Humlan som försöker lära sig flyga - Mitt cykelår 2014 del 1

Det borde inte gå. En man i medelåldern som börjar cykla, får för sig att börja tävla mot elitcyklister som skulle kunna vara hans söner. Likt humlan som inte kan flyga men gör det ändå. "Allt går och går det inte så går det ändå" som Dregen sa i sitt eminenta sommarprogram. 2012 började jag som 45 åring tävla i cykel efter ett års seriös träning. Jag ställde upp i VSM och tog brons i H 40 linjelopp på första försöket. Med min "ungdomliga" entusiasm kände jag att det här var ju kul. Hur bra kan jag bli på cykling? För att ta reda på det är det kanske bra att köra mot de bästa och med någon slags logik kanske kunna utvecklas ännu bättre och snabbare.

Så jag bytte in min veteranlicens redan på hösten 2012 och ställde upp i elitklass på Svealandsmästerskapen. Hängde med någorlunda och kom 22:a. På den vägen är det. Jag håller fortfarande på att söka svaret på frågan. Under de senaste 3 åren har jag tränat ca 1500 timmar och cyklat 4 500 mil i min jakt på svaret. Det är mer än ett varv runt jorden. Är jag där än? Har jag nått mitt maximum? Nej det hoppas jag inte. Det tror jag inte heller. Jag kan ju inte ens kalla mig cyklist än. Har faktiskt aldrig kört omkull (annat än av halka på vinterpendling), då kan man inte kalla sig cyklist har jag hört. Helt osannolikt trots alla tävlingar, tillbud och krascher runtomkring mig så har jag haft turen att hålla mig på hjulen.

Även om förbättringarna är stentuffa att nå nu så känner jag då och då att jag tar ett steg till i trappan mot en högre nivå. Och det är en rätt häftig känsla att som 48 åring kunna känna att jag är i mitt livs form. Vad är det som driver mig att cykla ett drygt marathon i snitt per dag i 3 års tid? Ja visst är det galet, jag vet, och ärligt talat jag vet faktiskt inte varför helt säkert. Men svaret på frågan hur bra kan jag bli kanske är den starkaste drivkraften. Då tror jag det krävs den här mängden träning och egentligen mer än så. Men där sätter tiden och livssituationen stopp. Jag tackar ödmjukast framför allt min fru Kajsa som står ut och låter mig hålla på med de här galenskaperna. Sen är det något med cykling. Det finns något starkt meditativt på alla de ensamma träningsrundorna jag gör. The freedom of the open road. Det blir extremt beroendeframkallande. Många av er känner säkert igen sig eller har bekanta som delar mitt sjukdomstillstånd.

Här följer en resume' över mitt cykelår 2014 del 1. Jag hade inte satt upp så många definierade mål men några jag var att tillsammans med Team Conti nu på tredje försöket äntligen försöka klara Vättern under 7. Jag ville gärna slå personligt uppför Puig Mayor Mallorcas längsta klättring och högsta berg på vår årliga resa i april. På tävlingsfronten hade jag återigen bestämt mig för att trotsa fysikens lagar om åldrande och ställa upp några lopp i elitklass. Målet nu att förbättra resultatet i de 4-5 lopp jag körde. Slutligen tänkte jag satsa på att köra så många lopp som möjligt i tränings / tävlingsserien Smackcupen, dels för träningens skull samt framförallt för att det är så jäk.. kul att tävla mot bra cyklister på ett lättillgängligt och anspråkslöst sätt i närregion. Så om det ska finnas en chans att nå de här målen. You better start training boy.

Det var precis det jag gjorde, tränade bra hela vintern och våren ca 10 timmar i veckan i snitt fördelat på Monark hemma, jobbpendling samt utecykling. Kände mig någorlunda väl förberedd när det var dags för säsongsdebut i det fruktade Östgötaloppet det blåste så absurt mycket kantvind på Östgötaslätten en iskall vårdag i april. Har aldrig upplevt något liknande på cykel, jag såg själv 3-4 st bokstavligen blåsa ut på åkrarna. Klarade mig med nöd och näppe och slet mig nöjd i mål till en 18 plats av 95 i tuffaste konkurrens i ett lopp som vanns av Jonas Ahlstrand. 2013 kom jag 22 så lite bättre nu och en bra start på året.

En vecka senare var det dags för årets Mallorcavecka. 4 raka året för mig med "klungan" ett skönt kompisgäng som trivs ihop såväl på vägarna som här nedan på bilden på Frankies skönt sunkiga bar invid en parkeringsplats, bredvid cykelaffären. Det här är Mallorca för oss, en öl i solen efter ett bra dagspass och tjöta om vem som blev avställd var.

Vi brukar sikta på att få ihop + 100 mil på 7 cykeldagar, så också i år och det klarade vi utan att slita ihjäl oss helt sammantaget. Slita ihjäl mig gjorde jag däremot nästan den dagen då jag satsade på personligt rekord uppför Puig Mayor 14 km klättring Mallorcas längsta plus den lika klassiska Sa Calobra 1 mil uppför i vackra serpentiner. Körde de här direkt efter varandra. Det tog hårt men hade en bra dag och kunde ta ut mig max för att nå nya personliga rekord på båda. Suveränt skönt och ett av de stora säsongsmålen i hamn.

Puig Mayor age group 45-54 Strava

Sa Calobra overall leaderboard

Träningen hemma fortsatte bra i maj med några fina långpass med stora delar av Contiteamet inför stundande Vätternrunda och tron på att under 7 timmar skulle kunna gå givet hyggligt väder blev allt bättre i laget. Men först lite andra tävlingar och motionslopp. 24 maj gick premiären av Stockholm Gran Fondo och om man skulle kunna tro att det här skulle bli ett motionslopp utan tävlingsglöd så blev det istället precis tvärtom. Jag hamnade sista 5 milen ensam mot hela Team Argons Elitlag med några av Sveriges starkaste cyklister som var där utsända av sina sponsorer. De tyckte väl att nu får väl ändå "gubben" ta och släppa och började attackera mig som kattens lek med råttan. Igen, igen och igen. 18 gånger. Men jag blev så fruktansvärt taggad och vägrade ge mig så när de ställt av 4 av sig själva med Marcus Svensson och Isac Lundgren kvar som fortsatte attackera växelvis blev vi till slut rätt krokiga alla tre så de bytte taktik slutade och lät mig dra den sista milen mot Friends. Till slut kunde jag inte svara när de satta in nya attacker på slutet men kom stornöjd in 3:a efter Marcus & Isac i mitt tuffaste lopp dittills.

En "halvtrött" trio efter loppet inne på Friends

6-8 juni en tuff tävlingshelg med två elitlopp först Arlanda Test Track riktigt kul "gocartlopp" på en kort motorbana. Gick stundtals lite fort för mig i kurvorna men lyckades hänga med och tog mig fram i spurten till en 6 plats i tuff konkurrens där proffset och spurtspecialisten Jonas Ahlstrand vann lätt i spurten. Inspirerande att se hans fartökning några gånger under loppet samt i spurten. På söndagen dags för Falkenloppet i Nynäshamn. Lyckades bra året innan med en 9 plats i elitklass så ett tufft mål att förbättra. Blev ett galet jobbigt lopp och körde stora delar av loppet långt fram i en klunga som jagade en 4 manna utbrytning. Vi nådde inte fram men lyckades helnöjd spurta in 3 i klungan för en 7 plats och vad som var ännu roligare var att loppet hade DM status linjelopp Elit Stockholm som jag därmed vann. Wow! DM titel i linje och 2 topp 10 i rad i tuff nationell elitkonkurrens.

Med de här framgångarna växte förstås självförtroendet inför Vättern och andra kommande tävlingar. De lopp jag kört i Smackserien hade varit lite blandad kompott, bra linjelopp men tyckte inte jag fick ut det jag hoppats och trott i tempo under säsongen första 4-5 tävlingar.

Men nu fokus på Vätternrundan. Nu när jag jag fått distans till det kan jag nästan fortfarande inte fatta hur det till slut kunde gå. Redan vid starten i den mycket starka vinden och med en bana som var ca 3 km längre än tidigare trodde jag innerst inne att det här blir nog övermäktigt. Men vi ska kämpa till sista droppen, och som vi slet. Vi var 15 st i den starkt decimerade Contiklungan med 44 startande som till slut kom in under 7 timmar. Jag hade 6.59.52. 7 timmar är 25200 sekunder jag använde 25192. Fantastiskt kul att till slut få lyckas med det som vi kämpat för 3 år nu. Loppet blev så mycket på många olika plan, en fruktansvärd kantvind tidigt som slet vårt lag i stycken. Efter 3,5 mil förlorade vi halva laget i ett misslyckat "motorbyte. Personligen fick jag köra 5 min där solo i kantvinden på absolut max för att helt slut kunna ansluta till tätgänget av den spruckna klungan. Nytt hopp och fint samarbete ned till Jönköping och mycket tid till godo för att klara målet. Vi hade 48 i snittfart i den starka medvinden första 10 milen:-) Sen gradvis en ökande frustration när vårt superläge såg ut att spricka sista 4 milen. Med 1,5 mil kvar började förstå att det här kan aldrig gå. Alla är helt slut och farten räcker inte. Men med någon form av högre kraft kunde vi spurta sista 7 km med 44 kmh för VR 6.59 when every second counts

Det här var del 1 i mitt cykelår 2014 nästan allt gick fantastiskt bra och jag nådde alla målen. Två veckor efter Vättern var det dags att göra debut i SM i linjelopp. Om jag från början kände stor tveksamhet att ens fundera på att ställa upp i ett SM så hade den här säsongen hittills gett så mycket självförtroende att jag började tro på chansen att kunna hänga med en bra stund runt "kullarna" på Kinnekulle. Men jag hade ingen aning om vad som väntade och det blir en kommande historia.

Gott nytt år allihop!

Akta er för Bikarbonat

Ja jäklar vilket lavemang det blev. Hade läst på Träningslära om att Bikarbonat faktiskt kunde vara ett av de få tillskotten som verkligen ger effekt. Man blir mer basisk av Bikarbonat och på så sätt kan det ta längre tid innan musklerna surnar och blir fulla med mjölksyra. Man orkar helt enkelt längre innan utmattning. Lät ju spännande att testa så det gjorde jag idag 20 gram bikarbonat i ett stort glas vatten en timme innan planerat intervallpass på Monarken.

Tro mig, effekt gav det men inte den jag hoppats på. Hade läst att man kunde få biverkningar, diarre' t ex men kunde aldrig tänka mig vad som väntade. Tog bara 10 minuter efter jag drukckit upp så kände jag att det började gurgla i magen, sen var det bara att springa in på toaletten. Vilken syndaflod det blev kändes som allt bara sköljdes ur. Ett par liter i raketfart. Konstigt nog mådde jag inte speciellt dåligt av det, kände mig mest bara lite komiskt dum så där. Vad håller jag på med? Drar i mig 20 gram jäsningsmedel i förhoppning om att kunna få ut någon mer procent kraft. Inte friskt någonstans, jag vet.

Efter en halvtimme till med magen nu tömd mådde jag ändå helt ok så jag kör väl ett Monarkpass ändå tänkte jag. Gjorde säsongsdebut för Sufferfestprogram och tog There is no try som är ett grymt intervallpass med stigande intervaller 1,2,3,4 och 8 minuter och sen tillbaka igen. Det ger 28 minuter på rött och tar bra på både kropp och huvud. Men musiken och TDF fimerna hjälper och peppar bra. Av lavemanget kände jag inget och fan vet om jag inte var lite starkare än vanligt:-)

Men tror ändå jag låter bli bikarbonat i fortsättningen, verkar osäkert både för mig och omgivning minst sagt. Efter bad med barnen och grym biff med bönsallad ackompanjerad av ett gott vin mår jag nu alldeles prima igen. Riktigt bra träning i julhelgen mellan all mat och familjemys hann jag med 21 lågintensiva utemil på tre dagar innan dagens intervaller. Lyckades tyvärr skicka min Iphone till de sälla jaktmarkerna med en fuktskada, hade den i fodral men för nära kroppen i kylan. Annars är lågt och högt ett tema jag tänker fortsätta med nu i träningen. Tycker det stämmer rätt bra på hela mitt liv för övrigt. Genom åren har det inte varit mycket i mitten utan ytterligheter har avlöst varandra mest
hela tiden nästan oavsett vad det gällt. Bara att acceptera thats my personality high & low.

Vackert

Vilken juldagscykling. Körde från Smidö in mot Bro vid 10 tiden för några timmars hyggligt lätt trampande. Klarblå himmel och gnistrande vackert över ängarna ute på landet. Kallt -8 grader men var bra påbylsad så allt utom tårna gick bra.

Bålsta Kalmarsand

Fortsatte den långa genomfarten genom Bålsta i motvind men njöt i fulla drag med sällskap av den makalösa skivan från Håkans Ullevispelning. När jag kom ner till Kalmarsand i solen vid stranden så  sjöng Håkan smärtsamt vackra "Bakom protefabrikens stängsel" samtidigt som jag nådde "Silofabrikens stängsel" där vid vattnet. Jag stannade och tog kort, söp in känslan och fortsatte bort mot gamla Enköpingsvägen.

"Bakom Silofabrikens stängsel"

Vände efter 3 mil tog fram en vattenflaska  från ryggfickan. Tog ett par kort sen cyklade jag hem och njöt nu inte bara av Håkans magi utan av solen i ansiktet och vinden i ryggen. Hem till barnen och stora släkten för mer julmat, mumma och julmys.

Tack gode gud för att du gett mig allt det här.

Hur ska man egentligen träna? Låg, medel och högintensitet. Hur ofta?Hur länge?

Ja det är väl lite av 10 000 kr frågan för oss som fastnat i det här med konditionsidrott. När jag började träna mer regelbundet och seriösare 2011 och 2012 körde jag mycket enligt vad Dr Phil Maffetone proklamerar i The Big Book of Endurance Training and Racing den mesta träning bör göras under aerobisk tröskel och mjölksyra >2 mmol för att bygga starkast möjliga bas. Man gör det något förenklat med fomeln 180-ålder som den träningspuls du inte bör gå över annat än vid enstaka intervaller eller förstås tävlingar om man håller på med det. Tesen är att du kan springa, cykla eller åka skidor snabbare och snabbare ju mer du tränar den aerobiska nivån med så lite anaeroba inslag som möjligt, mer fett och mindre kolhydrater som drivmedel. Den här träningsmetoden tror jag fortfarande är överlägsen för ett långt hälsosamt liv då den skapar grym motståndskraft och immunförsvar samtidigt som du nästan aldrig känner dig sliten och slutkörd.

Men om man som jag har ambition att inte bara må bra utan även bli bra på cykling så behövs nog inslag av smärtsammare högintensiv träning. Det verkar stå utom allt tvivel att det bästa sättet att öka sin "motor" och syreupptagning är högintensiva intervaller och så många minuter som möjligt mellan 90-95% av maxpuls. Om de intervallerna är 2,4 eller 8 minuter tror jag spelar mindre roll det viktiga verkar vara att spendera så mycket tid som möjligt i zon 3. Det finns bara två problem med det här. 1 det gör fruktansvärt ont både fysiskt och mentalt, och bara tanken på att göra det 3-4 ggr per vecka får mig att hellre fundera över att sätta mig i soffan framför vinterstudion med en kall istället för på Monarken. 2 det sliter hårt på kroppen och kräver mycket  återhämtning, inte minst när man nått oldboys klassen.

Vill man bli bra träna som de bästa. Så tränar världens bästa konditionsidrottare från den utmärkta bloggen Träningslära.se har Jacob Gudiol sammanställt siffror med hur världens bästa konditionsidrottare tränar och det är slående hur polariserat det blivit med nästan exkluderande av träning i zon 2 den medelintensiva och ca 75% av all träning tidsmässigt förlagd i zon 1 med <70% av maxpuls eller VO2 max ca 5% i zon 2 mellan 70-90% av max och ca 20% i "no mercy zone" >90%.

Man skulle ju kunna fråga sig varför all denna träing i zon 1 och så lite i zon 2? Ja evolutionen verkar ha tagit konditionsidrottarna till denna mix. Adaptionen totalt sett blir bättre för dem med den mixen, än om de kör mer i zon 2 vilket gör de slitna och skadade med upp till 20 timmar per vecka. Och kör de mindre totalt och mer i zon 2-3 så verkar även det bli sämre.

Frågan är om vi som inte är professionella kan eller bör ha samma strategi? Personligen tror jag det beror lite på hur mycket tid man har tid och lust att lägga på sin träning. Kan, vill man lägga mycket tid på sin träning så ser det ut som att ett 80/20 upplägg verkar ge bäst utveckling. Men de allra flesta av oss är ju inte professionella och kan naturligt inte lägga den tiden kanske upp till 20 timmar i veckan. Personligen tränar jag ca 10 timmar per vecka sen 2,5 år. En nivå jag tycker fungerar och får ihop livet någorlunda med (Kajsa delar inte alltid den uppfattningen..) Frågan är då hur jag ska optimera den tiden? Enligt ovan resonemang då relativt enkelt 8 timmar lågintensivt och 2 timmar högintensivt per vecka? Ja man kanske inte behöver göra det svårare än så? Samtidigt tränar jag ju cykel inte bara för att försöka bli så bra som möjligt. Det ska ju vara roligt också, och roligt är det ta mig tusan inte i zon 3, (jo efter passet). Inte i zon 1 heller så mycket då det kan kännas lite väl långsamt där ibland. Nej den roligaste cyklingen är ju helt klart i zon 2 då det går fort, men man har ändå kontroll och lite kraft kvar, lite som under en Vätternrunda där större delen av tiden ligger i zon 2 i en snabbgrupp. Så om jag tränat kanske 50% zon 1 ( mycket jobbpendling) 40% zon 2 (många solopass) och kanske 10% zon 3 (mycket av zon 3 blir på tävlingar) nu de senaste åren ska jag nog försöka mig få till fler långa lågintensiva som jag nästan aldrig kört. Färre tempopass kring 80-85% och fler disciplinerade "terrorpass" i zon 3.

Det verkar nästan som lågintensiva träningen med långa pass under aerobisk tröskel och mjölksyrenivåer <2 mmol fungerar som en aktivator till den högintensiva träningen och skapar kraftig förbättring. Se Sportscience en lång intressant sammanställning där det bl.a. finns data för två duktiga norrmän som från en hög nivå nådde toppnivå när de ökade sin träningsmängd mycket. Men det var nästan bara den lågintensiva tränigsvolymen som ökade mycket. Knut Anders Fostervold en elitfotbollsspelare som pga skada sadlade om och blev elitcyklist. Se bilden nedan vilken remarkabel förändring han fick mellan 2004 och 2005. Han mer än dubblade iofs sin totala träningstid men nästan enbart med lågintensiv träning. Han fick en extrem förbättring i VO2 max till 90 en av världens högsta siffror genom tiderna och ökade mjölksyratröskeln från 375 till 440 watt, galna siffror och galen förbättring.

Liknande exempel och resultat från en långdistansare finns att läsa om på länken. Det hade ju varit kul att göra det här ordentligt ett par år och adaptera den här modellen och se vad resultatet blivit. Men det lär nog inte hända. Det saknas 10 timmar per vecka i agendan för det. Jag får försöka göra det bästa jag kan med de förutsättningar jag har

Fostervolds remarkabla utveckling

Så ikväll efter hempendlingen (i svår halka) så körde jag  ett tufft VO 2 Max pass med 2 min på VO 2 max 8 min FTP 10 min rull vila sen likadant en gång till. Körde 2 min intervallerna på 450 w och 8 orna på ca 345. Jobbigt jobbigt men ingen totalkollaps.  Ultimate VO 2 max training session 

Ja det är inte lätt det här med träningslära. Jag kanske är inne på helt fel spår? Men nu dags för recovery med besök på  bra Indisk restaurang.Spice i Sollentuna Centrum.  Namaste!

Solskenscykling och 50 års fest

Ja det är vad jag gjort i helgen. Dryga 8 mil igår i lugnt tempo. Körde förbi Sigge Cykel och fick bromsar och växlar lite snabbjusterade.Tack för det, fortsatte ut mot Ekerö i det fina vädret

Sen hem och klä om till smoking för stor 50 års middag hos Klas O en av våra närmaste vänner. Kul kväll med vansinnigt god mat. Salmalax följt av lammrack med goda franska viner och en massa champagne precis som det ska va och födelsedagsbarnet stortrivdes

Vi höll igång till efter 3 så vi var väl inte helt fabriksnya i morse till frukost. Efter den gick Kajsa och la sig i sängen igen och titta på Vinterstudion. Men jag kunde inte se den klarblå himlen utan att vilja ut en sväng. Tog en rätt snabb 53 km runda och det kändes förvånanvärt skönt att svettas ur festen i solen på Skålhamravägen och runt Fysingen. För att vara årets mörkaste dag så var det rätt ljust idag och nu vänder det och blir ljusare igen:-)

Ett dygn i december

Idag 06:30, är redan vaken när jag blir väckt i gästrummet av Kajsa.

04:30 vad tusan är det som knäpper i taket, omöjligt att somna, håller jag på att bli tokig? 

03.45 förbannade väckarklocka att ticka högt, jag går upp från gästsängen tar klockan lägger in den i en handduk i bastun.

03:00 Alice du kan inte sitta uppe i tv rummet du måste försöka sova även om du har ont i foten. "pappa du fattar inte jag vet inte var jag ska ta vägen, har aldrig haft så ont och kan inte ligga i sängen" jag halvskriker och går i frustration ner i källaren och lägger mig i gästrummet.

02:00 Vad är det nu då Alice? Jag vet att du stukat foten och har jätteont men du kan inte gå upp hela tiden, ligg i sängen och försök sov.

00:30 Alice 15 kommer hem storgråtandes från avslutningsmiddag med klassen. De har haft sin årliga och nu sista julkonsert i 9:an Sollentuna Musikklasseri Filadelfia kyrkan i Vasastan.

Torsdag 23:45 sms från Alice " pappa du behöver inte hämta mig från pendeln jag får skjuts av Lucy" tack jag går och lägger mig.

 23:00 sms från Alice "pappa jag har så ont i foten, kan du hämta mig vid pendeln ca halv ett"?

22:30 hemma igen med bilen. Kajsa spolar bagagemattan ren från en liter kaffe.

22:00 tillbaka vid Runan skolan. Får skjuts av ängeln till pappa och hämtar bilen med reservnyckeln. Fösta nyckeln ligger inte i bagageluckan som jag hoppats. Den är borta och jag åker hem.

21:15 tackar för en lyckad volleybollavslutning och går med Sara till bilen. Ingen nyckel i fickan. Det kan inte vara sant? Jag ska ju hämta Kajsa och Vera nu vid Häggvik efter Alice julkonsert. Letar bredvid bilen och tillbaka till gympasalen, finns ingenstans. Kajsa ringer och frågar om jag är på gång? Det går inte, jag har tappat bilnyckeln, ni får gå hem. En annan pappa blir räddande ängel och skjutsar hem Sara och mig för att hämta extranyckel. Tack!

19:25 framme vi Runan gympasal i Viby öppnar bakluckan full med termosar, kaffe, te och kakor. En termos har läckt ut en hel liter hett kaffe i bagageluckan. 

18:45 cyklat hem från en bolagsstämma, snabb dusch plocka ihop grejer för avfärd till Saras volleybollavslutning där jag ska vara hjälptränare och fixa all fika på avslutningen. Kajsa har förberett alla termosar och fika.

Fredag 08:00 sätter mig på cykeln in till stan efter en timmmes sömn, mot alla odds skönt milt väder och fin cykling.

11:30 årliga julbordet med firman på Gondolen hos Erik Lallerstedt. Låter bli snapsen i år. Det gör inte merparten av kollegorna. Mumman däremot är bra men inte lika god som min egen. Lite för mycket fruktsoda och saknas en del gin. Tar 6 sorters sill och lax men låter bli köttet, äter desto mer av efterrätterna.

17:00 mumman har gått ur och jag cyklar hem med bra fart, lägger mig ute i badet med en Heineken och tänker fy fan vilket dygn.

Såg Andreas Almgren på Sportnytt

På sporten nyss visades ett inslag från Sollentunavallen med Sveriges nya 800 meters stjärna Andreas Almgren som tog brons i JVM och slagit igenom med 1.45.65 på 800 m. De höll till på "min" Sollentunavallen där jag då och då försöker mig på lite löpträning. Herregud vilket steg han har, kul att se honom springa, vilket klipp, och kände man inte sig gammal och slut innan så gjorde man det efter. Spiken i kistan var när man såg dom göra styrkeövningar mellan intervallerna i deras 2 timmars pass. Frekvensen i Almgrens fällknivar var en bit från mina om man säger så. Nej jag tror jag går och lägger mig istället och håller tummarna för att Almgren & co inte är på vallen om jag någon mer gång vågar mig dit. Sov gott!

Decemberdiet

Vet inte hur många lussebullar, pepparkakor, tårtbitar och annat obra jag fått i mig under december? Men trots svällande bullmage verkar jag ha svårt att säga nej. Klart tveksam karaktär. De nedrans saftiga saffransbullarna är ju precis överallt. På jobbet, hos kunder, på julfika i barnens klasser osv. Det svämmar över på alla bredder snart av all jäsdeg.

Förrädiska saker. Som om inte det räckte bakade Kajsa 57 såna som ovan till i helgen och bjöd på födelsedagsfika. Jag passade på att fylla 48 igår så 2016 blir jag H 50 junior. Har ju vant mig i att vara äldst nu i startfälten på cykeltävlingar. I H 50 blir jag ju yngst 2016. Time to shine då?😀

Den som sken igår kväll på bioduken var en av mina favoriter Håkan Hellström. Jag och Alice min 15 åring som glädjande också är H.H frälst hade fått biljetter av min kära Kajsa till premiären av konsertfilmen från hans Ullevispelning i somras. SÅ BRA skivan finns på Spotify nu. 

Förra födelsedagen var vi i Globen och kollade live och det var knäckande bra på ett sätt bio förstås aldrig kan komma upp till. Men avslutande "Du är snart där" en av de vackraste sånger gjord av man eller kvinna gav de där rysningarna och tårarna i ögat som är att likna vid en runners high känsla.

På träningsfronten lite väl lugnt nu. Efter magsjukan i lördags har det bara blivitl lugn pendling igår och idag. Har däremot läst lite och funderat kring träningsapproach framöver. Mer om det inom kort. Men först ..

en lussebulle till😃 Är just nu på Saras volleybollavslutning, och kan ni tänka er dags för fika..

Sängläge framför Vinterstudion

Nej det här blev inte som jag tänkt. Istället för några timmars cykling ute så ligger jag nedbäddad i sängen och kollar på Kalla och tjejerna. Fick något i magen inatt och är helsänkt idag. Hade sett fram mot att må bra idag då gårdagen bjöd på en episk hangover efter en firmafest i torsdags som blev lite väl rolig. Men tji blev det med det. En bra hälsa är lätt att ta lite för givet när man "aldrig" är sjuk och det är bara tacka sin lyckliga stjärna för det. Det suger verkligen att må dåligt. Nya tag imorgon hoppas jag.

Oh the shame of being married to a MAMIL

Oh the shame of being married to a MAMIL 

Länkade på FB. Kajsa kommenterade:

"Finns några skillnader som slog mig nu. Dina träningspass är längre, cyklarna fler och dyrare och att han missat den otroligt viktiga detaljen som gör en äkta cyklist. Han rakar inte benen ännu ;-). Puss

Tack Sverige

Tack Sverige! Att få cykla i mörker som börjar ljusna redan vid 8 tiden på morgonen är en ynnest få förunnat.Tänk vilken fantastisk del av landet Stockholm är där det t.om. blir ljust några timmar på dagen mitt i december. 

Regnet som vräker ner, 2 grader och vinden halv kuling rakt i ansiktet är en nåd att stilla bedja om. Jag hinner precis bli genomblöt och börja frysa under de 40 minuters cyklande jag har in till stan. Vilken lyx. Tack Sverige!

Snabbtur i regnet

Kanske inte en översvallande inspirerande söndagsförmiddag med 2 grader, regn och blåsigt. Men kände mig pigg i kroppen efter vilodag (trots årets första julbord) igår. Hade bra känsla i huvud, ben och kropp hela vägen och kunde hålla jämn bra fart trots dubbdäck och inte alltför hård ansträngning. Skön cykling helt enkelt. 

Längsta sen Vättern

Såg den klarsynta bilden ovan på FB i morse och bestämde mig för att snabbt lägga om jobbplanerna för dagen och följa den. Så efter en familjefika i morse med Veras klass som hade gjort en fin fin rymdutställning så stack jag ut på en långtur. Har inte cyklat något distanspass sen Vättern och träningsvetenskapen säger ju att långa lugna pass är nyckeln för att bygga Mitokondrier som finns i muskelceller som med syre fungerar som förbränningsmotor och huvudsakligen drivs av fett och kolhydrater. Så hög tid för det.

Ett väbehövligt energistopp med en god Clif bar white chocolate vid Almungevägen med några mil kvar

Fick ihop dryga 11 mil på 4 h i den gråa decemberfredagen. Temperaturen visade 1-2 grader men det var glädjande nästan helt vindstilla, så helt ok även om det blir bra drygt att vara ute så länge. Körde CX med dubbdäck (trögt men bra att träna med) och mestadels lågpuls. Men var ändå på väg att bli sliten mot slutet. Kylan och distansovana tar på krafterna. 

Försökte få spänning och underhållning på passet med att lyssna på ljudbok. Börjat med det under senaste månaden via Storytels app som fungerar smidigt. Lyssnat på några av Keplers böcker men Hypnotisören som jag lyssnar på nu med ett par timmar kvar tycker jag är rätt kass faktiskt. Den hypen förstår jag inte. Ok Paganinikontraktet som jag läst och Sandmannen som jag lyssnat på var bra. Men Hypnotisörens spännande delar hade kunnat rymmas i en bråkdel av innehållet. Fruktansvärt omständligt och högtravande. 

Första halkan

Bra halt i morse för första gången i år. Man blir alltid lika överaskad av första halkan och nära nära ett par gånger att göra första vurpan för vinterpendlingssäsongen. Som tur var fick jag på nya dubbdäck i helgen annars hade jag nog legat där. Men det var lika vackert över Edsviken som det var halt.

Det är ju ett extremt privilegium att kunna få såna här starter på dagarna med cykelpendling istället för buss och bilköer in tilll stan. Följde upp ikväll med 30 min Monark på inte alltför hårt motstånd men det kändes tungt ändå. Vet inte vad det är riktigt men minuterna går bara ruggigt långsamt just nu på Monark. Har ändå inte kört mycket inne i år än men bara tanken på att sitta upp mot en timme eller mer får mig att längta någon annan stans. Typ hit

Eller hit