Trevlig stämning och laddade deltagare. Vi gjorde en kort introduktion över kommande produktsläppet Cellexir Endurance som är en performance enhancer utvecklad för konditionsidrottare. Dr Mikael Mattsson en av landets ledande idrottsfysiologer till vardags forskare på Stanford University samt Karolinska och Senior Advisor till Cellexir var glädjande hemma i Sverige och berättade hur vi tänkt och vad vi kokat ihop för recept. Mikael skrev så här på Instagram efter.
Wikström Näslund Bohr Mattsson
Produktlaunch under oktober, stay tuned. Så iväg på cyklingen 4 mil upp till Almunge och sen hem igen. Ganska kraftig sida mot uppåt och förväntad medvind hem. 1 minuts start mellanrum och jag startade näst sist med uberstarka Magnus Fagerberg bakom mig. Många snabba framför också med klubbkamraterna och vår tempogigant Niclas Näslund samt Fredrik Wikström, starka Dan Lidman var med och snabba triatleter som Jimmy Hoffa Karlsson och Kalle Eriksson så det skulle bli hårt att plocka in tidigare startande. Jag startade iväg alla så någon uppvärmning var inte att tänka på men det var ju 8 mil framför som säkert skulle hinna göra mig varm tänkte jag..
Off we go!
Off we go!
Hade köpt ett nytt kortare styre till min Trek Speed Concept som jag schysst hade fått monterat av killarna på Jarla på express varsel dagen innan. Pinnarna hamnade nu ca 3 cm närmare kroppen vilket jag hoppas ska kunna göra min position lite kompaktare som jag strävar efter. Hade inte cyklat mer än 300 m från parkering på Vikskolan med nya styret innan det var dags. Det kändes direkt behagligt och efter en lugn vecka kände jag mig riktigt stark i benen och wattmätaren visade höga 340 w efter de första minuterna så jag fick hålla tillbaka lite då jag fattade att det här kan aldrig vara en bra taktik. Det kändes så pass bra att under 330 w hade jag nästan svårt att hamna under de första 45 minuterna. Sjukt irriterande dock så började något ta emot och låta på cykeln redan första milen. Kom på efter en stund att det måste vara tejpbiten över ventilen på dischjulet som släppt och går emot varje varv. Tänkte om jag skulle stanna men hoppades att det skulle släppa av sig självt det tar minst en halv minut med start och stopp i tappad tid, något jag helst ville undvika. Kändes oförskämt bra när jag kom ifatt Jimmy Karlsson efter ett par mil och gick om direkt. Fortfarande ingen Fagerberg i ryggen heller och jag hade över 43 i fart efter ett par mil trots kant motvind så det här kan nog bli bra idag tänkte jag fortfarande lätt i ben och inte så hög puls dryga 150 slag.
Men där kom nu Magnus Fagerberg och blåste om mig, (igen det gjorde han även på NM när han överlägset vann H 30) strax innan Långhundrarondellen hade han tagit en minut på mig och kom med en djävulsk fart. Jag försökte gå med 12-15 meter bakom men hade svårt att komma in mot det avståndet och det tog hårt på andhämtningen. Kände ändå efter rondellen att är jag bara med uppför backarna därefter kanske jag kan få lite hjälp mentalt och föröka hålla Magnus inom 12-15 meter ( vi körde med triregler min 12 m lucka) Men efter backarna när han drog upp farten igen så insåg jag att nej det här kommer jag inte levande ur. You go superman tänkte jag och imponerades över Magnus exceptionella kraft och grymma position på tempocykeln. Tejpbiten lät nu ännu mer och frustrerad så beslutade mig för att stanna med en knapp mil kvar till Almunge. Lite trött efter ett par minuters försök att hänga med i Magnus fart och fumlig fick jag till slut bort tejpen och upp på cykeln igen.
Fortfarande såg siffrorna bra ut nära 330 w och 43 fart och snart vändning. Kul med så många cyklister på vägen började köra om några av de tidigare startande både tjejer och killar. Niclas Näslund hade startat två minuter före mig och sa att han bara skulle ta det lugnt som en genomkörare kanske dryga 40. Vi som känner honom vet dock att lugna växlar kidnappas och sätts i off mode av hans hjärna så fort han startat. Han blir som radiostyrd på något konstigt sätt, full fart bara. När jag var på väg in mot vändning så mötte jag en strid ström av cyklister och Niclas var nog nu snarare lite mer än 2 minuter före mig dit och Fagerberg hade inte helt oväntat fortsatt dryga ut.
Efter vändning kände jag tillförsikt nu kommer det gå fort hem. Vände med 43 snitt och trodde att mina 43.9 för ett par veckor sedan när jag gjorde segmentet på en träning skulle vara inom räckhåll. Min Garmin sa att jag var 4 minuter efter men då var vinden tvärtom och nu bort mot Långhundra rondellen tyckte jag det gick rätt bra och fartsnittet gick upp mot 43.5 och tidsdifferensen mot min förra runda var bara drygt 2 minuter nu. Hade kört om 4 till som låg ganska tätt och då känner man sig oftast stark men efter rondellen började det kärva. Hade haft lite dålig mage under dagen och nu blev det snabbt värre orolig att behöva stanna gick både fart kraft och humör ner. Och vad hände med medvinden den var som bortblåst och istället för att öka farten började den nu krypa neråt i snitt istället.
Skönt nog så lättade magontet lite tillsammans med lite mindre tryck i pedalerna. Jag var ändå klart nöjd med dagen och kunde inte förmå mig att vända på steken igen och försöka höja farten när jag insåg att chansen sen länge var borta att matcha 43.9. Det var inte bara jag som var trött på hemvägen Niclas hade gått in i väggen big time efter 5 mil och hade inga roliga sista mil när jag cyklade om honom med en dryg mil kvar. Försökte avsluta någorlunda ståndsmässigt men det var bra segt sista milen och snittkraften tappade hela vägen och vinden kändes nu mer mot än med. Bestämde mig i alla fall för att det inte får gå under 43 fart och kom in med 43.1 a 306 w.
Sammantaget bra och klart nöjd med cyklingen, men märkligt stort tapp i både kraft och känsla efter den grymma första halvtimmen då det verkligen kändes toppen. Jag brukar inte tappa så här mycket men det var nog helt klart några watt för mycket första 45 minuter som tillsammans med tejpstoppet och magen gjorde en negativ trend.
Men vilken härlig dag vi fick alla sken ikapp med solen efteråt när vi fått hämta andan lite. De som tog lite längre tid på sig gör ju minst lika grymma insatser mot sig själva om inte mer då de kämpar längre tid. Men Magnus Fagerbergs 1.47.25 med en snittfart på 45.2 341 w måste ändå nämnas som helt exceptionellt. Jag undrar hur många i landet som skulle ta det solo på 8 mil? Inte minst i den vinden som var igår. Stort grattis Magnus och alla andra kämpar. Det här gör vi om nästa år!
Trötta nöjda kämpar efter
David Wikström Fredrik Wikström Kalle Eriksson Dan Lidman Magnus Fagerberg Petter Johansson (linjehoj med 40.4 snitt) Anton Steen (punka efter 2 km:-(
Natalie Rec snabbaste tjej igår
Härlig eftermiddag i solen hemma sen ett (sista bad?) innan en bra middag på stan. Kajsa och hade 23 årig förlovningsdag. Otroligt vad tiden går när man har kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar