Nordiska Mästerskapen Åland H 50 linjelopp - 50 meter från guld

De sista 15 kilometer igår på linjeloppet blev fyllda av de starkaste känslor jag upplevt på en cykelsadel - krigarhjärta - smärta - mjölksyra - lycka - enorm tillfredsställelse - hopp & förtvivlan. Så här skrev jag på facebook på färjan hem igår kväll.

Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning.

De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱.

Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet.

Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-)

Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än".

Nästa gång!


Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik.



Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning



Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp



Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw



Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåtSista 1.6 km från svängen i HÅRD nordan motvind trots 41.6 och 329 w till absolut utmattning räckte det inte

Statistik för hela linjeloppet



Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min

 Watt & puls under solokörningen 1066 watt i attacken för att komma loss första 5 km solo går med 44 fart 



Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman

Brons på NM tempo H 50

Ska snart köra 10.4 mil linjelopp på Åland NM H 50. Rapport från gårdagens tempolopp. Hårt tufft lopp i kall kantvind 34 km. Jag fick starta en dryg timme innan min klass då förbundet missat att anmäla mig så hamnat utanför startlistan. Inte optimalt men bättre att få starta än inte alls. Hade stora förhoppningar om ett bra lopp och allra helst medalj. Startade mot min vana trogen ganska kontrollerat runt 325 w första 5-7 min. Det kändes bra och började höja intensiteten lite mot målwatt snitt 340. Där var jag ungefär vid halva loppet och det kändes fortfarande rätt bra även om puls var upp mot 160 och max vad jag bör ligga. 

Men vinden blev lite sämre för mig hem samtidigt som jag nog kört någon % för hårt mellan km 5-20 så sista milen blev ett jäkla lidande. Började tappa mer och mer och inte blev det bättre när H 30 segraren urstarke Magnus Fagerström somde också missat att anmäla och startade 1 minutefter mig blåste om mig med en mil kvar. Jag blev demoraliserad i takt med en allt mer slut kropp. Kände mig gammal och slut som artist.

Inget kul slut alls och rullade i mål på 47.50 43.9 i faet 327 w snitt 155 snittpuls i en insats som kostat mycket både fysiskt och psykiskt. Med facitihand absolut inte lika dåligt som jag först trott i mål men heller inte det lopp jag hoppats och trott på.

När mina medtävlare en dryg timme senare cyklade var det betydligt varmare och skönare ute. Trivsamt och lite nervöst att stå i solen och se en efter en komma in. Det räckte till slut till brons försmädliga 6 sek från silver men en bra bit till guld.

Trippelt svenskt Stefan Lindskog vinner före Stefan Stengård och jag trea.

Medaljörerna plus Roger Claesson guld H 55

När jag analyserat loppet ser jag att vid första tidskontroll leder och är 12 sek före Lindskog och hela 40 före Stengård så de disponerar loppet betydligt bättre än mig. Mina krafter räckte hrlt enkelt inte längre igår. Tror också det finns lite att jobba med aerodynamiskt i tempopositionen. Men va tusan en medalj är en medalj och nya tag nu på linjet om en timme. Soligt men blåsigt och småkallt. Nu kör vi!

Smacktempo Brottby 20 km - Raketbränsle

Jag spelade golf igår på Brohof, i förrgår också och ett par gånger till dagarna innan. Fått en liten nytändning på golf, synd man är så dålig bara. Gjorde en hcp revision förra året efter många års inaktivitet och fick höjt hcp till 14 från 7 så nu kan jag i alla fall spela någorlunda på det och till och med lite bättre 38 poäng häromdagen. Kul!  Men golf är vansinnigt svårt tycker jag. Man kan liksom inte kämpa som i t ex cykel. Ta i, bita ihop kriga är begrepp som inte gifter sig så bra med golf. Kanske därför sporten också på ett sätt tilltalar mig så mycket som kontrast. Man är så naken, så utsatt för sina egna brister och svagheter i huvudet, motoriskt o s v. Hur mycket tid som helst mellan varje slag att fucka upp tankarna en mikrosekund i baksvingen. Det finns ingen plats i världen jag kan känna mig så usel och värdelös som på golfbanan efter tillräckligt många katastrofslag. Samtidigt belöningen när bollen flyger precis dit du vill och allt bara flyter den är svårslagen. PG Woodhouse skrev en gång i boken golfhistorier "En kvinna är bara en kvinna men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om".. Ja någon gång ska jag tusan lära mig det där spelet lite bättre. Men oj vad vackert det är ute på Brohof, bara 7-8 km från vårt älskade Smidö vid Mälaren. Vilken härlig vecka vi haft i den senaste värmen (kom tillbaka nu) med mycket sol & bad cykel och golf för min del. Att "SUPPA" i solnedgången är magiskt. Ja ni ser ju själva:-)

Det verkar onekligen som jag har lite bättre anlag för cykling än golf igår började den populära Smackserien igen efter ett sommaruppehåll. Det var tempolopp 20 km på gamla Norrtäljevägen från Brottby til Roslagsstoppet och tillbaka. hela 64 startande i den ganska ogästvänliga kyliga gråmulna kvällen med stark vind. Jag tvekade rejält att köra efter golfrundan då jag kände mig både genomblåst och kall. Hade också kört ett hårt tempopass Fysingen Runt på morgon innan golfrundan dagen innan och värderade både en och två gånger på att köra dubbelt golf och maxtempo två dagar i rad. Men ville samtidigt ha ett lite kortare pass på hög intensitet till innan helgeens NM och som min lillebror en gång så sant sa "Har du någonsin ångrat att du tog ett bad?" Man står där och tvekar ibland inför att hoppa i det där kalla vattnet, men alltid lika skönt efter man kommit upp, fylld med energi och frisk härlig känsla. Lite samma sak som efter ett bra träningspass. Det ger energi det tar inte. Jag anmälde mig sista av alla och fick startnr 68 och starttid 19.33.30.

Hade som vanligt laddat upp med en dos av vår kommande Cellexir Endurance 30 min innan loppet. En performance enhancer för konditionsidrottare att ta innan prestation. Den innehåller ett antal ingredienser ni säkert väl känner till och många kanske använder redan använder som koffein, nitrat (från rödbetor) och några aminosyror. Men den innehåller också flera spännande ämnen ni troligen inte visste kan hjälpa fysisk och mental prestation i samband med uthållighetsidrott. Formulan är framtagen av Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer forskare på Stanford University och Karolinska och ett världsnamn inom prestationsfysiologi. Mikael är senior advisor till Cellexir - Vår historia och det här projektet skall bli så roligt att presentera under hösten. Vi har sammanfört de ämnen som har starkt vetenskapligt stöd för ökad prestation tillsammans med några som har potentiellt vetenskapligt stöd och ytterligare några som har empiriskt starkt stöd och använda i olika kulturer under århundraden i samband med prestation. Cellexir Endurance kommer bli den första i sitt slag och skall inte förväxlas med andra energigivande produkter den innehåller inte energi / kolhydrater. Jag har använt den nu hela vår och sommarsäsongen i samband med tävling och hård träning och har haft grym känsla / nytta av den. Rena raketbränslet och igår var det verkligen effekt då segheten och mental tvekan byttes till energi och kämpaglöd strax innan start.

Motvind och uppför i starten så det gäller att inte spränga sig där i stress över låg fart på mätaren. Såg att wattmätaren de första minuterna var uppe runt 400 w sen ner till 370 andhämtningen blev snabbt hög men benen kändes någorlunda under kontroll. Hade som sikte en effekt runt 340 w som mål och slog av något tills den började närma sig det snittet. Fick lite självförtroende när jag efter 5-7 km kände att jag håller kraften utan att gå in på för mycket rött. Plötsligt drar det bara till några centimeter från vänster axel och styre. En bil är så nära att köra på mig och håller inte ut knappt någonting trots ingen mötande trafik. Han kör väldigt nära även cyklisten framför. Blir chockad, förbannad och nästan så jag stannar och slutar trampa av rädslan. Men kommer snabbt igång igen, den grisen ska inte få besegra mig. Men man undrar ju vad är det för fel på en del? Kör om några framför startande och vid vändning har jag kommit i rygg på Valhalls Anton Steen som startade 30 sek framför. Farten är 41 snitt till vändning och nu väntar sida medvind och lite mer nerför hem så kan jag bara hålla kraften nu kommer det gå grymt snabbt hem. Det kan jag glädjande jag kör om Anton och känner att jag kan trycka på ordentligt i jämn kraft runt 340 hela vägen hem. Hemvägen från vändning milen hem går med 49.5 snitt och jag kommer helnöjd in med totalt 44.8 fart 337 w. 153 i snittpuls (88% av max) 160 högt.

Det ger 4 plats tre "ynglingar" i elitklass före "bara" 30 sekunder efter snabbaste tid Jimmy Carlsson Valhall 2 Daniel Pinto 2 16 sekunder före och 3 Claes Nordström 3 sekunder före mig. För första gången på många år är jag lite före vår egen tempogigant Niclas Näslund (men han kan mycket bättre). SMACK-serien-Brottby-tempo-20-km-2019-07-31.pdf

Niclas efter målgång inte nöjd jag ska starta om en minut.

Det här är mitt bästa och snabbaste tempolopp på många år. Väldigt roligt att kunna göra året man fyller 53. Säsongen 2013 var jag snabb på tempo men sedan dess har jag haft svårt att nå dit trots högre kraft. Har jobbat lite med positionen och kanske har jag lyckats få ner huvudet något mer nu. Min kraft är bra igår men gjort lite högre flera gånger tidigare så troligen är positionen lite mer aerodynamisk nu. Hur som helst jäkligt kul och ger självförtroende inför lördagen Nordiska Mästerskap på Åland. Tempo på lördag och linje på söndag. Kör hårt!

Long time no seen - Kalifornien 19 dagar utan cykel och snart NM

Long time no seen. Både här på bloggen och vad gäller cykling. Ja nu har jag iofs fått fyra raka dagar med bra cykelträning, skönt för abstinensen var betydande innan det med 19 dagar utan utecykling. Har bara hänt i samband med mina svåra skador två gånger 2015/2016 sedan jag började cykla. Vi har varit hela familjen i Kalifornien dryga två veckor på en härlig bilsemester längs magiskt vackra kustvägen Highway 1. Start i norra Kalifornien San Francisco med ganska täta stopp hela vägen söderut till San Diego. Santa Cruz - Monterey - Ragged Point - Santa Barbara - LA - San Diego och tillbaka till LA / Santa Monica innan flyg hem i tisdags / onsdags. Så många fantastiska ställen och "nypa sig i armen" vackert att man bara häpnar. Favoriter Big Sur sträckan förstås med den dramatiska klippkusten är ju nära overklig. Som passionerad golfentusiast så var 17 mile drive och de 5 banor i världsklass som ligger där vid Atlantkusten med Pebble Beach som kronjuvel en härlig upplevelse. Vi tog en fika vid klubbhuset och 18 green på banan där US Open avgjordes bara ett par veckor tidigare. Kunde inte undgå att bli lite avis mot Stenson, Koepka och grabbarna som lever det livet.. Och vilka hus inne runt hela vägen på 17 mile drive, helt galet. Kajsa såg en mäklarannons för ett hus där när vi tog en promenad inne i mysiga Carmel (Clint Eastwood har varit borgmästare där). Huset var förstås superfint och låg som en dröm men långt ifrån de värsta inne på området. Det kunde blivit vårt för det facila priset på 14 miljoner USD. Frågor på det? Som svensk när Ingves kört ner kronan med 25-30% de senaste åren mot både dollar och euro är det lätt att känna sig lite fattig på semester i Kalifornien i allmänhet och runt 17 mile drive i synnerhet. Jag får fortsätta och titta med längtande blick på husen Stenson, Koepka och tourproffsen. En kaffe i klubbhuset, en Pebble Beach keps för 40 och en pike för 110 dollar var så nära jag kom denna gång. men en dag skall jag bara spela där. Ett hus på 17 mile drive känns lite mer avlägset men man måste ju få drömma lite..

Cykelsporten känns väldigt närvarande i Kalifornien, man möter och ser cyklister och grupper mest hela tiden och det gjorde ju inte suget mindre att få komma upp på sadeln igen efter den försmädliga vurpan på VSM precis innan vi åkte. Såren läkte skönt nog fort och nu är det NM för masters på Åland om knappa 2 veckor så jag hade bra motovation att varva alla hamburgare och öl med träning. Sprang lite lätt 3-4 gånger med tjejerna längs de vackraste strandpromenader  (lätt och lätt? Första gången fick jag stanna efter 3 mycket långsamma kilometer efter lår helt låsta av kramp, cykla Vätternrundan på 6.37 går bra men inte jogga långsamt en kvart snacka om att man blir bra på det man tränar..) men de nästföljande gånger gick snabbt bättre o bättre vi sprang på de vackraste strandpromenader och kustvägar och jag letade upp gym för innecykling 4 gånger under resan för att inte tappa helt. Blev så inspirerad och motiverad när jag tog del av vad mina lagkamrater i Cellexir Cycling ställde till med på U6 (landets enda riktiga etapplopp) där de i hårdaste konkurrens av svenska, danska och norska lag tog storslam i seniorklassen med dubbelseger totalt, likaså i poängtävlingen samt tog hem lagtävlingen. SÅ grymt gjort med en snittålder nära 50 i stenhård nordisk konkurrens mot betydligt yngre cyklister Niclas Näslund (totalseger) Richard Lööw (2:a totalt) Stefan Ljungberg (etappseger och 2:a poängtävling) och Stefan Kuhl & Fredrik Wikström som offrade allt och körde för laget på ett oerhört imponerande sätt. På den första prologen tog vi hela prispallen, helt galet vilken start vi fått med Cellexir Cycling första säsongen. Vilket gäng!

Blev så peppad av grabbarna att jag anmälde mig även till tempoloppet på NM nästkommande helg på Åland hade bara tänkt köra linjeloppet först men dubblerar nu och hoppas kunna få tillbaka den fina form jag hade innan resan nu med hård träning denna vecka och sedan släppa upp lite inför NM 3-4 augusti. Vi kom hem i onsdags kväll och jag brukar inte ha så lätt med jetlag och med 9 timmars skillnad så tog det mer än en vecka innan kroppen hade hamnat i Kalifornisk tid, hoppas det går lite snabbare nu hemma. Ut på tempocykeln direkt torsdag förmiddag. En härlig känsla i benen trots trötthet och jetlag där suget och inspirationen var än starkare krafter. Cyklade 8 mil varav 2 med full gas. Inte oväntat med siffror som lämnade lite att önska och skyhög puls men helt ok ändå efter så länge utan utecykling. På fredagen 10 mil solo lugnare med racer som ändå gick med 34.7 fart trots zon 2 puls med 123 snitt . Lördagen körde jag ett par nya varv runt Fysingen 2 mils bana med tempocykeln nu med sällskap av teammate Torbjörn de Jager. Ett lugnare varv ihop och sedan varsitt maxvarv själva. Gick ut för hårt (hänt förut?) men kämpade hela vägen och med 159 i snittpuls (94% av max) är det i särklass högsta jag haft under en knapp halvtimme på flera år. Den extremhöga pulsen är också en effekt av att jag inte tränat lika mycket som vanligt dessa veckor jag skulle aldrig kunna nå så högt under normala förutsättning men skönt att kunna få ut så pass mycket och kraften blev 327 watt farten 43.9 utan tempooptimering (hjälm skoskydd) så jag var klart nöjd med det givet förutsättningarna. Har lite svårt med tempopositionen att få ned huvudet vågar inte hålla ner det ordentligt för siktens skull men hellre lite långsammare än att köra på något oväntat tänker jag. Toppade upp den insatsen med ett nätt 19 mila pass igår också på tempocykeln. 4 av killarna i Triathlonklubben Terrible Tuesday skulle ut på långpass inför Kalmar Ironman och andra utmaningar och jag tänkte att 19 mil tempo passar säkert perfekt efter maxtömningen dagen innan?  Ja man blir lite sjuk i huvudet av det här måste jag medge.. men ska man kunna konkurrera? Och som farbror Barbro en gång myntade "det finns inga genvägar till det perfekta ljudet".

Vi fick en fantastisk dag i sol och vackra vägar upp Almunge Hallstavik och Roslagen Vallentuna tillbaka. Kalle visade en ny otroligt fin väg jag inte kört med att svänga vänster strax innan Rimbo och köra över Riala och sen kurviga småvägar ut till Brollsta GK. Kul även om den lilla vägen aldrig syntes ta slut Lite blåsigt stundtals och man blir ju lite nedmald av både sol & vind men vi höll bra fart med 37.7 snitt över hela rundan 5 timmar där jag o Kalle Eriksson stod för farthållningen. Det kändes oförskämt bra hela vägen med 124 i snittpuls trots mer än 50% av tiden i spets och jag kunde ligga länge runt 300 w i spets utan att knappt nå zon 4 grym känsla. Det kostade dock på efteråt och hela resterande gårdagen hade jag en bra bit till hög energi om man säger så. Kanske inte helt förvånande efter 42 mil på fyra dagar med flera maxinsatser. Nu ska vi ut till landet på Smidö idag för en härlig vecka i utlovade sommarhettan. Mycket cykel & bad någon runda golf på Bro Hof och SUP nere vid bryggan i solnedgången står på programmet. Kalifornien är fantastiskt men landet och finaste svenska sommar är bara <3.

Vackraste lunchstoppet i livet? På väg in i Big Sur 

Terrible Tuesday 190 K TT ride Robert, Kalle, Tommy & Mikael

Köpte en ny aero lvg hjälm som får högsta betyg efter 3 testrundor Bontrager Ballista. Luftig mycket skön och känns snabb.

Absurda yachter i San Diego hamn

Cellexir Cycling U6 winning team

Hills of LA med Hollywood skylten där långt borta

Kajsa hittade en t shirt till mig i Santa Barbara..

Ett stopp och tur på makalösa Hears Castle

Cellexir Cycling tar hela pallen på U6 prolog Stefan Ljungberg vinner någon tiondel för Richard Löös med Niclas Näslund på tredje plats. Starka gubbar!

En pärla ett litet motell Ragged Point precis vid slutet av Big Sur vi stannade en natt med den här utsikten.

Pebble Beach I´ll be back!

På väg från San Francisco till Santa Cruz läskigt värre 1 minut efter kortet upptäcker vi att det en meter till höger om Kajsa är fritt fall 50 meter ner.

Fantastiska Yosemite nationalpark

På väg till lunch i Santa Cruz on the 4 th of July

Trollska mäktiga Muirwoods i utanför San Francisco med 1000 årigaa Redwood träd SÅ stora

Båt under Golden Gate

Alcatraz

On the top of San Francisco