Cycling High på hård vinterdistans och givande insikter på TT bikefit

Underbara lyckokänslor och endorfiner som sprutade idag med en sån där härlig ”invincible” känsla. Like a fuc….  machine kunde ligga på bra och hårt hela vägen dryga 7 mil i det gråa blöta men syrerika januarivädret. Knappt det märktes att det satt dubbdäck på CX :en med 33.5 fart över 7 mil. Cykling när jag älskar den som mest.

Den årliga vita månad jag o Kajsa alltid har i januari har verkligen känts toppen i år. Har bara 2 dagar utan cykel och inte känt mig det minsta sliten någon gång, jo nu efter eftermiddagens hårdkörning sa Garmin vila 65 timmar. Men shut up Garmin säger jag. Det blir nog någon form av cykel imorgon med.  Strava fitness algoritmen har rusat upp nu i dec januari och är jäkligt sugen på att försöka trotsa ålderskonventioner och visa att 55 år trots allt är en alldeles lagom ålder för att kunna cykla fort.

Jag ska satsa på att bli snabbare på båda cyklarna inte minst TT bl.a genom att jobba på positionen på cykeln. En hel del rörlighets och flexibilitetsträning måste till, men blir väldigt stimulerande. Tror verkligen jag kan utveckla mig. Och det är nog en bra start att tro på, det kan man komma långt med.

Var häromdagen hos grymma bilefittern Iain Findlay på Painfreepower som hjälper mig till nästa nivå. Vi filmade och mätte med en massa sensorer och avancerade program för att se hur mycket min TT position försämras / ändras över 30 min med relativt stabil belastning. Vi körde på 275 w och jag försökte sitta så bra och still hela tiden. Rätt tufft ändå att försöka hålla huvud och rygg helt still och lågt och se framåt. Min självskattning var ändå efteråt att jag hade nailat det. Kändes rock solid på sadeln hela vägen tittade aldrig ner eller upp med huvudet. Men när svaren från kamerorna och datorprogrammen kom visade det sig att jag var utanför ideallinjen hela 35% och majoritet av de sista 10 min var utanför +-3 grader som var accepterad avvikelse.

Det här sätter fingret på hur avgörande förflyttning på cykeln blir övertid med allt mer tappad position när trötthet och monotona positioner skapar problem över tid. Går huvudet och ryggrad upp 4-5 grader och man gungar mycket gör det kraftig skillnad på fart. Och nu trodde jag ändå att det var bra. Under mina världsrekord i somras så kände jag verkligen hur jag tappade kraftigt sista 7-8 milen under 2 timmar då farten också gick ner flera kmh.

Finns väldigt mycket att jobba på här. Styrka i bål, mage höfter rygg o nacke samt flexibilitet måste bli WAY BETTER. Jag är ärligt talat ganska så kass på det här nu men kommer bli grymt stimulerande nu är jag dessutom skadefri vilket jag inte var på hela förra året med hamstrings vänster ben fäste i stjärt som gjorde ont i över ett år. Jag kommer troligen satsa på att slå ett nytt rekord och cykla 10 mil fortare än jag någonsin gjort och förhoppningsvis inte så många andra heller gjort i alla fall inte + 50 gubbar..

Its never too late👊😍

Grym start på året och tack Trek för dessa år

Den 20 januari och har idag tränat cykel för 19 dagen i rad vilket känns toppen. Det var länge sedan jag kände mig så pass stark i kroppen och min Garmin pekar på bra form med deras VO2 max algoritm som visar på ath nivå för mig. I verkligheten har jag en bit kvar till peak form men så ska det ju vara i januari. Förra året toppade jag faktiskt alldeles för tidigt redan i februari mars gjorde årets bästa siffror så i år tar jag de lite lugnare med maxintensiteten än.

Tack Trek för alla härliga cykelturer och minnen jag haft med dessa suveräna cyklar. I år kommer jag byta cykelmärke och är väldig peppad på att utforska ett nytt märke som jag fått ett väldigt spännande samarbete med, återkommer om det. Är du intresserad av en världsrekord TT cykel med marknadens snabbaste komponenter rakt igenom hjul Ceramic Speed överallt etc så hör av dig. Min suveräna linjecykel Madone likaså. Storlek M på TT och 54 på Madone H1. Ett gäng olika toppklasshjul alla med nya Cermaic Speed lager. Zipp Super 9 Disc Clincher. Zipp 808 NSW fram / bak samt mitt världsrekordhjul FFWD Falcon fram och bak.  

Vintercykling när den är som bäst och minnen från Nepal 1990

 Tränat riktigt bra nu i 5-6 veckor sedan min ryggskada med en utbuktande disk börjat gett med sig. Känns hur skönt som helst och minst lika bra är att hamstringsfästet i vänster gluteus / skinka som smärtade hela förra året nu också nästan släppt helt.

Kört någon cykel alla dagar utom en i år. Mycket inne både Wattbike samt köpte förra veckan en smart trainer Elite Suito T som jag provat med både Zwift och ROUVY (riktiga filmer från både kända och okända vägar). Kul som omväxling men tycker innecykling plus en timme är mentalt rätt tungt och INGET slår the freedom of the open road❤️

Så idaf körde jag en helbra 80 km runda som trots nollgradigt och en del vind och dubbdäck gick riktigt fort med zon 3 132 pulssnitt och lätt stark känsla med fina 31.4 fart. För mig handlar ju cykling mycket om att köra fort. Jag älskar adrenalinet farten skapar när jag kan ligga på hyggligt utan schackningar. Lyssnade på en inspirerande ljudbok Lifespan av ledande longevityforskaren David Sinclair och kände mig stundtals lika immortal som hans forskning om ”healthy Lifespan” nu föreslår kan förlänga våra liv med minst 15-20 högkvalitativa år mot vad de flesta tror / förespeglar sig. Jag är en av dem som tror att jag kan bli långt långt över 100 och jag tror på allvar jag har metoder på g att både kunna bibehålla min nivå och hälsa bra länge än.

Formkurvan på Strava pekar brant uppåt och jag är jäkligt peppad på att i slutet av februari äntligen kunna få åka till vårt kära Bangtao Beach Phuket igen, dessutom med cykeln. Det är fin fin cykling på Phuket. Går det som jag hoppas åker jag med en ny cykel också. 😍👍

Igår blev jag så inspirerad skrev på fb :

En härlig stund med minnen från Nepal 1990. Såg reklam för en app för att digitalisera gamla diabilder och kom på att jag hade en massa bilder från en av livets höjdpunkter. En tre veckor lång trekking i Nepal 1990 mot slutet av en lång backpackerresa i Sydostasien. Jag var 23 år. Vi gick runt bergskedjan Annapurna med flera 8000 m toppar. 

En magiskt vacker resa genom nästan alla klimatzoner och i en natur som är så storslaget vacker att det inte går att beskriva. Inga motorfordon ingen elektricitet på tre veckor bara stigar och mängder med småbyar man går igenom med alla dessa söta nepalesiska barn och den fantastisk gästfria bybefolkningen som sålde små lodgeplatser för ca 15 kr natten. Mängder med te och linssoppa var huvudnäringen. 

På stigarna möter man bärare och Yakar som går mellan de ensligt belägna byarna med proviant o annat. Vi gick ca 2 mil om dagen jag Anders och Thomas. Vi skulle passera runt Annapurna med en topp på 5500 m som vi nådde efter ca 10 dagar. Vid sista lägret innan toppen vid 4500 m blev jag höjdsjuk. Ingen ”höjdare”😉 och fick låta grabbarna gå själva över toppen för att försöka acklimatisera mig ett extra dygn vid 4500 hm. 

Prekärt läge det hade varit rätt surt att få vända ensam tillbaka samma väg och gå ”ner” till Kathmandu själv i 10 dagar. Men när jag på min extra vilodag kände mig lite bättre gick jag upp från lägret på 4500 till 5000 m ensam bland bergstopparna och bara njöt av den mäktigaste natur jag upplevt. Och nästa dag kl 6 på morgonen kunde jag ge mig efter grabbarna och gå ensam över passet på 5500 m tufft värre sen ett par dagar i rask takt småspringande för att lyckliga kunna sammanstråla nere på andra sidan runt 3000 m. Snacka om lycka att ses igen😍 och snacka om att fått känna på vad höghöjdsträning innebar. När vi kom längre och längre ned på vägen ”hem” så bara flög man fram hög på både livet och på röda blodkroppar. Ja en gång också på den cannabis som växte naturligt nere i dalen och som vi provade i en av de varma källorna på bilderna. Men det är preskriberat nu😉. 

Trekkingen runt Annapurna håller jag som topp av alla naturupplevelser jag gjort, åk dit😃👍. I Katmandu precis de dagar vi var där våren 1990 så skrev också världshistoria det blev revolution och monarkin störtades. Dramatiskt värre på gator och torg med massiva demonstrationer massor med soldater utegångsförbud och flera dödade. Vi upplevde verkligen något speciellt dessa veckor. 

På vägen hem sen stannade vi en vecka i Indien New Dehli, ingen rolig historia 1990 galet fattigt och miljoner närmast utslagna. En avstickare till Taj Mahal och Fort Agra gav lite hopp om livet igen innan vi flög 

Cykelåret på Strava och nya tag nästa år med rekordförsök på Vätternrundan samt Masters VM

Fick en grymt fin avslutning på cykelåret igår. Innan en toppenmiddag med vänner så körde jag en stenhård 55 k runda på klassiska Vikskolan Väsby Almungevägen till Långhundrarondellen och tillbaka. Nästan inga bilar och mötte bara en cyklist, så mer eller mindre ensam på vägen och vädret var toppen för vintercykling 3-4 grader och svag vind lite lätt regn i luften men bra med syre och kropp och huvud i symbios för hårdkörning. Låg på i stort sett max hela vägen och gjorde nog min snabbaste runda med CX och dubbdäck med snabba 34,3 fart. Schwalbe Winter dubbdäcken rullade på som aldrig förr och det var en så grymt fin känsla att efter 6-7 veckor med svår ryggvärk som äntligen börjat lätta nu senaste veckorna och har nu kunnat träna bra några veckor och igår svarade verkligen både kropp och huvud. Inget som slår cykling en sån dag. Fick en sån lyckokänsla, runners high likt när tankarna på att Sara klarat sig och nu är fullt återställd efter 4 svåra operationer i hjärnan i höstas som jag skrev om i förra inlägget. Tänker ibland på "sliding doors" ögonblick hur små marginaler det var och hur våra liv kunde tagit en sån fruktansvärd vändning men nu istället givit oss alla i familjen en sån otrolig tacksamhet och glädje att få vara friska tillsammans.

Cykelåret blev väldigt annorlunda i år. Det var 100% fokus första halvåret på sommarens Världsrekordförsök på Volvos testbana och det blev ingen annan tävling vare sig innan eller efter den urladdningen. Det var första gången sedan jag började tävla i cykel som jag inte körde tävlingar eller lopp regelbundet. Inte ens ett Smacklopp blev det. Jag hade ingen lust eller driv för det och kände mig klar för året efter världsrekorden och sen när Sara blev akutsjuk bara någon vecka efter så fick ju hösten minst sagt ett annat fokus. När jag ser Strava statistiken så är det tydligt att andra halvåret är det minsta jag cyklat på 10 år och ryggproblematiken med en skada på en disk blev också en stor bidragande orsak till det. Brukar ligga på ca 1500 mil om året så lite mindre i år med 1226 mil. Men den senaste månaden har motivationen ökat i samband med att ryggen blivit bättre och nu har jag satt upp två spännande mål för nästa år. 

1 Vätternrundan med Team Serneke att köra nya Vätternrundan 31.5 mil rekordsnabbt under 7 timmar det kräver 45 kmh så tuffare än så blir det ju inte men vi är ca 40 vassa cyklister och jag tror vi med bra samarbete kommer ha en god chans att klara det. Vore ju grymt att som 55 åring få vara med om det.

2. Masters VM i italienska Trento första dagarna i september. Jag kommer sikta på Tempoloppet med ambition att kriga om topplaceringar.

Nu kör vi!