13.5 mil snabbdistans med Team Conti

Nya cykeln fick ett rejält test idag när vi körde en Contiträning 13.5 mil snabbdistans i ett varv bort mot Uppsala och hemåt igen, Strava. Tror vi var 11 när vi började och höll ihop det hyggligt trots rätt högt tempo så var det 7 eller 8 samtidigt tillbaka även om det var bra tung motvind sista 4 milen hem Ser lovande ut så här tidigt på säsongen. Många i bra form redan.

Bilden från Ibike visar 243 watt snitt (ca samma som under hela Vätternrundan förra året) och 37.1 fart. Snittpuls 137 max 157 så aldrig på rött. Kändes bra hela vägen och fick några  långa motvindsförningar på slutet som tog precis lagom på ben och hjärta.

Var förstås lite orolig om den extremt låga positionen på cykeln och det supersmala 38 styret skulle ställa till det i rygg, nacke eller på annat sätt. Men det kändes helt ok, lite ovant förstås men framför allt känns det som en snabb grundposition. Till och med på hoodsen så är det nästan fartställning. 

Nu sitter det räfflade Dugast Roubaix 25 mm tubdäck på de hjul jag fick låna, så det är klart inte de snabbaste men den känns ändå bra responsiv om man trycker till lite. All kraft ner i backen och det ska bli riktigt kul imorgon och testa i lite högre farter då det är två ggr 32 km träningstävling på Markimvarvet med en massa starka cyklister. Är ganska säker på att det kommer bli ideliga stötningar och tokryck, och känner jag mig själv rätt så sitter jag inte still i klungan hela tiden heller.. Många racesugna nu som vill testa benen och formen inför Östgötalopp och annat i säsongsstarten.

Tänk att ett dött ting som en ny cykel kan framkalla så mycket kraft och glädje

Som ett barn på julafton igår när jag hämtade min nya cykel av Patrik och André på DINVELO ute på Ekerö.

De har byggt ihop en supercykel till mig med Eddy Merckx EMX 7  ram 54 storlek i våra klubbfärger samt SRAM Red 22. Ramen utvecklades i samråd med Tom Boonen för Quickstep teamet som körde den 2011. När Boonen testade prototyper under utvecklingen sa han hela tiden "make it more stiff". Och så blev det. Vridstyv till max.Bara ramen kostade över 40 tkr när den såldes. Produktionen lades ned då den blev för dyr att producera i 62 ton HM carbon. Din Velo har köpt upp ett restlager och säljer för bra priser för den som blir sugen. Makalös finish och prestanda på ramen. Ett varumärke och high end produkt som man inte ser överallt på vägarna, passar mig perfekt. Eddy Merckx - The Cannibal den hårdaste av dom hårda och överlägset störste cyklist världen sett med 525 segrar. Här tar han timrekordet i Mexico 1972 med grymma 49,4 km, ett härligt tidsdokument. Det var ju iofs inte direkt någon standardcykel han tog rekordet med. Läs intervjun om det med Ernesto Colnago som byggde cykeln, allt specialgjort till extrema 5,5 kg.

Merckx 5,5 kg rekordhoj inspirerade mig till styrstam negativt vinklad och superlåg position

Intressant är att se bilden här som visar cykel och utväxling, kadens etc på rekordhållare för timmen. Merckx körde 52/14 utväxling och hela 103.9 i kadens. Alla rekordhålla utom Graeme Obree ligger +100 i kadens, kanske något att träna på?

Åter till nutid och min cykel. Till den tar jag 2 av mina befintliga set hjul Xentis Squad 5,8 clincher samt Reynolds 32 tub (1075 gram). Blir perfekt med ett par mer Aero kanttråd och ett par lätta "klättrar" eller tävlingshjul tub. Mina hjul behöver kittas om till SRAM 11 delad kompatibel body vilket dragit ut på tiden. Fick nu låna Patriks egna Novatec R5 tub för att kunna testa och träna i helgen. Stort tack för det. Det kallar jag kondfokus och servicemind. Körde en premiärsväng med klubbträning och ett gäng snabba lagintervaller igår. KÄNDES BRA. Har specat den relativt extremt på några håll. Tidernas smalaste styre 38 cm 3T Team Carbon i jakten på mer aeroposition.

Smalt

Efter 4 mil test igår samt till jobbet idag. Vilken urkraft jag får ned i vägen när man ställer sig upp och trycker till. Fantastisk känsla. Förstås ovant och mycket smalt styre, men det kändes perfekt i bocken och i fartpostion. Skönt också på hoodsen däremot klart sämre "hävarm" och motvikt ståendes i uppförsbackar i och med den så smala bredden. Kan också tänka mig att spurtkraften kan bli lite sämre, pros and cons som med det mesta.

Överröret är 145 mm, redan det lågt mot min Roubaix med 165 mm. Tog i ännu lite mer för aggresivare låg fartställning med en negativt vinklad längre styrstam 120 mm med hela -17%.

Cykeltokiga kollegan Micke provsitter bredvid sin egen värsting Trek Madone 7.9 Stealth Black Vapor Coat a 5 gram lack. Hans storlek 56 med normalt styre och höjd får min att se ut som en barncykel

Så how low can you go? ja det blir spännande att testa om jag klarar av den här ställningen. Första intrycket kändes bra men ordentligt test imorgon bitti med 14 milare Contiträning planerad i vårsolen. Ny sadel blev det också en Prologo CPC Nago Nack. En high tech sadel med extremt grepp via polymer inserts på sitsen. Känns också kanon och riktigt snygg var den också. Rundar av med ett par nya Dura Ace pedaler och nu är min drömcykel klar. Eller som min fru sa. Jag ser ingen skillnad mot den förra men den är säkert bra..

Prologo CPC Nago Nack på en integrerad sadelstolpe

Massiva assymetric chainstays

RR Smacktempo Sjöås

Igår kväll var det tävlingspremiär med Smacktempo på en kort 12 km rätt kuperad bana precis öster om Arlanda. Riktigt mycket folk över 90 startande, cykel och tävlingsviljan verkar bara öka, kul. Lite kölogistik när så mycket folk dök upp till start och i och med nyordningen att alla kör med tidtagningschip blev starten 30 min sen till kl 19. Då var det inte många plusgrader kvar i den annars soliga och vackra vårkvällen, så vi var en hel del som stod i kön och huttrade innan start.

Kallt innan start höll värmen med dunjacka. Foto www.jeppman.com

Körde banan en gång som uppvärmning och tyckte det var rätt tungt redan med 36 fart och fattade snabbt att det här kommer bli lidande och vilja om det ska bli någon fart idag. Har provat Osymetrics ovalformade klingor 2 träningar innan och hade bestämt redan innan loppet att jag inte ska köra på dom då jag upplever att det känns som jag tappar lite av det jämna rundtrampet. Jag drar rätt så mycket uppåt i trampet och misstänker att lösningen med ovaliserade klingor passar de cyklister som trycker mer ensidigt nedåt i trampet bättre. Men jag hade inte tid att få det tillbakabytt innan så det vara bara att kämpa på.

Not my cup of tea

Första 6 km ut mot vändning i medvind samt övervikt utför gick ju förstås rätt fort men inte så tokfort jag hoppats på. Hade bestämt mig för att inte gå all in och spränga mig på utsträckan och pulsen var runt 150 och strax över ut. Gjorde en risig vändning och snittet var nere på 43,5 efter den. Tänkte att nu börjar lidandet big time, och det gjorde det. Hade inte riktigt vare sig benen eller skallen på topp igår men fick i alla fall ut det jag hade hem även om det var vidrigt segt sista 3 km med puls upp mot 165 som max. Sista uppförsbacken gick på vilja och kunde till slut, lätt besviken rulla i mål med 42 snitt på min Garmin dator. Hade helt klart hoppats på lite mer fart och framför allt bättre känsla. Men förstod ganska snabbt att det inte bara var jag som tyckte det var tungt. Det kyliga vädret och den kuperade banan sänkte farten för alla.

Nu visar Smacks hemsida helt andra snittfarter Resultat Smack beroende på att de uppger banan till 12 km, jag hade 11,5 km på min Garmin vilken iofs ofta verkar visa ett par % för kort. Nu räckte ändå tiden 16.18 till en 4 plats vilket jag är stornöjd med. Snabbast var Alexander Gingsjö en av Sveriges bästa cyklister och tempoåkare på grymma 15.07. Staffan Arvidsson och Edvard Wendelin också snabba killar 2 och 3:a ca en halv minut före i tid.

Första racet med de nya hjulen Zipp Disc Super 9 Clincher och Pro Line 90 mm fram kändes helt ok. Men i o m att jag inte trivs med klingorna nu så ser jag verkligen fram mot hur det kommer bli att testa med de runda klingorna. Tror och hoppas på en stark tempovår och inte minst sommar då man kan få ta på sig Speedsuit och bli seriöst snabb.

Backintervaller Sollentuna Vattentorn

Skönt, idag var den värsta träningsverken från helgen borta och jag kunde både jobbpendla och ikväll köra ett backintervallpass på klubbträningen med CK08. Vi var 6 st tappra som trotsade den kylslagna Stockholmskvällen för ett hårt backintervallpass runt Sollentuna Vattentorn upp och ned långa varvet 5 gånger. Ja efter 5 gånger vek jag hemåt då jag tänkte köra Smacktempo premiären imorgon och inte vill köra helt slut på mig. De andra fortsatte ett gäng varv till. Tycker det ser riktigt lovande ut för oss i seniorklass och andra lopp typ Smack där vi kommer ställa upp med starkt gäng. Det var bra tryck i backen idag på allihop.

 

 

Bild från Ibike visar högsta enminutseffekt under 10 intervaller 5 i lilla och 5 i stora på nära 500 samt 600 w. Högsta 1 minutsefffekt i sista intervallen med 607 w, rätt slut uppe vid högsta punkten vid tornet. Klart nöjd med den effekten känslan och farten och hoppas på en bra tempodebut imorgon.

 



HELLO STOCKHOLM /Jonas du var bättre förr

Ja vilket uppvaknande det blev i helgen om att tiden har sin gång. Jag har varit ute på Bosön hela helgen och spelat HELLO STOCKHOLM en stor internationell Frisbee Ultimate turnering, skrev i förra inlägget om att det var en stor del av mitt liv 82-92. Sedan dess har jag inte spelat eller knappt en hållt i en frisbee. Men jag har ju bra kondition och borde kunna springa hyggligt, och tekniken, kasten dom sitter väl i, eller?

Nej inte direkt som jag hoppats eller trott. Gick väl hyggligt ändå de första matcherna men vårt oldboysgäng hade inte mycket att sätta emot elitlag med ca 20 år yngre killar från Ryssland, Frankrike och Österrike som vi förlorade mot igår. Vi hade helt enkelt inte en chans. Dom springer ifrån oss med snabba ryck och vändningar. Och snacka om att uthållighet och kondition är grenspecifik. Var helt slut igår efter 4 matcher a 25 minuter, för att inte tala om hur kroppen kändes igår kväll och idag, ont precis överallt. Har sällan om knappt aldrig känt mig så gammal och värdelös som under sista matchen igår kväll, blev dessutom stämplad av en fotbollssko på stortån så den är alldeles blå idag. Det var en slagen hjälte som spädde ut värken med några Voltaren och ett par glas vin igår kväll. Vårt lag hette passande Fine Wine lagfoto igår i lånade Hammarby fotbolls tröjor.

Nya tag idag, men det blev tungt nästan direkt och för att göra min personliga förnedring total på första morgonmatchen (som vi glädjande vann för att undvika spela om sista platsen i turneringen) så lyckades jag springa även andra stortån helt blå. Det tillsammans med galet ont i händerna av att ta emot hårda passningar i ovana händer så kände jag att nu får det vara nog, jag spelar inte sista matchen om 21 plats. Killarna förlorade den knappt, men sammantaget gjorde vi ändå en stark kämpainsats. Som vår lagkapten sa i ett tacktal till segrarna. "Congrats and well played! Its been a while. Half of you guys werent born when we stopped playin in the early nineties"

Bosöns grymma inomhushall med konstgräs

Helgens spel var verkligen ett uppvaknande av att ålder och tiden tar ut sitt pris, men också hur mycket träning gör och påverkar. Man blir verkligen bra på det man tränar och tappar snabbt om man inte gör det. Jag har kunnat det här rätt bra med Ultimate och då känns det extra surt när man känner sig så dålig, trött och gammal. Det matchade inte min självbild. Men det är bara att bryta ihop och komma igen som Per Elofsson sa (men iofs inte gjorde utan slutade istället:-). Det var trots allt fantastiskt kul att träffa gamla vänner med alla historierna som kommer fram och det sociala var ju huvudsaken till mitt deltagande även om jag inte ska sticka under stol med att jag gärna ville bidra med bra spel igår. Jag avslutar nu min Ultimate karriär och satsar på något jag just nu tränat mig  bättre på, att cykla. Avslutar med en av mina absoluta favoritlåtar Du är snart där med Håkan Hellström innehållande textraden "Håkan du var bättre förr" som jag idag byter ut till "Jonas du var bättre förr."

Men redan på onsdag nya tag. Hörde jag SMACK tempopremiär?

Byter sport i helgen

Efter en bra träningsmånad i mars med drygt 150 mil cykel byter jag sport i helgen och går tillbaka en 25-30 år i tiden till min stora ungdomspassion och sport Frisbee Ultimate. Ska vara med på en turnering hela helgen ute på Bosön Hello Stockholm  , inomhus på konstgräs i ett lag med hopplock av gamla oldboys lirare. Ska bli hur kul som helst. Har inte spelat på över 20 år. Gjorde inte mycket annat perioden 82-92 som verkligen var en otroligt rolig period i livet. All den gemenskap en lagsport ger och alla resor med en massa turneringar runt om i världen. Minnen och upplevelser för livet. När man sa att man höll på med Frisbee kunde folk ofta säga att det där är väl ingen sport? Eller det kan väl inte va nåt jobbigt? Kolla in det här klippet så fattar ni vilken stenhård fysisk och häftig sport det är Frisbee Ultimate highlights

Ultimate kräver grym fysik på toppnivå. Det är 7 spelare i laget på plan stor som en fotbollsplan med konstant springande på eller nära max. Vi körde mycket kompletterande fys och löpning. Man blir ju som bekant bra på det man tränar. Minns ett Cooper test vi gjorde en gång på ett landslagsläger 3 km all out på 10.15. Tider jag bara skulle kunna drömma om idag. All den fysträningen la nog grunden till att jag har haft relativt lätt att nå hygglig nivå i cykel nu. Jag kommer från Västervik och vi hade ett bra lag som sporrade och drog varandra till en massa segrar och även in i landslaget. Ett tag hade vi en hel kedja och typ 8 man av 24 i landslaget. 

Nedan ett lagfoto från EM i Österrike 1985. En långhårig 19 åring med korkskruvar i övre raden (till höger under fotoreflexen) var med och vann EM guld för Sverige 1985 (EM guld EM guld EM guld, festen efteråt var galen, dom timmarna jag minns, och säkert ännu värre dom jag inte minns:-)

Sverige var dominerande i Europa och ofta tvåa i VM efter grymma USA som traditionellt dominerat. Skrev ett inlägg i somras som delvis förklarar hur vi lyckades så många från samma lag, samma mönster går igen i alla sporter och professioner The Talent Code 

Jag gör ett "pannkakscatch" på klubblags VM i Toronto 91

Målet med helgens turnering är att inte bli skadad, ja det är faktiskt huvudmålet, ovana rörelsemönster, extrema start och stopp och fullt med maxryck är inte optimalt för oldboys. Även om jag har bättre kondition än någonsin och är mer grundtränad än de flesta så är det här en helt annan grej. Och jag kan nästan redan känna den extrema träningsvärk jag kommer ha på söndag och måndag. Men det ska bli superkul att spela, kasta frisbeen, se den flyga och springa igen. Träffa gamla vänner och förstås snacka massa minnen om hur mycket bättre allt var förr:-)

Tempopremiär O'SYMETRIC klingor

Var hemma med yngsta dottern Vera idag som var lite krasslig. Hann med att åka till DINVELO butiken på Ekerö med min tempocykel för att hämta upp hjul som fixats samt skruva dit ett klingset från O'SYMETRICS med 54 tänder som jag fick testa. O'Symetrics är de konstigt formade klingorna som flera världscyklister bl.a Wiggins och Froome brukar köra på. Rotor har ju sina ovala med något mindre extrem form men med liknande grundprincip. Ide'n är att minska tiden i de döda lägen tramptaget har kl 12 respektive kl 6. Genom den ovalliknande formen blir det mindre motstånd där och mer i kraftzonen kl 1-5. Läst en del om det och det verkar ju logiskt och de som testar verkar generellt mycket nöjda. Att flera av världens bästa också kör det trots vad man kan anta kontraktsbråk med team och stora sponsorer från Shimano / Sram  och Campagnolo gör ju helt klart att det känns spännande att testa.

Hade mer nya grejer att testa på tempocykeln med nytt ZIPP Super 9 dischjul och även nytt framhjul Pro-Lite 90 mm, så en hel del nytt på årets tempodebut som jag gjorde på seneftermiddagen. Klart tuffa förhållanden, med bara några plusgrader men framförallt en jäkla vind i byarna och egentligen ett självmordsuppdrag att ge sig ut i tempoställning med 90 mm fram och disc bak. Men jag kände att jag måste testa grejerna lite. Körde ett par mil uppvärmning bort mot min vanliga teststräcka på Almungevägen. Det var vingligt i vinden, speciellt tufft med framhjulet som helt klart var fel val idag. En märklig känsla i tramptaget första 5-10 minuterna med en lite flytande halvryckig känsla över "de döda läget" men efter en kort stund kändes tramptaget bättre och bättre.

Körde sen min vanliga testrunda 1 mil ut på Almungevägen från Sälnaavfarten och sen tillbaka. Försökte lägga pulsen runt 140 men blev lite lägre då jag hade full sjå att parera och hålla cykeln någorlunda rakt i byarna och inte blev det lättare när det kommer lastbilar och dundrar förbi. Vidrig motvind ut och slet runt 35 fart. Tramptaget kändes bra men krampaktigt tag om styret i vinden. Hem gick det lite lättare i medvind och framförallt fortare med 6.45 sista 5 km för total fart 38.7 med snittpuls 138. Har lite svårt att bedöma både klingorna och hjulen i den tuffa vinden. Ska testa några gånger till om OSymetrics är min grej, lite lovande kändes det helt klart. Sen ser dom ju rätt coola ut. Tramptekniken blev snabbt bättre och det kände mer och mer naturligt, på superhög kadens runt 110 lite ryckig känsla annars bra. Men det borde ju ta ett par ggr att vänja sig. Blev 6 blåsiga mil idag. Hur det är att växla mellan runda och ovala klingor ska också bli spännande att se hur det funkar. Om det blir att jag kör på dessa så byter jag nog även på linjecykeln. Känner nu ikväll att benen har en förnimmelse av träningsvärk från nya muskelfibrer som inte används normalt, eller kan det vara från tunga benböj igår?

Wiggins vinner London OS med OSymetrics med någonstans runt nätta 460-490 w och 52 kmh snitt i 44 km inne i London! Nu har han tydligen bytt tillbaka till runda (sponsorkrav?) och verkar ha tappat lite kraft?