Vi kom till Bangtao igår em och det känns verkligen som att komma hem. Tror det är sjätte året sen 2007 som vi är här och alla älskar det, stranden, Lagunakedjans Hotell vi bor på, poolerna, maten och klimatet. Och så gymmet förstås:-)
Tog en 5 km löpband igår innan middagen på stranden. Blev en högst märklig upplevelse. Började med 13 kmh tempo och ökade lite kontinuerligt. Kändes kanon i hjärta lungor även i högre farter men i mina helt löpotränade ben började framsida låren framförallt vänster sida kännas mer o mer efter 3.5 km. Var då uppe i 15.5 kmh och siktade på en tid strax under 21 minuter vilket kändes rätt så mycket bättre än mina mest optimistiska förhoppningar. Men krampen kom skoningslöst och efter 4.7 kunde jag knappt härda ut längre. Bara 300 kvar det fixar du. Puls nu över 160 och det bara brinner i vänster lår. Med 50 m kvar fick jag hänga mig i handtagen och ge upp. Var sjukt nära och ramla av.
Det var helt galet, nästan skrek av smärta, låg på golvet i 10 min och kunde inte röra benet. Hoppade på ett ben sen ner till fru och barn i poolen. Dom trodde först trodde jag blivit påkörd (trodde jag sprang ute). Med massage och stretching och gudars smärta lättade krampen lite efter en kvart. Men nu fattar jag vad det innebär när man ser löpare vara oförmögna att röra sig.
Idag kändes det rätt ok ändå i benet och provade sittcykel som omväxling 40 hårda minuter innan en magisk seafoodbarbecue på stranden. Livet på en pinne!
En Romeo Y Julieta och en Mojito efter middagen. Calls a good day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar