Vi är alla tre inne på macken spända och växlar nervösa halvt hysterisk skrattanfall och skämt med kloka råd om hur vi ska hantera situation dispositionen och farthållningen under loppet. Det är alltid en anspänning inför stora tävlingar men idag känns den lite värre än vanligt för mig. Regnet börjar nu avta lite och det känns genast lite bättre. Det är sällan stimulerande att ge sig ut och "värma upp" i spöregn. Jag samlar mod till mig och bestämmer mig mentalt för att nej nu är jag här för att tävla och nu ska jag göra det bra och säkert. Hellre tappa någon sekund i de tekniska partierna då än att ta några risker. På 32 km hinner man nog bli lite trött ändå skulle jag tro..
Bort till bilen för att byta om till tempodräkt och där kommer han vår alldeles färska Hulk till guldmedaljör. Stefan Ljungberg, han har precis kommit i mål efter ett superlopp en stor del i spöregn där han krossar H 40 startfältet och vinner med 1.30. Han berättar att han kört på 44.17 och jag tänker att det får bli mitt mentala benchmark att matcha mot. Vi är ganska jämnstarka på tempo och Stefan är mycket nöjd med sitt lopp. Vi kramas alla 4 och det är så jäkla kul. Stefan har verkligen tagit ett jättekliv i tempo i år och följde upp sitt silver från NM för någon vecka sedan med guld nu. 1 down 3 to go. Vi hade ett internt mål i laget att alla 4 deltagare skulle ta hem varsin medalj och bättre start kunde vi ju inte få. Nu är det jag o Niclas i H 50 och Stefan Kuhl i H 55 kvar.
Regnet avtar i styrka och jag gör min uppvärmning utan att bli genomblöt, vilket känns bra. Snart dags jag startar först av alla i h 50 då jag efteranmält mig. Är spänd på hur nya sittställningen skall fungera. Mot alla råd gjorde jag en större förändring i min sittställning bara dagen innan loppet ( se bild innan och efter nere). Jag flyttade bak styret max så att knäna nästa går mot armbågarna. Jag har stört mig på att jag inte kommer ner, blir kompakt utan får för stort vindfång mellan ett för högt huvud och in mot kroppen. I tempocykling handlar det otroligt mycket om aerodynamik och med Stefans hjälp labbade vi fram en position på incyklingen som kändes mycket lovande och inte minst såg vansinnigt mycket bättre ut på bild än den förra. Jag var rejält peppad på att få reda på hur det skulle fungera. Skulle jag kunna hålla ned huvudet bättre och vad blir det för skillnad i fart / kraft i den stenhårda konkurrensen i H 50.
Jag tog brons på NM Åland nyligen bakom tempogiganter sedan många år Stefan Lindskog och Stefan Stengård. Båda dessa var med nu igen därtill en handfull starka åkare till hemmaåkare Jonas Thorén, CK Sundets Jonas Gartman men framförallt vår egen Niclas Näslund som dominerat H 45 i flera år och nu gått upp i H 50 som storfavorit. I min egen bok var ett silver bakom Niclas ett drömmål, men då måste allt stämma.
Iväg ut på första varvet av två. Det jag alla år haft så svårt för att paca / planera kraft känns helt plötsligt ganska lätt. Vi har pratat en hel del om det i laget och hur disponera första / andra hälft och jag hade nu satt upp ett delmål första varvet jag får inte ha över 340 watt i snitt efter första varvet för att i den bästa av världar kunna få en negativ split och kunna öka lite andra halvan. Alltså inte tokköra i första hårda långa backen som kommer direkt 200 meter efter start. Följde planen bra gick planerat lite över i backen men inte mycket och lät snittet komma ner mot 340 ganska snabbt och försökte hålla det där. Kändes tyvärr lite sämre i benen än under incyklingen och jag tappade lite kraft i det tekniska partiet kanske mest för att det var några partier lite lätt utför kurvigt då jag inte trampade utan tog det lugnt. Men bra med lite mikrovila försökte jag intala mig. Ut på den stora vägen tryckte jag på hårdare och fick en härlig fartkänsla ner mot varvningen och målet.
Men oj vad klockan har tickat på ser vid varvning att jag har ca 22.30 vilket betyder att jag måste öka för att kunna matcha Ljungbergs tid. Känns lite tufft där när jag går in i backen efter varvning. Kraften är lite lägre än vad jag hoppats 330 w i snitt och jag känner mig hundra på g. Inte helt slut än men just där och då såg jag inte en fartökning under andra varvet. Nu har det i alla fall torkat upp på vägen uppe på höjden och genast känns det bättre. Jag vågar gå på lite mer och jag kan höja effekten någon liten procent. Gruvligt tuff motvind där upp och stundtals känns det som jag står still. Tur jag inte har någon hastighetsmätare inställd på race mode på cykeldatorn. Visar bara watt, puls, tid och cyklade kilometer. Den input jag vill ha behöver utan att bli stressad av fart etc.
Kommer ut på den stora vägen till slut och nu är det "bara" sista 6 km kvar men ser att klockan har gått nära 38 minuter vilket betyder att jag måste hålla 60 kmh för 44 minuter sluttid. Inser att det kommer inte gå men jag ska tusan trampa som aldrig förr hem. Och det är precis vad jag gör. Jag cyklar de sista 5 (tillsammans med någon till) snabbast av alla i alla klasser under dagen med över 54 i snittfart sista 1,5 km går med 65 kmh och toppfart 73.8 kmh. Jag trampar som en vild furie. Jag ska tusan in på tid som Ljungberg och faktiskt motsatt vad jag trott var möjligt under loppet så går det med en tömning och slutspurt och jag kommer helt slut och väldigt nära att kräkas precis efter mållinjen in på 44.14 (Ljungbergs tid är klart starkare relativt då han hade grisväder). Jag får en negativ split kör fortare på andra varvet lyckas höja både fart och kraft och jag gör det på sista 5 k där jag är 13 sekunder snabbare än varv 1. Är så jäkla nöjd efter loppet. Det var tuffa förhållanden med blöta vägar och tuff vind och jag lyckades disponera mitt lopp perfekt. Frågan var bara hur långt skulle det räcka? Jag startade ju först och det var 20 minuter till Niclas och alla skulle komma i mål.
Ser Stefan Kuhl på på starten i H 55 och åker snabbt dit för att önska lycka till. Åker tillbaka mot mål och kommer på att Stengård startade 2 min efter han borde nästan varit i mål nu? Men det tar ytterligare en halv minut innan han kommer in på strax över 45 minuter och de 6 sekunder jag var efter på NM byttes nu till ett försprång på 50 sekunder underbart! Får höra lite varvtider och inser att det här kan nog räcka till medalj kanske t om silver bakom "omöjlige" Niclas som leder betryggande efter ett varv. Ljungberg och jag står och tittar vid mål. Åkare efter åkare kommer in alla är på säkert avstånd och när vi får höra att Niclas är på g in mot mål som klar svensk mästare blir lyckan total. Vi tar guld och silver den där dubbeln vi talat och drömt om. Niclas kör in på supersnabba 42.55 och slår mig med 1.19 ( i de officiella tiderna har alla 10 sek för mycket de hade tydligen en missmatch med start och målklockan som de inte fixat i resultatlistan). Bronset går till NM vinnaren Stefan Lindskog han var då ca 45 sek före mig nu är jag 44 sek före honom. Det känns mer än bra. Chansningen med ny tightare position gick hem. Tror jag vann en hel del på den. Ser även när jag jämför med andra klasser starkaste cyklister att jag tagit ett jättekliv jämfört med NM.
Resultat Tempo MSM & Junior Para
Så otroligt kul att kunna vända klumpen i magen till en silvermedalj och den skönaste känsla. Där är svaret på frågan varför? Vi utsätter oss för det här lidandet både fysiskt och mentalt för den obeskrivliga belöningen och tillfredställelsen det ger när man besegrar sina demoner och når sina högt ställda mål. Yes we fuc... did it Stefan Niclas och jag kramas och skrattar. 3 down 1 to go. Nu är det bara Stefan Kuhl kvar. Han har varvat och slåss om medaljerna bakom nyblivna H 55 Roger Claesson som var dominerande i H 50 några år och som troligen bara en olycka kan stoppa från nytt guld, men kan Stefan ta medalj bakom? Ljungberg och jag behöver packa in oss i bilen hem för kräftskiva och annat. Vi ringer de andra så snart vi kan och de gått i mål. Hur gick det? SILVER 3 sekunder för Thomas Nyberg. Otroligt HIGH FIVANDE i bilarna på högtalartelefon. Cellexir Cycling åker 4 gubbar på MSM vi kan maximalt åka hem med 3 guld och 1 silver vi kommer hem med 2 guld + 2 silver. 4 down mission completed. Makalöst facit för vår nya klubb och vilket gäng vi är.
Framgång föder framgång. Kan du kan jag. Vi lär av varandra. vi inspirerar varandra och vi supportar varandra, mycket i medgång ännu lite mer i motgång. Laget är större än jaget i ett gäng fullt av vinnarskallar och det är fantastiskt kul. Stefan och jag spelar peppande låtar på vägen hem på full volym. Här ett smakprov från den helt fantastiska Netflix serien Case de Papel med Bella Ciao! Har du inte sett den GÖR DET!
Om jag förstod rätt så vinner vi nu bästa masterklubb på linje och tempo SM. Richard Lööw har ju sopat hem i stort sett allt vad gäller linje i H 45 i år med både SM och NM vinst. ja som initiativtagare till Callexir Cyling så är ju vår debutsäsong nästan overkligt bra och att få vara med om det här gör mig stolt.
Men vi har en riktig kronjuvel kvar den här säsongen mer om den snart. Kör hårt!
Om jag förstod rätt så vinner vi nu bästa masterklubb på linje och tempo SM. Richard Lööw har ju sopat hem i stort sett allt vad gäller linje i H 45 i år med både SM och NM vinst. ja som initiativtagare till Callexir Cyling så är ju vår debutsäsong nästan overkligt bra och att få vara med om det här gör mig stolt.
Men vi har en riktig kronjuvel kvar den här säsongen mer om den snart. Kör hårt!
Position på Smacktempo vid målgång i onsdags
”Nya” positionen
Fort värre på slutet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar