma" blir det inte. Det är också nära finalen på Roslagsvår / höst. Som jag flera gånger kämpat om och lyckats komma först hem till Vikskolan på flera gånger, härliga minnen. Men på den här drömrundan svänger vi vänster till Sälnavägem strax innan Almungevägen. Också den en av mina första cykelvägskärlekar. En helt underbar liten sträcka på 4-5 km toppenfin asfalt lite kurvig och sällsynt med ett möte där. 

Framme mitt på  Väsby - Vallentunavägen igen och en vänstersväng ett par kilometer på i stort sett den enda del av denna runda som är trafikerad. Ändå gillar jag att cykla på den och gör det ofta i båda riktningar. Nu är det bara le grande finale kvar. Drottningen Skålhamra, nypa sig i armen vackert och en kakafoni av höger vänster upp och ned. Svårt att hålla hög fart på den här vägen hela tiden men oj så rolig att cykla. Svischar först upp och sen förbi Täby GK och de sista kilometrarna innan vi kommer ut strax innan Hagbytippen. Upp till rondellen där och sen ner i härlig fart innan den beryktade Frestaväggen kommer. En backe jag troligen cyklat mer än någon annan de senaste 7 åren. Strava säger 346 gånger så det vore väl tusan om jag inte skulle kunna tagit det KOM jag har där någon av alla gångerna:-)


Nu är det bara en snabb final tillbaka till Sollentuna Vattentorn och förbi Väsjöbacken kvar. Alltid lika skönt att komma dit. Ibland om andan faller på en slutspurt i det svaga uppförslutet innan rundans nästan enda rödlyse. Men igår blev det ingen spurt lugnt och skönt var melodin hela rundan.

Vänster på Dandrydsvägen ochrulla ner till Shellmacken Edsberg, höger där och femhundrameter kvar till Edsviken Kärleksstigen Landsnora. Hemma. Ja det blir inte bättre än så här. Det här är min vackraste runda i Stockholm norrort. 97.4 km. Det är inte den snabbaste rundan men det är den vackraste. Oerhört lite trafik på nästan hela varvet och att sån här cykling finns inpå knuten till vår huvudstad är nästan svårt att förstå. Balsam för själen.

https://www.strava.com/activities/1677851074


Prova det här varvet och känn in magin själva. Vilket är er vackraste runda?


måndag 2 juli 2018

Mitt livs snabbaste 26 km

Det blåste ganska starka nordliga vindar idag i Stockholmstrakten ca 7 - 8 m/s. Soligt och fint och tempocykling på agendan med min CRT kompis Stefan "Hulken" Ljungberg. Vanlig cyklistkropp på 97 stenhårda kg:-)

Lite varannandagskänsla nu i kroppen med den envisa rethostan jag skrev om sist. Igår klart sämre igen och tog en vilodag sånär som 5 km rodd och lite styrka / yoga. Men idag lite piggare igen och sugen på cykling. Vi började med ett uppvärmningsvarv runt Fysingen som jag så ofta cyklar. Vi tog det lugnt i motvinden bort mot Rosersberg men ökade farten när vi svängde in höger från banans nordligaste för den fina medvinden hem. Från ett snitt på 33 ökade vi till 41.6 snitt på de 19 km när vi var klara så det gck undan värre på hemvägen med ett kul KOM med 1 sekund på vägen bort mot Almungevägen.


Grundplanen var ett köra ett hårt solovarv sen men ingen av oss var riktigt sugen på det så istället kom vi fram till att köra lugnt norrut på Almungevägen i motvinden och sen trycka på söderut hemåt i bra medvind istället. Stefan kände sig lite seg i benen men jag "lurade" honom ända upp till rondellen vid Långhundra 26 km från Väsby och Vikskolan. Jag sa till Stefan det här kommer bli de roligaste och snabbaste 26 km i år hem, nu kör vi!

Sagt och gjort vi satte av hemåt med vinden och hej vad det gick. Så fantastiskt kul att cykla fort på en tempocykel när "allt är rätt". Förstod att Stefan inte hade riktigt samma toppfeeling i benen längre då det tog en stund innan han kom fram för en förning men han tog ett par förningar innan han slog av efter en knapp mil när vi körde om en traktor strax efter Lunda Livs. Jag hade en fantastiskt fartkänsla och var bara tvungen att fortsätta hela vägen hem. How fast can you go tänkte jag? Kan jag klara 50 snitt hela vägen hem? Hade labbat lite på parkeringen och dragit tillbaka mitt styre och cockpit en dryg cm. Det kändes toppen med en lite kompaktare känsla. Höll farten riktigt bra hela vägen och kilometerna rasade på i en aldrig tidigare takt. Med 6 km kvar kom tiden för senaste 5 km upp och den visade 5.29. Wow tänkte jag, började bli ganska trött där och hjärnan var inte kapabel att exakt räkna ut farten (som var 54.7) men jag förstod att det var klart över 50 kmh. Hela vägen hem nu tryck på det sista också. Pulsen nu över 160 och över 90% men fortfarande en euforisk fartkänsla som överbyggde tröttheten och nu bara Allespurten kvar som gick i 54 fart som final. Körde hårt ner förbi Vikskolan och slog av strax innan rödlyset. Pustade nöjd ut och vände sakta tillbaka mot skolan och där kom Stefan som trots att han rullade ganska lugnt sista 1.5 milen in med över 46.3 kmh snitt på de 26 km. 

När jag skulle läsa av min Strava fil tänkte jag att det kanske kan ha vara ända upp mot 50 i snitt? Fick se 51.9 kmh och tid 30.43 över de 25.9 km. KOM med 3 minuter, wow vilken grym känsla. På en av de mest cyklade vägarna i norrort. Överlägset den snabbaste halvtimme jag någonsin gjort på en cykel. Ingen klunga, bara en elmotor i ramen:-) kändes nästan så ett tag..Cykling när den är som allra roligast. 51 år 51.9 kmh kan bli bra om några år det här :-)

Edit

fredag 29 juni 2018

Inte helt hundra

"Saker funkar inte här" sa Morran till Tobias. Riktigt så illa är det inte men helt hundra är det inte. Jag har haft en jobbig torrhosta nu mest hela tiden i en månad. Inte så jag är utslagen på något sätt och cykelträning och race har fungerat helt ok. Vätternrundan långt mer än så på 7.03 med en toppendag inte minst sista 2 timmarna men på VSM var det någon cylinder bort i tempoloppen och känslan framförallt efter lite hårdare pass är sämre och är klart tröttare generellt. Igår gjorde jag slag i saken och var på Sophiahemmet och tog massa prover. Första gången i sjukhusmiljö nu på drygt två år. Gav en lite oskön flashback men samtidigt skönt att inte vara inlagd eller med allvarlig åkomma. Lungröntgen, blodprover och näsprover. Alltså det där näsprovet var ingen lek. En sticka 15 cm upp genom näsan förbi ögonen och tårkanaler och rätt in i hjärnan kändes det som. Så ohyggligt obehagligt och den skulle sitta där i 10 sekunder och sen dras ut nära nog lika smärtsamt åt båda hållen. Vad bra och duktig du var sa sköterskan jag vet hur obehagligt det är nu ska vi bara ta ett likadant i andra näsborren också sa hon. Jag trodde hon skojade men det gjorde hon tyvärr inte. Ok inte bryta höften ont, men nära.. Får svaren nästa vecka men lungröntgen och sänka var i alla fall ok. Så ingen jätteinfektion. Mykoplasmabakterie, allergi eller något astmatiskt var läkarens teorier. Hoppas på lättnad snart.

På tal om ont, kolla här på min klubbkamrat i CRT Fredrik Wikström. Han tränade tempocykel häromdagen och missade ett potthål och tappade styret i hög fart. Kom undan utan benbrott vilket han nog ska vara glad för med tanke på hur han ser ut. Fast det ser tusan hårt ut, går inte att bortse ifrån. Och som han skrev på fb tur man är cyklist och inte fotbollsspelare..

Asfaltsexem läker ju fortare än ben. Efter lungröntgen igår så sa läkaren att jag ser att du haft en väldig massa frakturer på vänster sidas revben vad har du råkat ut för? En tête a tête med en bergvägg på Mallorca sa jag. Jag var också ute och tränade tempocykel i förrgår och lyckades undvika potthål. att ligga i tempoställning innebär annars helt klart en lite högre risk vid möten t ex med långtradare kan det rycka till rejält i styret och man får ju sämre manöverförmåga i tempoställning. Gäller att ha koll hela tiden och inte titta för tight ner i backen även om det skulle vara mer aero. Cyklat nu tre dagar i rad + 25 mil och försökt ignorera hostan men det går sådär, den kommer igen efter passen men under cyklingen går det hyggligt bra. Igår var jag ute en lugnare tur på ca 7 mil med Henke en kompis som precis köpt racercykel och tränat trainer under våren och är nu sugen på att komma in i cyklingens värld. Kul att kunna visa basics om hur vi beter oss därute på vägen vad man ska tänka på, hur agera och osv. Hur är det med bilisterna frågade han? Ungefär så här sa jag då precis en gubbe tutade argt på oss när han körde förbi.. Kul att cykla med honom. Stor fystalang med 61 nyss uppmätt i VO 2 max efter en vår med Aktivitus program han höjde sig från 51 till 61 bara på ett par månader så det kan nog går fort ganska snabbt om han kommer igång på vägen och tränar lite.

Selfie med Henke igår

Körde 8 mil lugn tempoträning i förrgår också. Har en tydlig känsla av att fartställningen borde kunna bli klart bättre på tempocykeln. Det skiljer "bara" ca 2 kmh i fart mellan min Madone racer och tempocykeln. Borde vara 3-5 kmh. Tror iofs jag är relativt optimerad på racern där jag cyklar klart fortare än någonsin tidigare. Men jag verkar få för stort luftintag på tempocykeln har huvudet för högt. 

Se här från VSM

Måste träna mer på att stänga till gapet och bli halare. I förrgår körde jag i alla fall 8 mil out and back bestämde mig för att hålla 125 i snittpuls 72% av max och mest försöka hitta en bra ställning. Kändes ändå bra vilket även siffrorna tyder på det gick med 38.9 i snittfart med "bara" 227 watt i jämn kraft och pulskurva i 2 timmar utan mattning. Så med tanke på hosteländet och tempoproblemen ändå ett klart steg framåt kändes det som.

Idag helvila så blir det kanske ett pass med CRT killarna imorgon bitti om jag kommer upp tid och kropp känns ok. Men hur ska man klara kvällen? Det är ju ingen fotbollsmatch ikväll. Tufft liv..

torsdag 21 juni 2018

Platt fall på VSM

På väg hem från Båstad efter VSM. Passerar Linköping nu det spöregnar. Kollade nyss prognosen för midsommarafton på Smidö med familj o vänner imorgon. 10 grader lätt kuling 12 m/s och regn. Ungefär lika dåligt som mitt VSM. Det gick käpprätt mest hela vägen. 

Partempo i tisdags med Niclas Näslund vi klörde då i H 40 och var ganska förhandstippade då Niclas är topp i landet i H 45 ja av alla Mastersklasser skulle det senare visa sig på onsdagens individuella lopp där han krossade allt motstånd och körde de 30 km med 47.1 i snittfart. En helt ny nivå, t om för honom. Han har haft hjälp av Wetterhall med träningen i vinter / vår, det verkar gjort gott. Wetterhall skickade nyss ett grattis och skrev att det kunde räckt till medalj i elitklassen igår. Niclas blir H 50 nästa år. Its never too late. Grattis till en otrolig prestation Niclas. Kanske delvis skapad med motivation och revanschlust efter vår fadäs tillsammans dagen innan. Vad hände? Ja vi drog iväg i hög fart första 5 km där vi ledde klart. Jag tog en kortare förning Niclas resten i en rasande fart som knäckte mig stenhårt redan tidigt. I den lika stenhårda kantvinden runt 10 m/s fick jag ingen lä alls och ännu värre blev det när Niclas ofta hamnade 10 meter framför mig. Hans form "för bra" och min sämre efter knockout starten. Min hårda Vätternrundan med bara två dagars återhämtning efter satt nog i en del också tror jag. Niclas kallas "Slaktaren" i klubben av en anledning och nu var det min tur upp på slaktbänken.

Det blev ett lidande av episka proportioner för mig. Om man nu kan gradera olika väggningar så var det här en perfect ten. Jag ville så mycket och vi bara SKULLE ju ta det där guldet hade vi bestämt. Hela kroppen överfull med mjölksyra det blåser satan och det är som ett inferno runt mig. Ett töcken. Snälla skjut mig någon, bara det tar slut. Strax efter vändning när det är ännu värre vind och nu stenhård sida mot. Niclas återigen lite framför på vägen noterar jag en ny nivå av maxpuls med 173 slag (trodde 172 var mitt max) med nästan halva loppet kvar. Ja ni fattar själva, ingen rolig historia. Trodde aldrig skiten skulle ta slut. Sista 5 km lugnar det sig något då jag till slut kan få lite lä i mer rak motvind som Niclas kör i över 43 kmh själv. Utpumpad, slut som artist och så arg ledsen och besviken som aldrig förr. Ett totalt fiasko från start till mål. Vi kommer till slut 5:a 40 sekunder från guldet på 20 km. Niclas hade vunnit komfortabelt om han kört själv. Men tas ju tiden på 2 an i mål tyvärr.. Som tur var fick han sin stora revansch dagen efter. Mitt eget tempolopp på 30 km dagen efter en total fysisk kollaps hade jag inga större förväntningar på men sämre kunde det ju i alla fall inte gå och jag bestämde mig för att ta det med jämnmod och mest fokusera på att göra en bra disposition och undvka den extrema smärtan både fysiskt och psykist från dagen innan. Jag hade ett silver från tempoloppet året innan men kände väl ingen direkt het medaljvittring om jag ska vara ärlig. Kvaliten på mastersklasserna är hög och konkurrensen stenhård och blir bara hårdare för varje år.

Reset och börja om. Det blåste nästan lika mycket som dagen innan, men inte riktigt och det regnade inte ens. So what could possibly go wrong? Ja inget speciellt. Det blev ett helt ok lopp. Jag disponerade det bra gjorde 320 w jämt hela vägen och kom in med 43.7 i snittfart på en tuff blåsig bana. Lite närmare segraren Roger Claesson än förra året när han också vann. I går var jag 1.44 efter suveränen från Östersund men i år var det 6 andra gubbar oss emellan så en 8 plats. 


Men jag gick ändå därfrån lite stärkt inför linjeloppet som skulle avgöras idag på en otroligt tuff 15.5 km slinga x 5 varv i H 50. Stigningen direkt uppför Tarravägen från Båstad Centrum upp till toppen av Hallandsåsen är 2.3 km där de första 900 meterna snittar 11% och en lång stund runt 15%. Galet tufft, sedan lite böljande på åsen ner igen upp igen och sen ner oå en väldigt brant smal väg innan en 90 gradare till höger in mot Båstad igen. På den här banan var det givet att det skulle bli mycket små grupper som skulle göra upp om det och att sannolikt skulle den starkaste cyklisten vinna. I alla fall den starkaste uppför. Lite tyngre cyklister + 80 kilo skulle nog få mycket svårt att hävda sig i de extrembranta backarna.

 Väderprognosen åter full med vind men inte regn så jag var jäkligt laddad idag för revansch och tänkte att banan nog kunde passa mig hyggligt bara jag inte blev osäker utför i hög fart. Men var det torrt så kändes det ok och jag hade även här ett silver från året innan att försvara och förstås närt en dröm om att i den bästa av världar ta det där guldet. Vad händer då på morgonen en halvtimme innan start? Det bötjar förstås regna. Det som mest av allt inte får hända. Efter mina svåra olyckor och framförallt monsterkrashen i regniga berg på Mallorca 2016 med 11 brutna ben och punkterad lunga så har jag lovat mig själv att inte tävla utför i regn mer. Ja inte bara mig själv utan lika mycket min fru och döttrar. Det regnar mer och jag förbannar situationen och slåss mot demonerna. Ska jag skita i det ta av mig hjälmen nu när jag står där vid start med 10 min kvar. Jag velar och sen bestämmer jag mig nej jag skiter i det. Håller ju på med det här för att det är kul och hur kul är det just nu? Inte så kul. Sen ljusnar det lite någon minut och tävlingsviljan vaknar till liv. Jo men jag är ju här jag kan starta köra backen upp på åsen och se hur det känns. Är det skitväder och dyngsurt däruppe och jag bedömer risk reward som ofördelaktig slår jag av och går av efter ett varv. Jo så får det bli.

Starten går med masterbil uppför backen men det går ändå rätt hårt i branten. Kroppen känns bättre idag och hoppas det nu bara slutar regna. Men det gör det inte, tvärtom ökar regnet däruppe det blåser och det är kallt. Redan genomblöta skor. Nej jag skiter i det bestämmer jag för andra gången. Släpper första delen av den ca 30 manna klunga som redan är före stora delar av startfältet efter första backen. Vi kommer ner och sen bär det upp igen och tävlingviljan vaknar till igen. Jag vill ju så mycket cyklar ifatt klungan uppför sen börjar det gå fort utför igen. Fortfarande mycket regn och nu närmar vi oss den sista branten ner. Där i misärvädret tar jag det slutgiltiga beslutet. JB out. 

Slår följe i lugnt tempo sista biten in tii varvning med starke Jonas Thoren Jönköping 4 på tempot dagen innan som också väljer att kliva av. Inne vid varvning står en handfull H 40 som startat 5 minuter innan och gjort samma risk / reward kalkyl. Tråkigt att det blev så här och man kan förstås dividera om det är ett bra val att lägga en bana i veteranklass som så många upplever som väl riskabel vad gäller utförslöpor och spurtraka på kullersten t ex. Min CRT kollega och de tre senaste årens mästare i H 50 linje Torbjörn De Jager valde att inte ens starta loppet idag då han är lite nyskadad och inte vill ta någon förhöjd risk. Till arrangörens försvar måste dock sägas att våra killar som väl körde och fullföljde loppet inte uppfattade det som alltför läskigt när de väl kommit igång. Förutom stigningen då förstås som unisont klassas som den tuffaste bana de kört.

Förstås oerhört besviken på hela situationen men samtidigt glad att jag följde känslan. Det skall vara kul och lustfyllt att tåvla inte med inslag av rädsla och ångest. Nya tag en annan gång nu ser jag fram mot midsommar med storfamiljen och vänner samt framförallt dansen kring midsommarstången på Smidö i regn 10 grader och lätt kuling. Eller? Maj du lurade oss där ett tag. Nu känns det mer som hemma. Skål och glad midsommar allihop!


söndag 17 juni 2018

Vätternrundan 7.03 med Stockholm Allied Power

Med kanske 8 mil kvar vi är ca 10 i rotationen. När jag är på väg upp i rotationen så ropar vi namnet följt av "sist" för att kommande i bytet mellan leden direkt skall vara beredd och smyga in i det snabbare ledet med så lite kraftspill som möjligt. Jag ropar sist när jag vänt längst bak i rotationen och är på väg fram. Han ropar tillbaka "jag går ner" Jag ropar sist till nästa istället. "jag går ner" från honom också. Jag ropar sist till tredje killen som också han svarar "nej det går inte jag måste gå ner". Jag ropar sist till 4 killen. Vad tror ni svaret blev? Jag går ner. Nu blev det nästan lite komiskt. Snacka om 10 små n....pojkar. Då förstod jag att det skulle bli tufft med sub 7 målet. Det har gått ganska hårt ett bra tag när vi har jagat ifatt "underskottet" på tidsplanen. 42.7 är den magiska siffran för snitthastighet som helst skall visas i rutan på min Garmin när vi är klara. Nu står den där på 42.7 det kan gå med 7-8 mil kvar efter varit nere på ca 41.5 efter den tuffa delen mellan Jönköping till strax efter Bankeryd. Men det har kostat på manskapet i SAP laget. Det här är hur det blev.

Vi startar 12.08 i perfekt cykelväder har vi tur är det lite svag sidvind ner till Jönköping sedan medvind enligt prognosen på västsidan. Det var t.o.m så att när vi nådde nordsidan vid 18 tiden på eftermiddagen så visade prognosen på lite nordliga vindar och chans till medvind även sista timmen. Nästan lite för bra för att vara sant. Och ni vet. If it looks too good.. Ja det blev bara en önskeprognos som tyvärr inte slog in. Det blev lite kantmotvind ner till Jönköping men vi körde på bra med 2 motorer första 10 milen och hade ca 42.4 ner vi rullade in mot Jönköping. Positiv känsla i laget och de flesta var med och snurrade på ett fint sätt i kedjan. Jag kände direkt efter 10 min att jag hade en toppendag och hade gärna kört lite fortare än med ett pulssnitt om 128 till Jönköping 74% av max, men farten var ändå ok och vi får inte bränna för stor del av manskapet för tidigt och jag tänkte att jag hinner nog bli lite skönt trött senare under rundan. Det vara bara en sak som stressade mig första 10 milen. Jag blev snabbt väldigt kissnödig och när det går så pass lugnt i puls och det tar lång tid mellan rotationerna och ansträngningen blir låg så svettas jag inte ut vätskan och jag hatar att cykla kissnödig. Så vågade inte dricka mer än en halv flaska de första 10 milen innan jag kände att jag kommer klara mig till depåsstoppet på ett någorlunda hanterbart sätt. Innan stoppet i Fagerhult hann jag med en "spurt" få i mig nästan 1,5 flaska plus lite gel och några vingummi och en halv bar i alla fall. Noga timat stopp till 2 minuter och snyggt uppstyrt med individuella lagningspåsar udda nummer till vänster jämna till höger. Ordning och reda ala extraordinär som med hela SAP Sub 7 projektet. Det största kudos till Roger, Robert och de andra kaptenerna. Exceptionellt uppstyrt in i minsta detalj under hela våren på vägen fram till och under hela loppet. Jag springer snabbt till en buske och kissar. Gudagott. Har för mycket grejer i langningspåsen och velar några sekunder över vad jag ska trycka ner i fickorna. Tar fram en dubbelmacka med ost och skinka och börjar tugga på. Klämmer ner en Redbull och en banan, en liten flaska med 5 gel i och byter drickaflaskorna till 2 st 1 liters för de tuffare sista knappa 4 timmarna. Ut på vägen igen, ett par sekunders försening innan vi är iväg men nu känns det toppen och mackan snart nere i magen. Kom igen nu gubbar lets get to work nu ska vi köra fort i medvinden hem.

Vi ökade farten bra. Sakta men säkert tickade decimalerna upp först till 42 sedan 42.1 42.2 osv. Vi gjorde flera mil runt 45-46 fart där men det kostade lite mer än förväntat. Vinden var inte alls så bra som vi hoppats, mer sida än med även och blev det aldrig den där lätta flygande känslan i farter över 50 som man får i bra kedja med gynnsam vind. En oroväckande trend började visa sig "Cafet" blev större och större och flera gånger var vi nere på 6-8 pers innan vi fick slå av lite för att inte bränna ut oss som var kvar samt för att få in fler igen i kedjan. Många kämpade heroiskt och gick upp och ner mellan rotationen och Cafet många gånger för att bidra så mycket de bara kunde och orkade. Tyvärr fick fler och fler släppa även i Cafet / svansen men vi ska komma ihåg att det här laget med den mycket tuffa sub 7 ambitionen till absolut största delen inte består av elit eller tävlingscyklister utan glada pendlare / elitmotionärer. Förvisso väldigt duktiga cyklister men ändå.

För egen del kändes det toppen, inte ens när vi var nere på 5-6 man några gånger kände jag någon kritisk ansträngningsnivå. Roligt som tusan att kunna bidra starkt och jag kunde fortsätta min svit från tidigare Vätternrundor med snabbgäng om att aldrig stå över en enda förning. Däremot förstås mindre roligt att se chansen till Sub 7 nu dramatiskt försämras i samma takt allt fler trötta cyklister gick bak. När vi kom till Karlsborg efter 20 mil blev det lite dramatiskt. Vi hade fått höra att det kunde bli broöppning på heltimme och vi skulle anlända med bara någon minut tillgodo om vi höll planerad fart. Vi kommer in med hög fart kanske två minuter i. Men med bara meter kvar börjar rödljusen blinka rött. Jag är bland de första och vi hinner inte tänka innan vi är igenom bommarna som sakta börjar röra sig. Jag gör ett mentalt korstecken för de längst bak i svansen och hoppas att de inte skall behövas fiskas upp ur kanalen.

Nu kämpar alla och vi vet att det är på håret vi måste hålla samma fart 42,7 hela vägen hem. Jag peppar och manar på vi har det inom räckhåll gubbar. Men innerst inne ser jag på gruppen att nej det här kommer nog bli övermäktigt och inte blev det någon medvind de sista 5 milen heller. Då har vi redan gått ned på ett led då en rotation med bara 5 inte ger någon besparing. Jag vet inte vad det är men sista timmen på alla mina 5 tidigare Vätternrundor har gått toppenbra, men aldrig så bra som igår. Jag tog längre och längre förningar. Insåg att SUB 7 är utom räckhåll då vi med 5 mil kvar har tappt till 42.3 snitt men kroppen vill ändå och orkar cykla hårt. Det var en fantastisk känsla att kunna gå länge följt av kort och snabb återhämtning och sen nya förningar med de som fortfarande var med på linje bakom. Här en bild från Happyride mot slutet vid Medevi 2 mil kvar när jag anför laget mot Motala

Jag Matti och Sebastian var mest framme och gjorde dragjobbet sista timmen och vi kunde tillsammans med kanske knappt halva laget avsluta snyggt och komma in på 7.03. Det gick inte hela vägen i år, men det var nära nära. Vi hade behövt några till med en riktig toppendag så hade det gått men jag är hur nöjd som helst. Jag har aldrig varit i närheten av att cykla så här fort med så lätt känsla. Trots de sista 6 milen hördkörning i spets blev pulssnittet låga 134 under hela loppet 77% av max och ingen känsla i närheten av rött någon gång. Jag har gjort Sub 7 två gånger tidigare och för mig hade varit roligast att få hjälpa in de andra under drömgränsen. Men vi fick ut det vi hade tillsammans igår. 3 minuter på 7 timmar det är mindre än 1% fartökning som hade räckt men ibland kan 1% vara ganska mycket..

Nöjda krigare i mål. Robert med blodig arm och ett stort jack i underarmen. Han ramlade i en uppförsbacke och dunkade i ett vägräcke. Upp på cykeln igen och jaga ikapp och in på 7.03 för att sen få åka och sy 4 stygn. Lite hårt ändå:-)

Nu snabb ompackning av cykelgrejerna hemma för avfärd mot Båstad imorgon och Masters SM. Partempo i H 40 med urstarka Niclas Näslund på tisdag sedan individuellt tempo på onsdag följt av linjelopp på torsdag. Det lär inte bli några 134 i snittpuls på de tävlingarna är jag rädd för..

Lättöl x2 kyckling och potatissallad var inte helt fel efter.

Pulskurvan

Laddade inför rundan

Garmindata

Vi hade en Cellexir monter i samband med VR där jag stod några timmar på fredag em, kul.








torsdag 14 juni 2018

Vätternrundan med SAP - SUB 7? & gäst i Hälsosnack podden

Ja nu är det dags igen. För mig blir det 6 gången runt Vättern. De tidigare rundorna har gått så här


och nu är ambitionen att för tredje gången i rad komma under den "magiska" 7 timmars gränsen. Vilket kräver ca 43 kmh med ett 2 minuters stopp. Jag åker med SAP Stockholm Allied Powers som är ett ca 40 man starkt lag mer bestående av elitmotionärer än tvälingscyklister. Baserat på de träningar gruppen gjort tillsammans och genrepet Skandisloppet för några veckor sedan så bedömer jag chansen som ganska god att vi kan klara det. Även om det är en monumental skillnad att cykla 30 mil i 43 fart mot 16 som Skandisloppet var. Erfarenheten från mina tidigare lopp är väldigt lik år från år i en snabbgrupp. Det går bra och de flesta är med bra fram till 15-20 mil men runt mil 25 händer något, tiden och den hårda insatsen börjar kräva sin tribut. Fler och fler kliver ur rotationen och det kan snabbt bli en ond spiral vilket då snabbt dödar även de som fortfarande är med och snurrar i rotationen när det blir för få sekunder mellan frontbesöken. Nyckeln till att klara Vättern SUB 7 är inte att ha 5 extremt starka cyklister det är att cyklist 15-20 i styrka har en tillräckligt bra dag och kan bidra hela vägen, eller åtminstone till bara några mil kvar då det kanske räcka med 5-10 st att ta hem gruppen. Det är oftast så tight att det handlar om sekunder om det ska lyckas. I alla fall för en grupp som vi bestående av elitmotionärer. Det handlar till fullo om laget inte jaget och gruppdynamiken är direkt avgörande. Att få en så tight och energieffektiv grupp och rotation som möjligt med så få yviga eller ryckiga insatser som det bara går. Ser fram mot det här stort och alla gubbarna i laget verkar ruggigt taggade. För egen del är jag full av tillförsikt formen har aldrig känts bättre. Saknar iofs några riktigt långa pass men fick ju en fin genomkörare på Nationaldagsloppet 15 mil förra veckan. Den långa insatsen runt 7 timmar verkar passa mitt psyke och fysik bra jag har aldrig fått någon svår svacka eller behövt avstå någon rotation i något av mina tidigare lopp och 2014 kunde jag också direkt bidra till att vi var 15 st som med någon sekunds marginal kom under 7 genom att dra långa stunder på ett led sista 3 milen. Kom helt utpumpad imål på 6.59.52 så snacka om close call. Men i år hoppas jag vi slipper gå ner på ett led..Vädret ser nära nog optimalt ut runt 20 grader och bara svaga sydväsliga vindar. Vi startar 12.08 i grupp nr 352 och jag har startnr 27174 om du vill följa oss.



Gjorde sista träningen igår och överraskades av regn och blåst, svinkallt blev det. Inget kul, men kroppen var på bra humör så jag skarvade ändå 4 mil extra på pendlingen med ett sedvanligt varv runt Fysingen. Blött, kallt och blåsigt men bra fart 41,2 med "bara" 83% av maxpuls i snitt värmde gott i sinnet.

Fick också med ett KOM på pendlingen hem efter "145 efforts" från Järvabacken till rondellen efter polishögskolan. Först superbrant uppför sedan utför och sen en dryg kilometer med lite uppförslut. En rejäl spurt räckte till KOM med 1 sekund. Hade det delat förut men lite roligare att ha det själv:-) Ja visst är det fånigt jag vet, men samtidigt lite roligt. Up for grabs..

Idag var en spännande dag. Jag var inbjuden som gäst i podden Hälsosnack med Lotta & Victoria. Två toppentrevliga tjejer med hälsa och välmående som största intresse. Vi hade ett bra samtal och spelade in ett podavsnitt som kommer sändas i augusti. Vi talade om att börja med idrott sent, satsa och prestera i mogen ålder. Vi talade om mina olyckor och skador och att komma tillbaka från dem. Vi talade om hälsa och åldrandemekanismer om synergier dem emellan och vad man kan göra åt det. Om hur jag började min resa mot bättre hälsa och mitt "Project Benjamin Button" som ledde till starten av Cellexir. Blir spännande och lite nervöst att höra sen när den kommer ut i Augusti. Hoppas du vill lyssna.



I morgon i Motala så kommer jag också vara på plats under några timmar på em / kväll i Cellexir montern inne i Sportsons butik / tält vid hamnområdet i anslutning till nummerlapphämtning. Fint erbjudande utlovas och kul om du kommer in och säger hej om du är där och skall cykla eller titta. Så här ser våra tröjor ut om ni vill heja på oss efter vägen under VR.


Bilen är packad med cykel och grejer nu åker vi ut till landet och firar svärmor som fyller 80. Jag missar tyvärr festen men kan vara med på frukosten i alla fall. På tal om att fylla 80 min egen mamma har också nyligen gjort det och var här och hälsade på några dagar i samband med min äldsta dotter Alice som tog studenten i tisdags. Vi bjöd mamma på Berns Asiatiska i måndags. Inte många som gissar att mamma är 80.


Men så är hon ute och dansar två dar i veckan gympar och promenerar och tar sitt Cellexir förstås. "Jag har aldrig mått så här bra och orkat så mycket som jag gör nu" säger mamma. Känns kul och väldigt inspirerande att höra från sin mor. På studentskivan så kom det sig att jag berättade om ett tv program med Dr Mosely där forskare hittat ett starkt samband med livslängd styrka och rörlighet. Om man kan sitta ner i skräddarställning och resa sig upp utan händer när man fyllt 50 så ökar sannolikheten kraftigt för ett långt liv. Det tror jag att jag kan nu sa mamma och satte sig ner i skräddarställning och galant reste på sig. 

Prova det testet därhemma och sluta aldrig dansa:-)