Hormesis! Har ni hört talas om det? Lite förenklat kan man säga att det är :What doesn’t kill you make you stronger. Att utsätta sig för stress av olika slag både fysiskt och mentalt stärker oss. En given sak de flesta ser som tydligt exempel på Hormesis är träning den bryter ner och bygger upp dig sen starkare. Men även att utsätta sig för t ex temperaturväxlingar kyla genom vinterbad eller kalldusch samt värme genom bastubad är allt mer vedertaget bevisat som hälsosamt.
Det gäller även matintag och periodisk fasta är kanske en av de bästa hälsokurer du kan välja.
Kruxet med tex träning kan ju förstås vara att finna nivån när det blir för mycket och överträningssymtom börjar inträda. Personligen har jag denna vår vid 55 tränat mer cykel än någonsin de senaste månaderna 230 mil bara i mars (säkert 50 mil mer än någon månad senaste 10 åren) Medvetet har jag utsatt mig för en period av möjlig overreach för att notera hur kroppen reagerar och svarar. Jag vill efter många år med ca lika mycket träning se om jag kan nå ett litet steg längre för att nå min fulla potential.
Jag har dock kört betydligt mer i zon 2-3 än jag brukar göra och ganska få inslag av zon 5 eller riktigt högintensivt. Det har gått väldigt bra. Jag slog kraft pb på 20 min testcykel så sent som förra veckan. Och i mitten av mars 8 grader varmt körde jag en 17 milsrunda out & back med 900 hm solo på min underbart snabba och dito sköna Tarmac SL 7 på 4.08 med 40.5 i snittfart. En fart jag aldrig gjort så långt förut.
Den sista veckan dock har jag känt att kroppen inte riktigt är där, vilopulsen brukar vara under 40 och har nu varit höga 40 ofta. Jag har köpt en Oura ring sedan februari (mäter sömn , readiness, hrv balans temperatur mm och senaste veckan har just readiness siffrorna varit vikande. Cykelpassen har dock gått bra utan några tydliga svackor.
Igår fick jag en rejäl dos Hormesis. Skulle cykla ut till landet på Smidö för härlig påskhelg och istället för närmaste vägen 3.5 mil över Rotebro tog jag en rätt lång detour ut norröver mot Markim Arlanda och räknade på att det skulle bli ca 11 mil. Vädret var rätt risigt 5 grader med lite tunna droppar i luften men ingen prognos om större nederbörd. Ett lugnt pass i zon 2 runt 120 puls och till sällskap Erik Nivas When We Were Kings i ett 3 h långt avsnitt om korruptionen i FIFA och den helt absurda berättelsen om när och hur Quatar fick fotbolls VM 2022, svaret är obscena mängder MUTOR, rekommenderas.
Redan efter 2 mil strax innan de så välbekanta cykelvägarna runt Markim så började de lätta dropparna övergå till regn och snabbt blev det värre. Det tog bara 10 minuter så var jag helt genomdränkt och nu var det 8 mil kvar och fruktansvärt kallt, framförallt om händerna och snart skulle fötterna hamna i samma hopplösa läge. Tunna dyngsura handskar 4 grader och rejält regn och 2.5 timme kvar. Nu snackar vi Hormesis på riktigt.
Funderade på om jag skulle stanna till på Lunda Livs och försöka värma mig 10 minuter, men insåg snabbt att det bara blir ännu värre när man ska ut igen. Nästan framme vid Arlanda med 5-6 mil kvar kom tanken på Taxi? Men nej fan kommer frysa sönder i bilen med dyngsura skitiga kläder (om nu mot förmodan en chaufför skulle ta in mig och den nu allt annat än fina cykeln i bilen.
Försökte omfamna eländet, tänka just Hormesis. What does’nt kill me makes me stronger. You can do it. Det hade slutat regna det gick lite bättre men jäklar vad ont det gjorde i isbitarna till händer och allt mer så också i fötterna. Jag rullade på i alla fall i hygglig takt lite bättre vind nu och dryga 35 kmh 120 i puls men kände sista timmen att jag hade svårare och svårare att hålla värmen och pulsen. 2 flaskor vatten och bara en banan gav inte heller så mycket tillskott.
Äntligen framme på Smidö var jag rätt tagen fysiskt fötter och händer värkte svårt och länge i duschen och fick sitta nästan en timme under 3 filtar för att få upp värmen innan välbehövlig middag. Det här var ett riktigt Hormesis pass och inatt var det svårt att sova Oura rekommenderade hel vila idag och det hade jag inte behövt den ringen för att fatta det beslutet själv kan jag säga. 8 slag högre puls inatt än vanligt och förhöjd kroppstemperatur med lägsta readiness siffran sen jag fick ringen.
Fascinerande manick kroppen och när man testar lär sig mer om hur den fungerar eller icke fungerar kan man lära sig ganska mycket. Jag inbillar mig ändå att det då och då är riktigt bra att hamna utanför våra komfortzoner. Det är inte lätt att bli bra på något, det ska inte vara lätt. Om det vore lätt skulle alla klara av det:-)
Nu på eftermiddagen i solen efter att krattat löv med barnen, tvättat cykeln och ätit våfflor på altan så känns det mycket bättre i kroppen.
Imorgon är en ny dag. Äntligen bra väder i prognosen och då tror jag både kropp och knopp är sugna på en ny cykeltur.
It does’nt get any easier you just go faster. Its never too late👊!
Rough ride yesterday
Oura readiness på låg nivå
