Nordiska Mästerskapen Åland H 50 linjelopp - 50 meter från guld

De sista 15 kilometer igår på linjeloppet blev fyllda av de starkaste känslor jag upplevt på en cykelsadel - krigarhjärta - smärta - mjölksyra - lycka - enorm tillfredsställelse - hopp & förtvivlan. Så här skrev jag på facebook på färjan hem igår kväll.

Har nästan svårt att sätta ord på dagens linjelopp NM Åland H 50. Känns inte bra alls i kroppen efter gårdagens totala tömning på tempoloppet som sitter hårt i kroppen. Har stundtals svårt att klara av alla attacker första hälften av loppet och hänga med. Önskar nästan en punktering så jag får slut på eländet. Kommer som ofta mer och mer igång sista hälften och kör in en utbrytning med en svensk och norrman (men inte Bellman😉) med 1.5 mil kvar. Jag stöter själv där bra varm i kläderna. Får en lucka på 75 m och bestämmer mig för att gå all in. Trampar som aldrig förr med full frenesi på samma väg där jag tog slut igår. Jag kör långa stunder i 50 och 400 w och luckan växer. Finns det ändå en chans? Det är 12 långa km kvar och har nästan hela klungan intakt jagandes bakom och med norrmän svenskar och finnar (men fortfarande ingen Bellman:-) och alla kör ju mot mig då jag ensam representerar min klubb Cellexir Cycling på loppet och inte landslaget. Tankarna pendlar mellan ”det går aldrig” och ”nu jävlar är det mitt” och jag förnimmer den där solosegern jag drömt om efter en lång soloutbrytning.

De närmar sig. Jag borrar ner huvudet och kämpar allt jag har med puls på 97%. Jag lyckas gräva ännu lite djupare och öka avståndet igen. 5 k kvar det kan hålla. Min lucka är 3-400 m. Yes you can do it. KRIGA! Jag har fortfarande några hundra meters lucka når jag svänger in höger på sista vägen 2 km mot mål. Vänder mig där om och blir euforisk av lycka mitt i all mjölksyra och fysisk smärta. YES självmordsuppdraget kommer lyckas, jag kommer vinna NM. Solo precis på det sätt jag drömt om trots en urdålig första hälft där jag bara ville få skiten överstökat. Har fortfarande en rejäl lucka nu bara 1 km kvar men det är grym motvind och klungan har nu dragit igång sin långspurt och närmar sig otäckt snabbt. En liten uppförsbacke sen dryga 100 meter till linjen har fortfarande klar lucka över krönet och ner med 150 kvar men jag är nu helt slut och de kommer bakom med dubbla farten. Slaget är förlorat med 50 meter kvar till linjen forsar de om och jag sätter mig ner slutar trampa och rullar in på 12 plats 5 sekunder efter. 50 meter kortare och det hade varit ett guldlopp och kanske mitt livs prestation. Helt slut ramlar jag ihop i gräset och undrar va fan vad det som hände sista 400 m. Segern var ju min😱.

Epilog dagen efter: Idrott kan vara grymt i allmänhet och kanske linjelopp i Cykel i synnerhet. Vi har många sett hur en heroisk utbrytning blir omkörd precis innan mållinjen i de stora etapploppen och lidit med cyklisterna. Igår fick jag uppleva det. Jag fick ingen guldmedalj eller bra placering i resultatlistan. Men jag är otroligt nöjd med min insats och kunde inte få ut mer ur kroppen. Det fattades 3-4 sekunder och 50 meter till vinst. I nerförsbacken innan sista högersvängen 1,5 km kvar är det en rondell. När jag kommer där i hög fart står 3 bilar framför mig i rondellen nästan helt still och blockerar svängen jag tvingas sakta ner rejält innan jag kommer igenom kurvan. Där är de 3-4 sekunderna. Det är extremt små marginaler och igår hade jag inte turen på min sida. Men det är cykel och sport och en stor del av tjusningen. Det är så många parametrar som påverkar slututfallet.

Ett svårt ja nästan omöjligt uppdrag att själv cykla ifrån en klunga sista 15 km solo när det inte gått alltför hårt och många i klungan har stora lag och relativt pigga ben fortfarande. Men jag satsade och även om jag inte vann guldet så vann jag en stor mental guldmedalj till mitt hjärta och hjärna som vågade ge mig den här upplevelsen. Nu vet jag hur det känns att vinna ett mästerskap solo, i alla fall känslomässigt:-)

Lördagens brons på tempoloppet var min 6 mästerskapsmedalj på VSM / NM i min sent påbörjade cykelsatsning. Inget guld 2 silver 4 brons. Det har varit SÅ nära flera gånger och igår när jag trodde segern var min så var det helt överväldigande. Men jag säger som Håkan Hellström i den vackra Du är snart där: "För jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än".

Nästa gång!


Nöjda klubbkompisar på väg på färjan med 4 medaljer Stefan Ljungberg silver H40 tempo Stefan Kuhl brons H 55 linje Richard Lööw guld H 45 linje och jag brons tempo H 50. Cellexir Cyclings första säsong är fantastisk framgångsrik.



Sweet taste of medals efter tempoloppens prisutdelning



Stefarna Kuhl & Ljungberg värmer upp



Fredrik Wikström Stefan Ljungberg Richard Lööw



Sista 15 km solo i tuff vind med snabbaste tid för dagen inkl alla klasser H 30 och uppåtSista 1.6 km från svängen i HÅRD nordan motvind trots 41.6 och 329 w till absolut utmattning räckte det inte

Statistik för hela linjeloppet



Pulskurvan med skaplig höjning sista dryga 20 min

 Watt & puls under solokörningen 1066 watt i attacken för att komma loss första 5 km solo går med 44 fart 



Medaljörerna H 50 silver Staffan Andersson guld Tage Solberg Norge brons Michael Bergman

Brons på NM tempo H 50

Ska snart köra 10.4 mil linjelopp på Åland NM H 50. Rapport från gårdagens tempolopp. Hårt tufft lopp i kall kantvind 34 km. Jag fick starta en dryg timme innan min klass då förbundet missat att anmäla mig så hamnat utanför startlistan. Inte optimalt men bättre att få starta än inte alls. Hade stora förhoppningar om ett bra lopp och allra helst medalj. Startade mot min vana trogen ganska kontrollerat runt 325 w första 5-7 min. Det kändes bra och började höja intensiteten lite mot målwatt snitt 340. Där var jag ungefär vid halva loppet och det kändes fortfarande rätt bra även om puls var upp mot 160 och max vad jag bör ligga. 

Men vinden blev lite sämre för mig hem samtidigt som jag nog kört någon % för hårt mellan km 5-20 så sista milen blev ett jäkla lidande. Började tappa mer och mer och inte blev det bättre när H 30 segraren urstarke Magnus Fagerström somde också missat att anmäla och startade 1 minutefter mig blåste om mig med en mil kvar. Jag blev demoraliserad i takt med en allt mer slut kropp. Kände mig gammal och slut som artist.

Inget kul slut alls och rullade i mål på 47.50 43.9 i faet 327 w snitt 155 snittpuls i en insats som kostat mycket både fysiskt och psykiskt. Med facitihand absolut inte lika dåligt som jag först trott i mål men heller inte det lopp jag hoppats och trott på.

När mina medtävlare en dryg timme senare cyklade var det betydligt varmare och skönare ute. Trivsamt och lite nervöst att stå i solen och se en efter en komma in. Det räckte till slut till brons försmädliga 6 sek från silver men en bra bit till guld.

Trippelt svenskt Stefan Lindskog vinner före Stefan Stengård och jag trea.

Medaljörerna plus Roger Claesson guld H 55

När jag analyserat loppet ser jag att vid första tidskontroll leder och är 12 sek före Lindskog och hela 40 före Stengård så de disponerar loppet betydligt bättre än mig. Mina krafter räckte hrlt enkelt inte längre igår. Tror också det finns lite att jobba med aerodynamiskt i tempopositionen. Men va tusan en medalj är en medalj och nya tag nu på linjet om en timme. Soligt men blåsigt och småkallt. Nu kör vi!

Smacktempo Brottby 20 km - Raketbränsle

Jag spelade golf igår på Brohof, i förrgår också och ett par gånger till dagarna innan. Fått en liten nytändning på golf, synd man är så dålig bara. Gjorde en hcp revision förra året efter många års inaktivitet och fick höjt hcp till 14 från 7 så nu kan jag i alla fall spela någorlunda på det och till och med lite bättre 38 poäng häromdagen. Kul!  Men golf är vansinnigt svårt tycker jag. Man kan liksom inte kämpa som i t ex cykel. Ta i, bita ihop kriga är begrepp som inte gifter sig så bra med golf. Kanske därför sporten också på ett sätt tilltalar mig så mycket som kontrast. Man är så naken, så utsatt för sina egna brister och svagheter i huvudet, motoriskt o s v. Hur mycket tid som helst mellan varje slag att fucka upp tankarna en mikrosekund i baksvingen. Det finns ingen plats i världen jag kan känna mig så usel och värdelös som på golfbanan efter tillräckligt många katastrofslag. Samtidigt belöningen när bollen flyger precis dit du vill och allt bara flyter den är svårslagen. PG Woodhouse skrev en gång i boken golfhistorier "En kvinna är bara en kvinna men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om".. Ja någon gång ska jag tusan lära mig det där spelet lite bättre. Men oj vad vackert det är ute på Brohof, bara 7-8 km från vårt älskade Smidö vid Mälaren. Vilken härlig vecka vi haft i den senaste värmen (kom tillbaka nu) med mycket sol & bad cykel och golf för min del. Att "SUPPA" i solnedgången är magiskt. Ja ni ser ju själva:-)

Det verkar onekligen som jag har lite bättre anlag för cykling än golf igår började den populära Smackserien igen efter ett sommaruppehåll. Det var tempolopp 20 km på gamla Norrtäljevägen från Brottby til Roslagsstoppet och tillbaka. hela 64 startande i den ganska ogästvänliga kyliga gråmulna kvällen med stark vind. Jag tvekade rejält att köra efter golfrundan då jag kände mig både genomblåst och kall. Hade också kört ett hårt tempopass Fysingen Runt på morgon innan golfrundan dagen innan och värderade både en och två gånger på att köra dubbelt golf och maxtempo två dagar i rad. Men ville samtidigt ha ett lite kortare pass på hög intensitet till innan helgeens NM och som min lillebror en gång så sant sa "Har du någonsin ångrat att du tog ett bad?" Man står där och tvekar ibland inför att hoppa i det där kalla vattnet, men alltid lika skönt efter man kommit upp, fylld med energi och frisk härlig känsla. Lite samma sak som efter ett bra träningspass. Det ger energi det tar inte. Jag anmälde mig sista av alla och fick startnr 68 och starttid 19.33.30.

Hade som vanligt laddat upp med en dos av vår kommande Cellexir Endurance 30 min innan loppet. En performance enhancer för konditionsidrottare att ta innan prestation. Den innehåller ett antal ingredienser ni säkert väl känner till och många kanske använder redan använder som koffein, nitrat (från rödbetor) och några aminosyror. Men den innehåller också flera spännande ämnen ni troligen inte visste kan hjälpa fysisk och mental prestation i samband med uthållighetsidrott. Formulan är framtagen av Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer forskare på Stanford University och Karolinska och ett världsnamn inom prestationsfysiologi. Mikael är senior advisor till Cellexir - Vår historia och det här projektet skall bli så roligt att presentera under hösten. Vi har sammanfört de ämnen som har starkt vetenskapligt stöd för ökad prestation tillsammans med några som har potentiellt vetenskapligt stöd och ytterligare några som har empiriskt starkt stöd och använda i olika kulturer under århundraden i samband med prestation. Cellexir Endurance kommer bli den första i sitt slag och skall inte förväxlas med andra energigivande produkter den innehåller inte energi / kolhydrater. Jag har använt den nu hela vår och sommarsäsongen i samband med tävling och hård träning och har haft grym känsla / nytta av den. Rena raketbränslet och igår var det verkligen effekt då segheten och mental tvekan byttes till energi och kämpaglöd strax innan start.

Motvind och uppför i starten så det gäller att inte spränga sig där i stress över låg fart på mätaren. Såg att wattmätaren de första minuterna var uppe runt 400 w sen ner till 370 andhämtningen blev snabbt hög men benen kändes någorlunda under kontroll. Hade som sikte en effekt runt 340 w som mål och slog av något tills den började närma sig det snittet. Fick lite självförtroende när jag efter 5-7 km kände att jag håller kraften utan att gå in på för mycket rött. Plötsligt drar det bara till några centimeter från vänster axel och styre. En bil är så nära att köra på mig och håller inte ut knappt någonting trots ingen mötande trafik. Han kör väldigt nära även cyklisten framför. Blir chockad, förbannad och nästan så jag stannar och slutar trampa av rädslan. Men kommer snabbt igång igen, den grisen ska inte få besegra mig. Men man undrar ju vad är det för fel på en del? Kör om några framför startande och vid vändning har jag kommit i rygg på Valhalls Anton Steen som startade 30 sek framför. Farten är 41 snitt till vändning och nu väntar sida medvind och lite mer nerför hem så kan jag bara hålla kraften nu kommer det gå grymt snabbt hem. Det kan jag glädjande jag kör om Anton och känner att jag kan trycka på ordentligt i jämn kraft runt 340 hela vägen hem. Hemvägen från vändning milen hem går med 49.5 snitt och jag kommer helnöjd in med totalt 44.8 fart 337 w. 153 i snittpuls (88% av max) 160 högt.

Det ger 4 plats tre "ynglingar" i elitklass före "bara" 30 sekunder efter snabbaste tid Jimmy Carlsson Valhall 2 Daniel Pinto 2 16 sekunder före och 3 Claes Nordström 3 sekunder före mig. För första gången på många år är jag lite före vår egen tempogigant Niclas Näslund (men han kan mycket bättre). SMACK-serien-Brottby-tempo-20-km-2019-07-31.pdf

Niclas efter målgång inte nöjd jag ska starta om en minut.

Det här är mitt bästa och snabbaste tempolopp på många år. Väldigt roligt att kunna göra året man fyller 53. Säsongen 2013 var jag snabb på tempo men sedan dess har jag haft svårt att nå dit trots högre kraft. Har jobbat lite med positionen och kanske har jag lyckats få ner huvudet något mer nu. Min kraft är bra igår men gjort lite högre flera gånger tidigare så troligen är positionen lite mer aerodynamisk nu. Hur som helst jäkligt kul och ger självförtroende inför lördagen Nordiska Mästerskap på Åland. Tempo på lördag och linje på söndag. Kör hårt!