Idag för 20 år sedan förändrades mitt liv för alltid

Ni vet ibland tar livet av på en helt ny väg genom en oförutsedd händelse. Du svänger vänster eller höger och sen den punkten är allt ändrat. För alltid. Den 29 december 1995 blev en sådan dag för mig. Jag var nyss 29 år fyllda och jag hade tre stora intressen. Vin kvinnor och sång (idag har jag cykling också). Det var mycket krogen och Stockholms nöjesvärld på den tiden. Cafe Opera, Berns, Sophies Bar och så Biblos förstås. Biblos mitt på Biblioteksgatan, ett stamställe där jag och många likasinnade spenderade alldeles för mycket tid och pengar för det skulle vara hälsosamt vare sig för kropp eller en hårt ansträngd ungkarlsplånbok. Men kul hade vi.

Den 29 december två dagar innan en av mina trognaste vapenbröder på den tiden Patrik skulle ha nyårsfest. Det var egentligen inte läge att gå ut i den kalla decemberkvällen men på den tiden tog vi varje chans och sen skulle det inte skada att hitta ytterligare några potentiella tjejer att bjuda in till nyårsfesten i Patriks lägenhet på Nygatan.

Någon vodka lime senare på Biblos i folkvimlet i baren ser jag henne och känner direkt instiktivt, där är HON. Jag går fram och börjar prata och efter en kort stund var det vi. Jag lyckades övertyga henne om den förträffliga iden att gå på nyårsfest med bara okända, och på nyårsnatten 2 dagar senare flyttade vi i praktiken ihop. Kajsa som den underbart vackra, roliga och intelligenta kvinnan hette hade dessutom en fin stor lägenhet på Torsgatan som passade lite bättre att bo två i en min i o f s charmiga lilla 1;a på Lundagatan. Ja så kan det gå. Jag friade 9 månader senare och den 3 maj 97 gifte vi oss i Bromma Kyrka.

På smekmånad i Sorrento på fantastiska Hotel Excelsior Vittoria

Sen kom döttrarna de tre finaste Alice Sara och Vera 99, 02 och 06. 

Alice runt 2002

Alice & Sara i Thailand 2004

20 år sen idag. Det är nästan svårt att ta in. Så många år, så mycket minnen. Det är så otroligt mycket som hänt. Våra underbara tjejer. Alla våra upplevelser, resor, jobb, framgångar och förstås en del motgångar. Stackars Patrik som inte är med oss längre gick tragiskt bort i cancer 2014 efter flera års hård kamp. Samma dag när Vera vår yngsta och hans guddotter fyllde 8.

Kajsa & Patrik på ytterligare en nyårsfest 98

Livet ger och livet tar men Kajsa har stått där stark som en fura inte minst de gånger när olyckor drabbat mig. Jag har skrivit om mina 9 liv och alla extremer jag drabbats av här på bloggen förut.

Kajsa är ryggraden i vår familj, som i många andra gissar jag. Kvinnan är det starka könet helt enkelt, inte minst hos oss. Kajsa KAN ALLT. Hon lagar gudabenådad mat. Det är hon som är den händiga av oss till skillnad från mig som verkligen har tummen mitt i handen. Hon är extremt effektiv i allt hon gör och missar aldrig något barns aktivitet eller något med sitt eget jobb där hon gör karriär i en storbank. Hade jag inte så oförtjänt bra självförtroende skulle jag fått mindervärdeskomplex för länge sedan. Nu tycker jag istället vi kompletterar varandra perfekt. Jag är dålig på det mesta men hyggligt bra på några få saker. Kajsa är grym på allt annat. Att hon sedan låter mig hålla på att leka idrottsman så här i 50 års åldern är en ynnest. Den engelske författaren PG Woodhouse skrev en gång "En kvinna är bara en kvinna, men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om" Det sammanfattar golfens beroendegift och själ ganska bra. Men så träffade PG aldrig Kajsa heller. 

A match made in heaven, eller rättare sagt på Biblos den 29 december 1995. Tack Kajsa för att du fanns där den kvällen. Tack för barnen du givit oss. Tack för allt. Love of my life!

För Dig

                          Med dig

Blowing In The Wind - 8 mil juldagscykel

"The answer my friend is blowing in the wind the answer is blowing in the wind"

En av mina idoler en 21 årig Bob Dylan framför en av sina största klassiker på TV 1963.

Det blåste kanske för mycket på juldagens 8 mil för att hitta svaret? Eller också hade jag inte frågan riktigt klar för mig idag? Vad sökte eller letade jag efter? Inget speciellt tror jag. Bara skönt att röra på sig och cykla lite efter all julmat igår. 

Trampade ut från Smidö genom Bålsta. Det är långt genom Bålsta och det var en fruktansvärd kantvind. En motorcykel kör om mig och vips 200 meter senare vurpar han på raksträckan till synes helt utan anledning. Kanske en kastvind som slog omkull honom i ett oaktsamt grepp om styret. Såg riktigt läskigt ut och hans cykel gled nog iväg 30 meter. Han körde inte jättefort kanske 60 men det kan räcka för att slå sig fördärvad om oturen är framme. Hann kom upp sittande på vägen och en 4-5 personer var där snabbt innan jag hann förbi så jag stannade inte utan "tänkte korstecknet" för honom och hoppas det gick bra. Läskigt att se.

Fortsatte några mil på gamla Enköpingsvägen, ben och kropp kändes gamla idag, speciellt i den hårda skoningslösa mot och kantvind som jag hade ut de 4 första milen. På sommaren brukar 30 snitt vara en mental gräns att hålla sig över i motvind nu var det närmare 20 kmh långa sträckor. Hade också bestämt att hålla lugn lågpuls kring 120 hela passet då blir det svårt att komma framåt i stark motvind.

Blev skön payback hemåt med ett snabbt parti och skön känsla. Men snipp snapp snut så tog sagan slut. Det blev stenhård kant och motvind igen. Brukar tycka det är kul att köra i tuff vind, ner i bocken, slita och kämpa. Men idag kanske i o m lågpuls kom jag aldrig riktigt igång. Blev inte sliten och behövde ingen energi (fick väl nog igår) drack bara några deciliter vatten på de 3 timmarna men fick ändå stanna och kissa flera gånger. All mumma från igår?

Missa inte mitt Mummarecept till nästa gång.

Även om varken kropp eller ben var bra idag så var det med en skön känsla jag svängde in mot Smidö, hem till en skön varm dusch. Sen dyka ner i julbordet dag två. Same procedure as last year. Same procedure as every year.. God fortsättning!

Igår efter ca 90 minuters julklappsutdelning så började klapparna sina under granen. Då kom det fram 4 stora kassar till fulla med oumbärliga presenter. Ja herregud säger jag. Visst är det underbart att se alla barn få presenter och bli glada. Men 19 presenter var? Vilket år ska den här konsumtionstrenden vända? Tror det måste ske snart. I alla fall i den här familjen.. 

Det blir tydligen ett hejdundrande köprekord i år igen i julhandeln. Prognosen om 75 miljarder lär slås med råge. Same procedure as last year. Same procedure as every year..

Julvila på Smidö

Gud vad det var skönt att svänga in på Smedslingan på Smidö och de sista hundra meterna på grusväg. Äntligen framme för en lång skön julhelg med storfamiljen. 

Vårt kära Smidö 23 december ingen vit jul men det är jag inte den som beklagar.

Härligt att parkera cykeln

Välförtjänt julvila nu efter ett block med 5 raka träningsdagar och 11 timmar cykel. Inslag av hög intensitet varje dag. Helt klart nära overload i benen nu sista två dagarna. Kände det på gårdagens hårda 2x20 på Monarken och även på dagens utcykling 6.5 mil med sedvanlig omväg över Sigtuna. 10 min uppvärmning sen  8x9 min i zon 4 med 1 minuts vila. Runt 145 puls i intervallerna. Starka västliga vindar så kraftig motvind mest hela tiden. När alla 9:orna var gjorda så var egentligen passet slut, men det var två kalla blåsiga mil kvar till Smidö och kunde inte slå av för mycket, då hade jag börjat frysa. Kunde hålla värmen och humöret på topp med hjälp av Coldplays nya skiva och längtan till stundande julhelg med hela familjen.

Känns annars som kroppen svarat riktigt bra på senaste tidens hårdkörning under coach Bäckstedts program. Kollade vilopulsen igår på kontoret och mätte i nivå med lägsta någonsin. Nu tänker jag inte låta pulsen gå upp av annat än snaps och julmat förr än den 25 då det blir juldagscykling.

God Jul allihop önskar tjejerna och jag från soffan på Smidö!

Vi går mot bättre tider

"Vi går mot bättre tider tro mig tro mig det här är inget skämt, och inte heller är det tro mig mig nånting jag själv har bestämt. Vi går mot öst vi går mot väst vi går mot ljus vi går mot liv vi går mot fest. Vi går mot bättre tider tro mig tro mig för det har tiderna själva bestämt" - Ulf Lundell

Ja i imorgon bitti kl 5.48 vänder det. Då är natten som längst och mörkast sen vänder det mot bättre och ljusare tider igen.

Bättre tider var det också ikväll på Monarkpasset 5 x 5 minuter med bästa känslan sen skadan. Vi går mot bättre tider tro mig tro mig för det har tiderna själva bestämt..

Stora klingan i Hakungebacken - 7 gånger

3 timmar lågpuls på programmet idag + 5x 5 min hårt på lågkadens i backe. Ja ni som känner till Storstockholmsterrängen vet ju att 5 minutersbackarna inte finns runt hörnet. De finns överhuvudtaget inte alls. Hakungebacken i närheten av Österåkeranstalten blev det bästa jag kunde komma på. Den är brant >10% flera hundra meter men totalt bara ca 800 m lång. 

Cyklade först dit de knappa 4 milen hemifrån Landsnora. Fin medvind och kändes någorlunda givet gårdagens två hårda tjugor och totalt 9 mil. Tog tiden första gången i backen som tog ca 2.5 minut och tänkte att 7 gånger blir ett bra pass idag. Intervallerna skulle köras som styrkepass med ca 50 kadens. Då passade ju min CX singelklinga med 50 tänder perfekt. Bröt mig upp ståendes i bocken hela tiden med 3 lättare växlar att ta till i nödfall. TUNGT men 2.5 minuter fungerade. Bara 6 gånger kvar nu..

Rullade ner i Stockholms kanske snabbaste utförslöpa vände och började om. 35 minuter senare var det gjort. Klarade att hålla i alla intervallerna men det kostade på och tur att jag fått med mig två lussebullar för annars hade jag fått tufft att ta mig hem i den rätt starka motvinden. Benen hade fått nog för idag och huvudet med 1190 höjdmeter på 88 km, men oj så skönt när det var klart.

Solskenscykling på en av årets mörkaste dagar

Ur led är tiden. Varmare den 19 december än på midsommarafton. Inte mig emot med mildvädret tvärtom tackar tar emot och njöt av solskenscyklingen idag. Nära 10 grader och svag vind. Solen t om värmde när jag och grannen Lasse G stannade till på Markimvarvet och njöt en stund efter en dryg timme.

Härligt att vara tillbaka "hemma på mina vägar" efter 3 månaders frånvaro. Hade 3 timmar på schemat i zon 2 med två hårdare 20 min intervaller. Cyklade de med nära 150 puls och det kändes helbra. Stumnade inte och återhämtningen var snabb. Lasse tyckte jag var i "för bra " form såhär snabbt efter skadan och jag måste nästan hålla med. Känner mig ganska långt ifrån en idrottsman när jag haltar och vaggar fram, men när jag kommer upp i sadeln börjar det redan hända grejer. Ingen hög fart idag men känslan var jättebra hela det fina passet.

Vi följde upp med en ännu bättre avslutning med ett bad i spabadet. Lasse hade tagit ner några knäckebrödmackor med julskinka och senap. Till det varsin pilsner i de 40 gradiga bubblorna. Livet på en pinne!

Poolsnacks

Första passet med coach Bäckstedt

Idag började jag träna efter ett schema som Paris Roubaix vinnaren 2004 och

Sveriges främste cyklist i modern tid Magnus Bäckstedt lägger upp. I första hand för att jobba mig tillbaka till nivåer innan min skada och sen förhoppningsvis till högre höjder och huvudmålet amatör VM Perth Australien i september. Blir spännande att se vad MB kommer ordinera på träningsmenyn och tror och hoppas det både kan ge mig nya infallsvinklar, ökad variation och motivation.

Idag bestod det av 8 x 9 min intervaller med 1 minut vila i låg zon 4. För mig ca 280 w på Monarken och ca 145 puls. Ganska mastigt och betydligt längre än vad jag brukar cykla intervaller, men det är väl bara att bita ihop och ta intervallerna en efter en. Fick ju vila en HEL minut mellan också.. 

Lyckades hålla ihop det över förväntan och aldrig över 150 puls. Tog den 4 och 7 intervallen stående på lägre kadens men samma puls och watt för lite omväxling. Tappade ned mot 270 w i de sista intervallerna men sammantaget en bra känsla och nu är vi igång. Imorgon är det styrkeintervaller lågkadens. Blir nog svettigt det med.

Annars börjar jag bli lite trött på värk och inte kunna gå bra. Har som någon slags nervvärk i högerbenet som gör det svårt att gå bra, likaså kan jag inte stå på ett ben när jag ska ta på kläder och skor. Det blir lite bättre hela tiden kontinuerligt. Men lika nöjd och överaskad av att jag kan cykla så pass bra utan värk redan. Lika segt tycker jag problemet med gången är. I o f s är det väl inget konstigt att det tar lite tid efter en så allvarlig skada. På julafton är det 3 månader sedan jag bröt höftbenet så återkomsten till cyklingen har gått långt snabbare än jag vågat drömma om och jag får glädjas över att känna mig någorlunda hel redan. I alla fall på cykelsadeln. Tur man gillar att cykla.