Trodde jag alltså. Fick ytterligare en gång känna på hur vansinnigt svår den mentala och fysiska smärtan kan vara i denna 20 minuters kamp mot demonerna. Satte motstånd till 4 kg på min Monark 828 och siktade högt. Betydligt högre än de 340 w jag nådde i november någon vecka innan Thailand. Tänkte att 355-360 och ca 5 w/ kg fanns inom rimlighetens gräns och höll det 10 minuter med knapp 90 kadens men där tog den mentala bensinen helt slut och jag slutade trampa tvärt. Inte ens Springsteens magiska Outlaw Pete från Hyde Park från 2010 kunde förmå mig kriga vidare idag. Målet var för långt utom räckhåll idag med ben, huvud och kropp inte helt där jag hoppats eller trott idag.
Inte lika kul idag
Ja ja whatever det finns ju lite värre problem i världen om man säger så. Fick ju 10 bra minuter på hög intensitet följt av lite styrketräning ett härligt bubblelbad ute i solen och sen kände man sig fabriksny igen. Har nu varit på årets första julbord med tjejerna, Pappa och fru, mina halvsyskon och alla barn. En OP Andersson som traditionen bjuder några glas mumma och ett par IPA och världsproblemen känns lite mer lättlösliga. Nu vidare på ny glöggbjudning i stan. Trevlig helg allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar