Tränat riktigt bra nu i 5-6 veckor sedan min ryggskada med en utbuktande disk börjat gett med sig. Känns hur skönt som helst och minst lika bra är att hamstringsfästet i vänster gluteus / skinka som smärtade hela förra året nu också nästan släppt helt.
Kört någon cykel alla dagar utom en i år. Mycket inne både Wattbike samt köpte förra veckan en smart trainer Elite Suito T som jag provat med både Zwift och ROUVY (riktiga filmer från både kända och okända vägar). Kul som omväxling men tycker innecykling plus en timme är mentalt rätt tungt och INGET slår the freedom of the open road❤️
Så idaf körde jag en helbra 80 km runda som trots nollgradigt och en del vind och dubbdäck gick riktigt fort med zon 3 132 pulssnitt och lätt stark känsla med fina 31.4 fart. För mig handlar ju cykling mycket om att köra fort. Jag älskar adrenalinet farten skapar när jag kan ligga på hyggligt utan schackningar. Lyssnade på en inspirerande ljudbok Lifespan av ledande longevityforskaren David Sinclair och kände mig stundtals lika immortal som hans forskning om ”healthy Lifespan” nu föreslår kan förlänga våra liv med minst 15-20 högkvalitativa år mot vad de flesta tror / förespeglar sig. Jag är en av dem som tror att jag kan bli långt långt över 100 och jag tror på allvar jag har metoder på g att både kunna bibehålla min nivå och hälsa bra länge än.
Formkurvan på Strava pekar brant uppåt och jag är jäkligt peppad på att i slutet av februari äntligen kunna få åka till vårt kära Bangtao Beach Phuket igen, dessutom med cykeln. Det är fin fin cykling på Phuket. Går det som jag hoppas åker jag med en ny cykel också. 😍👍
Igår blev jag så inspirerad skrev på fb :
En härlig stund med minnen från Nepal 1990. Såg reklam för en app för att digitalisera gamla diabilder och kom på att jag hade en massa bilder från en av livets höjdpunkter. En tre veckor lång trekking i Nepal 1990 mot slutet av en lång backpackerresa i Sydostasien. Jag var 23 år. Vi gick runt bergskedjan Annapurna med flera 8000 m toppar.
En magiskt vacker resa genom nästan alla klimatzoner och i en natur som är så storslaget vacker att det inte går att beskriva. Inga motorfordon ingen elektricitet på tre veckor bara stigar och mängder med småbyar man går igenom med alla dessa söta nepalesiska barn och den fantastisk gästfria bybefolkningen som sålde små lodgeplatser för ca 15 kr natten. Mängder med te och linssoppa var huvudnäringen.
På stigarna möter man bärare och Yakar som går mellan de ensligt belägna byarna med proviant o annat. Vi gick ca 2 mil om dagen jag Anders och Thomas. Vi skulle passera runt Annapurna med en topp på 5500 m som vi nådde efter ca 10 dagar. Vid sista lägret innan toppen vid 4500 m blev jag höjdsjuk. Ingen ”höjdare”😉 och fick låta grabbarna gå själva över toppen för att försöka acklimatisera mig ett extra dygn vid 4500 hm.
Prekärt läge det hade varit rätt surt att få vända ensam tillbaka samma väg och gå ”ner” till Kathmandu själv i 10 dagar. Men när jag på min extra vilodag kände mig lite bättre gick jag upp från lägret på 4500 till 5000 m ensam bland bergstopparna och bara njöt av den mäktigaste natur jag upplevt. Och nästa dag kl 6 på morgonen kunde jag ge mig efter grabbarna och gå ensam över passet på 5500 m tufft värre sen ett par dagar i rask takt småspringande för att lyckliga kunna sammanstråla nere på andra sidan runt 3000 m. Snacka om lycka att ses igen😍 och snacka om att fått känna på vad höghöjdsträning innebar. När vi kom längre och längre ned på vägen ”hem” så bara flög man fram hög på både livet och på röda blodkroppar. Ja en gång också på den cannabis som växte naturligt nere i dalen och som vi provade i en av de varma källorna på bilderna. Men det är preskriberat nu😉.
Trekkingen runt Annapurna håller jag som topp av alla naturupplevelser jag gjort, åk dit😃👍. I Katmandu precis de dagar vi var där våren 1990 så skrev också världshistoria det blev revolution och monarkin störtades. Dramatiskt värre på gator och torg med massiva demonstrationer massor med soldater utegångsförbud och flera dödade. Vi upplevde verkligen något speciellt dessa veckor.
På vägen hem sen stannade vi en vecka i Indien New Dehli, ingen rolig historia 1990 galet fattigt och miljoner närmast utslagna. En avstickare till Taj Mahal och Fort Agra gav lite hopp om livet igen innan vi flög
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar