Cykelhaveri

Typiskt bara för att jag talade och skrev om att köpa ny cykel blev min nuvarande stött, ledsen och kände sig övergiven och beslutade sig för att hämnas genom att gå sönder idag.

Vi har varit ute på landet i helgen så hade två fina 7 milare idag och igår med sedvanlig detour via Sigtuna till Smidö. Igår var jag seg och fart och watt klart lägre än tidigare i säsongen givet pulsnivå. 230 w pulssnitt 137 och fart 33.3 ut i går. Har känt det en längre tid att styrka form varit klart vikande. Lite för mycket av det goda livet senaste månaden, och mycket mindre träning, men det måste man väl få unna sig den här tiden på året, eller hur.

Hem idag kändes mycket bättre kunde gå på bättre utan att höja puls för mycket. Siktar på att bygga aerobiska basen nu resten av året med nästan uteslutande låg till medelpulspass, sällan över 140 puls. Fick bra flow idag så farten blev 36 watt 260 och puls 141. Grymt skön cykling hem idag och inte en tillstymmelse till trötthet, då hände det med en mil kvar vid Fresta Kyrka. Kände som att det glappade i trampvarvet och hade känt det lite både igår och tydligare idag. Trodde först att klossen på skorna kanske satt lös. Men plötsligt blev det påtagbart mycket värre kunde knappt fortsätta, hela vevpartiet satt helt löst och svängde i sidled fram o tillbaka. 

Stannade och insåg att det här går nog inte att ta sig hem med. Det hade dessutom snabbt blivit beckmörkt (varför är det inte sommartid hela året, fullständigt vansinne att ha ännu kortare dagar och mörkare kvällar vintertid, obegripligt)  Cyklade försiktigt i 15 kmh någa km på Frestavägen till Hagbyrondellen läskigt i mörkret med bilarna utan lyse på cykeln. Fick som tur var tag på min fru som kunde möta upp mig vid Hagbyrondellen och köra hem mig och den nu både trasiga och sårade Roubaixen. Segt och hålla på att köra cykel till rep och måste nog köpa ett nytt vevparti är jag rädd. Jag som hade tänkt sätta den i trainern nästa vecka och köra igång den säsongen. Blir nog att att starta med tempocykeln där istället.

Tröstar mig nu bredvid brasan i musikrummet med en Oppigårds Indian Tribute, en grym Ale och Basia Bulats nya Tall Tall Shadow skön singer songwriter. Balsam för själen.