Här ligger jag med brutet nyckelben på Muro Hospital Mallorca

Haft roligare dagar om man säger så. De andra i "Klungan" sitter på planet hem nu och hade traditionell avslutsmiddag igår kväll med sedvanligt firande av en fin cykelvecka. Min blev lite mindre fin. En riktig berg o dalbana både fysiskt och psykiskt som tyvärr inte tar slut än på några dagar. Har legat i sjukhussängen nu två dygn

och skrivs ut tidigast söndag. Om allt går bra härifrån kanske hemma tisdag eller onsdag. Talade med Kajsa på tel för en stund sen. Man vill ju bara hem till fru och barn nu. Hinner inte hem till vår 18 bröllopsdag på måndag nu heller.Tungt.

Det började så bra med fin fin prologcykling i fredags 7 mil

Klungan fredagsfikar i Petra 

och det kändes kanon i kroppen inför Mallorca 312 på lördagen. Det gick ju också jättebra fram till kraschen som jag skrev om i racereport häromdagen. Fortsatte loppet 5 mil solo för en fin 13 plats mindre än 10 minuter efter segraren. Hur det gick till fattar jag inte nu. Inte bara en trasig pedal och sadel utan även med brutet nyckelben i 5 mil på riktigt dåliga vägar. 

Brutet höger nyckelben

Pedal och sadel som jag cyklade 5 mil solo med utan att bli omkörd av någon av de 1400 som körde korta banans 167 km.

Lite oskön lutning och vinkel

Det sägs ju att man inte är cyklist innan man vurpat ordentligt och brutit nyckelbenet. Gissar att jag kvalificerar mig nu. Och räckte inte det så cyklade jag 20 mil och 7 timmar till med det brutna nyckelbenet 3 dagar senare på tisdagen. Men nu med nya pedaler och sadel fixad i alla fall:-)

Det är för att jag cyklade så mycket i tisdags jag ligger här nu. Inflammation och svullnad har blivit så kraftig i höger axel och arm att jag inte får flyga med blodpropp som risk. Så stillaläge och en massa smärtstillande och inflammationsdämpande dropp hela tiden  är behandlingen. Oerhört segt nu svullnaden har inte gått ned alls sen i onsdags och min högerarm är STOR.

Från i onsdags morse när jag var på väg ut igen med en högerarm nära Arnold klass sa kompisarna stopp och jag gick som tur var till sjukhuset istället

Idag har de satt på 2 skydd en slags sele som ska hålla axlarna och nyckelbenet i bättre läge och en mitella för att vila armen i. Igår kunde jag vara uppe och gå lite och fick sköna 5 minuter ute.

Nu är jag beordrad sängläge tills vidare. Från mitt rum ser jag den långa skorsstenen vid fabriken på slutet av den klassiska "vassvägen" från Sa Pobla till Alcudia och Playa Del Muro. Det är ofta slutspurten hem på våra rundor så även i onsdags och när jag ser den nu gör det lite extra ont i hjärtat. Det är ju där jag ville vara pigg och stark. Inte här trasig och trött.

Vy med brutet nyckelben från Muro Hospital

Trevligare vy med brutet nyckelben i måndags.

Hela gänget laddar med en nightcap innan tisdagens 20 milare.

Hur kunde jag vara så dum att cykla med brutet nyckelben? Berättigad fråga. Ja under loppet så var det väl instinkt och adrenalin som tog mig i mål trots oerhörda smärtor sista timmen. Men i tisdags? Ja det enkla svaret är att jag inte trodde det var brutet, var och röntgade i lördags efter loppet och läkaren sa att det inte var brutet och att med "bara" mjukdelar skadade så hade jag fått besked av läkare att det är ingen fara att röra på sig. Lite osäker dock på om röra på sig betyder en runda på 20 mil och en hel del berg?

Jag fick tag i bra starka smärtstillande Tramadol (vet ni vad ni ska ha om ni kör med svåra smärtor någongång) och sen körde vi. Visst gjorde det ont i nyckelbenet stundtals. Specieltt på SPD vurpan i centrala Palma då var jag rätt liten och klen:-( men kunde ju inte tro det var brutet och trodde det snabbt skulle bli bättre nu med härlig cykling torsdag o fredag. Det blev precis tvärtom.

Fantastisk fin men lika dyrköpt utsikt i tisdags mellan Banyalbufar och Estellencs

Första röntgen inget är brutet sa doktorn.

Ja gjort är gjort och ingen ide att älta. Det kunde ju gått ännu värre, inte minst i själva vurpan men blev även livrädd innan de hittade brottet då de pga superhöga proteinhalter i blodet i onsdags först misstänkte blodpropp eller något som heter Rabdomyolys och kan bli helfarligt med döda muskler som skickar ut en massa protein i blodet som kan slå ut njurar och gå riktigt fel. 

Nu var det "bara" nyckelbenet om än med onödiga komplikationer men det borde vara bra på någon vecka. Gud vad jag längtar hem nu.

.

Bakslag - den ofrivillige hulken

Kolla högermen! Bra tryck i den. Tyvärr inte bara muskler utan en hel del annat som inte ska vara där. Efter gårdagens 20 milare blev det tidigt i säng och när jag skulle lägga mig upptäckte jag att hela högerarmen var rätt hård och kraftigt svullen. Imorse när jag vaknade och gick ner till de andra för frukost hade jag först glömt bort det. Men när jag skulle ta på armvärmarna insåg jag ju att även om det ser lite coolt ut kanske jag går över gränsen (det gjorde nog redan igår) att köra vidare på det här.

Om jag inte själv har förståndet att förstå när kroppen säger nej så  hade de andra killarna det och gav mig unisont startförbud idag. För jäkla surt. 

Bäst att traska bort till sjukhuset för säkerhets skull. Har varit där nu och det var nog tur. De beskrev 3 möjliga scenarior det kan vara varav ett par lät riktigt otrevliga och allvarliga som kan ikludera inläggning med dropp för att inte riskera att slå ut njurar. De har tagit blodprover nu för att finna ut och ska ringa om en timme när analysen är klar

Ute på vägen igen

Det går fort i hockey. Hade ju inte bettat i lördagseftermiddag på sjukhuset när jag inte kunde röra högerarmen och blev röntgad och omplåstrad att jag skulle cykla 7 timmar och 194 km tre dagar senare. 

Fantastisk oväntat och glad att det gick så bra. Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad sa Sockerconny. Jag säger det funkar bra med Tramadol och paracetamol också. Har gått över förväntan. Har visserligen gjort ont i axel / nyckelben men det hade nog känts likadant om jag legat vid poolen och det här var ju bra mycket roligare. 

Otroligt vackert på sträckan Banyalbufar- Estellencs på vägen till Andtratx faktiskt första gången jag cyklade den. Åk den ni som är här eller ska hit. 

Jonas Thomas och Peter testade sina Poc Vättern Team Rejlers eller som vi kallar dom Team Crescent..

En lång tur i lågpulsland med några 5-10 minuters körare, perfekt comebackpass. Förutom en dryg timmes oskön Palmacity cykling som vi hamnade i av misstag. Hur "lång" är Palma? Det tar ju verkligen aldrig slut. Kändes som världens längsta stad idag med hundratals stoppljus. Lyckades också med en SPD vurpa i ett av dem. Inte vad min kropp behövde men lyckades i alla fall välta åt andra hållet som tur var annars hade det kunnat gå illa. Imorgon blir det tydligen plattåkning mest på ostkusten. Sweet dreams! 

Mallorca 312 RR - En djävulsk färd

Jag svänger in solo på upploppet, har inte sett någon vare sig framför eller bakom på 5 mil. En smått surrealistisk känsla som skiljer sig avsevärt från upplevelsen på morgonen kl 7 och  gemensam start med 3000 cyklister. Målklockan visar 5 timmar blankt för korta banan 167 km när jag kör under bågen. Rakt framför mig står "djävulen" den i sportsammanhäng så kände Didi Senf och tar emot.

Didi bor på vårt hotell och äter frukost som vi andra

 

Kör nästan in i honom när jag omtöcknad av smärta försöker stanna. Får hjälp att komma av cykelnoch ramlar nästan ihop. De sista 5 milen har jag kört med en sadel som lutar 25 grader upp och kraftigt till vänster. En helt trasig höger pedal och en höger axel / skulderparti i obrukbart skick med stora smärtor.I målfållan träffar jag en av de 3 cykliser som fortsatte när jag och en belgare i vår grupp på 5 kraschade hårt utför i hög fart efter 11 mil i jakten på en tätgrupp om 8-10 strax framför. Jag kände mig urstark när det hände. Alla tuffa klättringar är gjorda och har inte gått på rött någon gång med en snittpuls på 133 borde jag tåla hårdkörning nu hem dryga 5 mil. Dragviljan är sådär i vår grupp bara jag och en lång stark spanjor som drar. Usla vägar nu, små trånga med massa grus på och galet dålig asfalt. Då händer det, i hög fart utför kommer en tvär höger. Känner att hjulen håller på att släppa i gruset och försöker speedway sladda mig igenom men bara fortsätter rakt ut i vegetation, buskar, gräs och stenar om vartannat jag gör en bra flygtur och voltar några varv Full med adrenalin studsar jag upp får tag i cykeln och känner efter? Inget verkar brutet, skrapsår ont som tusan i höger sidan och höger axel / nyckelben men det känns inte brutet. Snabbtitt på cykel, hjul verkar ok, men nej sadeln ser hemsk ut, lutar kraftigt upp / vänster.

 

Ingen superkomfort

 

Försöker banka den rätt men misslyckas och slutar rädd att den ska lossna helt och jag saknar verktyg att skruva med belgaren är också uppe men har även han problem med sadeln och blir kvar när jag hoppar upp och försöker köra vidare. Kickar i vänster pedalen och iväg. När jag ska klicka i höger funkar det inte, håller på att fumla utan att få fast den. När jag tittar ner så ser jag att hela grafitpartiet bak på Dura Ace pedalen är borta måste ha träffat en sten i  fallet ut i diket. Tur att jag inte hade kroppen där pedalen var.

 

 Har så mycket adrenalin nu att jag inte ens överväger att bryta. Försöker få så mycket kontakt det går mot pedalen och trampa jämnt. Men den usla asfalten värdig Paris Roubaix gör att det klappar rätt bra mellan skon och pedalen. Underlaget är inte heller direkt som balsam för högersidan på kroppen. När adrenalinruset lagt sig lite så kommer nyckelbens och axelsmärtorna ordentligt kan inte lyfta höger arm från styret. Stå upp i uppförsbackarna är inte att tänka på så jag får försöka sitta på den där sadeln så gott det går Ska jag bryta nu 4 mil kvar ensam på småvägar utan rimlig möjlighet att ta mig tillbaka? Nej kämpa dig in nu tänker jag. "Bara" en timme kvar och på något konstigt sätt lyckas jag hålla ganska hög fart så ingen kommer ifatt bakifrån och jag börjar tro att det är möjligt.

Sista milen kommer ett hårt motvindsparti ner mot Can Picaforte och målet precis utanför vårt hotel i Muro. Det är dessutom felskyltat med kilometerangivelserna som visade 10 kvar när det va ca 17 km. I motvinden där håller det nästan på att brista för mig och jag är inte långt från att gråta av smärta. Dels av smärtan i sig men också för att jag inser att jag sannolikt inte kommer att kunna cykla mer på ett tag och veckan kanske är slut precis när den har börjat. Lyckas ändå hålla ihop det och lite av smärtan byts mot stolthet när jag svänger in solo mot målet, mycket folk och mycket applåder. Jag slutar på 13 plats knappa 10 minuter efter vinnaren när jag tas emot av Didi Senf. Yes i fuc... did it! Allt går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga. Resultat Mallorca 312 167 km träffade en av de två i gruppen jag körde med som inte kraschade. De hade hunnit ifatt gruppen framför och fightades om 2 plats efter en belgare som vann solo med 2 minuter.Det hade varit kul att vara med där..

Får hjälp av massör och en sponsor att ta mig sjukhus för röntgen, Där går det smidigt och röntgenplåtarna visar att inga ben är brutna och det bara är ligamentsskador.

Min högeraxel

 

Skönt, får en mitella och lite painkillers recpet. Doktorn säger 7 dagar med Mitella och jag blir förstås besviken och får ställa in mig på att det är färdigcyklat för veeckan. Ringer hem och får lite tröst av Kajsa och tar mig sen tillbaka och träffar grabbarna i Klungan som nu tagit sig imål hela gänget, inga vurpor där och glada miner. Vi åkte sen bort till Frankies vår favoritsunkiga med uteserveringen vid parkeringen. Ägarbyte tyvärr och nytt namn bar Mediterraneo men som tur är samma plasstolar och parkeringen intakt. Killarna hällde i mig en löjligt stor GT + en öl och det var precis rätt medicin då.

 

Glad igen med en balja GT

 

Loppet i övrigt då? Jo efter en galen masterstart som gick i 35-40 mest hela tiden första milen med 3000 startande samtidigt så var det inte helt enkelt att ta sig fram mot spets som var min plan in i första klättringe Col De Femenia.  Men det gick till slut och när klättringen började var jag med i tätgruppen. Hoppades bara att det inte skulle gå för fort i början. Det gick hårt men jag var aldrig på rött och efter en stund kände jag rätt bra kontroll. Över Femenia och ner sen böljande upp och ned till kiosken innan man åker ner mot Sa Calobra. Dit skulle ju inte vi, däremot upp till Puig Major från andra hållet men här kände jag redan tidigt att jag kommer klara av det bra. Efter en stund kom urstarka Contikollegan Peder Olsson Alnö Race Team upp där också på vägen upp mot toppen av Puig Major. Jag visste att Peder skulle köra långa sträckan (som han gjorde på 9.19 och kom 21 RESPEKT 312 KM 4200 höjdmeter). Man väljer korta eller långa efter ca 9 mil och jag funderade en liten stund att skippa mitt tidigare beslut och gå för att göra Peder sällskap på långa. Men nej det får nog bli korta ändå tänkte jag.

Det gick smidigt och plötsligt var vi inne i tunneln och när man kommer ut är det 14 km utförskörning hela Puig Major ner. Jag låg i spets då och försökte hänga med så gott det gick när störtloppsfantomerna vräkte sig ned. Men jag vågade nte hålla det tempo en del gjorde så ett 30 tal åkte förbi och började dra ifrån. Nu åkte jag inte direkt sakta ner och såg segmentet på Strava att jag var 55 all time ner med nästan 60 snitt på de 14 k och i de många tvära kurvor tycker i alla fall jag det är rätt läskigt att åka så fort. Väl ner blev vi en grupp på 5-7 st in i nästa klättring på 5 km. Den gick bra och jag försökte mana på dem att vi skulle höja farten för att komma i fatt fartmonstrren som kört ifrån oss ned men det var lite si soch så med dragviljan så jag började misstänka att jag kanske får nöja mig med att förska ta det här gänget för även om jag kände mig jättepigg så att köra ikapp de framför solo trodde jag inte riktigt på. I utförskörningen ner från Valldemosa efter Deia kättringen när vi håller +60 kommer ett vägarbete. Vi är hundra meter ifrån när en kille vinkar med en stoppskylt för att de från andra hållet vinkat fram två bilar i det enfiliga körfältet. Stanna nu? Tjena, finns inte en chans i världen, då riskerar vi att köra ihjäl oss om vi börja bromsa sista 50 meterna. Vi får sikta mellan bygget och bilarna som vi precis möte och hoppas på turen. Det gick bra med tight marginal och tungan rätt i mun som tur var men lite skakig efter och förbannd att de inte har bättre koll / förberdelser när 3000 cyklister snart ska komma samma väg. Ja sen gick det bra tills det small. Strava Mallorca 312 några topp 10 all time var ju kul att se på Mallorca:-)

Haft superont hela natten och inte sovit många minuter i sträck. Men har varit på apoteket och fått lite bra grejer och hoppas på att det ska börja lätta. Har också haft kontakt med en bra rutinerad idrottsläkare som avrådde från Mitella och säger att mna förlorar mer på att riskera orörlighet och stelhet i axeln än att försöka röra på den. Lite bra painkillers och upp på sadeln om några dagar är bästa medicin säger han. Ett råd i min smak, kanske finns en chans om några dagar i alla fall? Men idag och sannolikt minst ett par dagar till får jag nog hålla mig vid hotellpoolen. Får väl se om Didi gör sällskap och badar i capen?

Mallorca 312 time to climb

Om 45 minuter går starten. Time to climb. Vi kör "korta" 17 milaren med 2800 höjdmeter. Känns bra, fint väder förvånansvärt pigg känsla på prologen igår 7 mil med lugn och otrolig fin cykling.

Nu kör vi!

Efterlängtad återkomst till solen och apelsinerna i Petra igår.

Jonas o jag comebackade i Team Conti igår och fightades om skyltspurten, gladast vann.

GIH studien äntligen klar

Ungefär hur skönt var det där på skala 1-20? Att nu komma i mål med den här 6 veckorsstudien till slut. Jag är ju van att uppskatta intervallerna till 19-20 på Borgskan så jag säger samma här 19-20. Så skönt att det är klart nu. Det blev helt klart lite för forcerat sista dagarna. I och med att planet till Mallorca går imorgon bitti strax efter 6 fick vi pressa in VO2 max test igår muskelbiopsi i tisdags och 20 min TT all out idag. Det sista maxintervallpasset var i måndags. Så fräscha och fina ben nu inför 7 dagar och 100 mil på Mallorca? Nej en bit ifrån om man säger så.

Har tränat ganska hårt nu i tre fyra år och mängden under dessa veckor har snarare varit lite under än över snittet. Men intensiteten, herregud vilken upplevelse både på gott och ont, mest ont om vi talar fysisk och psykisk belastning. Det har tagit hårt framförallt på benen nu sista veckorna där jag helt klart nått en "overreaching" nivå och inte kan prestera i närheten av toppnivå.

Ungefär så här känns det gång på gång

Märktes väldigt tydligt igår på VO2 max testet där jag var klart svagare i absoluta tal än för 6 veckor sen på förtestet. Inte hade jag fått bättre syreupptagning heller hade 4.8 liter och 64,5 i ml/kg/min samma som vid förtestet. Blev ärligt talat förbannat besviken igår efter testet och kände förbannade ben och kropp varför är du så klen för? Här tränar man sig "Northug" trött 3 gånger per vecka i en massa 8 minuters intervaller 5 raka veckor och så blir man bara sämre? Men efter lite tid och även bra dialog med testledaren Daniele så har jag nu förlikat mig med resultaten och både hoppas och tror på en kommande superkompensation så småningom. Först också jäkla förbannad för att jag någonstans inser det orimliga att prestera på Mallorca 312 lördag morgon kl 7. Inte minst efter dagens slutgiltiga all out 20 min som kändes lite bättre än igår men långt ifrån bra. Blint test idag Daniele sa att jag körde starkt men det sa han nog mest för jag inte skulle åka till Mallorca mer nedtryckt än vad jag redan är tror jag:-)

Men jag är både stolt och glad att jag inte vek ner mig idag utan gav vad jag hade. Hade gjort en spellista för testet och på slutet kom Petters sköna Jag sitter på en dröm kusligt passande. "Jag sitter på en dröm jag glömmer aldrig den ända in i kaklet tar det hela vägen hem det är så jag gör det". Ja det är det fan Petter, det är precis så vi gör det. Även om Monarkcyklar just nu inte känns som en dröm att sitta på.

Troligen på kort sikt tar jag ännu mer stryk av det men ända in i kaklet var det. Det får gå som det går på lördag. Kommer göra ett försök att vara med långt fram på korta banan 17 mil och när jag känner att det inte går längre rullar jag bak och väntar in några av resten i vår klunga som har lite mindre åka snabbt ambition. Någon gång kommer storformen det är jag säker på men 100 mil nu på en vecka även om de flesta blir lågintensiva kan göra att det dröjer lite, tiden lär utvisa.

Imorgon kl 4.05 kommer taxin. Godnatt och sov gott!

Muskelbiopsi av Björn Ekblom

Hade äran idag liksom för 6 veckor sen när studien startade att få bli karvad i låret av professor Björn Ekblom på GIH för muskelbiopsiprov. Björn är en legendar inom idrottsfysiologi både i Sverige och hela världen. Här är en artikel med lite beskrivning av av hans värv under 50 år av idrottsfysiologiforskning från GIH i samband med att han hyllades på sin 70 års dag 2008. Nu 7 år senare fortfarande still going strong. Imponerande man. Han ligger bl.a bakom forskningen och upptäckten av röda blodkroppars betydelse för syretransport och prestation inom konditionsidrott. Vilket iofs senare ledde till bloddoping. Men det kan ju knappast Björn lastas för..

Få om någon har gjort mer biopsiprover så det var vana händer som snabbt och smidigt plockade ur lite muskelvävnad ur vänsterlåret. Med lokalbedövning kändes inte mycket men nu efteråt är det som en rejäl lårkaka och lite oskönt. Får se hur det känns imorgon när det ska bli Åstrandtest och VO2 max test. Men Björn försäkrade att det inte påverkar prestationen fysiskt. Det är bara att trampa, får väl försöka göra det..