Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning.
De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱.
Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet.
Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-)
Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än".
Nästa gång!
Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik.
Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning
Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp
Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw
Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåt
Statistik för hela linjeloppet
Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min
Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar