Förra lördagen slog jag 3 officiella WUCA världsrekord i cykling. På distanserna 100 km 100
miles samt 200 km på Volvos fantastiska testanläggning i Hällered utanför
Borås, en ovalbana på 6,2 km https://ultracycling.com/archive/jonas-bohr-200-km-attempt-july-10-2021/.
Jag har nog haft lite svårt att ta in det, smälta det. Cykel är ju ingen källarsport
direkt (förutom med Zwift då😊 utan en av de mest utövade och essentiella konditionssporter i hela världen
och hur jag som började cykla vid 43 års åldern och nu blir 55 i år har gjort
det begriper jag knappt. Men för att sätta saker i rätt kontext så är det utan
tvivel så att det finns ganska många som skulle kunna cykla fortare än vad jag
gjorde. Proffsen på World Tour förstås som är 30 år yngre och tränar 2,5 x mer.
Men proffsen kör inte event som dessa officiella ultrarekord, inte än i alla
fall men inte omöjligt de börjar. De kör ju timrekord t ex. Man kanske skulle
kunna likna det vid amatörvärldsrekord men det är gott så tycker jag med tanke
på hur många 10 tals miljoner det finns som cyklar regelbundet i världen.
Nu slog jag tiden i age group 50-59 på de tre distanserna i
disciplinen Outdoor Track med ganska extrema marginaler 15 min på 10 mil med
tiden 2.14 44,5 kmh 27 min på 100 miles på
3.41 43.6 kmh samt hela 42 minuter på 200 km med tiden 4.37 43.2 kmh. Något jag
är otroligt glad och stolt över. Jag hade också rejäl marginal till det
existerande rekordet i ag 18-49 med 5-7 minuter på de 3 stäckorna. Det är
förstås det som gör mig allra gladast att en gammal silverpil H 55 kan inneha
best all over tid är tycker jag själv ganska galet faktiskt. Rekorden i Outdoor
Road den andra disciplinen var jag också klart snabbare än på de 3 distanserna.
Men rekord är till för att slås och bara en vecka efter mitt
lopp i lördags så gjorde världens i särklass främste ultracyklist Christoph
Strasser en av de mest imponerande prestationer jag någonsin hört talas om. Han
krossade både sina egna gamla rekord och alla andra och cyklade 102 mil på 24
timmar på en flygbas / gammal F 1 bana i Österrike. Det ger en snittfart på
helt makalösa 42,7 kmh i ett dygn inklusiv 2 st 1 minuts stopp. Vilken latmask
att stanna till så länge va?😊 hans kraft var 274 NPW. Han höll exakt samma
kraft som jag gjorde i 4.37 I ETT DYGN! Kan knappt ta in hur det ens är
möjligt. Fast sen började jag tänka efter. Finns det en förklaring? Strasser är
39 år han är världens i särklass bästa ultracyklist han har cyklat och vunnit
RAAM massor med gånger har mängder med världsrekord. Han ha gjort det här i 20
år och INGEN på jorden är mer adapterad till att göra det han gjorde i lördags
bättre. Att cykla ett dygn för honom är ”vardagsmat”. MEN inte så här fort och
med den kraften även för honom så var det flera kmh i timmen snabbare än
tidigare rekord så verkligen en helt igenom fenomenal prestation. Det visar
också på ett svårslaget sätt vad människokroppen är kapabel till och hur
träningsbart all kapacitet är. Och sett i den kontexten är jag oerhört glad att
han gjorde sitt lopp en vecka efter mig. För nu är det så att under en vecka
hade jag bästa all over tiderna på de 3 stäckorna och enligt artikeln här så
verkar hans rekord gälla i klassen Outdoor Road så om det stämmer har jag fortfarande
bästa all over tider i klassen Outdoor track även om det mest är av akademisk
karaktär. https://road.cc/content/news/1000km-24-hrs-christoph-strasser-smashes-record-284947?fbclid=IwAR3Zt2LTVRkQCcW0q7l6vJI549sNA3k2fS-sGwUeSAK19rzIvDQK6eZxQxY
Nu tillbaka lite till mitt lopp. I länken högst upp från WUCA
finns en engelsk rapport jag skrev om mitt lopp. Jag tänkte här ge en bild över
hur jag upplevde det och i ett kommande inlägg efter detta skriva om hur jag tränat inför det här och vad jag var
tror jag kunde gjort bättre och kan utveckla. Min ambition var att gå ut i ca 44 fart och
försöka hålla det så länge det gick och förhoppningsvis ha god marginal ned mot
slutet när tröttheten smyger sig på mer. Busväder när vi började med mycket
regn men då blåste det inte så mycket än. Tyvärr sa prognosen ökande vind och
Hällered ligger 190 m över havet och är vindutsatt där med den bred 4 filiga ”motorvägen”
med de fantastiska velodromkurvorna nära 2 km långa med hela 74% lutning i
ytterkanten längst upp i bana 4. De är byggda för att en bil skall kunna köra i
+200 kmh där helt utan sidkraftpåverkan för att simulera en oändlig rak
motorväg. Häftigt när Kajsa och jag fick åka med en provförare ett varv i maj
när vi var där. Hon körde upp i 200 kmh och släppte ratten i kurvan och bilen
bara följer vägen, läckert. Inte lika läckert blir det med de 3 meter höga
vallarna i kurvorna om det blåser rakt mot i en kurva då bygger vinden upp en
vägg och samlar kraft emot dig, och det var tyvärr just så vindriktningen låg
denna lördag den 10 juli med rak västlig vind så jag hade kantvind på rakorna
kraftig med i en kurva och mycket kraftigt mot i andra kurvan. Ni som cyklar
mycket vet att vind är fartens värsta fiende man spenderar så mycket mer tid i
motvinden än vad man kan ta igen på det snabba men då ”korta” i tid
medvindspartiet. Dessutom sliter det ner kroppen hårt med all hårdare parering
man måste göra hålla i styre och kropp etc.
Men när jag satte av så blåste det inte så mycket och det
gick med en jäkla fart. Började med 311 w första varvet från stillastående med
över 46 fart andra varv också över 46 och jag tänkte WTF jag flyger ju och det
känns bra i kroppen. Lätt att gå på för hårt då men min plan var klar ta ner
kraften 1-2 watt varje varv ned till ca 290 w och försöka hålla där så länge
som möjligt. Det spöregnar jag ser knappt genom visiret men oj vad det går och det
var inte kallt så humöret på topp och det känns inte som regnet saktar ner
farten. Plötsligt ser jag inga värden på min nästan helt nya Garmin 530 för
fart puls o watt. Det är bara blankt, snittfarten sjunker snabbt från över 46
ned mot 45. Tankarna rusar men för i helvete det här händer ju inte. Förbannade
Garmin du kan ju inte gå sönder nu? Det är ORIMLIGT som Kersti skrek i Idol.
Jag såg framför mig ett scenario att cykla helt blint vad gäller puls och kraft
i 18,5 mil nu ingen dröm direkt. Följebilen bakom hade ju förstås tid o fart
men jag behöver veta, se varvtider varvkraft etc för att kunna disponera rätt. Jag
tittar igen på Garmin fälten är bara tomma och sen stängs den av helt och blir
svart? Funderar några sekunder på om jag ska trycka i gång den och se vad som
händer men då startar den om automatiskt och frågar save ride? Jag trycker på
play igen i stället och den startar om från var jag var ett kvarts varv
tidigare som den lagt av på så nu hade jag datan jag behövde. Det stämde inte
med stället för varvtider och någon minut från totaltiden var borta men inget
som störde sen hur sjukt det än är att det skall hända precis när det inte får
hända. Jag och teknik alltså? Förbannelsen bara fortsätter..
Men milen rullar på och efter 1 timme har jag 45.4 i
snittfart på prick 300 w det känns grymt bra. Det har slutat regna och börjar
torka upp, tyvärr också betydligt mer vind och nu börjar den södra kurvan att
bli ordentligt trög och jag får slita hårt för farter runt 38 där, kurvan är
nära 2 km lång också så det tar ett bra tag att komma ut till kant medvind på
målrakan få upp farten igen till den underbara medvindskurvan där det går i 55
kmh men som sagt ovan tiden som spenderas i motvinden blir så mycket längre så
man kan aldrig ta igen det man vinner i medvinden och det blir värre ju hårdare
vind det är. Håller ihop det mycket bra till 10 mils passeringen och noterar då
2.14 och 44,7 kmh på min klocka. Wow det är 5 min snabbare än gällande världsrekord
all over och en under milstolpe att nå. Kraften var 292 w dit och snittpuls jämn
hela vägen 142 (ca 86%) så allt toppen så långt.
Men nu mil 12-15 började jag känna mig rätt nedmald av
motvindskurvan som tog mycket kraft varje varv och jag kände att jag började
tappa både stil och fart på cykeln, kadens o watt ner sämre position gungar
mer. Mitt underbara crew i följebilen bakom med Official Peter Hugod (dansken
ni som lyssnade på sändningen) var en av tidtagarna (min fru Kajsa den andra vid
start mål) och skötte också all langning till mig med största förtjänst. Peter har
under flera år hjälpt mig så oerhört mycket med allt som har med min cykling
att göra med en ingenjörs approach om att allt går att slipa på. Dessutom bra
på att fixa med mina cyklar, supertack😊Robin Niller körde bilen och peppade på bästa
sätt och Pär Edgren som har https://cykelsajten.se/
filmade på fb live och kommenterade på ett fantastiskt roligt och initierat
sätt tillsammans med de andra. När jag tittat på delar av sändningen nu efteråt
på fb förstår jag att det var många som t om bytte Touren den eftermiddagen mot
att titta in i min häck och rygg från en Iphone och blev fängslade av teamets kommentarer.
Vid 15 mil är jag sen ett tag nere på ca 250-260 w det känns
inte toppen direkt men har ju fortfarande en massa luft ned till mina måltider
och jag känner att jag kommer klara det här, jag kommer inte kollapsa jag kan
hålla min 250 w troligen i flera timmar till med samma puls 142 och får jag
bara i mig dricka så.. men det var just det som var lite struligt nu. Jag hade
en stor 2 liters Camelbak på magen innanför TT dräkten för att kunna dricka
lite och ofta. Tror det var ett bra val, men jag gjorde ett nära ödesdigert
misstag jag drack hela tiden med höger hand och tog dessutom all langning från
bilen, gel annan dricka etc på höger sida. Det här gjorde att jag hade vänster
arm konstant på styret och 99% av tiden i TT position. Efter 3 timmar började
jag känna av det ordentligt lite som att sitta i plankan statisk ställning i
armarna i 4,5 timme inget skönt alls. Kände att vänster arm nästan domnade hade
ingen muskelkraft skulle förstås ha druckit varannan gång med vänster höger och
även alternerat sida för langning för att få omväxling och ett avbrott i position,
kanske även suttit upp 5 -10 s i medvinden en gång i timmen för att sträcka armarna.
Nu var det ganska kämpigt sista timmen i vänster arm och sista gången jag drack
med bara 1,5 varv kvar så bara tappar jag kraften i armen som viker sig och
tappar styret och cykeln viker av 40 grader rätt höger upp i velodromen och det
är bara ren tur att jag lyckas häva en krasch där. Hade ju varit ett snyggt
slut att ramla med 10 min kvar och tänk om det gått så illa att jag inte hade
kunnat fortsätta? Nu hade jag fru Fortuna med mig tack cykelguden för det och
jag kunde klara mig.
Någonstans vid 100 miles drygt 16 mil börjar det regna igen.
Jag välkomnar regnet, det kändes bara skönt då och att ”nåt hände” svårt med
sikten när det var som värst men nu var det rekordet också hemma med 3.41 och
43,6 fart. Tusan bara en timme kvar det måste gå. Jag tänker på min kompis Johan
Hasselmark som också hjälpt mig med träningen en del just då var nära 2 dygn in
på sitt rekordförsök i Sverigetempot han hade börjat ursinnigt starkt med 37
snitt nära första dygnet och kan han köra över 200 mil ska väl för tusan jag
klara 20 tänkte jag och trampade på (Johan fick tyvärr avbryta sitt försök
drygt halvvägs då kroppen sa ifrån han var väl över rekordfart fram dit och är
nog sugen på ett nytt försök någon gång).
Jag passerar 18 mil på 4.08 vilket är en rätt ok Ironman split
på cykel minst sagt (skulle man bli triatlet på äldre dar kanske?) och nu kan jag öka lite de sista varven igen efter ett tungt
parti där mellan 15-18 mil. Känslan när jag kör förbi de tappra som är där och
tittar är helt magisk varje varv. Familj vänner och Volvopersonal skriker som
galningar vid varje passage (tack för ett helt otroligt engagemang och både jag
och Kajsa kan nästan inte ta in hur mycket ni servat oss i det här projektet vi
är så oerhört glada och tacksamma för att vi fick göra det här tillsammans med
er.) Ut på 33:e och sista varvet där 20 mil nås efter ca 1/3 helt euforisk när
jag känner att YES I FU….. DID IT. Hela den här satsningen svällde minst sagt på
många plan. Både vår egen produktion med många inblandade samt uppmärksamhet
från media och ett långt TV 4 reportage i sporten på bästa sändningstid innan. Här
finns länk till både en 16 min intervju samt det 3.30 som sändes https://www.tv4play.se/sok/jonas%20bohr?return=/kategori/sport
min äldsta dotter Alice sa strax innan ”
Pappa du tycker inte att du bygger upp lite mycket press på dig nu, vilket episk
fail det skulle bli om du missar?” Ja visst är det underbart sa jag vilken
historia för morfar då att berätta för dina barn då en gång i framtiden😊
Det är lite av den inställningen jag försökt att ha i det här projektet. Det
ska vara lustfyllt och ett minne för livet. Jag definierar mig inte som
människa om jag lyckas eller misslyckas med det här. Herregud det finns väl
större saker och problem i världen och för mig att fundera över än om en gammal
silverpil slår världsrekord i cykel. Men samtidigt visst vore det otroligt kul
om jag lyckas och det tror jag att jag kommer göra. Och nu med bara någon extra
kilometer kvar in till mål nu på slutet som bonus hade jag gjort det. Började
nästan gråta lite för mig själv där i regnet under hjälmen. Så lycklig 4.37
43,3 kmh på 20 mil ensam i tufft väder. Jäklar vad jag hade krigat bra. In
sista delen av varvet till en hurrande skara och en underbar målgång. Kunde
knappt stå upp när jag gick av cykeln men så lycklig att få fira ihop med nära
och kära. Den skumpan smakade den!
Ett nypa sig i armen slut på ett fantastiskt äventyr. Jag har
3 officiella världsrekord i cykling. Helt galet. Jag började cykla när jag var 43 fattar
knappt hur det gått till. Men jag tror stenhårt på tankens kraft. Jag har sett på mig själv som i utveckling jag har trott på att jag kan bli bättre och
snabbare och på något konstigt sätt har jag också blivit det trots att jag är
snart 55. Det har varit en hård resa stundtals åren 2015- 2016 råkade jag ut för
tre mycket allvarliga olyckor och bröt en oförsvarligt stor andel av kroppens
ben. Bl.a höftbenet kropens tjockaste ben rätt av på tjockaste stället jag gick och haltade som Zeb Macahan i 18 månader med 250 gram titan inopererat innan jag äntligen kunde bli av med det och bli nära fullt återställd. 9 månader efter den olyckan första tävlingen efter smällde jag rätt in i en bergvägg på Mallorca 312 och bröt 11 ben och punkterade lungan. 2 veckor på intensiven och andra året i rad med bröllopsdag ensam på sjukhus svårt skadad på Mallorca 312. Men som jag brukar säga allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut. Jag har inte bara återhämtat mig jag har kommit tillbaka snabbare och
starkare ju mer år som gått. Jag har slagit alla personliga rekord nu senaste
året och jag tror fortfarande jag kan bli bättre. Nej jag tror inte jag vet det
och hur tänkte jag berätta lite mer om i nästa inlägg.
Det blev mycket uppståndelse efter TV 4 gjorde nytt reportage flera tidningar och radiostationer och t om GCN världens största Cykelprogram med många miljoner tittare tog upp det förra veckan i GCN show, galet. Det största tack till alla er som hejade och tittade på fb live otroligt kul att se efteråt. Det största tack alla sponsorer som hjälpt mig med både
utrustning samt att kunna dokumentera det här projektet på ett professionellt
sätt och till ett härligt minne. Tack Volvo – Cellexir -Norron Fonder - Trek – Champion –
Pirelli – Giro – Ceramic Speed - Aktivitus
– Painfreepower – Sportson Kungens Kurva – BOOVE.se – Cykloteket. Tack Crewet
Kajsa Robin Peter & Pär samt ett riktigt stort tack Jonas Bergström och Masaya John Honk för media produktion och film foto. Vilket grymt snyggt jobb ni gjort
www.jonasbohr.com
Ödmjukast Jonas Bohr
En video 1 minut sammandrag
