"Middleaged businessmen are winning cycling races on EPO". Doping överallt, åker Tiger dit också snart?

Det är ingen kul läsning i sammanfattningen av CIRC (Cycling Independent Reform Commissions) 227 sidiga rapport som släpptes i måndags. Här en bra sammanfattning från BBC som även inkluderar en färsk intervju med Lance 

De viktigaste punkterna:

"A total of 174 anti-doping experts, officials, riders and other interested parties were interviewed. These are the main points:

• One "respected cycling professional" believes that 90% of the peloton is still doping, another put it at 20%

• Riders are micro-dosing, taking small but regular amounts of a banned substance, to fool the latest detection methods

• The abuse of Therapeutic Use Exemptions, sick notes, is commonplace, with one rider saying 90% of these are used to boost performance

• The use of weight-loss drugs, experimental medicine and powerful painkillers is widespread, leading to eating disorders, depression and even crashes

• With doping done now on a more conservative basis, other forms of cheating are on the rise, particularly related to bikes and equipment

• Doping in amateur cycling is endemic"

Jag måste säga att det gör mig både lite förvånad och besviken, hade trott på betydligt mindre indikationer på doping idag. Men det är väl tyvärr så enkelt och krasst som i andra verksamheter, sport eller affärsliv med mycket pengar på spel. Det finns alltid tillräckligt stora krafter som väljer den snabbaste och sannolikaste vägen till pengar och framgång.  Om den sen inkluderar doping i sport eller mutor i affärslivet so may be it, thats the name of the game. Igår idag och imorgon. Det är tyvärr som den (iofs briljant humoristiska)  reklamslogan här med Tiger säger "WINNING TAKES CARE OF EVERYTHING". På tal om Tiger där har ni enligt min tro nästa dopingbomb som riskerar att få t om Lance affären att blekna. Mycket tyder på att han använt HGH tillväxthormon under stora delar av sin karriär. För den intresserade läs här här och här tre länkar som pekar på att den bris som blåste upp förra veckan kring Tiger och anklagelser om HGH tillväxthormon riskerar att blåsa upp till storm. Skriver inte att han ÄR skyldig men JAG tror det. Lika tokig som jag nu är i cykel har jag varit i golf sedan tidigt 90 tal och har man följt Tiger noga genom hela karriären och sett hans kroppsliga förvandling och även humörsförvandling så pekar allt i tydlig riktning. Nu vinner han ju dessutom inte längre så vad ska rädda honom nu om det börjar grävas djupare?

 

Det som gör mig personligen ännu mer besviken och förbannad är att läsa om Middleaged businessmen are winning amatuer cycling races on EPO Doping bland amatörer i gruppen gubbar jag själv tillhör. Där sprider det sig nu en löpeld av dopade cyklister så till den milda grad att tävlingscyklister och proffs drar sig för att ställa upp i Gran Fondos för risken att få stryk av EPO stinna gubbar. I t ex UK växer mastersklasserna lavinartat i cykel, liksom i många andra länder. Tillsammans med dopingkultur på gym och lättillgänglighet via webforum etc blir dopingen ett allt vanligare val. Det är ju bara för tragiskt. Jag som hade tänkt vara med och försöka kriga om höga placeringar i Veteran VM nu kanske i år och framförallt nästa år när jag blir H 50. Känns ju lite orimligt att kunna göra mot gubbar som med dopinghjälp i stort presterar som fullblodsproffs. Förbannat tråkig läsning. Jag försöker göra allt jag kan både med tränings och näringslära för att bli så bra jag kan bli. Men nån jävla moral och heder får man väl ändå ha som människa? Vad tusan skulle det vara värt att vinna en fin titel i Mastersklass om man vet med sig att man har dopat sig? Man kanske kan lura sin omgivning men hur ska man lyckas lura sig själv och sin egen stolthet? Det är ju inte ens pengar inblandade här. Det är bara så patetiskt att det är svårt att förhålla sig till. Hur ska dom här benen kunna konkurrera med fuskarna utan EPO i sig? Ett glas rödvin i andra benet också kanske?

Utdrag från länken nedan nedan:

"The report also raised concerns about doping in over-40s racing, stating that: “Masters races were said to have middle-aged businessmen winning on EPO, with some of them training as hard as professional riders and putting in comparable performances.” It also conjured up the surreal image of professional riders explaining that “they no longer ride in Gran Fondos” – popular, lengthy timed events run mainly in Italy – “because they were so competitive due to the number of riders doping”.