Sista racet för året CK UNI Lagtempo 64 km

Igår var det sista racet för året norr om Uppsala med CK UNI:s nu smått traditionella lagtempo 4 manna (tid tas på tredje man) 64 km. Det var tredje upplagan och samlade runt 20 lag i år. Jag har kört dem nu tre år i rad och det börjar bli en speciell känsla när man kommer in mot mål sista lång rakan när man vet att en sista hård push nu sedan är en hård säsong över. Jäkla skön känsla och målbild. Igår skulle vi kört med vår starkaste uppställning i Cellexir Cycling men det blev 10 små n.. pojkar en efter en som ställde in och så var det bara jag kvar, tunnisar till lagkamrater, de håller inte september ut:-) Jag var ändå sugen på att cykla och vädret såg bra ut, visserligen helmulet och bara ca 10 grader men nära helt vindstilla vilket enligt UNI är likt dess namn UNIkt för Uppsalaslätten där det annars alltid blåser. Jag fick glädjande en plats i ett av Team Utan Gränsers 2 lag som fått ett avhopp. Tyvärr blev det ett förhinder till så vi blev tre i vårt lag men det gjorde inget. Den absoluta högfartsambitionen var lagd lite åt sidan och jag såg fram mot ett kul träningspass bland och med en massa starka trevliga cyklister.

På startlinjen med Oskar Ågren och Niklas Sandström

Oskar och Niklas trodde att ett ca 42 tempo var rimligt vilket lät bra. Jag skulle säkert hinna bli lite skönt trött idag också. Hade på känn att formen skulle vara bra och det kändes lätt första milen då vi gick runt i ganska bra fart utan att öppna alltför hårt. Jag ökade lite gradvis förningarna och tog lite längre första varvet som gick med 42.3 fart. Vi fortsatte varv 2 med på pricken samma fart. Under andra varvet tog jag längre och längre förningar och 3 varvet tog jag själv i spets hela varvet, hade ett bra flow och kunde höja till 42.8 fart under sista varvet med den sköna mentala känslan att nu är en lyckad säsong snart i mål.

Vi tackade varandra för gott jobb och en fin kämpainsats. Alla var nöjda och Niklas sa att han slagit wattrekord på rulle:-). Trevlig fika efteråt och de flesta verkade väldigt nöjda och snabba. Det var snabba tider igår och vädret lämpade sig för lagtempo då den svaga vinden gjorde att man fick gott skydd på rulle. Vi kom in på 7 plats. Det skiljde bara 10 sekunder i mål mellan snabbaste SCK mot Uppsala med grymma 46.1 i snittfart på 4 man. Riktigt starkt!

Snabbast för dagen SCK

Nöjda med dagsverket efteråt

Garmin data

Sen hem och titta på sista timmarna på cykel VM och herrarnas linje. Dra åt he... vilket misärväder Yorkshire bjöd på, det vräkte ner hela långa loppet och det var nog en begränsad tröst för cyklisterna att loppet var kortat till "bara" dryga 26 mil. Ingen lek att vara proffscyklist ibland. Mer än halva fältet bröt i regnet och kylan, men de som fullföljde vilka hjältar och störst av dem alla dansken Mads Pedersen vilket otroligt bragdlopp han gör. Går ifatt Kueng och Craddock med över 4 mil kvar. När Craddock släpp gör ju Kueng & Pedersen en makalös sista timme och håller undan lite med hjälp av Trentin, Moscon och Van Der Poel som anslöt precis innan det gick ihop igen. När de drygade ut avståndet så sattes nog de flesta betten på VDP som storfavorit och vi var nog många som tappade hakan när han totalt tog slut med 10 km kvar. Där ser man hur hårt ett sånt här lopp är och vad som händer när cyklisterna kommer utanför sin zon av "know how" erfarenhet och vana. VDP storfavorit och satt helt rätt men bränslet räckte "bara" 25 mil. Sett ur det ljuset så är ju Pedersens sista timme helt outstanding och att slå superspurtaren Trentin (som i o f s var tom och fick sätta sig ned direkt) är ju bara för underbart både för honom och Danmark som nu tog sitt första guld i VM och Valgren 6 Fuglsang 12 igår. De har ett helt otroligt landslag nu och SÅ roligt att se igår. Ett helt fantastiskt lopp!

TT träning med test av fartskillnad på ställning samt pr fart och fina KOM

När jag kom efter pendlingen på sen em idag så bytta jag snabbt cykel till tempohojen för att köra ett par dryga 10 min intervaller på sträckan Hagby ner till rondellen mot Fresta och sen tillbaka. Håller ju på att labba lite med positionen med målet att kunna nå nya högsta nivåer i fart nästa år. Bytte hjälm för en vecka sedan och i fredags till ett kortare styre.Utmaningen är att komma ner med huvudet bättre och stänga "gapet" lite mer och vindflödet in mot kroppen. Igår kväll gjorde jag samma teststräcka efter jobbet. Jag ville se hur mycket fart det skiljer när jag kör 2 intervaller med kontrollerad och samma kraft knappa 320 w men med olika position. Den första intervallen i tempoställning hela vägen men mer upprätt med ganska högt huvud och den andra med huvudet så lågt jag kan / tävlingsposition men fortfarande kunna se. Jag ville se hur mycket fart som skiljer en dålig position (fortfarande inga händer ute på bromshandtagen) men mer så här:

Än så här

Resultatet blev 41.8 fart på den första och 43 på den andra 19 sekunder på 8 km cykling. Det är ändå ganska stor skillnad. I lite högre fart är som ni vet luftmotståndet extremt avgörande. Utmaningen blir nu att förbättra nivån i position nr 2. Idag tror jag att jag lyckades göra det. Försök 1 uppvärmning gick med 43.4 på "bara" 303 watt alltså 6 sekunder fortare och 0.4 kmh snabbare trots 18 watt mindre kraft. Nu är det ju svårt att jämföra vindar och motstånd från dag till dag men ändå. Försök nr 2 tog jag i stenhårt och gick ut norrut nerför till rondellen. Det är upp och ned hela tiden de 4 km men övervägande nerför och vinden var lite lätt med utan att vara speciellt kraftig. Jag hade en jäkla fart ner mot rondellen och såg på min Garmin att jag utmanade KOM ner till rondellen. Det var tight på sekunderna, jag hade KOM sedan 2017 på 4.36 och lyckades nu ta 2 sekunder på det med nytt KOM 51,2 fart och 361 w. Lite scary där i innan och i rondellen bland bilar och fick bromsa in i lite bilkö som syns på bilden här strax innan vändning

men kom runt någorlunda ok men man tappar ju fart då man får bromsa in rejält nerför innan rondellen när man kommer i 60. Nu är det 4 tuffa km kvar övervägande uppför samt med motvind. Fick ett bra tryck hem och kunde t om öka på hemsegmentet med 380 w Gudby - 265 segmentet 3.9 km och 42.5 i fart. Kom i mål på 8 km segmentet Rondellen out & back på fina 46.0 och 361 w. Det är första gången jag når 46 nivån på out & back sträcka (förra pr 45.5). Jäkligt kul en höstdag strax innan skymning i 8 grader och utan tempodräkt. På rätt spår känns det som lite synd att säsongen är slut. har ju gått alldeles galet bra väldigt väldigt länge nu vad gäller formen. Men det är klart jag är ju bara barnet och har ju inte ens fyllt 53 än:-)

Allra roligast idag var dock när jag åkte till posten och hämtade en provförpacknig på kommande Cellexir Endurance. Ser riktigt bra ut och jag tror ni kommer gilla innehållet ännu bättre! Launch på marknaden tidigt november.

Slutligen ett par ord om cykel vm. Jag är helt blown away av Remco Evenepoel han är 19 år och får ALLA att se ut som de håller på med en annan sport. Han är på en helt annan nivå och vinner ju inte bara alla lopp han kör. Han ställer ju av alla och vinner solo i varje lopp. Han väger 61 kg gör 20 min > 400 w är bäst på tempo vann EM med nätta 54 kmh i fart. Han blev proffs i år och vinner 2 linjelopp nu i höst solo direkt i hårdaste konkurrens. Sällan blivit så inspirerad som när jag sett han gå loss solo nu på proffloppen. Alla jagar bakom i klunga RE kör solo i 50 sista 15 k. Större outlier oavsett sport kanske har världen inte skådat sedan Tiger Woods kom fram. Tror han tar dubbla guld på VM redan i år och kommer dominera på Merx nivå de närmaste 10 åren. Van der Poel förvisso helt otrolig och klart bäst innan RE kom men Evenepoel är från en annan planet. 19 år! JESUS

Lite ”småaero” är han allt också..

Lyckad dag i solen på Cellexir Endurance 80 k Challenge

Vi blev hela 25 st varav extra glädjande 6 tjejer som igår körde premiärupplagan av Cellexir Endurance 80 k Challenge. Ett TT lopp solo över 8 mil, en ordentlig utmaning mot dig själv, ditt huvud och dina tankar och ben med mer och mer mjölksyra. Tuff kantvind var det också mest hela tiden, MEN vilket väder! Efter en mycket kylig vecka här i Stockholm hade vi verkligen turen på vår sida igår och under lördagen var det runt 18 grader och sol, fantastiskt cykelväder och skönt både innan och efter vilket man inte alltid är så bortskämd med på cykelrace.

Trevlig stämning och laddade deltagare. Vi gjorde en kort introduktion över kommande produktsläppet Cellexir Endurance som är en performance enhancer utvecklad för konditionsidrottare. Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer till vardags forskare på Stanford University samt Karolinska och Senior Advisor till Cellexir var glädjande hemma i Sverige och berättade hur vi tänkt och vad vi kokat ihop för recept. Mikael skrev så här på Instagram efter.

Wikström Näslund Bohr Mattsson

Produktlaunch under oktober, stay tuned. Så iväg på cyklingen 4 mil upp till Almunge och sen hem igen. Ganska kraftig sida mot uppåt och förväntad medvind hem. 1 minuts start mellanrum och jag startade näst sist med uberstarka Magnus Fagerberg bakom mig. Många snabba framför också med klubbkamraterna och vår tempogigant Niclas Näslund samt Fredrik Wikström, starka Dan Lidman var med och snabba triatleter som Jimmy Hoffa Karlsson och Kalle Eriksson så det skulle bli hårt att plocka in tidigare startande. Jag startade iväg alla så någon uppvärmning var inte att tänka på men det var ju 8 mil framför som säkert skulle hinna göra mig varm tänkte jag..

Off we go!

Hade köpt ett nytt kortare styre till min Trek Speed Concept som jag schysst hade fått monterat av killarna på Jarla på express varsel dagen innan. Pinnarna hamnade nu ca 3 cm närmare kroppen vilket jag hoppas ska kunna göra min position lite kompaktare som jag strävar efter. Hade inte cyklat mer än 300 m från parkering på Vikskolan med nya styret innan det var dags. Det kändes direkt behagligt och efter en lugn vecka kände jag mig riktigt stark i benen och wattmätaren visade höga 340 w efter de första minuterna så jag fick hålla tillbaka lite då jag fattade att det här kan aldrig vara en bra taktik. Det kändes så pass bra att under 330 w hade jag nästan svårt att hamna under de första 45 minuterna. Sjukt irriterande dock så började något ta emot och låta på cykeln redan första milen. Kom på efter en stund att det måste vara tejpbiten över ventilen på dischjulet som släppt och går emot varje varv. Tänkte om jag skulle stanna men hoppades att det skulle släppa av sig självt det tar minst en halv minut med start och stopp i tappad tid, något jag helst ville undvika. Kändes oförskämt bra när jag kom ifatt Jimmy Karlsson efter ett par mil och gick om direkt. Fortfarande ingen Fagerberg i ryggen heller och jag hade över 43 i fart efter ett par mil trots kant motvind så det här kan nog bli bra idag tänkte jag fortfarande lätt i ben och inte så hög puls dryga 150 slag.

Men där kom nu Magnus Fagerberg och blåste om mig, (igen det gjorde han även på NM när han överlägset vann H 30) strax innan Långhundrarondellen hade han tagit en minut på mig och kom med en djävulsk fart. Jag försökte gå med 12-15 meter bakom men hade svårt att komma in mot det avståndet och det tog hårt på andhämtningen. Kände ändå efter rondellen att är jag bara med uppför backarna därefter kanske jag kan få lite hjälp mentalt och föröka hålla Magnus inom 12-15 meter ( vi körde med triregler min 12 m lucka)  Men efter backarna när han drog upp farten igen så insåg jag att nej det här kommer jag inte levande ur. You go superman tänkte jag och imponerades över Magnus exceptionella kraft och grymma position på tempocykeln. Tejpbiten lät nu ännu mer och frustrerad så beslutade mig för att stanna med en knapp mil kvar till Almunge. Lite trött efter ett par minuters försök att hänga med i Magnus fart och fumlig fick jag till slut bort tejpen och upp på cykeln igen.

Fortfarande såg siffrorna bra ut nära 330 w och 43 fart och snart vändning. Kul med så många cyklister på vägen började köra om några av de tidigare startande både tjejer och killar. Niclas Näslund hade startat två minuter före mig och sa att han bara skulle ta det lugnt som en genomkörare kanske dryga 40. Vi som känner honom vet dock att lugna växlar kidnappas och sätts i off mode av hans hjärna så fort han startat. Han blir som radiostyrd på något konstigt sätt, full fart bara. När jag var på väg in mot vändning så mötte jag en strid ström av cyklister och Niclas var nog nu snarare lite mer än 2 minuter före mig dit och Fagerberg hade inte helt oväntat fortsatt dryga ut.

Efter vändning kände jag tillförsikt nu kommer det gå fort hem. Vände med 43 snitt och trodde att mina 43.9 för ett par veckor sedan när jag gjorde segmentet på en träning skulle vara inom räckhåll. Min Garmin sa att jag var 4 minuter efter men då var vinden tvärtom och nu bort mot Långhundra rondellen tyckte jag det gick rätt bra och fartsnittet gick upp mot 43.5 och tidsdifferensen mot min förra runda var bara drygt 2 minuter nu. Hade kört om 4 till som låg ganska tätt och då känner man sig oftast stark men efter rondellen började det kärva. Hade haft lite dålig mage under dagen och nu blev det snabbt värre orolig att behöva stanna gick både fart kraft och humör ner. Och vad hände med medvinden den var som bortblåst och istället för att öka farten började den nu krypa neråt i snitt istället.

Skönt nog så lättade magontet lite tillsammans med lite mindre tryck i pedalerna. Jag var ändå klart nöjd med dagen och kunde inte förmå mig att vända på steken igen och försöka höja farten när jag insåg att chansen sen länge var borta att matcha 43.9. Det var inte bara jag som var trött på hemvägen Niclas hade gått in i väggen big time efter 5 mil och hade inga roliga sista mil när jag cyklade om honom med en dryg mil kvar. Försökte avsluta någorlunda ståndsmässigt men det var bra segt sista milen och snittkraften tappade hela vägen och vinden kändes nu mer mot än med. Bestämde mig i alla fall för att det inte får gå under 43 fart och kom in med 43.1 a 306 w.

Sammantaget bra och klart nöjd med cyklingen, men märkligt stort tapp i både kraft och känsla efter den grymma första halvtimmen då det verkligen kändes toppen. Jag brukar inte tappa så här mycket men det var nog helt klart några watt för mycket första 45 minuter som tillsammans med tejpstoppet och magen gjorde en negativ trend.

Men vilken härlig dag vi fick alla sken ikapp med solen efteråt när vi fått hämta andan lite. De som tog lite längre tid på sig gör ju minst lika grymma insatser mot sig själva om inte mer då de kämpar längre tid. Men Magnus Fagerbergs 1.47.25 med en snittfart på 45.2  341 w måste ändå nämnas som helt exceptionellt. Jag undrar hur många i landet som skulle ta det solo på 8 mil? Inte minst i den vinden som var igår. Stort grattis Magnus och alla andra kämpar. Det här gör vi om nästa år!

Trötta nöjda kämpar efter

David Wikström Fredrik Wikström Kalle Eriksson Dan Lidman Magnus Fagerberg Petter Johansson (linjehoj med 40.4 snitt) Anton Steen (punka efter 2 km:-(

Natalie Rec snabbaste tjej igår

Härlig eftermiddag i solen hemma sen ett (sista bad?) innan en bra middag på stan. Kajsa och hade 23 årig förlovningsdag. Otroligt vad tiden går när man har kul!

Kom och cykla i solen imorgon

Kan det bli bättre? Sol och 18 grader. 8 mil soloutmaning mot och med dig själv. Dina tankar dina demoner ditt psyke och din kropp. Årets sista urladdning och en träff med massa trevliga cyklister. Ett 25 tal anmälda nu men vägen har plats för många fler. Detta är inget elitrace inga fartkrav var och en i egen fart med sitt eget benchmark. Var lite spontan och ta beslutet nu över fredagsdrinken. Klart jag ska köra imorgon! Anmäl dig till jonas@cellexir.se vi samlas 11.30 på Vikskolan Upplands Väsby med första start kl 12. All info här:
http://jblifecycling.blogspot.com/2019/09/kom-och-cykla-cellexir-endurance-80-k.html?m=1

NU KÖR VI!

KOM Bonanza Väsby - Vallentuna på blåsig tempoträning

Jag har börjat ett "Project 47" med mål att bli riktigt snabb på tempocykeln. Stenar ska vändas på vad gäller sittställning, utrustning samt träning. Till min hjälp har jag Peter Hugod som är en duktig bikefitter även jobbar med STAC Virtual Windtunnel se principbeskrivning nedan

Förra helgen var Peter hemma hos mig i Vinterstudion och gjorde en scanning av positionen. Har inte fått någon analyserad data än men det blir väldigt spännande. I helgen ska vi göra en ny session. Sedan sist har jag gjort en stor förändring på barsen / styret och den har jag testat lite i veckan på pendlingen samt några träningspass. Igår blåste det hårt med kraftiga kastvindar så varvet runt Fysingen 19 km med övervägande kraftig kantvind blev på gränsen till läskig med Zipp 808 fram dischjul och tempoposition. Körde det hårt men ganska kontrollerat på 315 watt och farten blev 43,1. Svårt att tolka in så mycket på det i den kraftiga vinden men kändes ganska bra. När jag skulle åka hem sen från Väsby bort mot Fresta så kände jag att österut var vinden med ordentligt så fick feeling och fortsatte i full fart förbi Frestaavfarten hem och satte istället sikte på Vallentuna Kyrka en knapp mil bort. Hade för mig att jag blivit av med något KOM där och nu i medvind på tempocykeln så fanns ju plötsligt a proposal i couldnt resist:-). Ojvad det gick i farter mellan 50-60 när vinden var rakt med och sen kunde slå emot kantvind på några ställen med betydligt tyngre men övervägande kanonförutsättningar.

Resultatet blev ett litet KOM Bonanza med KOM på större delen av vägen på den 9 km långa sträckan med 50 i snittfart. Roligast var att 10 minuterskraften på 366 w är den högsta jag haft på den tiden så formen verkar inte vikande än vilket känns bra inför mig egen utmaning nästa lördag på Cellexir Endurance 80 K challenge 8 mil solotempo mellan Vikskolan Väsby till Almunge och tillbaka. Ni missar väl inte det? https://jblifecycling.blogspot.com/2019/09/kom-och-cykla-cellexir-endurance-80-k.html

KOM med 53 sek på segmentet. KOM igen nu youngsters ni kan intte låta en 52 åring få ha det. Ut och ta det!

Project 47 och Fysingen Runt SUB 25

Yes där satt den! Så otroligt skönt att nå en målsättning man haft och kämpat för väldigt länge. Att kunna utvecklas och bli snabbare snart 53 år är inget man kan räkna med eller knappt ens kanske se som möjligt när man som jag ändå har tränat cykel på en seriös nivå i snart 10 år och enligt de flestas tes om fysiska lagar rimligen borde peakat för länge sedan. De säger att man blir långsammare efter 50? Men om humlan inte kan flyga och gör det ändå så varför skulle jag inte kunna göra det? Igår gjorde jag det i alla fall stundtals och cyklade snabbare än jag någon av de 72 tidigare gånger jag med Strava cyklat Fysingen Runt ett varv på 19 km.

Målet har varit SUB 25 mínuter vilket kräver 45.4 kmh. En sån härlig tillfredsställelse efteråt i gräset när jag låg där helt utpumpad efter ännu en slutspurt. Men den här gången skulle jag bara klara det. Ända in kaklet. Efter flera år på tider upp mot 26 minuter har jag senaste månaden nått en ny nivå och de tre senaste varven på kort tid nått 25.01 25.03 och 25.03 igen i onsdags. Jag var så nära nästan på sekunden tre gånger i rad och alla de tre gångerna var vinden som den oftast är syd västlig så bra medvind ut och lika tung medvind hem sista 5 k. Tre gånger i rad med några minuter kvar var jag helt säker på att idag så kommer det gå. Det kan aldrig ta så lång tid den bit som är kvar. Jag ska ju "bara" ner genom allén uppför backen förbi crossbanan ner förbi Vikskolan sen är ju målet där. Jo tjena den där sista kilometern är så galet lång och tung speciellt i motvind och tre gånger i rad har klockan gått precis över min drömgräns 25. Försmädligt irriterande men också en grym tändvätska. Jag är där, jag cyklar tempo snabbare än någonsin och jag ska ta mig tusan in under 25 innan säsongen är slut.

Hade bra confidence för ett rekordförsök igår efter en sejour med Peter Hugod hemma i Vinterstudion med TT bikefit, några små korrigeringar och virtuell vindtunnelstest på lördagen mer om den längre ner. Hade vilat annars på lördagen och vädret var ok om än lite ökande vind mitt på dagen när jag körde och vinden kom nu från öst med kant mot ut norr mot Rosersberg sen mer sida kant bort mot Almungevägen för medvind sista 6-7 men sammantaget gissar jag att sydvästlig vind är bättre för varvet som det ser ut med topografin mm. Troligen inte optimalt igår men jag hade bra kraft och bra känsla och positionen på cykeln är på väg åt rätt håll för snabbare fart känner jag. Började lite överpeppad av Cellexir Endurance alltför hårt med 380 w de första 3-4 minuterna men hittade sedan in runt dryga 340 som jag kunde hålla hela vägen. Med en slutspurt och 4 gången gillt nu jäv... stannade klockan på 24.55. Helt underbar känsla där när jag hämtat mig något efter jag föll ihop i gräset helt slut efter en puls på 98 % sista biten. Yes i fuc... did it. Precis lika skönt som en seger i ett cykellopp ja nästan ännu skönare faktiskt. Det har varit ett sånt tydligt personligt benchmark för mig just det här målet och att nu klara det efter så här många gånger skänker en sån extrem tillfredsställelse och gör all möda värt. Allt går och går det inte så går det ändå.

(tiden på 24.42 är partempo)

För någon månad sedan bestämde jag mig för att försöka ta min TT cykling till en högre nivå och det har verkligen gått bra så här långt. Först NM brons på Åland i H 50 sedan VSM silver i Jönköping men tror jag är på väg att kunna höja kapaciteten lite till nu och i alla fall ser jag ett tydligt mål som gjorde att nu startar mitt "Project 47". Jag vill kunna cykla en TT bana eller out & back ett par mil med en snittfart på 47 kmh. Gör jag det är jag i absolut internationell toppklass i min ålder och skulle kunna kriga om medaljer i H 55 om två år på amatör VM. Igår cyklade jag med 45.5 kmh och fick en lysande start i mitt Project 47 för att höja nivån till 47 krävs väldigt mycket på många plan. Det kan tyckas lite att höja farten med 1,5 kmh det är ju bara lite drygt 3% i den farten MEN det kommer kräva STORA förbättringar på många plan. I de farterna ökar luftmotståndet exponentiellt och jag måste bli både starkare i ren kraft / watt. jag måste också lära mig att använda kraften mycket mer optimalt på en tempobana. Cykla hårdare över krön, få mer fart i början av nedförsbackar, kanske hålla igen lite i mitten av uppförsbackar, helt enkelt bli bättre på pacing som är en konst i sig. Men framförallt finns det mycket att hämta i aerodynamiska förbättringar med sittställningen i tempopositionen slutligen så finns det alltid lite potentiell marginal gains att hämta i utrustningen. Hjul, däck, tempodräkt, hjälm, keramiska lager trissor behandlad kedja mm. För att kunna höja farten så mycket som till 47 krävs troligen förbättring inom de flesta områden för mig. Ganska stora sådana också. Men där jag kan förbättra mig mest tror jag är i den kanske enskilt viktigaste nämligen i sittställningen. Aerodynamics is everything i de här farterna och skulle jag kunna utvecklas där ordentligt tror jag inte det är omöjligt.

Till min hjälp i Project 47 har jag Peter Hugod en mästerlig bikefitter och synnerligen tekniskt och detaljintresserad inom alla dessa plan vill han hjälpa mig i min jakt på the holy grail of speed. Peter var hemma hos mig igår med en häftig tekniskt 3 d scanning med STAC Virtual Windtunnel och gjorde vad som kan ses på filmen här

Vi testade 2 x2 positioner 2 med lite lägre cockpit och 2 med högre spacer för att stänga gapet mer mellan överkropp och armar. När jag körde mitt rekordlopp runt Fysingen igår hade jag den högsta spacern på min Trek Speed Concept och hade skjutit sadeln max bak för lite mindre totalvikt på framhjulet och mer kraft inbillar jag mig. Följt efter med styret längst bak så armbågarna nuddar knän i pedalvarvet. Jag vill bli så kompakt som möjligt och försöka stänga gapet mellan huvud armar och överkropp utan att tappa kraft och samtidigt kunna se något. En utmaning som heter duga. Men känner att jag redan kommit en bit på väg. Nu har jag beställt ett kortare styre (det jag har sticker fram för långt). Sen skall det bi väldigt spännande att se vad vindtunnelsprogrammet säger om positionen. Är du nyfiken på ett sånt här test eller bikefit så kontakta Peter Hugod eller hör av er till mig.

En liten kort film från Vinterstudion igår

Kom och cykla Cellexir Endurance 80 K TT Challenge 21 september

Alla triatleter och cyklister nu är det dags att mäta krafterna mot varandra och kolla in höstformen. Triatleterna kör ofta på drygt dubbla distansen men cyklisterna oftast bara på ca 1/3. Låt oss mötas på mitten i en TT Challenge på 80 K i ett hårt träningspass och uthållighetsprov på 8 mil ensam mot elementen, vägen vindarna och våra egna demoner när tröttheten kommer krypande.

Vi kör den klassiska Almunge vägen från Vik Skolan i Upplands Väsby 4 mil norr upp till Almunge. Rundar där refugen och svänger tillbaka runt de 4 milen hem till Vikskolan. Segmentet är redan uppe på Strava och provcyklat av undertecknat med ett KOM up for grabs. På damsidan finns bara en tid registrerad i databasen på snabba 2.10 så det finns gott om plats för många fler tjejer på listan. Vi kör med valfri cykel tempo eller linje och kollar sedan själva tiderna på Strava. Vi startar med en minuts mellanrum enligt en självseedningsmodell. Skicka en not till mig på mail jonas@cellexir.se eller mess på fb och tala du om vilken typ av cykel du tänker använda och en prognos på medelfart du uppskattar som måltid en bra dag, angiven med jämn kilometer t. ex 37 kmh. Snabbast prognos startar sist så vi kommer tillbaka så nära varandra som möjligt. Ingen drafting och vi kör med triregler 12 meters lucka som måste släppas efter man är omcyklad och på vägen fram mot omkörning får max 25 sekunder gå inom 25 m avståndet innan man cyklar om.

https://www.strava.com/segments/21552414

Första start sker kl 12.00 med turordning på plats. Innan vi kör kl 11.30 kommer nya Cellexir Endurance en performance formula för uthållighetsidrott att introduceras av Dr Mikael Mattson Stanford University / Karolinska samt mig. Cellexir Endurance kommer lanseras i oktober och vi kommer lotta ut paket av både Endurance samt Cellexir One till er som kommer. fb event https://www.facebook.com/events/2462847090619087/

Dela gärna vidare till dina cykelbekanta.

Varmt välkommen!

Gäckande sekunder för SUB 25 runt Fysingen

19 km varvet runt Fysingen (Upplands Väsby Rosersberg Almungevägen tillbaka till Vikskolan Väsby har blivit mitt benchmark på tempoträning både med TT cykel och racer senaste åren. En bra ganska omväxlande bana oftast med begränsad trafik.

Enligt Strava har jag kört segmentet 70 gånger säkert några till och 25 gånger bara i år så jag kan varvet ganska bra vid det här laget. Det snabbaste jag kört det med racer är 42.5 kmh och med Tempo 24.42 fast det räknas inte för det var partempo med Niclas Näslund. Solotempo har jag haft svårt att komma ner mot 25 minuter men bättrade mig rejält för några veckor sedan med fina 25.01 och 45.3 fart den 12 augusti. Redan veckan efter den 19 stärkt av silvret på tempo VSM den 17 testade jag igen med nästan på sekunden samma resultat 25.03. Det blev då ett klart och tydligt mål jag vill under 25 innan säsongen är slut.

Igår var det dags igen, kanske väl tight efter VM i Polen och med förkylning fortfarande i kroppen men kände mig ändå rätt bra i benen efter hempendlingen igår så jag bytte cykel och styrde min Speed Concept bort vanliga vägen över Fresta. Började fort och det kändes bra, nästan alltid medvind bort mot Rosersberg strulade i rondellen vid motorvägspåfarten innan macken och fick sakta in lite väl mycket vilket gjorde mig lite extra het uppför backen sen hög fart in i nästa rondell och där höll det på att bli en riktig katastrof trampade i hög fart genom rondellen och lutar lite för mycket så vänster trampa slår i och jag får ett kast. Lyckas precis styra undan den stora trottoarkanten i sista stund i 45 kmh men det var verkligen med hjärtat i halsgropen. Note to self! Inte trampa i hög fart genom kurva, puh. Hann bara precis lugna mig, inte hämta andan för pulsen var HÖG nu (hade ingen mätare men höll maxfart) då smäller det till igen och min nya Elite aeroflaska flyger ur stället precis efter svängen vid Kyrkan innan man kör över E 4:an. Vad tusan hände? Måste kört på en stor sten, överla med mig själv om jag skulle hämta den dyra flaskan inkl ställ jag precis köpt? Nej för bra tid på g jag åker hit sen istället och hoppas den ligger kvar. Svänger in på Skånelavägen och bort mot Almungevägen på den böljande lite kurviga vägen. Nu är det slut på medvind och kant motvind tar vid men när jag når Almungevägen med ca 6-7 km kvar har fortfarande 46.5 snitt. Idag då nu SKA jag under 25. Motvinden är hård nu. Jag håller ändå hygglig fart och snittkraften tappar inte, fortfarande över 340 w. Men bra jäkla sliten börjar jag bli, positivt tänkande nu vet hur tuff sista biten är. Når allén och det går nu lite nerför innan den hemska sista kilometern först upp sen lite ned och sen sista 500 meter när man tror man är klar efter Vikskolan när det ADRIG tar slut. Men idag har jag gott om tid kvar nu måste det gå. Försöker spurta men kan inte, sekunderna bara springer iväg och det känns som jag står still i rak motvind sista 200 meter. Ser klockan gå över 25 minuter men vart tog segmentet slut? Utpumpad ramlar jag i gräset efteråt helt färdig. Slår av Garmin och trycker save. Strava laddas upp 25.03 igen. Det var väl ändå själva fan att det kan bli så på sekunden 3 gånger i rad.

Ja ja när andan är hämtad är jag ändå ganska nöjd. Kraftbästa för varvet med fina 344 w. Kampen går vidare nästa gång då...Samlar ihop min trasa till kropp och cyklar ca milen tillbaka till Kyrkan (naturligtvis längst bort på varvet) för att leta efter flaskan. Den ligger som tur där i vägkanten och jag cyklar sakta hem. För lite att dricka dock och kände en lätt obehaglig förnimmelse sista 3 km som det kan kännas innan jag får frossa efter ett cykelpass. Det brukar hända några gånger per år och det bara kommer ca 30 minuter efter passet hemma innan man hunnit bada eller duscha. Kroppen bara börjar skaka i hemsk frossa och det tar ofta mer eller mindre hela kvällen och natten att få ordning på helt med näring dricka och varma kläder. 

Nu ska jag fortsätta att jobba med tempopositionen och få lite bra input i ämnet. Återkommer nog inom kort med rapport om det. SUB 25 I´ll be back!

VM H 50 linje Poznan - Gladiator eller cyklist?

Jag hade ju räknat med att det skulle vara högre risk för krascher och olyckor än under ett vanligt lopp. 270 startande i H 50 som var största klass, en pannkaksplatt bana på 15 mil och starka cyklister som åkt från hela världen och vill kriga om fina placeringar. Men jag hade inte väntat mig att hamna likt mitt i ett Gladiatorspel, med känsla av när smäller det nästa gång? Kan jag klara mig hela vägen till mål så är det mer eller mindre ett mirakel.

Flera bra grejer inför start. Har varit i toppform den senaste tiden och 15 mil linje i 30 grader borde passa mig som handsken. Jag har köat 1,5 timme så jag har hamnat allra längst fram i första led inför start. Mitt nya Sverige ställ från Verge är snyggt och av samma modell som våra teamkläder = grymt bra. En dålig grej inför start, jag blev genomförkyld på torsdag kväll efter ett långt snabbt 13 mila solopass. Hade avslutat en penicillinkur dagen innan och var troligen nedsatt i immunförsvaret och det långa hårda passet på torsdagen gjorde sannolikt väsentligt mer skada än nytta. Jag var helkass på fredag absolut inte cykelbar på lördagen när vi kom fram så nöjde mig med 10 min "incykling". Kändes bättre på söndag morgon men en bra bit från topp och klart osäker på hur ansträngning och värmen skulle klaras men det tog i alla fall bort en hård egen prestationspress så jag kände det får bli som det blir. Tänkte positivt. Funkar det så funkar det eller tvärtom.

20 minuter till start

Starten går och vi 270 (fattar ni hur sjukt stort ett sånt fält med adrenalinstinna gubbar från hela världen är på vägen?) trampar snabbt upp i höga farter + 50. Det finns få ledig centimeter på den ganska breda vägen första snabba milen ut ur Poznan. Full fokus på att titta långt fram samt hålla linjen koncentrerat på säkerhet. Efter en mil har vi kört i 46 snitt, det går lätt och fort i den massiva kolossen til klunga och inget har hänt än, skönt det har mest varit rakt fram. Jag har inte lyckats behålla min position långt fram dock det är säkert 150 pers före mig nu och jag befinner mig en bra bit från sweet spot om det nu finns någon sådan annan än längst fram i den här gigantiska kött och kolfibermassan som dånar fram över de polska platta vägarna.

In på lite mindre väg efter ca 15 k och där smäller det ganska omgående. En kille strax vänster framför mig ramlar rakt ut vänster in mot en husvägg i hög fart med en jäkla smäll. Ouchh i magen fy fan det där lät ont. Fokus och koncentration kom igen nu det känns ändå rätt ok i kroppen och Jonas du har tränat rätt mycket för det här Det är VM, glöm inte bort det. Time to deliver. Det smäller till igen nu precis framför mig ramlar ett ekipage. Ljudet av kolfiber som krasar sönder i asfalt tillsammans med ett förvridet skrik är bland de värsta man kan höra. This is it! Im fucked! Nu smäller det hinner min hjärna registrera tillsammans med ett mentalt korstecken innan jag kör rätt över hans framhjul. Jag har inte chans att göra något annat än att hålla fast i styret försöka vara följsam. Wow jag klarade det jag är fortfarande på hjulen. Lika delar skräck och adrenalin, men jag klarade mig med ett riktigt "Sagan move". In i ett några km parti med den sämsta asfalts väg som världen skådat sedan Eldkvarn brann (asfalt kom till Sverige ungefär då i slutet av 1800 talet). Det hoppar och studsar värdigt Paris Roubaix. Ta bort mig härifrån hinner jag tänka innan en av mina extra drickaflaskor studsar ur ryggfickan. Perfekt precis vad jag behövde! Jag var inte den enda som tappade flaskor på den vägen så tillbuden till nya krascher var ständigt närvarande.

Jag hade ändå tre flaskor kvar och det kanske skulle räcka i hettan ändå även om det nu skulle bli tight. Vi kommer in i något tufft kantvindsparti, får jobba hårt med hög puls, ja hur är det med dagsformen egentligen? Bit ihop nu och fram med dig lite i fältet och så smäller det igen, en stor krasch flera på vägen, det ser illa ut ett par gubbar ligger kvar med stora smärtor och söndertrasade kläder. Hinner gira vid sidan fint men kan inte undgå att undra när det blir min tur att syna asfalten?

Nytt kantvindsparti det går hårt men nu tar jag mig fram lite t om istället men det är fortfarande en VÄLDIGT stor grupp. Strax innan vi kört 10 mil eller så smäller det i ytterligare en stor vurpa med många iblandade strax framför mig. Nya förvridna skrik, krossade ben, krossat kolfiber och kanske än värre krossade drömmar. Jag hinner precis styra ut i vägrenen, grus, lera gräs och kan styra upp mig igen. Har nästan blivit cynisk nu eller är det tävlingsdjävulen som vaknat i mig nu. Bra ytterligare några färre på vägen nu kanske jag kan komma fram bättre tänker jag och sprintar fram för att täcka luckan efter kraschen. Känner mig ändå ganska stark nu mitt i eländet. Vet ju också att sista tredjedelen av lopp alltid är min bästa. De första 10 milen är de värsta jag upplevt på en cykel. Ett gladiatorspel och last man standing mer än en cykeltävling. men nu finns det helt plötsligt lite plats på vägen efter en urgallring av både trötthet, kantvind och de 7-8 krascher jag själv såg (var säkert några till)

Det blir lite luckor här och där glesare på vägen. Jag täpper en, en till och ytterligare en och känner hur det är allt tunnare både bakåt och framåt. Rätt vad det är är jag tillsammans med en grupp på 7 st, lucka bakåt och där är vår ledarbil precis framför. Fantastiskt jag är i sweet spot, nu. I en utbrytning som ser stark ut med bara knappa 4 mil kvar. Kom igen nu gubbar NU KÖR VI! Jag älskar den här typen av cykelåkning lagtempoliknande hårda förningar in bakom och sen på igen. Det här kan gå hela vägen. Det är en irländare, en kanadensare, en amerikan, en polack och en från Ukraina. Frågar jänkaren och kanadensaren om de vet om vi är först? Kanadensaren säger att nej vi har en teammate en knapp minut framför solo. Ok tänker jag ändå toppenläge och vi kommer troligen kunna köra in honom. Nu tävlar jag om medaljer och om vi skulle hålla in vet jag att i den här typen av cykelåkning blir jag nästa aldrig ifrånåkt, my favourite game. Jag känner mig stark i förningarna men efter en dryg mil i gruppen så märker jag att vi börjar bli få som kör. Alarmerande ska vi hålla måste fler hjälpa till. Försöker mana på gruppen. Come on all together now! Men det är lite tafatt från de flesta håll och ytterligare en stund senare så inser jag att nej de kommer bakifrån igen, fan också det här var ju ett medaljläge.

Ladda om med de nya förutsättningarna ca 15 km kvar. Jag håller mig nu högt för att inte missa några attacker. Men det blir allt mer svårgreppat då vi kommit ifatt många H 45 (start 7 min före) och även från andra tidigare grupper. Med en mil kvar är inte den röda ledarbilen kvar, jäklar jag måste missat några som smitit iväg, eller är kanadensaren fortfarande först och har fått bra följe lite längre fram? Misströstar lite men tänker i alla fall försöka avsluta snyggt. Håller mig ganska långt fram, men då tempot går ner lite efter att någras attacker hämtats in så väller det fram folk både från vår grupp och andra grupper. Ligger kanske runt 25 plats i stor grupp in mot sista 2 km det gå fortare men nu är hela vägbanan full igen. Jag har bra kraft till spurt men det finns ingen plats att göra den på och nu är jag långt ifrån att kunna eller vilja  mobilisera några vassa armbågar efter allt som hänt idag. Har jag klarat mig hit så ska jag tusan inte ramla på upploppet idag när jag ändå inte slåss om medaljerna. Jag ger upp halvt sista 500 meter och håller bara min linje och position, det går inte att spurta. Kommer in 41 i mål 1,5 minut efter segraren som blir en schweizare en sekund för kanadensaren (vet inte om de var tillsammans länge på slutet). De var sen 1 minut före nästa och sen kom den stora klungan strax bakom. Det är 49 tävlande som kommer inom ca 1,5 minut sen börjar det bli många minuter och stora hopp längre ner i resultatlistan. Ett maxtak på 100 startande hade ju varit toppen men det är förstås ekonomiska aspekter som måste gå ihop i arrangemanget också.

Resultat
http://www.granfondoguide.com/RaceDashboard/UCIGranFondoWorldSeries/1/5000/2019-uci-gran-fondo-world-championships-results

Aldrig varit med om så blandade känslor efter målgång. Överlycklig att vara i mål, hel i ett stycke, samtidigt oerhört besviken på slutet och placeringen. Det är så små marginaler. Jag hade ett riktigt toppenläge där med några mil kvar och började verkligen tro på bra chans till medalj. Sedan rycktes allt undan igen sista milen i en kombination av något felbeslut och marginaler på fel sida. Jag skulle försökt något själv istället men räknade med att det inte skulle gå då jag trott sista 5 k skulle gå alldeles för fort. Det var uppenbarligen en 7-8 som lyckades komma iväg där. Men jag var urlakad också, påverkad av både körning i utbrytning, förkylningen, 30 gradig värme och 15 mil i 42.5 fart och inte minst en enorm mental anspänning i och med alla vurpor och koncentrationen på alla incidenter. Sånt tar också på krafterna.

In på området och träffar andra svenskar. En par underbara Öl och en wrap i solen så känns det genast bättre. Träffar ett gäng svenskar som kört H 35-H 50 inga topp 10 placeringar och samstämmiga vittnesmål om ruggigt många krascher och tillbud även i de andra klasserna. Min resekamrat och teammate i cellexir Cycling Stefan "Hulken" Ljungberg är där. Jag hade trott stenhårt på honom i H 40 och han gör ett kanonlopp och är med i spets länge länge och så händer det som inte får hända med 4 mil kvar. Hans DI 2 batteri tar slut och han får köra på 52/11 tyngsta växeln sista timmen med ett antal svängar och knirklar in på olika vägar. Nog för att han är Hulken och stark som Bamse men prova det, ingen lek ens för en Hulk. Han kommer in i klungan på 42 plats. Batteriet hade troligen legat mot på något sätt i cykelväskan på planet och laddat ur. Får inte hända men nu hände det och vi glömde att säkerhetsladda. Bryta ihop och komma igen javisst what else could we do? Men på ett VM igen med de här förutsättningarna? Nej jag kommer inte starta i ett sånt här stort startfält någon mer gång om det inte är en backe ganska tidigt som kan skilja ut lite i klungan. Risk Reward i söndags är rent ut sagt åt helvete. Med uttagningsregler som är övervägande kommersiella (det räcker att vara topp 25% i ett kvallopp för att kvala) så blir det alldeles för många på startlinjen. För höra att min kompis i H 50 starke Michael Bergman som jag såg länge i loppet längre fram än mig och såg lätt och pigg ut. Han har dragits in i en av krascherna efter halva loppet och så var hans dag förstörd . Han tillhörde också en av dem som efter loppet sa "ALDRIG MER". Gladiator eller cyklist? Ja i söndags var det nästan svårt att skilja på rollerna. Michael Bergman tillhörde definitivt Gladiatorerna då han reser sig upp efter vurpan vid 8 mil och kör de sista 7 in i mål med ett brutet nyckelben och två brutna revben. HFTU liksom..

Nu så här någon dag efteråt.  Känner jag: Så nära men ändå så långt borta. Det är så oerhört små marginaler ibland i linjelopp ut alla perspektiv. Jag hade både tur och otur under loppet, tur förstås att jag inte gick omkull, otur att inte utbrytningen höll mot slutet. Det här var ett stort mål och jag hade siktat högre. Känner samtidigt att min nivå håller högt i den här konkurrensen en dag när marginalerna är på min sida fullt ut. Someday.. 

Annars har vi haft några riktigt bra dagar i Poznan vi flög ner på lördagen och hem idag tisdag (de tider som erbjöds). Men funkade supersmidigt med Ryan Air och hur snabbt som helst av och på plan med cyklar och grejer. Flygtid 1.10  10 minuter innan vi satt i taxin för att 20 min senare checka in på ett bra hotell till riktigt bra pris. Poznan och Polen mycket trevligt. Fin stad ca 500 k invånare med ett stort fint kullerstenstorg torg och gamla stan fullt med restauranger med både god och billig mat & dryck. Vi passade på att cykla 11 mil till igår när vi ända var där och inte hade så mycket annat att göra. Nu var det 17 grader istället för 30 och regnet hängde i luften men en bra träningstur fick vi. Kolla in bilden nedan, helt underbara proportioner när Hulken provar min Madone strl M 54. Ser ut som en leksakscykel, men kommer han inte lite lägre nu i bättre aeroposition? Fan rätt schysst alltså!

Morgon inför racet