Ja ni fattar ju att det här går undan..
Det är ju åt det hållet jag behöver försöka gå. Bak med armbågarna, fram med överkroppen, ned med huvudet, stäng gapet. Jag och Stefan Ljungberg pratade om det på vägen till Jönköping och tempo MSM i fredags. Jag beslöt mig för att trotsa allt sunt förnuft och byta position dagen innan ett mästerskap. Jag sköt tillbaka styret så långt det gick och istället för att som både jag själv trott och många andra att man skall ligga så lång fram med armarna som möjligt för en mer utsträckt låg position nu det motsatta krypa ihop mer som en boll med knän som nästan slår i armbågar i tramptagen. Samtidigt försöka få ner huvud och få fram överkroppen ner mot armarna. Ovant när jag testade och betydligt lättare sagt än gjort för en stel orörlig gammal silverpil, men kändes ändå klart lovande. Svårt att se vägen när man ligger i bra position och man får försöka tänka gamnacke och skjuta fram hakan. Klarar nog inte av att hålla positionen så länge eller bra men det blev ändå det var en fullträff under MSM med silver och ett starkt lopp där jag tog över en minut på de flesta starka jämfört med NM på Åland bara två veckor tidigare. Så grymt lyckat drag att våga byta bara dagen innan SM.
”Gamla” positionen
Nya positionen
I måndags bara två dagar efter SM tömningen provade jag åter (för 68 gången på Strava) Fysingen Runt 19 km och körde starkt med 45.3 (2 s från pers) utan en total tömning. Jag får positiv feedback på att mer fart är här och det känns mycket inspirerande. På lördag är jag bjuden av tävlingsledningen till Sala Silverman och SM i medeldistans Triathlon. Tävlingsledaren Åke Lantz kontaktade mig och undrade om jag inte ville komma och cykla stafettsträckan 9 mil i Tristafetten som går samtidigt med elitklasss SM. Han har fixat ett starkt lag med superlöparen Fredrik Uhrbom som avslutar med halvmaraton. Han gjorde häromdagen 14.40 på 5000 m och är 42 år. Pretty impressive stuff! Uhrbom sprang halvmaran 2016 på EM med 1.07 så bättre avslutare är nog svårt att hitta.
Igår ville jag testa ett längre tempolopp som genrep inför lördagens tuffa utmaning. Jag brukar varje år försöka hinna med någon lång hård ca 10 milare tempo på max. 2013 gjorde jag den på 2.24, 2015 på 2.23 och 2017 på 2.22 med 42.1 out & back Vikskolan - Knutby. Igår kväll hann jag inte med 10 mil men väl 8 och tog bilen som så många gånger förr till Vikskolan. Det var en fin kväll med västlig vind och sida med övervägande uppåt mot Almunge. Var lite het och hade tänkt börja med 315-320 w men hamnade ganska snabbt på 330 w. Körde ifatt en annan tempocyklist eller triatlet redan efter en dryg kilometer. Han tog mitt hjul och där höll han sig fast. Det gick på snabbt och snittfarten gick upp mot 45-46 ganska fort och jag blev lite peppad av att han låg med. Hur länge skulle han ligga kvar? Det kändes bra i kroppen men kraften alldeles för hög för ca 2 timmars hårt jobb och pulsen redan över 150. Men hade liksom svårt att dra ner lite lätt rusig över att farten nu var över 47 i snitt. Killen bakom med på hjul fortfarande. Jag hade musik i öronen och omständligheterna gjorde att jag aldrig pratade med honom eller kollade bakåt vem det var. Men det gav lite inspiration ändå på något sätt. Ända bort till Långhundrarondellen efter 26 km var han med. Gissar att han var ganska nöjd med den 25 km förningen och tackade för draghjälpen. Långhundra efter 26 km med 47,2 i fart en tid bara slagen av mig själv med ca 35 sek från ett KOM tidigare i år i betydligt starkare medvind än den vind som nu var. Jag fortsatte upp mot Almunge nu i mer kantvind och fick slå av lite på kraften då 330 w efter 40 min var ohållbart kände jag. Hamnade på ca 300 w och hittade in i ett tempo som jag bedömde kunde fungera resten av sträckan. Uppe i Almunge med snabba 46.4 och ett snyggt 4 mils KOM från Vikskolan.
Rundade korsningen utan att stanna och nu var det bara 4 mil hem:-). Hemvägen var förstås tuff då den lite övermodiga starten inte gjorde dispositionen optimal, men kunde ändå hålla farten ganska bra och kraften på ca 300 w. Såg på min skugga att jag tenderar att komma upp lite för ofta i "gamla" positionen men jobbade med det och farten var ju fortfarande långt över gamla toppnivåer på längre tempo. Så lite bättre har nog positionen helt klart blivit.
Snittet ner mot 45 tillbaka vid Långhundra nu 2,5 mil kvar sida motvind, men det fanns även glädjande några partier som kändes rätt snabba även hem. Vid Lunda Livs fattade jag att det här kommer bli en stor höjning av gamla fartrekordet på 10 mil med 42.1 nu förvisso på "bara" 8 mil men ändå. Sista milen jäkligt trött men när snittet gick ner under 44 för första gången till 43.9 och sedan till 43.8 lyckades jag stärkt av lika delar eufori, Maurten sportdryck samt Cellexir Endurance jag haft och druckit under tiden i min Camelbak innanför magen höja tempot i en sista tömning och nådde tillbaka till Vikskolan efter 81 km på 1.51 och 43.9 i snittfart. Lycka och exceptionell tillfredsställelse.
Puls och kraftkurva Garmin
Så här skrev jag på min blogg 2017 efter förra toppnoteringen.
Jag är så jäkla nöjd att jag knappt kan fatta hur det var möjligt att göra en så stor förbättring vid 52 års ålder? Jag har ändå tränat väldigt hårt nu sedan 2010 och att fortfarande kunna utvecklas är ju fullständigt underbart. Cellexir verkar ju inte gör någon skada i alla fall, det kan vi kanske vara överens om:-).
Ganska medtagen efteråt får jag medge och började frysa innan jag kom in i bilen med värme. Men så oerhört nöjd och vilket genrep inför lördagens stora utmaning i Sala. Hade dock ett kraftigt orosmoln i huvudet. Jag hade på morgonen upptäckt att mitt vänstra bröst var svullet, ömt och rött några cm runt bröstvårtan. Någon form av inflammation och det kändes inget kul alls. Ingen aning om hur / vad inget sår eller synbart yttre men klart obehagligt och den maxinsatsen kanske inte var optimal med inflammation i kroppen. Var skakig efteråt men det kändes lite bättre när jag fick mat i magen sent hemma. Svullnaden var inte sämre i morse men heller inte bättre så var på vårdcentralen och de första 2 läkarna som tittade var lite förbryllade, tredje läkaren mer senior kom dock med en teori jag ser och hoppas som förklaringen. Bakterie från mitt pulsband som kan ha skavt letat sig in i huden och orsakat inflammation. Fick penicillin och ska äta nu en vecka hoppas verkligen inte de behöver göra mammografi som annars blir av efter tisdagens återbesök om ej lagt sig. Vi som tränar mycket ska nog vara lite försiktiga med pulsband och se till att de är rena, slarvar ibland och bara sköljer av med vatten eller lite diskmedel men ska nu koka bandet regelbundet och byta det oftare.
Its never too late!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar