Vad som slår mig efter att läst flera böcker i ämnet, bl.a David Millars Racing Through The Dark och Rough Ride av Paul Kimmage är hur självklart det varit för elitåkarna att anamma den kultur och sed som rått i cykelvärlden ända fram till dessa dagar. Det har inte varit något val om du ska konkurrera på toppnivå. Either your in the game or outside. Har man då satsat på sin dröm i en massa år och tagit sig till porten in, så är det rätt lätt att förstå att dom flesta väljer att "play the game level". I både Millars och Hamiltons fall tog det ett par säsonger som nya pros att dels erbjudas systematisk teamdoping samt tacka ja till det. De blev helt enkelt förnedrade och avställda tillräckligt många gånger för att inse att ska man hävda sig i klungan så gör man inte det ren. Definitivt inte perioden 95-05 när Epon och bloddopingen slog igenom stort. Hamilton menar att det går hygglgt att konkurrera ren på endagarslopp men du är helt chanslös på ett grand tour utan epo och eller bloddoping, pga nedbrytningen dessa lopp har så tappar man någon % om dagen men med dessa hjälpmedel samt kanske lite testoseron så bibehålls styrkan, helt avgörande i TDF, Girot och Vueltan.
Otroliga berättelser i boken om hur de bokar halvsjaskiga hotellrum längs TDF sträckningen under cover, smyger in och med insmugglade blodpåsar "fyller upp". Obegripligt hur Lance klarat sig så långt som han gjorde. Makten han hade, doktorerna ( They have their doctors we have ours, ours are better payed) och kanske inte minst ett UCI och system som inte ville få Lance fälld. Han testade
positivt för EPO på Tour of Switzerland 2001 men köpte eller talade sig fri.
Kan man lita på Tyler Hamilton, Floyd Landis, David Millar och de andra som "kommit ut" och avslöjat sanningen? Jag säger solklart ja. Det är så samstämmiga berättelser ned på detaljnivå så jag bedömer det som helt osannolikt att de inte skulle stämma. Medförfattaren till The Secret Race är Daniel Coyle, som skrivit Lance Armstrongs War en bra dokumentär där han efter att levt nära Lance något år inför hans comeback 2009 ger ett bra personporträtt utan att direkt anklaga honom. Lance var inte en del av systemet. Han VAR systemet och kontrollerade allt och alla inom cyklingen under sin storhetsperiod. Hans påbörjade fall nu tror jag kommer bli historiens största.
Jag har svårt för åsikter som "jäkla fuskare" allihop. Man behöver förstå systemet, helheten innan man dömer. Är övertygad om att de flesta av oss i motsvarande situation agerat likadant. Är det lika illa idag i dopingen? Absolut nej tror jag, vilket tiderna visar tydligt, väsentligt långsammare idag uppför bergen som jag skrev i mitt förra inlägg. Det som också skiljer mycket är att flera av teamen tagit krafttag mot dopingen, om det förut var 80-20 kanske en relativt okvalificerad gissning kan vara det motsatta idag 80% rena och 20% doping. Betydligt bättre testmetoder och inte minst teamsponsors som kräver hårdare stans mot doping.
Är det bara i cykel det varit så här? Självklart inte, sannolikt rejält illa i de flesta andra styrke och konditionsidrotter, men kanske ändå värst i cyklingen pga de extrema påfrestningarna som Grand Tour loppen ger. Jaques Anquetil 5 ggr TDF segrare mellan 57-64 lär ha sagt. "Do you think you can ride this mountains just on Evian?".
Debatten fortsätter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar