Onsdagen den
22 juni kl 15.45
Vi är 3 varv in i Masters SM linjelopp i Uppsala. Vi ska köra 8 varv på en
mycket tuff GP liknande 9 km bana med mängder av tvära kurvor och igångdrag. En
hel del på smala cykelbanor och vi ska upp för två
ca 400 m backar varje varv. Ganska så långt från ”min typ” av cykling, men nu är jag här och 3 varv in har det gått hårt och snabbt hela tiden
med över 40 kmh fart och mer eller mindre
full gas. Jag har full koncentration och känner mig ganska stark där ungefär
runt 10-20 plats av de 80 som startade i gemensam start H 50 och H 55 som jag
tillhör. Det är nästan så att det obehag inför loppet med dess förhöjda risker
jag känt förbyts mot lust några varv in. Koncentration på topp, håll linje och fart i svängarna, fartkänslan i 60 kmh blir extrem på de
snabba smala cykelbanorna lite lätt utför innan en tvär ca 130 graders kurva
följd av den hårda målbacken uppför där allt skall avgöras om 5 varv.
Ut på det 4
varvet strax efter varvning i det nu ganska sönderkörda fältet. Vi är nog bara ett 25
tal kvar i tätklungan. Min klubbkompis urstarke loket Niclas Näslund som kör H 50 har sällan
varit längre bak än 3-4 plats i klungan och oftast i spets med hård fart och nu
är det många som fått ge upp ambitionen att hänga med täten. Ju hårdare och
snabbare ju bättre tänker jag och skänker Niclas en tacksamhetens tanke för att
han sållar ut fältet så effektivt. Då kommer ljudet precis framför mig någon
får sladd precis innan vi ska in över ett litet grusparti och in på cykelväg i
full fart. Det välbekanta och lika obehagliga vrål som ofta skriks av den som
tappar kontrollen, som inser att nu smäller
det. Det följs av det ännu mer obehagliga kraftiga oljudet när en obscent dyr
grafitcykel rasar och krasar i asfalten ackompanjerad av ett ångestvrål. Det
händer precis framför mig han som kraschar slidar snett över asfalten med
cykeln och jag hinner precis panikväja höger med en stoppsladd och får ett kast
på min cykel. Är SÅ nära att själv gå omkull men får rätsida på cykeln i sista
stund. Oucchh close call! In på cykelbanan full fart igen ett litet
korstecken mentalt och sen full koncentration på uppgiften igen.
Det går något varv
till fortfarande hård fart och allt fler börjar se eller låta lite möra ut i backarna och efter igångdrag.
Jag är i bra form, det är inte superlätt att åka med men jag har ändå bra
kontroll och vet att jag alltid blir starkare och starkare mot slutet relativt
de flesta andra. Jag börjar tro på det. Vet och ser att Henrik Hegender
Borgholm och Roger Claesson Östersund troligen är två av de farligaste i H 55
och båda ser uberstarka ut så här långt och är ständigt i front med ett jäkla
klipp i benen, medan jag håller mig något mer avvaktande i första klungan.
Efter den hårda ”Shimano backen” kommer en chikan och dubbelsväng farten ner.
Jag ligger i den bakre delen av tätklungan och plötsligt så lägger sig killen
framför mig bara ner i kurvan hans framhjul tappar väl greppet och hans cykel
ligger nu en halv meter framför mig. Fuck this shit! Är väl ungefär vad jag hinner
tänka nu smäller det och så kör jag över hans cykel. Vad som sen händer vet jag
fortfarande inte? Vet inte kommer helt enkelt inte ihåg om jag voltar över hans
cykel eller hur jag kraschar och faller men kraschar gör jag och rätt vad det
är befinner jag mig på asfalten med cykeln bredvid mig. Var det så här det
skulle sluta?
Lördagen den
18 juni Motala kl 11.30
vi är ett mycket starkt lag som Team Serneke satt ihop som skall försöka krossa
den nya bansträckningen på Vätternrundan och göra de 31,5 milen under 7 timmar
med +45 kmh fart. Ingen lek för att uttrycka det försiktigt, men vårt lag består av 40 av Sveriges starkaste
cyklister samt några dito norrmän. Vårt enda World Tour cykelproffs Tobias
Ludvigsson som till vardags kör för Groupama FDJ är hemma och förstärker laget
där också bl.a Richard Larsén heltidsåkare samt svensk mästare är kapten och vi
har helt klart på pappret en mycket bra chans att klara det om vi kör starkt
tillsammans och vädret ärnågorlunda ok. Just det vädret var det ja. Prognosen har sagt
mycket kraftig västlig vind i övrigt fint och soligt och runt 20 grader. De som
kört på fredag natt hade ingen tur för då regnade det ett antal timmar också
men vi har fint soligt men vinden! En extrem kantvind nästan hela varvet, cyklistens fiende nr 1. Vinden är helt
skoningslös in stenhårt från sidan och jag skall komma att få uppleva det i
särklass tuffaste Vättern av de 8 gånger jag cyklat rundan med tider mellan 7,53 mitt första år 2011och
Taktiken är att
rulla runt i rotation med vad som i Sverige kallas belgisk kedja / klunga (ingen
belgare eller annan utlänning vet vad det är 😊. Det här är en taktik jag personligen är lite frågande inför givet det väder som är
men lagkaptenerna har bestämt att nu kör vi så och jag tar inte upp det. Det är precis
som jag befarat EXTREMT tufft att gå runt i
rotationen i den fruktansvärda sida motvind ned till Jönköping. Som ALLTID går
det ”för fort” i början och jag ser på Wattmätarens 3 sek snitt som ofta är
över 500 w på vägen fram i rotation i vändningarna men även i ”långsamma ledet”
så blåser vinden så hårt att det aldrig finns någon lättnad. I de minst sagt
dåliga förhållanden ned till Jönköping håller vi grymma 43 snitt men oj vad det
kostar, jag själv känner att det finns inte en chans att klara detta om vi inte
slår av lite på takten snart. Jag förvånas nästan över att endast en handfull
ca av de 40 har fått lämna in när vi når Jönköping. Jag krigar och sliter i de ryckiga rotationerna dricker man tex blir det lätt 2 meter lucka som kan vara
hemsk att täppa. Kommer jag bara till Bankeryd likt 2019 och depåstoppet där
får jag lite återhämting kan ta en ny flaska med en sportdryck + Cellexir Endurance. Det gjorde underverk 2019 och jag bestämmer mig
mentalt att det måste bli lika nu också. Iväg efter depåstoppet 90 sekunder
försöka kissa lite (inte helt avslappnat med
stresspåslag), byta 2 flaskor, klämma en
gel, sedan snabbt iväg nu i kraftig sida med lite medvind. It doesnt get any
easier you just go faster! Nu går det 50 kmh istället men vinden slår stenhårt
in i sidan ibland och kraften trissas upp ännu mer ca 20 min efter Bankeryd går
med ca 290 w 4 w / kg för mig och nu är vi MÅNGA i laget som är på limiten. Jag
kämpar vet att är jag bara med till Hjo vid 17 mil så kommer ”min del”.
Endurancen verkar fysiskt och mentalt jag vänder mig själv och börjar tro på
det samtidigt som vår rotation blir mindre och mindre och helt plötsligt vid
Hjo efter 17 mil är vi bara ca 20 kvar. Halva gänget har fått släppa sista 5 milen i slakten till Hjo.
Men det måste lätta nu lite i tempot och det gör det i takt
med att vinden och distansen börjar ta ut
sin rätt. Vi är uppe klart över 44 snitt totalt nu men jag börjar förstå att
under 7h är helt orimligt i vinden och egentligen hade jag nog insett det redan
på morgonen. Alla som cyklade Vättern i år fick nog se sina drömtider minst 30
min fördröjda i mål. Men vi krigar på hyggligt bra och jag kommer precis som
alla andra Vätternrundor in i någon form av andra andning mellan Hjo och
Karlsborg efter 20 och har sen aldrig något problem. Jag känner att jag troligen kommer klara mitt stora mål att åka med
i det urstarka laget hela tiden och dessutom kunna bidra i rotation hela vägen.
Vi rullar på men
det blir med lite mindre intensitet, inte avslaget men vi har sedan länge
insett att några 7 timmar bara är att glömma och om det blir 7.10 eller 7.15
spelar nog lite mindre roll för oss som är kvar. Man ser vem som är proffs i
laget. Tobias Ludvigsson cyklar så lätt och anträngningslöst och har gjort det
hela dagen. En fröjd och mycket imponerande att se. Han tar fram telefonen tar
lite kort kollar lite Instagram och ropar glatt att lagkompisen Thibaut Pinot
vunnit 7 etappen Tour de SuisseJ. Kan
säga att det inte direkt var läge för mig att börja fippla med telefonen i
klungan.. Plötsligt så kommer det upp en orange tröja bredvid mig. Men va tusan
nu då? Var kom han ifrån? Norrmännen med det mycket starka Team Kjekkås som
också hade sub 7 som mål startade 4 minuter efter oss och ner till första
depåstopp Bankeryd fick vi höra att vi var några minuter före sedan hade vi nog
mer glömt bort den ”fighten” eller inte brytt oss så mycket när sub 7 blåste
bort. Men nu var de ifatt med ca 4 mil kvar. De hade tagit in nära 1 minut per
stopp på oss och bara stannat 30 s mot våra 1.30 lite onödigt långt stopp framför
allt i depå 2 av oss när vi mest stod och tittade på varandra sista 45 sekunder
innan vi körde iväg igen. Sedan hade de fått vittring och offrat ett gäng och
var nu ikapp oss med 12 gubbar. Surt men på ett sätt rätt skönt då tyckte jag
för nu kunde vi rulla ihop i en stor grupp och det gick på rätt bra i lite
snällare vindriktning utan att någon behövde förta sig. Backarna upp till
zinkgruvan på nya sträckningen går det ändå på rätt så bra och nedför sedan är
riktigt skönt svepande väg i hög fart. De sista milen in till Motala på lite
större väg går både fort och utan ansträngning i den stora gruppen. Nya sträckningen får av mig bra betyg och när vi
rullar in mot Motala Centrum kommer den där sköna helt underbara känslan igen. Yes
we did it. Vi har gjort det så bra vi kunnat vi kommer in på 7,14 43,5 i
snittfart 43,8 i rullsnitt. Vi når inte målet om under 7 men herregud i den
vinden vad vi krigade och jag är sjukt nöjd som snart 56 åring med att orka med
hela vägen i den starkt decimerade gruppen av handplockade elitcyklister vi är
17 av 40 i mål tillsammans.
Blir intervjuad
av Vätternrundan där i målområdet, vädret är fint jag är inte speciellt sliten
jämfört med tidigare år då den sista biten gick så pass lätt. Lättölen i parken
är lika god som ALLTID och får i mig lite mat och längtar nu mest efter några
öl med grabbarna på kvällen. Vi får en trevlig kväll ihop och Ola Serneke med
lagledare tackar laget och fångas av stämningen och utfäster direkt en ny
satsning mot nästa år. Jubel förstås i gruppen och vi har en oplockad gås med
den där sjön och nya varvet som SKALL cyklas under 7 timmar nästa år och därmed
basta.
Måndagen den 20 juni kl 12 Uppsala Tempo Master SM. Det är 39 timmar
sedan jag gick i mål på Vätternrundan. En galen påfrestning på kroppen under 7
h 14 minuter. Sedan dess 2 nätter med mycket dålig sömn och en del alkohol.
Dels vill jag fira lite slappna av och njuta av VR och så hade vi kalas även på
Söndag hemma då vår mellandotter Sara fyllde 20 år. Nu skulle jag cykla 3 mil
tempo de snabbaste jag kunde. Perfekt uppladdning? Ja eller inte.. hur som
helst VR var huvudmålet TT Masters SM fick gå som det ville jag var redan
ganska nöjd men förstås när man väl är där ger man ju vad man har. Jag hade
verkligen ingen aning hur kroppen skulle reagera? Har varit med om allt mellan
toppenben till ren katastrof så nära en tömning som Vättern. Idag blev det ändå
klart bättre än väntat om än inte alls en fullträff men det räckte till silver
och god marginal nedåt i prislistan. Uppåt var det 46 s till TT giganten Roger
Claesson Östersund som vid 58 års ålder kör banan på 3 mil på drygt 39 minuter
och bara några sekunder sämre tid än snabbaste tid på hela dagen oavsett klass
från H 30 och uppåt. Snacka om stark prestation. Stort grattis Roger. Its never
too late!
Onsdagen den 22 juni. Vi är tillbaka från
inledningen av inlägget, mitt i linjeloppet i Uppsala jag har precis vurpat
full av adrenalin jag står där på marken har inte hunnit känna efter om jag
slagit eller skadat mig någonstans? Får tag på cykeln på marken hoppar snabbt
upp och iväg. Cykeln verkar ha klarat sig bra, jag trampar för fullt ser
tätklungan på en lite längre raka de är bara några hundra meter framför. Det
här kan jag täppa ihop med vilja och åkstyrka tänker jag. Trampar på hårt och närmar
mig rätt fort, har nog lite tur det går lite lugnare där ett kort tag. Kommisariebilen
kör om mig och jag kan även följa den sista lilla biten som är kvar. Tumme upp
från kommissarien i bilen och jag gör tummen upp tillbaka nu är det game on
igen. Surrealistisk känsla vad tusan hände? Jag kraschade nyss och nu en dryg
minut senare är jag med i loppet och tätklungan igen. Jag börjar titta på ben
och armbågar kläder mm känner inte något någonstans och inget blod eller
skrapsår? Ofattbart vilken tur mitt i oturen. Jag börjat tänka det vore jäkligt
cool att vinna guld nu efter detta. Har varit så nära många gånger genom åren
men marginalerna har inte varit där i det sista defining moments. Är det min
tur nu? Ja det måste det vara. Jag bestämmer mig för att åka så snålt jag kan
bara med sista 2 varven och satsa det jag har i den långa målbacken uppför.
Självklart inte släppa iväg något och bevaka täten men gör inget eget move och
litar på min långspurt.
Har fått instruktion av lagkamrat Stefan Kuhl som dagen
innan vann guld i H 60 och även silver i TT att man inte bör vara för långt ner
i sista kurvan innan de sista 300 meter upp till målet. Det går fort ner mot
den tvära kurvan och alla vill fram tusan jag kommer lite fel typ 10 in. Nu måste
jag fram, kommer nästan direkt en höger kurva och går på men fastnar bakom
Niclas får nästan ett halvstopp och väjer ut höger och nu tror jag nästan tåget
har gått Hegender är långt före. Jag trycker på allt jag har det planar ut lite
innan sista uppförsbiten jag tar cyklist efter cyklist med Hegender är långt
före fortfarande och framför honom endast Gabriel Nyström CK Sundet som också var
med i VR men åkte av tidigare nu får han en fin fin revansch och tar hem guldet
i H 50. Jag närmar mig på ytterhöger tar meter på meter. Jag känner att nu är
det du Jonas nu är det fan ta mig du hela vägen in i kaklet, förstått? Jag går upp
jämsides och med ca 30 meter kvar går jag förbi och kan vinna med en cykellängd
och vara 2: i mål men Guld i H 55 före Hegender.
Det är en helt underbar känsla. Yes där satt med den 10
medaljen på VSM och NM och äntligen kom det där guldet. 2012 för 10 år sedan i
en av mina allra första tävlingar tog jag brons i VSM i H 45. Var så sjukt nära
att vinna och trodde jag skulle göra det satte mig ner, helt slut efter en
långspurt och blev omcyklad sista 10 m av två. Då föddes både en revanschlust
jag ska tusan vinna det där en gång. Men kanske än mer en fråga som jag ägnat
10 år att försöka hitta svaret på. Hur bra kan jag bli på cykling? Jag har nått
högre och högre nivå och prestationsförmåga. Det har inte varit en spikrak väg
2015 ,16 råkade jag ut för 3 mycket allvarliga olyckor och bröt löjligt många
ben sammantaget. Men som Håkan Hellström sjunger i Din Tid Kommer ”Res dig efter
varje smäll du har en ängel på din axel din tid kommer” Jag har känt den nästan som
skriven för mig och många gånger lyssnat på den när jag cyklat. Vid 55 är jag starkare och snabbare än vid 50. Vid 50 var jag mycket
snabbare än vid 45. Är gränsen nådd nu? Kanske? Logiskt sett så är den det men
jag gillar inte att vara logisk alltid. Jag TROR på saker och de saker jag TROR
på har en tendens att ofta förr eller senare bli verklighet.
Sedan den där mållinjeförlusten har jag många gånger haft
det där ögonblicket med mig, och många liknande som 2017 förlorade jag guldet
med tight marginal till min klubbkompis Maestro Torbjörn De Jager till silver.
På NM några gånger har jag blivit passerad nästan på mållinjen efter utbrytning.
SÅ underbart att få ta det hela vägen nu. Allting går och går det inte så går
det ändå som jag brukar säga.
Vilka 5 dagar det blev i juni. Överväldigande nöjd med säsongens första stora mål i hamn och att klara SM så bra direkt efter en megabelastning som Vättern. Vår klubb Cellexir Cycling blev också bästa klubb på Masters SM trots att vi inte är så många tog vi 6 medaljer på 4 cyklister. Nu har jag två mål kvar i år ett tänkt WUCA världsrekordförsök på 100 km landsväg solo i augusti, samt VM Masters i Italien Trento i september. Kampen går vidare Its never too late!
Vätternrundan Team Serneke ALLEBIKE 2022
Med Tobias Ludvigsson innan start |
Tempo Master SM guld Roger Claesson brons Frank Kiereck
Masters SM 2012 i mitten för CK08 helt färdig efter långspurt blir passerad precis innan linjen när jag trodde jag var före |
