5 galna dagar i juni

Onsdagen den 22 juni kl 15.45 Vi är 3 varv in i Masters SM linjelopp i Uppsala. Vi ska köra 8 varv på en mycket tuff GP liknande 9 km bana med mängder av tvära kurvor och igångdrag. En hel del på smala cykelbanor och vi ska upp för två ca 400 m backar varje varv. Ganska så långt från ”min typ” av cykling, men nu är jag här och 3 varv in har det gått hårt och snabbt hela tiden med över 40 kmh fart och mer eller mindre full gas. Jag har full koncentration och känner mig ganska stark där ungefär runt 10-20 plats av de 80 som startade i gemensam start H 50 och H 55 som jag tillhör. Det är nästan så att det obehag inför loppet med dess förhöjda risker jag känt förbyts mot lust några varv in. Koncentration på topp, håll linje och fart i svängarna, fartkänslan i 60 kmh blir extrem på de snabba smala cykelbanorna lite lätt utför innan en tvär ca 130 graders kurva följd av den hårda målbacken uppför där allt skall avgöras om 5 varv.

Ut på det 4 varvet strax efter varvning i det nu ganska sönderkörda fältet. Vi är nog bara ett 25 tal kvar i tätklungan. Min klubbkompis urstarke loket Niclas Näslund som kör H 50 har sällan varit längre bak än 3-4 plats i klungan och oftast i spets med hård fart och nu är det många som fått ge upp ambitionen att hänga med täten. Ju hårdare och snabbare ju bättre tänker jag och skänker Niclas en tacksamhetens tanke för att han sållar ut fältet så effektivt. Då kommer ljudet precis framför mig någon får sladd precis innan vi ska in över ett litet grusparti och in på cykelväg i full fart. Det välbekanta och lika obehagliga vrål som ofta skriks av den som tappar kontrollen, som inser att nu smäller det. Det följs av det ännu mer obehagliga kraftiga oljudet när en obscent dyr grafitcykel rasar och krasar i asfalten ackompanjerad av ett ångestvrål. Det händer precis framför mig han som kraschar slidar snett över asfalten med cykeln och jag hinner precis panikväja höger med en stoppsladd och får ett kast på min cykel. Är SÅ nära att själv gå omkull men får rätsida på cykeln i sista stund. Oucchh close call! In på cykelbanan full fart igen ett litet korstecken mentalt och sen full koncentration på uppgiften igen.

Det går något varv till fortfarande hård fart och allt fler börjar se eller låta  lite möra ut i backarna och efter igångdrag. Jag är i bra form, det är inte superlätt att åka med men jag har ändå bra kontroll och vet att jag alltid blir starkare och starkare mot slutet relativt de flesta andra. Jag börjar tro på det. Vet och ser att Henrik Hegender Borgholm och Roger Claesson Östersund troligen är två av de farligaste i H 55 och båda ser uberstarka ut så här långt och är ständigt i front med ett jäkla klipp i benen, medan jag håller mig något mer avvaktande i första klungan. Efter den hårda ”Shimano backen” kommer en chikan och dubbelsväng farten ner. Jag ligger i den bakre delen av tätklungan och plötsligt så lägger sig killen framför mig bara ner i kurvan hans framhjul tappar väl greppet och hans cykel ligger nu en halv meter framför mig. Fuck this shit! Är väl ungefär vad jag hinner tänka nu smäller det och så kör jag över hans cykel. Vad som sen händer vet jag fortfarande inte? Vet inte kommer helt enkelt inte ihåg om jag voltar över hans cykel eller hur jag kraschar och faller men kraschar gör jag och rätt vad det är befinner jag mig på asfalten med cykeln bredvid mig. Var det så här det skulle sluta?

 

Lördagen den 18 juni Motala kl 11.30 vi är ett mycket starkt lag som Team Serneke satt ihop som skall försöka krossa den nya bansträckningen på Vätternrundan och göra de 31,5 milen under 7 timmar med +45 kmh fart. Ingen lek för att uttrycka det försiktigt, men vårt lag består av 40 av Sveriges starkaste cyklister samt några dito norrmän. Vårt enda World Tour cykelproffs Tobias Ludvigsson som till vardags kör för Groupama FDJ är hemma och förstärker laget där också bl.a Richard Larsén heltidsåkare samt svensk mästare är kapten och vi har helt klart på pappret en mycket bra chans att klara det om vi kör starkt tillsammans och vädret ärnågorlunda ok. Just det vädret var det ja. Prognosen har sagt mycket kraftig västlig vind i övrigt fint och soligt och runt 20 grader. De som kört på fredag natt hade ingen tur för då regnade det ett antal timmar också men vi har fint soligt men vinden! En extrem kantvind nästan hela varvet, cyklistens fiende nr 1. Vinden är helt skoningslös in stenhårt från sidan och jag skall komma att få uppleva det i särklass tuffaste Vättern av de 8 gånger jag cyklat rundan med tider mellan 7,53 mitt första år 2011och 6,37 (Serneke 2019 näst snabbaste tid genom tiderna på gamla banan) som var mitt senaste.

Taktiken är att rulla runt i rotation med vad som i Sverige kallas belgisk kedja / klunga (ingen belgare eller annan utlänning vet vad det är 😊. Det här är en taktik jag personligen är lite frågande inför givet det väder som är men lagkaptenerna har bestämt att nu kör vi så och jag tar inte upp det. Det är precis som jag befarat EXTREMT tufft att gå runt i rotationen i den fruktansvärda sida motvind ned till Jönköping. Som ALLTID går det ”för fort” i början och jag ser på Wattmätarens 3 sek snitt som ofta är över 500 w på vägen fram i rotation i vändningarna men även i ”långsamma ledet” så blåser vinden så hårt att det aldrig finns någon lättnad. I de minst sagt dåliga förhållanden ned till Jönköping håller vi grymma 43 snitt men oj vad det kostar, jag själv känner att det finns inte en chans att klara detta om vi inte slår av lite på takten snart. Jag förvånas nästan över att endast en handfull ca av de 40 har fått lämna in när vi når Jönköping. Jag krigar och sliter i de ryckiga rotationerna dricker man tex blir det lätt 2 meter lucka som kan vara hemsk att täppa. Kommer jag bara till Bankeryd likt 2019 och depåstoppet där får jag lite återhämting kan ta en ny flaska med en sportdryck + Cellexir Endurance. Det gjorde underverk 2019 och jag bestämmer mig mentalt att det måste bli lika nu också. Iväg efter depåstoppet 90 sekunder försöka kissa lite (inte helt avslappnat med stresspåslag), byta 2 flaskor, klämma en gel, sedan snabbt iväg nu i kraftig sida med lite medvind. It doesnt get any easier you just go faster! Nu går det 50 kmh istället men vinden slår stenhårt in i sidan ibland och kraften trissas upp ännu mer ca 20 min efter Bankeryd går med ca 290 w 4 w / kg för mig och nu är vi MÅNGA i laget som är på limiten. Jag kämpar vet att är jag bara med till Hjo vid 17 mil så kommer ”min del”. Endurancen verkar fysiskt och mentalt jag vänder mig själv och börjar tro på det samtidigt som vår rotation blir mindre och mindre och helt plötsligt vid Hjo efter 17 mil är vi bara ca 20 kvar. Halva gänget har fått släppa sista 5 milen i slakten till Hjo.

Men det måste lätta nu lite i tempot och det gör det i takt med att vinden och distansen börjar ta ut sin rätt. Vi är uppe klart över 44 snitt totalt nu men jag börjar förstå att under 7h är helt orimligt i vinden och egentligen hade jag nog insett det redan på morgonen. Alla som cyklade Vättern i år fick nog se sina drömtider minst 30 min fördröjda i mål. Men vi krigar på hyggligt bra och jag kommer precis som alla andra Vätternrundor in i någon form av andra andning mellan Hjo och Karlsborg efter 20 och har sen aldrig något problem. Jag känner att jag troligen kommer klara mitt stora mål att åka med i det urstarka laget hela tiden och dessutom kunna bidra i rotation hela vägen.

Vi rullar på men det blir med lite mindre intensitet, inte avslaget men vi har sedan länge insett att några 7 timmar bara är att glömma och om det blir 7.10 eller 7.15 spelar nog lite mindre roll för oss som är kvar. Man ser vem som är proffs i laget. Tobias Ludvigsson cyklar så lätt och anträngningslöst och har gjort det hela dagen. En fröjd och mycket imponerande att se. Han tar fram telefonen tar lite kort kollar lite Instagram och ropar glatt att lagkompisen Thibaut Pinot vunnit 7 etappen Tour de SuisseJ. Kan säga att det inte direkt var läge för mig att börja fippla med telefonen i klungan.. Plötsligt så kommer det upp en orange tröja bredvid mig. Men va tusan nu då? Var kom han ifrån? Norrmännen med det mycket starka Team Kjekkås som också hade sub 7 som mål startade 4 minuter efter oss och ner till första depåstopp Bankeryd fick vi höra att vi var några minuter före sedan hade vi nog mer glömt bort den ”fighten” eller inte brytt oss så mycket när sub 7 blåste bort. Men nu var de ifatt med ca 4 mil kvar. De hade tagit in nära 1 minut per stopp på oss och bara stannat 30 s mot våra 1.30 lite onödigt långt stopp framför allt i depå 2 av oss när vi mest stod och tittade på varandra sista 45 sekunder innan vi körde iväg igen. Sedan hade de fått vittring och offrat ett gäng och var nu ikapp oss med 12 gubbar. Surt men på ett sätt rätt skönt då tyckte jag för nu kunde vi rulla ihop i en stor grupp och det gick på rätt bra i lite snällare vindriktning utan att någon behövde förta sig. Backarna upp till zinkgruvan på nya sträckningen går det ändå på rätt så bra och nedför sedan är riktigt skönt svepande väg i hög fart. De sista milen in till Motala på lite större väg går både fort och utan ansträngning i den stora gruppen. Nya sträckningen får av mig bra betyg och när vi rullar in mot Motala Centrum kommer den där sköna helt underbara känslan igen. Yes we did it. Vi har gjort det så bra vi kunnat vi kommer in på 7,14 43,5 i snittfart 43,8 i rullsnitt. Vi når inte målet om under 7 men herregud i den vinden vad vi krigade och jag är sjukt nöjd som snart 56 åring med att orka med hela vägen i den starkt decimerade gruppen av handplockade elitcyklister vi är 17 av 40 i mål tillsammans.

Blir intervjuad av Vätternrundan där i målområdet, vädret är fint jag är inte speciellt sliten jämfört med tidigare år då den sista biten gick så pass lätt. Lättölen i parken är lika god som ALLTID och får i mig lite mat och längtar nu mest efter några öl med grabbarna på kvällen. Vi får en trevlig kväll ihop och Ola Serneke med lagledare tackar laget och fångas av stämningen och utfäster direkt en ny satsning mot nästa år. Jubel förstås i gruppen och vi har en oplockad gås med den där sjön och nya varvet som SKALL cyklas under 7 timmar nästa år och därmed basta.

Måndagen den 20 juni kl 12 Uppsala Tempo Master SM. Det är 39 timmar sedan jag gick i mål på Vätternrundan. En galen påfrestning på kroppen under 7 h 14 minuter. Sedan dess 2 nätter med mycket dålig sömn och en del alkohol. Dels vill jag fira lite slappna av och njuta av VR och så hade vi kalas även på Söndag hemma då vår mellandotter Sara fyllde 20 år. Nu skulle jag cykla 3 mil tempo de snabbaste jag kunde. Perfekt uppladdning? Ja eller inte.. hur som helst VR var huvudmålet TT Masters SM fick gå som det ville jag var redan ganska nöjd men förstås när man väl är där ger man ju vad man har. Jag hade verkligen ingen aning hur kroppen skulle reagera? Har varit med om allt mellan toppenben till ren katastrof så nära en tömning som Vättern. Idag blev det ändå klart bättre än väntat om än inte alls en fullträff men det räckte till silver och god marginal nedåt i prislistan. Uppåt var det 46 s till TT giganten Roger Claesson Östersund som vid 58 års ålder kör banan på 3 mil på drygt 39 minuter och bara några sekunder sämre tid än snabbaste tid på hela dagen oavsett klass från H 30 och uppåt. Snacka om stark prestation. Stort grattis Roger. Its never too late!

Onsdagen den 22 juni. Vi är tillbaka från inledningen av inlägget, mitt i linjeloppet i Uppsala jag har precis vurpat full av adrenalin jag står där på marken har inte hunnit känna efter om jag slagit eller skadat mig någonstans? Får tag på cykeln på marken hoppar snabbt upp och iväg. Cykeln verkar ha klarat sig bra, jag trampar för fullt ser tätklungan på en lite längre raka de är bara några hundra meter framför. Det här kan jag täppa ihop med vilja och åkstyrka tänker jag. Trampar på hårt och närmar mig rätt fort, har nog lite tur det går lite lugnare där ett kort tag. Kommisariebilen kör om mig och jag kan även följa den sista lilla biten som är kvar. Tumme upp från kommissarien i bilen och jag gör tummen upp tillbaka nu är det game on igen. Surrealistisk känsla vad tusan hände? Jag kraschade nyss och nu en dryg minut senare är jag med i loppet och tätklungan igen. Jag börjar titta på ben och armbågar kläder mm känner inte något någonstans och inget blod eller skrapsår? Ofattbart vilken tur mitt i oturen. Jag börjat tänka det vore jäkligt cool att vinna guld nu efter detta. Har varit så nära många gånger genom åren men marginalerna har inte varit där i det sista defining moments. Är det min tur nu? Ja det måste det vara. Jag bestämmer mig för att åka så snålt jag kan bara med sista 2 varven och satsa det jag har i den långa målbacken uppför. Självklart inte släppa iväg något och bevaka täten men gör inget eget move och litar på min långspurt.

Har fått instruktion av lagkamrat Stefan Kuhl som dagen innan vann guld i H 60 och även silver i TT att man inte bör vara för långt ner i sista kurvan innan de sista 300 meter upp till målet. Det går fort ner mot den tvära kurvan och alla vill fram tusan jag kommer lite fel typ 10 in. Nu måste jag fram, kommer nästan direkt en höger kurva och går på men fastnar bakom Niclas får nästan ett halvstopp och väjer ut höger och nu tror jag nästan tåget har gått Hegender är långt före. Jag trycker på allt jag har det planar ut lite innan sista uppförsbiten jag tar cyklist efter cyklist med Hegender är långt före fortfarande och framför honom endast Gabriel Nyström CK Sundet som också var med i VR men åkte av tidigare nu får han en fin fin revansch och tar hem guldet i H 50. Jag närmar mig på ytterhöger tar meter på meter. Jag känner att nu är det du Jonas nu är det fan ta mig du hela vägen in i kaklet, förstått? Jag går upp jämsides och med ca 30 meter kvar går jag förbi och kan vinna med en cykellängd och vara 2: i mål men Guld i H 55 före Hegender.

Det är en helt underbar känsla. Yes där satt med den 10 medaljen på VSM och NM och äntligen kom det där guldet. 2012 för 10 år sedan i en av mina allra första tävlingar tog jag brons i VSM i H 45. Var så sjukt nära att vinna och trodde jag skulle göra det satte mig ner, helt slut efter en långspurt och blev omcyklad sista 10 m av två. Då föddes både en revanschlust jag ska tusan vinna det där en gång. Men kanske än mer en fråga som jag ägnat 10 år att försöka hitta svaret på. Hur bra kan jag bli på cykling? Jag har nått högre och högre nivå och prestationsförmåga. Det har inte varit en spikrak väg 2015 ,16 råkade jag ut för 3 mycket allvarliga olyckor och bröt löjligt många ben sammantaget. Men som Håkan Hellström sjunger i Din Tid Kommer ”Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel din tid kommer” Jag har känt den nästan som skriven för mig och många gånger lyssnat på den när jag cyklat. Vid 55 är jag starkare och snabbare än vid 50. Vid 50 var jag mycket snabbare än vid 45. Är gränsen nådd nu? Kanske? Logiskt sett så är den det men jag gillar inte att vara logisk alltid. Jag TROR på saker och de saker jag TROR på har en tendens att ofta förr eller senare bli verklighet.

Sedan den där mållinjeförlusten har jag många gånger haft det där ögonblicket med mig, och många liknande som 2017 förlorade jag guldet med tight marginal till min klubbkompis Maestro Torbjörn De Jager till silver. På NM några gånger har jag blivit passerad nästan på mållinjen efter utbrytning. SÅ underbart att få ta det hela vägen nu. Allting går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga.

Vilka 5 dagar det blev i juni. Överväldigande nöjd med säsongens första stora mål i hamn och att klara SM så bra direkt efter en megabelastning som Vättern. Vår klubb Cellexir Cycling blev också bästa klubb på Masters SM trots att vi inte är så många tog vi 6 medaljer på 4 cyklister. Nu har jag två mål kvar i år ett tänkt WUCA världsrekordförsök på 100 km landsväg solo i augusti, samt VM Masters i Italien Trento i september. Kampen går vidare Its never too late!

Prispall Linje SM H 55 silver Henrik Hegender Brons Kenneth Appel

Vätternrundan Team Serneke ALLEBIKE 2022

Med Tobias Ludvigsson innan start

Tempo Master SM guld Roger Claesson brons Frank Kiereck

Masters SM 2012 i mitten för CK08 helt färdig efter långspurt blir passerad precis innan linjen när jag trodde jag var före

 

 

 

HORMESIS

 Hormesis! Har ni hört talas om det? Lite förenklat kan man säga att det är :What doesn’t kill you make you stronger. Att utsätta sig för stress av olika slag både fysiskt och mentalt stärker oss. En given sak de flesta ser som tydligt exempel på Hormesis är träning den bryter ner och bygger upp dig sen starkare. Men även att utsätta sig för t ex temperaturväxlingar kyla genom vinterbad eller kalldusch samt värme genom bastubad är allt mer vedertaget bevisat som hälsosamt.

Det gäller även matintag och periodisk fasta är kanske en av de bästa hälsokurer du kan välja. 

Kruxet med tex träning kan ju förstås vara att finna nivån när det blir för mycket och överträningssymtom börjar inträda. Personligen har jag denna vår vid 55 tränat mer cykel än någonsin de senaste månaderna 230 mil bara i mars (säkert 50 mil mer än någon månad senaste 10 åren) Medvetet har jag utsatt mig för en period av möjlig overreach för att notera hur kroppen reagerar och svarar. Jag vill efter många år med ca lika mycket träning se om jag kan nå ett litet steg längre för att nå min fulla potential.

Jag har dock kört betydligt mer i zon 2-3 än jag brukar göra och ganska få inslag av zon 5 eller riktigt högintensivt. Det har gått väldigt bra. Jag slog kraft pb på 20 min testcykel så sent som förra veckan. Och i mitten av mars 8 grader varmt körde jag en 17 milsrunda out & back med 900 hm solo på min underbart snabba och dito sköna Tarmac SL 7 på 4.08 med 40.5 i snittfart. En fart jag aldrig gjort så långt förut.

Den sista veckan dock har jag känt att kroppen inte riktigt är där, vilopulsen brukar vara under 40 och har nu varit höga 40 ofta. Jag har köpt en Oura ring sedan februari (mäter sömn , readiness, hrv balans temperatur mm och senaste veckan har just readiness siffrorna varit vikande. Cykelpassen har dock gått bra utan några tydliga svackor. 

Igår fick jag en rejäl dos Hormesis. Skulle cykla ut till landet på Smidö för härlig påskhelg och istället för närmaste vägen 3.5 mil över Rotebro tog jag en rätt lång detour ut norröver mot Markim Arlanda och räknade på att det skulle bli ca 11 mil. Vädret var rätt risigt 5 grader med lite tunna droppar i luften men ingen prognos om större nederbörd. Ett lugnt pass i zon 2 runt 120 puls och till sällskap Erik Nivas When We Were Kings i ett 3 h långt avsnitt om korruptionen i FIFA och den helt absurda berättelsen om när och hur Quatar fick fotbolls VM 2022, svaret är obscena mängder MUTOR, rekommenderas. 

Redan efter 2 mil strax innan de så välbekanta cykelvägarna runt Markim så började de lätta dropparna övergå till regn och snabbt blev det värre. Det tog bara 10 minuter så var jag helt genomdränkt och nu var det 8 mil kvar och fruktansvärt kallt, framförallt om händerna och snart skulle fötterna hamna i samma hopplösa läge. Tunna dyngsura handskar 4 grader och rejält regn och 2.5 timme kvar. Nu snackar vi Hormesis på riktigt. 

Funderade på om jag skulle stanna till på Lunda Livs och försöka värma mig 10 minuter, men insåg snabbt att det bara blir ännu värre när man ska ut igen. Nästan framme vid Arlanda med 5-6 mil kvar kom tanken på Taxi? Men nej fan kommer frysa sönder i bilen med dyngsura skitiga kläder (om nu mot förmodan en chaufför skulle ta in mig och den nu allt annat än fina cykeln i bilen.

Försökte omfamna eländet, tänka just Hormesis. What does’nt kill me makes me stronger. You can do it. Det hade slutat regna det gick lite bättre men jäklar vad ont det gjorde i isbitarna till händer och allt mer så också i fötterna. Jag rullade på i alla fall i hygglig takt lite bättre vind nu och dryga 35 kmh 120 i puls men kände sista timmen att jag hade svårare och svårare att hålla värmen och pulsen. 2 flaskor vatten och bara en banan gav inte heller så mycket tillskott.

Äntligen framme på Smidö var jag rätt tagen fysiskt fötter och händer värkte svårt och länge i duschen och fick sitta nästan en timme under 3 filtar för att få upp värmen innan välbehövlig middag. Det här var ett riktigt Hormesis pass och inatt var det svårt att sova Oura rekommenderade hel vila idag och det hade jag inte behövt den ringen för att fatta det beslutet själv kan jag säga. 8 slag högre puls inatt än vanligt och förhöjd kroppstemperatur med lägsta readiness siffran sen jag fick ringen. 

Fascinerande manick kroppen och när man testar lär sig mer om hur den fungerar eller icke fungerar kan man lära sig ganska mycket. Jag inbillar mig ändå att det då och då är riktigt bra att hamna utanför våra komfortzoner. Det är inte lätt att bli bra på något, det ska inte vara lätt. Om det vore lätt skulle alla klara av det:-) 

Nu på eftermiddagen i solen efter att krattat löv med barnen, tvättat cykeln och ätit våfflor på altan så känns det mycket bättre i kroppen.

Imorgon är en ny dag. Äntligen bra väder i prognosen och då tror jag både kropp och knopp är sugna på en ny cykeltur.

It does’nt get any easier you just go faster. Its never too late👊!

Rough ride yesterday

Krokig men framme på landet

Oura readiness på låg nivå

Bästa vinterformen 11 mil med PB & 8.1 liter lungvolym av Stefan Ljungberg

Det går nästan läskigt bra nu med träningen. Något har helt klart hänt i kroppen. Det går snabbare till lägre ansträngning än någonsin tidigare på vintercykling och det är fantastiskt kul att få uppleva efter 55. Idag 11 mil med CX och dubbdäck i stenhård vind, klart längsta på hela vintern. Medvind sida med upp mot Knivsta sen en kaffe på macken där efter knappa 5 mil för att fortsätta österut mot Långhundra genom rondellen till macken sen höger in mot Skepptuna, där var det roliga slut och gruvlig motvind tog vid men hade sån jäkla go och lätt känsla i kroppen idag att det rullade på hemåt över Markim varvet sen Lindholmen Vallentuna Väsby Fresta och hem. Mer eller mindre väldigt hård vind hela vägen 25 kmh i vind emligt Strava efter rundan.

Körde lättare ut i zon 2 i medvinden och upp mot 135-140 i puls zon 3 på hemvägen, men utan tillstymmelse till svacka. Landade i ett snitt av 131 puls och det gav ändå pb fart dubbdäck 3 h 23 min 32.8 kmh över 11 mil. Nästan nypa sig i armen känsla av tacksamhet.

Stravas formkurva pekar brant uppåt

Igår kväll var min teammate i Cellexir Cycling Stefan Hulken Ljungberg hemma hos oss en stund och vi bytte lite grejer. Jag bad honom testa min nya Airofit andningsmojäng. Hade ju på känn att han skulle ”spränga” maskinen och vad sägs om 8.1 liter lungvolym. Insane är vad han är fysmonstret! Själv är jag nog lite bättre på att cykla än att blåsa i den där. Men träning kanske ger resultat så småningom har ökat lite från bedrövliga nivåer till i alla fall 4.9 liter igår. 

Kör hårt! 

Dom säger att VO2 Max sjunker med ålder?

 Litteraturen säger ungefär att man tappar 10% per decennium efter 30 i VO2 Max syreupptag. Håller man i sin träning bra så kan tappet reduceras till ca 5% per årtionde. Här en bra artikel på ämnet https://theconversation.com/amp/how-does-aging-affect-athletic-performance-36051

Jag är 55 år och igår så visade min Garmin på nytt pb i VO2 Max med 75. Jag har sedan jag tränat cykling ordentligt i knappa 10 år legat på mellan 65-73 i värde och blev väldigt förvånad och positivt överraskad när Garmin appen visade 74 i förra veckan för första gången. Kan man lita på siffrorna / Garmins algoritm? Nej säkert inte exakt men skall enligt den här artikeln fungera till ca 95% https://sportcoaching.co.nz/how-does-garmin-calculate-vo2-max/ och inte minst relativt sig själv kan man nog lita på att testvärdet blivit bättre. 75 i testvärde som 55 åring är nog orimligt högt i riktig lab miljö har jag testat 64 några gånger det senaste för 3-4 år sedan. 

Kul har tränat riktigt bra hela dec - januari och i förrgår nytt PB på en hård 10 min Wattbike intervall med finfina 384 w och 5.2 w/ kg till stor glädje.  Igår körde jag 2 x20 min intervaller i hög zon 3 med bra kraft 300 w på TT cykeln och efter det passet sa Garmin nu 75 och idag körde jag 40 min ganska hårt igen och nu upptäckte Garmin en högre FTP. Trots hård körning 3 dagar i rad och många dagar senaste veckorna.

Jag fattar ingenting. Vad är det som händer? Jag startade mitt Project Benjamin Button 2015 med ambitionen och målsättningen att bli ”yngre” stoppa, försena eller t om reversera mitt åldrande. Och nu det här 7 år senare med Peak Power testvärden och prestation vid 55. Det går emot både logik och vetenskap. Det är ju inte direkt så att jag varit otränad mellan 45-50 år och det genom mer träning nu ger bättre resultat. Jag har inte tränat mer nu senaste 3-5 åren utan ligger på ca samma årssnitt tom mindre förra året. Ändå utvecklas jag bevisligen fortfarande. 

Case closed. Mitt project Benjamin Button lyckas alltså jag blir yngre:-) nu säger min Garmin att jag har konditionssålder 20 och yngre vet jag inte om jag vill bli. Det blir så jobbigt med tonår igen. Olycklig kärlek tonårsdilemman etc, alla fester iofs skulle ju vara kul att få uppleva igen men vet inte trivs rätt bra med familjelivet Kajsa och våra tre döttrar som det är också. Idag fyller vår första dotter Alice 23 så snart är vi jämngamla:-)

Skämt åsido jag har kanske en liten teori om varför jag fått ett sånt performance lyft sista veckan och det är en kombination av först och främst väldigt stabil och bra träning länge nu. 5 helt vita veckor ett par nya tillskott jag tar samt andningstränings manicken Airofit som jag bara kört en vecka med men andning känns lättare på något sätt redan tycker jag. Helt klart något fungerar och skulle det bara vara placebo så är det fan inte dåligt det heller😉👊.

Its never too late!

I AM SPECIALIZED & new PB

 

I Am Specialized. So Proud to be representing the worlds bike brand nr 1. For me human performance is astonishing, but the equipment and bikes that I ride plays a huge role as well. So for 2022, I’ve decided to partner with Specialized to further increase my performance and reach goals on a completely new level – STAY TUNED! Specialized has been the leader in bikes but also equipment since 1974. With riders like Sagan, Remco, Alaphillipe and Anna Van der Breggen they have accomplished history and I’ve always kept my eye on them. Their bikes for sure, but also their Body Geometry products, like shoes and saddles. I just got to test the wonderful new Crux gravel bike for a couple of rides and the 825 g frame is a dream in handling responsiveness and stiffness. Can’t wait to hop on the industry leading Tarmac SL7 as my road bike and the mythical TT Shiv for Time Trialing and new solo record attempts. So honored that Specialized will support a ”young talent” at 55.. There will be a TV documentary produced this year based on my journey with cycling on the theme Growing Young – from beginner at 44 to world record holder at 54. Exciting times ahead stay tuned!

With inspiration and a lot of training comes performance and results. Today I did my 2 best turbo trainer results ever. First 30 min warm up with record power / effort. A solid 275 w for 30 min on the TT bike with superlow 125 av pulse in low zone 2. Amazing feeling. Took a full steam 10 min Wattbike interval direct after and recorded 384 w for 10 minutes that’s 5.2 w / kg and a power I never achieved before for 10 minutes. That’s almost hard to believe at 55 years but oh so rewarding and wonderful feeling. 

Nytt VO2 Max ath 74 på Garmin

 Även om det bara är en algoritm och ingen exakt visande bild (gissar jag ligger ca 10 lägre i labmiljö men har kanske så bra nyttjandegrad på cykel att algoritmen visar så högt) hursomhelst väldigt kul och inspirerande att nå en ny högsta nivå som 55 åring. Efter kvällens 30 min i hög zon 3 139 snittpuls med ganska lätt känsla a 307 w 4.15 w / kg med TT cykeln på trainern så visade Garmin ett nytt VO2 Max om 74. Har legat på drygt 70 i flera år på den lite beroende på form och aktuell träningsintensitet men idag var första gången på 74. 

Tränat väldigt bra i 2 månader nu och en helt vit januari hjälper kanske till lite också. Sedan har jag två nya ”vapen” sista veckan som jag kommer berätta mer om så småningom, men resultat första veckan känns mycket bra. I lördags låg jag på bra ute 8 mil Vikskolan Väsby - Almunge t o r i 2 h 20 min med hög intensitet utan någon svacka, härlig känsla. 

Its never too late😍👊

Kan man andningsträna för att bli snabbare på cykeln?

 Ja kanske i alla fall om man ska tro dessa cyklister och andra atleter som gör promotion för danska Airofit. Gissar att ni som tränar mycket inte kan undgått deras reklam. Har länge funderat på att testa och nu gjorde jag slag i saken. Har alltid känt att andningskapacitet och lungvolym är en klar begränsningsfaktor för mig. Alltid varit sjukt dålig på att blåsa upp ballonger för att inte tala om luftmadrasser hemska tanke back in the days när man var yngre.Jäkla vad ont i käkarna det gjorde. Fick lite förnimmelse av den känslan idag efter de först 6 min träning.

Dyr (enkel) apparat 3 300 kr men kul app de har som mäter och trackar progress bra . Idag kom den med posten så hämtade ut och gjorde ett test för basnivå och det hade som jag väntat mig en hel del förbättringspotential vilket kändes toppen. Nu kanske jag inte fick till det helt hundra max men testade modesta 3,9 l i lungvolym så det kommer bli spännande att se vad som händer närmaste 4-8 veckor bara att följa appens program med ca 10 min träning om dagen och se vad som händer. Återkommer med rapport.

Inga dåliga cyklister de fått som marknadsnamn Nibali, Quinn Simmons, Jhonathan Restreppo. https://www.airofit.com/pages/cycling-benefits

Vad tror ni? Finns det nåt här? 

Cycling High på hård vinterdistans och givande insikter på TT bikefit

Underbara lyckokänslor och endorfiner som sprutade idag med en sån där härlig ”invincible” känsla. Like a fuc….  machine kunde ligga på bra och hårt hela vägen dryga 7 mil i det gråa blöta men syrerika januarivädret. Knappt det märktes att det satt dubbdäck på CX :en med 33.5 fart över 7 mil. Cykling när jag älskar den som mest.

Den årliga vita månad jag o Kajsa alltid har i januari har verkligen känts toppen i år. Har bara 2 dagar utan cykel och inte känt mig det minsta sliten någon gång, jo nu efter eftermiddagens hårdkörning sa Garmin vila 65 timmar. Men shut up Garmin säger jag. Det blir nog någon form av cykel imorgon med.  Strava fitness algoritmen har rusat upp nu i dec januari och är jäkligt sugen på att försöka trotsa ålderskonventioner och visa att 55 år trots allt är en alldeles lagom ålder för att kunna cykla fort.

Jag ska satsa på att bli snabbare på båda cyklarna inte minst TT bl.a genom att jobba på positionen på cykeln. En hel del rörlighets och flexibilitetsträning måste till, men blir väldigt stimulerande. Tror verkligen jag kan utveckla mig. Och det är nog en bra start att tro på, det kan man komma långt med.

Var häromdagen hos grymma bilefittern Iain Findlay på Painfreepower som hjälper mig till nästa nivå. Vi filmade och mätte med en massa sensorer och avancerade program för att se hur mycket min TT position försämras / ändras över 30 min med relativt stabil belastning. Vi körde på 275 w och jag försökte sitta så bra och still hela tiden. Rätt tufft ändå att försöka hålla huvud och rygg helt still och lågt och se framåt. Min självskattning var ändå efteråt att jag hade nailat det. Kändes rock solid på sadeln hela vägen tittade aldrig ner eller upp med huvudet. Men när svaren från kamerorna och datorprogrammen kom visade det sig att jag var utanför ideallinjen hela 35% och majoritet av de sista 10 min var utanför +-3 grader som var accepterad avvikelse.

Det här sätter fingret på hur avgörande förflyttning på cykeln blir övertid med allt mer tappad position när trötthet och monotona positioner skapar problem över tid. Går huvudet och ryggrad upp 4-5 grader och man gungar mycket gör det kraftig skillnad på fart. Och nu trodde jag ändå att det var bra. Under mina världsrekord i somras så kände jag verkligen hur jag tappade kraftigt sista 7-8 milen under 2 timmar då farten också gick ner flera kmh.

Finns väldigt mycket att jobba på här. Styrka i bål, mage höfter rygg o nacke samt flexibilitet måste bli WAY BETTER. Jag är ärligt talat ganska så kass på det här nu men kommer bli grymt stimulerande nu är jag dessutom skadefri vilket jag inte var på hela förra året med hamstrings vänster ben fäste i stjärt som gjorde ont i över ett år. Jag kommer troligen satsa på att slå ett nytt rekord och cykla 10 mil fortare än jag någonsin gjort och förhoppningsvis inte så många andra heller gjort i alla fall inte + 50 gubbar..

Its never too late👊😍

Grym start på året och tack Trek för dessa år

Den 20 januari och har idag tränat cykel för 19 dagen i rad vilket känns toppen. Det var länge sedan jag kände mig så pass stark i kroppen och min Garmin pekar på bra form med deras VO2 max algoritm som visar på ath nivå för mig. I verkligheten har jag en bit kvar till peak form men så ska det ju vara i januari. Förra året toppade jag faktiskt alldeles för tidigt redan i februari mars gjorde årets bästa siffror så i år tar jag de lite lugnare med maxintensiteten än.

Tack Trek för alla härliga cykelturer och minnen jag haft med dessa suveräna cyklar. I år kommer jag byta cykelmärke och är väldig peppad på att utforska ett nytt märke som jag fått ett väldigt spännande samarbete med, återkommer om det. Är du intresserad av en världsrekord TT cykel med marknadens snabbaste komponenter rakt igenom hjul Ceramic Speed överallt etc så hör av dig. Min suveräna linjecykel Madone likaså. Storlek M på TT och 54 på Madone H1. Ett gäng olika toppklasshjul alla med nya Cermaic Speed lager. Zipp Super 9 Disc Clincher. Zipp 808 NSW fram / bak samt mitt världsrekordhjul FFWD Falcon fram och bak.  

Vintercykling när den är som bäst och minnen från Nepal 1990

 Tränat riktigt bra nu i 5-6 veckor sedan min ryggskada med en utbuktande disk börjat gett med sig. Känns hur skönt som helst och minst lika bra är att hamstringsfästet i vänster gluteus / skinka som smärtade hela förra året nu också nästan släppt helt.

Kört någon cykel alla dagar utom en i år. Mycket inne både Wattbike samt köpte förra veckan en smart trainer Elite Suito T som jag provat med både Zwift och ROUVY (riktiga filmer från både kända och okända vägar). Kul som omväxling men tycker innecykling plus en timme är mentalt rätt tungt och INGET slår the freedom of the open road❤️

Så idaf körde jag en helbra 80 km runda som trots nollgradigt och en del vind och dubbdäck gick riktigt fort med zon 3 132 pulssnitt och lätt stark känsla med fina 31.4 fart. För mig handlar ju cykling mycket om att köra fort. Jag älskar adrenalinet farten skapar när jag kan ligga på hyggligt utan schackningar. Lyssnade på en inspirerande ljudbok Lifespan av ledande longevityforskaren David Sinclair och kände mig stundtals lika immortal som hans forskning om ”healthy Lifespan” nu föreslår kan förlänga våra liv med minst 15-20 högkvalitativa år mot vad de flesta tror / förespeglar sig. Jag är en av dem som tror att jag kan bli långt långt över 100 och jag tror på allvar jag har metoder på g att både kunna bibehålla min nivå och hälsa bra länge än.

Formkurvan på Strava pekar brant uppåt och jag är jäkligt peppad på att i slutet av februari äntligen kunna få åka till vårt kära Bangtao Beach Phuket igen, dessutom med cykeln. Det är fin fin cykling på Phuket. Går det som jag hoppas åker jag med en ny cykel också. 😍👍

Igår blev jag så inspirerad skrev på fb :

En härlig stund med minnen från Nepal 1990. Såg reklam för en app för att digitalisera gamla diabilder och kom på att jag hade en massa bilder från en av livets höjdpunkter. En tre veckor lång trekking i Nepal 1990 mot slutet av en lång backpackerresa i Sydostasien. Jag var 23 år. Vi gick runt bergskedjan Annapurna med flera 8000 m toppar. 

En magiskt vacker resa genom nästan alla klimatzoner och i en natur som är så storslaget vacker att det inte går att beskriva. Inga motorfordon ingen elektricitet på tre veckor bara stigar och mängder med småbyar man går igenom med alla dessa söta nepalesiska barn och den fantastisk gästfria bybefolkningen som sålde små lodgeplatser för ca 15 kr natten. Mängder med te och linssoppa var huvudnäringen. 

På stigarna möter man bärare och Yakar som går mellan de ensligt belägna byarna med proviant o annat. Vi gick ca 2 mil om dagen jag Anders och Thomas. Vi skulle passera runt Annapurna med en topp på 5500 m som vi nådde efter ca 10 dagar. Vid sista lägret innan toppen vid 4500 m blev jag höjdsjuk. Ingen ”höjdare”😉 och fick låta grabbarna gå själva över toppen för att försöka acklimatisera mig ett extra dygn vid 4500 hm. 

Prekärt läge det hade varit rätt surt att få vända ensam tillbaka samma väg och gå ”ner” till Kathmandu själv i 10 dagar. Men när jag på min extra vilodag kände mig lite bättre gick jag upp från lägret på 4500 till 5000 m ensam bland bergstopparna och bara njöt av den mäktigaste natur jag upplevt. Och nästa dag kl 6 på morgonen kunde jag ge mig efter grabbarna och gå ensam över passet på 5500 m tufft värre sen ett par dagar i rask takt småspringande för att lyckliga kunna sammanstråla nere på andra sidan runt 3000 m. Snacka om lycka att ses igen😍 och snacka om att fått känna på vad höghöjdsträning innebar. När vi kom längre och längre ned på vägen ”hem” så bara flög man fram hög på både livet och på röda blodkroppar. Ja en gång också på den cannabis som växte naturligt nere i dalen och som vi provade i en av de varma källorna på bilderna. Men det är preskriberat nu😉. 

Trekkingen runt Annapurna håller jag som topp av alla naturupplevelser jag gjort, åk dit😃👍. I Katmandu precis de dagar vi var där våren 1990 så skrev också världshistoria det blev revolution och monarkin störtades. Dramatiskt värre på gator och torg med massiva demonstrationer massor med soldater utegångsförbud och flera dödade. Vi upplevde verkligen något speciellt dessa veckor. 

På vägen hem sen stannade vi en vecka i Indien New Dehli, ingen rolig historia 1990 galet fattigt och miljoner närmast utslagna. En avstickare till Taj Mahal och Fort Agra gav lite hopp om livet igen innan vi flög