Det var bra grisigt första 2 milen bort mot Sigtuna i morse. Blött på vägen och fruktansvärt mycket grus som stänkte. Växlade med visiret uppe och nere på min nya grymma Casco Speed Airo hjälm. Men just då var det lite som pest eller kolera. Skit i ögonen eller på visiret? Som tur var blev det bättre efter Sigtuna och solen och vinden torkade upp vägen.
Tror vi var 17 som mest som snurrade runt i kedja men det blev lite 10 små negerpojkar varefter milen gick i kedjan. Olika träningsnivå under vintern gissar jag tillsammans med tuff kantvind maler ner rätt bra. För egen del kändes det däremot alldeles oförskämt bra. Efter en (som vanligt) lite trögstartad morgonmotor spann ben och kropp lättare än nästan någonsin. Speciellt sista 5 milen då jag tog låånga förningar hem i kant och motvind och det kändes som jag kunde köra ungefär hur långt och snabbt som helst. Verkligen payback på all träning och en fantastisk känsla att få tillbaka så mycket fart och vällust.
Kan dock tänka mig att Alexander Kristoff just nu har en ännu härligare känsla. Vilket lopp och vilken finish han gör. Mosade ner Cav, Sagan o Cancellara hur lätt som helst för Norges första seger i ett "monument" i dagens Milan-Sanremo en nätt historia lika lång som Vätternrundan. Dom cyklade på ca 42-43 fart. Samma fart ska vi glada veteranamatörer med bra samarbete försöka hålla runt Vättern för att gå under 7 timmar. Kan det verkligen gå? Ja dagens runda visar att det är en bit kvar. Men det är bara Mars och det är bra starkt, segt virke i många av gubbarna i laget. Träning ger färdighet som ni vet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar