Ängeln på axeln sitter kvar och CRT logiska vinnare av Flandern Runt

Dom är egentligen slut Mina 9 liv men igår fick jag ett till (som tur var). Jag var nära att köra ihjäl mig UPPFÖR klättringen på den fina vägen Coll de Sa Batalla på första dagens prolog på årets Mallorca cykling, bara några kilometer från min olycksplats lite längre upp i bergen från 2016 då jag senast var här. Vad hände? Det är ju inte så vanligt med cykelolyckor i uppförsbackar. Vi var tre som cyklade en sen eftermiddagsprolog och kom inte ut förr än strax efter kl 4 då det mesta strulat under dagen med försenade flyg, försenat bagage samt trilskande cyklar som inte ville monteras ihop för Björn o Niclas. Till slut var jag och Björn Drakenward och Niclas Näslund i alla fall på väg för en runda på 7-8 mil bort mot Selva Caimari sedan Sa Batella upp till macken för att vika höger efter klättringen och köra fina Femenia ner mot Pollenca och Alcudia. Det blåste absurt mycket med styv kuling i byarna och mina 50 mm Bontrager Aelous på ny Madonen fick kämpa bra stundtals för att hålla linjen. På plussidan sol och ganska behaglig cykeltemp runt 15 grader. Kände mig klen efter flygningen, det verkade inte Niclas "Slaktarn" Näslund göra, något han sällan (läs aldrig) gör för övrigt.. Han körde hårt i förningarna stundtals och vi närmade oss Sa Batalla. Jag bestämde mig för att inte gå stenhårt i backen då det kändes som en dålig ide att köra slut på sig efter flyget och en lång resdag. Vi började ändå i stabilt tempo både Björn och Niclas var pigga. Jag fick en flashback från 2013 i backen när jag var med i Vuelta Mallorca ett motionslopp på 10 mil föregångare till Mallorca 312 som även samlat några proffs och fd proffs som Erik Zabel. Loppet vanns av Rudiger Selig stark pro i Bora Hansgrohe nu. Jag kom 14:e bara 5 min efter Rudi och cyklade de 10 milen med 2400 höjdmeter med 34.2 fart och före xprolegenden Zabel och Toni Tauler med silver i OS 2008 i Madison. Då körde vi samma stigning ända upp över Puig Mayor och sedan även Soller då jag tvingades släppa de allra första. På vägen uppför Sa Batella åkte en ledarbil först med högtalare och hade upprop i ledarklungan på de namnkunniga när vi hade någon kilometer kvar och var ett 20 tal kvar. Ett härligt minne Vuelta Mallorca 2013.

Det är en vacker och dramatisk miljö. En brant ravin ner till höger om oss och fin asfaltsväg. I en av de första skarpa trånga serptentinerna får vi möte med en buss Niclas slår av sedan stannar han helt in mot högerkanten och den lilla låga mur på kanske en halvmeter som skiljer oss från ravinen. Jag hinner inte stoppa fullt utan rullar fram på vänster sida om Niklas med mitt framhjul som där trasslar in sig i hans bakhjul eller pedal. Det smäller om en eker och jag hinner tänka HELVETE nu går hjulet innan jag tappar balansen ut mot höger och vad tror ni är där? En ravin och ett stup på 10 meter, "skyddat" av en halv meter hög mur. Jag ramlar ut med huvudet och lite av överkroppen över kanten kanten ser döden i vitögat och lyckas precis hitta balansen och snabbat tillbaka igen i ett slags chockliknande tillstånd. Kollar cykeln, mirakulöst verkar alla ekrar hela. Pustar ut så kör vi igen. Helt absurt hur fort det kan gå. Från ingenstans bara uppstår en nära döden situation. Otroligt hur de kan ha en halvmeterhög mur innan ett 10-30 meters stup rakt ut precis efter en tvär kurva. Jag hade svårt att njuta fullt ut av cyklingen en bra stund efter det här och tackade återigen min ängel på axeln som jag skrev om igår. Thank you my lord!

På vägen hem sen efter utförslöpan nedför Femenia på väg mot Pollenca får vi sån grym fart i den starka medvinden att det går över 50 mest hela tiden. Vad som blev kvällens garv och ännu mer dagens nu efter att Niki Terpstra mycket snyggt solosegrade i Flandern Runt var ett Stravasegment på 4.2 km som v körde med 51.4 snitt i den starka vinden utan att förta oss alltför mycket. Det roliga var när vi laddade upp Strava filen och ser att vi ligger 2,3 o 4 genom tiderna av 16 861 och på 5 plats ligger just Niki Terpstra. Vi är alltså lite bättre än Niki och hade således med Strava logik tagit hela pallen idag i Flandern Runt. Jag har bara en fråga? Varför är det så lätt:-)? Vi hade iofs en kille före på listan men det ser man tydligt att han åkt bil eller motorcykel med nära 100 kmh på platten

Tränar du på bra nu Niki är du snart ifatt och grattis till Flandern segern!

Idag har vi haft toppenväder, så här såg det ut från mitt rum i morse. 

Ett lätt distanspass i sakta mak på schemat dryga 10 mil övervägande i zon 1 blev det i vår stora grupp. Vi lyckades tyvärr undvika fina vägar (underlagsmässigt) mestadels men fin miljö som tusan och efter ett par timmar i lite väl sakta tempo var det skönt att höja farten lite i några uppförslut och sista milen in mot lunch i Pollenca på torget så stack jag och Näslund iväg i ett bra partempo. Riktig kul cykling, följt av trevlig lunch i solen på Pollenca torg. Här med nämnda Slaktare Näslund

Sen lite after bike med Flandern Runt och en stund i solstolen. Bra dag och tänka sig ingen nära döden upplevelse idag alls. Fortsätt så!

I luften

Sitter på planet till Palma. Klockan är halv tio och jag har slumrat skönt en timme till Winnerbäcks skönt melankoliska "Vi var där" live skiva delvis inspelad på Cirkus i höstas och "Vi var där" den kvällen Kajsa och jag, verkligen en toppenkonsert. Winnerbäck är en av Kungarna i mitt rike.

Ser fram mot att cykla igen på Mallorca i eftermiddag. Lite märklig känsla. Senaste gången jag cyklade på ön den 30/4 2016 tog det slut i en bergvägg med 11 brutna ben och punkterad lunga. Två veckor på intensiven och hemflyg med SOS läkare. Minns det som igår men ändå känns det som ett annat liv på något konstigt sätt. Hände det verkligen? Ja ett operationsärr på nyckelbenet och en lite bedövad känsla i vänsteraxel är det som bevisar att det bog ändå gjorde det. I övrigt är jag helt åtetställd sedan länge. I alla fall fysiskt. Det var jag en bit ifrån när jag lite mindre än tre månader efter olyckan tävlade igen i VSM. Den gången gick det på vilja och kraften i att snabbt vilja komma tillbaka. 

Psykist blir jag nog aldrig som innan mina svåra olyckor 15-16. Det är nog mer bra än dåligt tänker jag. Tror det är bra att ha mer inbyggt i reflexer och hjärna att den ängel som satt på min axel den gången. Den ängel som inte gjorde mig permanent skadad. Den ängeln har vakat över mig många gånger nu i livet. Hur tacksam jag än är över dig kära ängel kan jag inte räkna med att du alltid ska sitta där på min axel. Jag har lovat mig själv och framförallt min fru och döttrar. Jag "tävlar" inte mer i högriskförhållanden regn och halka i berg och kör aldrig på gränsen utför igen. 

Det är med den inställningen jag försöker cykla med sen dess. Tycker det går ganska bra. Jag är inte rädd och obekväm i klungor eller hög fart. Det är kurvor med grus, blöta vägbanor och löv som gör att jag stelnar blir obekväm och sämre på cykeln. Så de tillfällen undviker jag helst. Nu denna vecka ser det ut att bli bra cykelväder, inget regn i prognosen och 15-20 grader. Lite varmare tar jag gärna men med tanke på hur det varit både hemma och även på Mallorca nu i "vår" så känns det som jackpot.

Vi bor på Sunwing i Alcudia. Verkar helt ok har faktiskt bott där med Kajsa och tjejerna en gång för länge sen minns att Vera bara var ett drygt år så måste varit 2007. Flera år innan jag började cykla. På tal om det känns som ett annat liv.

Vi är ett stort gäng från Cykloteket Racing Team. Kanske ett 15 tal. De flesta verkar vara i stark vårform så det blir nog åka av både lite nu och då. Ett välplanerat program är på plats i snygg pdf med bilder över dagens rutt, planerade tempon, ev intervaller eller andra övningar. Strava segment etc. Många strukturfascister i gänget:-) nej jag skoja bara det är grymt att ni styr upp verksamheten så en något mer impulsiv och ostrukterad kille som jag bara kan hänga på och till frukost fråga, ok var åker vi idag?

Level Up!

Ni vet den där jobbiga känslan, man är trött och flåsig, benen känns som sirap och man undrar vad man håller på med och vill helst vara någon annanstans. Igår var INTE en sådan dag. WTF! Vad händer i min kropp? Det är som om något lossnat. Det känns som mindre motstånd på något sätt. En starkare känsla. Igår gjorde jag uppföljningstest efter det Vo2 max block http://www.training4cyclists.com/how-to-increase-your-vo2-max-in-14-days-vo2-max-test/på 14 dagar som jag avslutade i söndags och bytte ut sista passet mot 8x8 på Bosön "minivelodrom" istället. Skön och välbehövlig helvila måndag tisdag sedan en bra uppvärmning igår kväll på Wattbiken följt av 5 min allout. Jag gjorde 415 w på förtestet för 2.5 vecka sedan vilket var ett ordentligt pers så förstås helnöjd med det. Sedan gick hela blocket sånär som på ett enda pass väldigt bra så jag hade en viss förhoppning om att kunna öka några få watt en bra dag. Dock inte markant, efter de senaste 5-6 årens hårda träning och nu 51 fyllda trodde jag tidens för nya högre nivåer i utvecklingstrappan nästan var förbi och att jag var väldigt nära min maxpotential.  Det var glädjande nog fel skulle det 5 minuter senare visa sig när jag på gränsen till totalkollaps och 99% av pulsmax sista minuten till slut kunde nå kaklet för fina 440 w. 6% höjning från persnivå, galet och så otroligt nöjd med det. Öppnade tokhårt och det kändes så bra första två minuterna att jag undrade vad som var på väg att hända. Dryga tre gick också fantastiskt bra och hade 450 snitt där men sen sista 90 sek var det tvärstopp och jag fick gräva djupare än kanske någonsin för att inte klappa igenom helt sista minuten. Lyckades hålla lite drygt 400 ända in mot slutet. Men oj vad det kostade. Fick lite ont i bröstet efter och för första gången tror jag en känsla av ansträngningsastma / hosta. Skulle behövt något ur Froomes eller Sundbys medicinskåp där tror jag..

Blev en natt med dålig sömn efter den tömningen och kände en mårklig blandning av eufori och krypande svårt att slappna av i kroppen. När man lägger och lagt så mycket möda på att försöka förbättra sig i matchen med sig själv att då få lyckas så här kraftigt känns alldeles extra härligt. Yes det gick. Jag kan fortfarande bli bättre och inte med lite heller.

Jag brukar vara ganska bra på att inte se begränsningar och barriärer, att tro. Som jag brukar säga allt går och går det inte så går det ändå. Det gjorde det sannerligen igår. Är det inspirationen, mötet och lektionen med andningsövningar hos Master Tho som redan gett resultat? Är det intervallblocket? Är det ett mindre begränsande tanke och inställning? Troligen en kombo av allt. Citius Altius Fortius.

Var också på La Chemise igår och hämtade det ställ Stockholm Allied Powers ska cykla runt Vättern på höga 6 nånting. Kändes grymt fint och snabbt och M satt som skräddarsytt.

Lite långre fram på dagen idag följde jag upp gårdagen med ett sista pre Mallorca pass med en lugn distanstimme. Efter den tog jag ett MAF test 30 min med jämn puls. Det blev 140 i snitt och 81% av max. 289 w snitt lite vikande kraft efter 15 min men ändå en höjning med ca 20 w vs någon månad sedan så klart nöjd med det.

Toppade sedan upp en bra träningssejour i Vinterstudion med 5 k rodd ganska hårt på 18.56. Madonen står nedpackad i cykelväskan.

Nu kommit ut på Smidö landet och firar påsk. För mig ett lite snabbare firande då jag åker tillbaka imorgon kväll för avfärd Mallorca tidigt lördag morgon för en veckas cykelläger med CRT. Det blir SÅ härligt. Men först något ännu härligare. Kajsa min fru fyller 50 i dagarna så nu champagne med storfamiljen. Skål på dig Kajsa min älskade och TACK för att allt du gett pch ger mig. Och skål på er alla andra också Glad Påsk!

Bröllopsmiddag 3 maj 1997

14 raka dagar med intervaller - Klar med Vo2 booster block

För jäkla go känsla igår tidig fredagkväll. Klar med sista intervallen http://www.training4cyclists.com/how-to-increase-your-vo2-max-in-14-days-vo2-max-test/ på Wattbiken efter 13 raka dagar på densamma med högintensiva intervaller av olika slag och innan det inomhus roddtävling på lördagen så 14 raka dagar med mer eller mindre hårdkörning. Intressant expriment. Orörd mark. Tänker mig att det kan vara bra att testa något man aldrig gjort och hade ingen aning om hur kropp och psyke skulle hantera det. Även om volymen varje dag på förhand kändes klart hanterbar och passen bara är mellan 40 min - 1 timme så tar det hårt när intensiteten ska upp på 85-100% av Vo2 max i intervaller. Den jobbigaste var häromdagen med 2x3 min på 100% och ca 415 w. Klarade inte att hålla kraft fullt ut sista 90 sekunder men annars sammantaget har det gått långt bättre än jag vågat hoppats både med kropp och psyke. En lånad Wattbike har också gett inspiration. Toppenkänsla att cykla med. Igår sista passet var ganska lätt med "bara" en hård 5 min runt 350 w plus upp och nedrull. Den kändes så bra att jag efter 5 min rull la på en 5 min bonus stående a ca 360 w på lågkadens. Den gick också bra så skarvade ytterligare 1 impulsminut i takt till Håkans Ullevikonsert 2016 med lätt euforisk känsla. SÅ skönt när man är klar med en sån lång utmaning och helnöjd kan pusta ut.

En bild från Wattbike hub på slutet i den stående intervallen på lägre kadens runt 65. Scoren för PES pedalling effectiveness score är här bara 46 resp 40 men verkar bli mycket lägre stående i låg kadens. Konstant verkar jag ha ca 5 lägre score på höger ben än vänster även om balansen är 50/50.
Egentligen ett tufft långt 75 minuters sista pass kvar i programmet men stryker det och vilar  benen helt idag och kör istället det plus lite till tidigt i morgon bitti kl 7 (+ sommartid på det ingen sovmorgon precis:-( på Bosön med CRT 8 x 8 i hårt tempo med 2 min vila blir en värdig final på det tuffa träningsblocket.
Efter det bara lätt träning inför Mallorcaläger avfärd nästa lördag. Ska göra en 5 min maxtest mitt i veckan också efter några dagars vila. Blir spännande att se om det går att höja 5 min resultatet något från starttestet i blocket. Blir inte lätt då 415 w i 5 min var kraftigt pers. Har inte känt mig lika stark något pass som det allra första men det kanske inte är så konstigt. All träning bryter ju ner och lite vila och träningsanpassning på det här kan nog bli kanon inför Mallis och till säsongen.
Var på Cykloteket Bromma idag och hämtade Madonen som fått ytterligare en cm på styrstammen kapad. Modell H1 är väldigt låg så jag vågade inte ta ner den för mycket direkt men efter abosön förra helgen kände jsg att 1-2 cm till kan ta ner. Tog en distans nu och ca 1 cm kör med det på Mallis nu och utvärderar.
How low can you go?

Nu lite energiladdning med en St Eriks IPA. Bra skit!

En fascinerande lektion av Master Tho - Vietnamesisk Martial Arts mästare

För några veckor sedan åt jag lunch med en affärskollega. Jag hade inte träffat honom på länge och berömde honom för en synnerligen fräsch lyster och look. Jäklar du ser 10 år yngre ut vad har du gjort sa jag? Jag har varit i Linköping på kurs hos Master Tho sa han och lärt mig Inner Power. Låter spännande vem är det sa jag? En vietnamesisk Kung Fu och Martial Arts mästare som kom till Sverige och nu lär ut ett helhetstänk kring kropp och själ. Det är andning, rörelseövningar samt kost. Han fortsatte begeistrat. Mig satte han på råris, egengjord buljong kokad på märg och en massa grönsaker i tre månader. Jag sov som ett barn redan efter några dagar och nu efter några månader kan jag bara säga att det är som ett helt nytt liv. Starkare piggare friskare. Tar knappt någon tid heller. Tränar andning och några övningar 10-15 min på morgonen. Han berättade vidare om en tjej också elev till Master Tho som varit på test på sjukhuset för att mäta lungvolym. Läkaren ville mäta om då provet på den späda tjejens lungkapacitet var i nivå med betydligt större manliga elitidrottsmän. Det måste blivit något fel här? De mätte om med samma svar och läkaren fattade ingenting? Du har de högsta värden vi sett vad har du gjort? Jag har lärt mig andas hos Master Tho sa hon. Wow sa jag och la blixtsnabbt ihop 1+1. Tänk om han kan lära mig att syresätta mig bättre, få in mer luft i lungorna och därmed bättre kapacitet både på cykeln och i livet i övrigt? Det här med andning och bra syresättning är helt centralt för ledande hälsa välmående och prestation.

Ni som känner mig vet att jag går igång på den här typen av grejer. Något som är lite utanför boxen men ändå när man tittar lite närmare på det verkar hålla ihop och finnas relevans i. Det är läror från våra förfäder och upp till 5000 årig gammal kunskap jag förvaltar och lär ut säger Master Tho. Jag såg en film från hans Academys hemsida där han som aktiv kung fu mästare likt Bruce Lee kickar ner 4 gubbar med sparkar i huvudhöjd i ett hopp. Insane se här! https://www.facebook.com/299421860169054/videos/790521061059129/

Det tog förstås inte lång tid förr än jag hade bokat en privatlektion hos Master Tho i Linköping och jag var där igår. En synnerligen inspirerande och häftig upplevelse. Master Tho är nu 60 och ser likadan ut i kroppen som på filmen ca 30 år tidigare. Han berättade lite blandat mellan en svenska och engelska jag stundtals hade lite svårt att följa med i men budskapet var att han jobbar med en helhet och på den timmen vi hade bokat var det svårt att lära ut så mycket men vi kom fram till att han skulle försöka ge mig några verktyg kring andning och kroppsrörelser. Han visade att all kraft kommer från händer och fötter och där kände / såg han tydligt att jag var långt ifrån på rätt ställe. Jag hade alldeles för dålig cirkulation och styrka i både händer och fötter. Look here sa han: Master Tho ställde sig brevid mig och gjorde några spänningsövningar med händerna så hela han nästan skakade och rummet med nästan, av all den urkraft han tog fram. Helt galet det var nästan så jag trodde han skulle explodera. Sån extrem kraft han har. Han lärde mig lite andningsövningar hur jag ska andas med diafragman och fylla hela lungorna med luft. In med ett djup andetag genom näsan, jobba med diafragman fylla hela lungorna med luft, kraft och volym att syresätta hela kroppen blåsa ut genom munnen och sakta tömma. Här sa han ställ dig på min mage när jag blåser ut sa han. Jag ställde mig på honom och han helt oberörd säger att han kan ta 500 kg på magen. 500 kg! Vi ställde oss upp i ett form av brottartag mot varandra.  Flytta på mig sa han. Han väger kanske 65 kg och jag trodde mig vara i ganska bra form. Sällan känt mig så liten och kraftlös. Kunde inte rubba honom en millimeter. Ok nu flyttar jag dig sa han och bara tryckte / kastade mig in i mattan bakom. WTF! Han visade en video där han först hade en 100 kilos kille som han gjorde samma sak med sedan tog han upp en 100 kg kille till bakom den första de två åkte samma väg igen. Närmast en overklig kontakt med sin inre kraft. Med Inner Power lär Master Tho ut vad de kallar Art of Living på sin Academy: http://www.suphusacademy.com/valkommen-till-art-of-living-i-sverige/

Master Tho visade mig lite övningar för att stärka fötter och händer. Du behöver kunna sitta på huk på hela foten. Fötterna är som rötter på ett träd de måste ha kontakt med marken och stå stadigt. Jag kunde nästan men inte riktigt. Mer styrka och flexibilitet behövs. Han gav inte mycket för den typen av västerländsk träning med vikter och hantlar vi håller på med på gym. Det var otroligt inspirerande och lärorikt att få privatlektion av sann mästare. När vi skulle sluta och hade gjort sista övningen visade han några Kung Fu moves gick ner i spagat och sedan upp igen utan att vidröra marken med händerna. Galet imponerande.
Ner i spagat och sen upp igen. Frågor på det? När man ser bilderna och Master Tho in action är det närmast obegriplig att han råkade ut för en svår skidolycka i Sverige för ett antal år sedan. Läkarna dömde ut hans möjlighet till att ens kunna gå ordentligt igen. Och se på honom nu! Allt går och går det inte så går det ändå - Så verkar även Master Tho tänka..




Jag fick sätta på mig några vadderade skydd för händerna och hålla upp dem runt huvudhöjd. Master Tho lägger några synnerligen välriktade sparkar och det bara smäller runt huvudet. Jag är starkare nu än jag någon gång varit och blir starkare för varje år säger han. Jag tackade för lektionen och showen satte mig i bilen och tänkte wow vad var det som hände? Människokroppen är fantastisk och vi är kapabla till så otroligt mycket mer än de flesta av oss tror eller ens kan tänka sig. Master Tho är en av de lärda som lär ut Art of Living.



När jag kom hem igen till Sollentuna efter några timmar i bilen var jag upprymd. Berättade för barnen om det spännande mötet och hur jag nu snart skulle vara helt transformerad:-) De skrattade och Alice sa att det finns nog ingen som går igång på något så mycket som du pappa på såna här grejer. Nej du har nog rätt sa jag. Jag är en believer, men det hade ni varit också om ni sett Master Tho in action.. https://www.facebook.com/299421860169054/videos/840783829366185/

Peppad gick jag ner i Vinterstudion och det vara dags för 11 raka dagen av 14 i mitt Vo2 booster program med högintensiva intervaller. Stärkt med energi från dagen kom jag på idén att "värma" upp med ett maxförsök på 2 km Concept 2 roddmaskin. Jag cyklade första en kvart sakta på Wattbiken sedan på roddmaskinen, några djupa andetag och iväg i hög fart. Splittiden jag hade satt upp mentalt var 1.43 / 500 för en sluttid runt 6.48. Stentufft och troligen övermäktigt men första 500 hundringen kändes helt ok i lite snabbare fart än snitt men redan efter 750 meter insåg jag att ska jag klara sub 7 idag kommer jag inte kunna cykla alls efter och det kräver en total tömning så jag avbröt direkt, pustade ut och sen upp på Wattbiken istället. Det var tänkt som 6 x 5 minuter med 3 min på 85% av Vo2 max samt 2 min på 50%. Det skulle innebära ca 350 watt på treminutrarna, dagen innan hade jag haft bra känsla och starkt kraft, men igår hade de många dagarnas intervallträning gjort sig ordentligt påminda och inte blev det bättre av 3,5 min rodd på max innan. Inte ens inspirationen från lektionen med Master Tho gjorde intervallerna speciellt underhållande. Det var kamp redan på tredje och jag sket i den sista och kände mig ändå helt nöjd med 5 genomförda. Som tur var hade jag en ny helvass konsert skiva med Mumford & Sons live from South Africa, ruggigt bra tryck och kanonlåtar hela konserten perfekt att träna till.

Idag på morgon tränade jag med lite nybörjarkänsla på de övningar Master Tho visade och ikväll blir det en ny intervalldrabbning i Vinterstudion. Hoppas på lite bättre känsla idag nu är det skönt nog bara några dagar kvar på intervallandet för denna gång. Kör hårt och glöm inte bort att tänka på andningen!

The Flying Scotsman - Test av Graeme Obrees olika positioner vs dåtidens och dagens

Intressant kortfilm och test med legenden Graeme Obree som i vindtunnel jämför aerodynamiken i bl.a hans "crouch" position som slog timrekordet två gånger och med 52,7 km i april 94 tog tillbaka rekordet från Chris Boardman innan den blev förbjuden. Graeme utvecklade sedan sin "Superman" position och vann VM i förföljelselopp 1995 innan även den blev förbjuden av UCI. I filmen här som Endura gjort testar Graeme idag 52 år sina positioner och cyklar och jämför dem med dåtidens tempo samt det snabbaste tillåtna idag. Vilken var snabbast och hur mycket skiljer? Ett stycke cykelhistoria från en udda fågel som verkligen tänkte utanför boxen. Men var han mer en superingenjör än cyklist? Eller var han båda delarna? 

Jag gillar verkligen människor som går egna vägar, som söker förändring och utveckling av sporter och annat. De är inte så många som förändrat sina sporter helt. Dick Fosbury i höjdhopp och Jan Boklöv i backhoppning, Bill Koch skatestilen i skidor är några av få. Graeme Obree hade varit där om inte UCI stoppat. Men just i det här fallet är jag nog ändå glad att slippa cykla tempo i "crouch" position..

https://sv.wikipedia.org/wiki/Graeme_Obree

 

Grame Obree i sin Superman position

 

 

I Crouch position på sin klassika cykel Old Faithful

 

 

Här är hela dramatiserade långfilmen The Flying Scotsman som finns öppet på Youtube. Har inte sett den själv än men har rätt bra reviews.

 

 

 

Bosön "Velodrome" - Premiär med Trek Madone

Väldigt kul att premiärcykla med nya CRT teamhojen Trek Madone. Wow vilken härlig känsla det var på "löparvelodromen"som Bosön glädjande upplåter lite cykelträning på i arla morgonstund. 07.00 var startid idag och vi i CRT hade fått plats på ECI / Falkens träning, schysst av dem och vi blev kanske några för många på banan för hrdkörning men kul kul att svänga runt runt.

Vi cyklade 8 x 8 minuter med 2 min vila som förra gången. Men nu två stora grupper om ca 12 per grupp. Farten hölls igen första intervallerna och stegrades lite hela vägen till drygt 41 den sista. Den gav lite pulshöjning och "jag vill ha mer" känsla till lite hårdare körning i en spontan intervall efter passet.

Svenske mästaren på både linje och tempo Alexander Gingsjö cyklade vidare ett gäng varv i högre fart. Jag hängde på en 7-8 varv bakom och njöt av farten och cykeln. När han slog av fortsatte jag några minuter själv nära den maxfart man kan ha inne på tartarbanan runt 43-44 och ca 400 w utan att äventyra säkerheten i kurvor för pedaler som kan gå i backen om fart och lutning blir för hög.

Dagens CRT team Björn Drakenward Richard Lööw, jag (I STHLM VR Sub 7 dress av min fd klubbkompis Jimmie H utnämnt till 2017 års fulaste dress... Men snabb var den:-)Stefan Ljungberg och Torbjörn De Jager . Stefan Kuhl saknas som också var med idag.

Dagens kraft och pulskurva visar att det var den sista 8 minutaren men framförallt den extra efter som gav dagens pulshöjning

Blev ett alldeles lagom pass, speciellt med tanke på att jag är 8 dagar in i ett 14 dagars block med högintensiva intervaller varje dag. Känns skönt mör i kroppen nu. Igår värmde jag dessutom upp med 5 k rodd i ganska snabbt tempo innan intervalkerna på Wattbike. Men idag gick det på inspiration av att cykla på riktigt och framför allt på en helt ny fantastisk cykel. Intressant expriment det här med intervallpass 14 dagar i rad. Orörd mark, aldrig gjort något liknande. De flesta passen enskilt är inte superhårda på något sätt och hålls inom en timme inkl uppvärming och nedrull. Men de ackumulerar förstås en hel del med högintensiva inslag varje dag i två veckor. Imorgon nya tag på Wattbiken