Phuket från halvironman till Bangla Road

Riktigt fin cykling idag vi körde en vacker varvbana på en dryg mil 3 varv med böljande vägar med bra asfalt. Det går att hitta kanonfin cykling på Phuket och när man kommit in i vänstertrafiken någorlunda så känns den säkrare och säkrare.

Trots sent nattsudd igår kändes kropp, höft och ben bättre än tidigare och idag var det bara 32 grader så när de andra var nöjda skarvade jag på med dryga 4 mil till. Gjorde ett MAF test sista två milen med bra resultat. 36 fart ut och hem med 136 puls var SÅ mycket bättre än jag vågat hoppats på. Cyklat runt 45 mil nu på 6 dagar och imorgon kväll innan vi åker hem blir det några till. Jag kunde aldrig drömma om att det skulle kunna gå så bra så här bara drygt 2 månader efter ett brutet höftben. Har fortfarande lång väg tillbaka framför allt med gången som jag har lite jobbigt med haltande och ont, men att cyklingen går så bra kan jag bara  tacka gudarna för.

Igår var verkligen en heldag. Det var Challenge Laguna Phuket halvironman och en 7-8 från vår grupp Terrible Tuesday tävlade och alla vi andra var och tittade och hejade oss hesa.

Mattias Krantz sliter sig upp i sista branten på mördarbacken med 18.3 % lutning Lars Frick supportar.

TT:s pro Emma Graf i samma backe

Tommy Jansson urstark 2:a i AG 45-49

 36.5 graderoch framförallt löpningen var som ni förstår stentuff. Alla kämpade grymt i värmen och det firades rejält igår kväll med middag på finkrog inne i Patong. En hel del drinkar och sen ett studiebesök på ökända Bangla Road. Jag har varit där förut, för många var det första gången. Jag vet inte om en beskrivning lämpar sig i tryck och det blev en hel del höjda ögonbryn innan vi festade och dansade vidare på svenskbaren GG till sena nattimmen.

Bangla Road a most tragic place for working girls.

Lätt rull sa Nelker

11.3 mil senare var vi tillbaka med 36.3 i snittfart. Lite mer än värmen som tog idag om man säger så. Vi var 7 som blev pinade som under Pontius Pilatus idag. Eller om det var Björn Andersson (en av världens bästa tricyklister genom tiderna om inte den bästa enligt många) samt Mikael Nelker TT:s ledare och utstark Kona finalist i år. Det var någon gång där under rundan när Björn drog i uppförslut i 40 fart som jag kände mig som på korset innan jag gav upp och släppte kontakten precis samtidigt med de två andra som hängt på Björn i hans enmilsförning i fart långt över 40. Jag hade 2 minuter på 425 w där när jag låg på hjul. Undrar vad Björn hade?

Björn, Nelker o jag vid sista vattenpåfyllningen

Kul var det för det mesta i alla fall, eftersom större delen av rundan ändå var hanterbar. Jag kan knappt fatta att jag orkade hänga med hela rundan i värmen som gjordes utan paus även om jag inte drog många meter. Vi fick ett KOM i gruppen också på en kuperad sträcka om 36 minuter med dålig väg. Kul! (Strava länk uppe till höger i bloggen)

Stranden, lunch & massage var ett vinnande koncept igår efter rundan så samma visa idag igen fast strandbyte till Surin Beach. 

Minst lika skönt idag. När jag visade massörskan att ta det lite varligt med höften och hon såg ärret efter operationen sa hon "oh kaputt leg". Sen när hon satt ovanpå mig och tryckte på skinkorna skojade jag lite med henne och spände skinkorna några gånger så hon studsade och ropade "oh NO Kaputt"! Alla thaitanterna skrattade gott. De är för sköna massagetanterna och har verkligen humor.

Imorgon blir det betydligt mindre cykel, vilket nog kan vara bra för kroppen. Det är Challenge Laguna Phuket Halvironman och ett gäng från TT ska tävla så vi andra åker buss och några cykel dit, kollar och hejar. Tänkte ta cykel bort och ställa mig i värsta mardrömsväggen till backe som är drygt 18% och rätt lång. Där kommer många lida och säkert en hel del tvingas kliva av och vila eller gå (gjorde jag häromdagen) när backen kommer efter ca 7 mil. Det ska bli kul att se andra lida på korset imorgon.

Phuket dag 3

Idag blev det tidig avgång redan 07.30 för en snabb runda på 7 mil. Vi var ett 10 tal och det gick undan bra på de första 4 milen. Höften känns rätt ok på cykeln men har haft jobbigt att gå de ca 300 meter från rummet till frukost och middag. Hoppas det lättar snart med den haltande gången.

Mikael Nelker knäppte en bild i farten idag.

Han drog på bra några gånger och jag testade att trycka på hårt gå ifatt ta hjul njuta av farten ner i bocken och sen några minuters förning i + 40 fart. Härlig känsla att cykla fort igen även om jag snabbt blir trött. Men det blir bättre och bättre.

Tillbaka redan innan 10 och sen en taxi till  Naithon Beach som ligger i närheten och bara två stränder bort från "vårt" Bangtao Beach dit vi brukar åka med familjen. Köpte en gudomlig fruktshake på gatan att återhämta vätskebalansen efter den för mig hårda cyklingen. Färsk mango & passionsfruktshake smakade MER och bättre än hemma. 50 baht only "special price for you my friend"

Efter en stund på stranden var vätskebalansen i otakt igen.

Vilket dagens första Chang rådde bot på till lunchen. Prawns with hot basil leaves en klassiker och lika gott som vanligt.

Avslutade sen strandvisiten med en timmes oljemassage Fantastiskt skönt och välbehövligt för min gamla trötta stela kropp. Det gick faktiskt betydligt bättre att gå sen efter massagen. Det får vi göra om.

Imorgon 07.30 igen är det en längre 12 milare på g så måste i säng tidigt nu om jag ska orka med det här. Man kan ju undra varför man ska behöva slita sig iväg så tidigt? Ja trigalningarna vill hinna med stranden, simma och springa också. Var det någon som sa semester?

Premiärrunda i Thailand med Terrible Tuesdays

Premiär på flera plan idag första dagen på Thailandsveckan på Thanyapura Sports Hotel en kvart från Phukets flygplats. Första utecyklingen sen jag bröt höften den 24 september. Första gången jag åker cykel i Thailand över huvud taget trots >10 ggr här. Kom iofs på att vi hyrde lätta motorcyklar lite mindre överlagt 1990 i badbyxor utan hjälm (utan att ha kört motorcykel förut) på backpacker resa 1990. Men det är preskriberat nu.

Hur gick det då? Jo tack långt bättre än väntat med tanke på att jag la bort kryckan i helgen. 66 km med en grupp på 7 av de 43 triatleter från med på resan. De flesta på tempocykel i vår grupp så deras fikatempo första 4 milen i 33.7 snitt fick upp pulsen rätt bra stundtals. Inga större känningar i höften men lite mycket bilar, vänstertrafik och cykelovanan gjorde att jag hade lite svårt att njuta fullt ut i början.

Känslan blev  bättre efter härlig lunch vid en strandrestaurang.

sen tuffa 2 milen hem med några riktigt branta "kullar" 18.3% lutning som värst och flera lite längre partier över 12%. Det , 35 grader och hård körning blev ett svettigt kanonpass som premiärrunda.

Trigalningarna följde sen upp med traillöpning en timme och innan cyklingen hade de simmat en timme också

Nej de är inte riktigt som de ska i huvudet folket från "Terrible Group" som det stod på något välkomstdokument men de har kul och ser rätt tighta ut i sina nätta badkläder..

Själv la jag mig vid poolen och tog en Chang.

Slängt kryckan & packat cykeln

Härlig dag plockade bort kryckan igår och tog idag en 15 minuters promenad i det härliga vintervädret hemma vid Edsviken med Kajsa & Vera. Går lite som en pingvin men suveränt skönt och bättre dag för dag.

Sen en knapp timme på Monarken i Vinterstudion med densamma på TV. Same procedure as last year (and the year before). Nu kan vintern börja.

Men först en vecka i Phuket, åker imorgonkväll. Cykeln är packad 

och benen är rakade (för första gången på ett par månader) efter ett härligt bubbelbad ute i vintersolen.

Från ett bad till ett annat. Vi håller på att anlägga en pool. Tyvärr var det berg alldeles för grunt så nu en massa sprängning. Tough luck! Någon kanske skulle kalla det ilandsproblem..

Jag och "några till" går med i Stockholms CK

Jag byter klubb till Stockholm CK / Rejlers nästa år. Jag har fått en fantastisk chans att göra en full satsning mot ett STORT mål som jag snart berättar mer om.

Idag blev det officiellt att det är några "hyfsade" cyklister till som gör sällskap i nya storsatsande Stockholm CK som mönstrar stora konkurrenskraftiga lag på elitsidan både damer och herrar. Lär nog bli ett och annat tufft träningspass i det sällskapet.. Kommer bli riktigt kul:-)

Pressmeddelande

Stockholm 2015-11-20

Stockholm Cykelklubb startar elitlag för herrar och damer

På mindre än ett år har Stockholm Cykelklubb (SCK) tagit steget från nybildad klubb till att samla några av Stockholmsområdets bästa dam- och herrcyklister i en fokuserad elitsatsning på landsvägssidan.

 

Tillsammans med våra huvudsponsorer teknikkonsulten Rejlers och Crescent/TEC kommer SCK nästa år att ha konkurrenskraftiga lag i både dam- och herrelit med en uttalad målsättning att vara med och konkurrera om medaljer i svenska mästerskapen på linje och tempo för både herrar och damer. Lagen samlar några av stockholmsområdets bästa tävlingscyklister i en kombination av unga lovande cyklister och mer erfarna tävlingscyklister.

 

”Efter att ha börjat cykla tillsammans säsongen 2014 har de dryga 40 medlemmarna i den ursprungliga gruppen, med hjälp av vår huvudsponsor teknikkonsulten Rejlers, fortsatt att ständigt utvecklas”, konstaterar Thomas Backteman, ordförande i Stockholm Cykelklubb. ”2015 tog vi steget och bildade klubb eftersom flera av medlemmarna i laget, Rejlers Cycling Team, ville börja tävla tillsammans. Nu tar vi nästa steg genom att samla några av stockholmsområdets bästa tävlingscyklister på både dam- och herrsidan. Det känns roligt att kunna vara med och skapa ett nytt konkurrenskraftigt cykel lag i Stockholm för att på så sätt bidra till att stärka cyklingen som sport i Sverige”, konstaterar Thomas Backteman.

 

”På Rejlers har vi jobbat strategiskt med hälsofrågan under många år och vi gör olika satsningar för att få våra medarbetare att må bra, cyklingen är en av dem. Jag har rest runt i Norden och delat ut cyklar på Rejlers kontor, i samarbete med det svenskägda cykelmärket Bianchi. Cyklarna ska användas av medarbetarna för att åka på kundbesök och i några av alla de motionslopp som anordnas runt om i Norden”, säger Peter Rejler, vd och koncernchef på Rejlers.

För ytterligare information

 

Stockholm Cykelklubb

Thomas Backteman, ordförande, 0708 311 166

David Schwieler, kassör, 0709 380 426

 

Rejlers

Peter Rejler; vd och koncernchef, tel. 070-602 34 24

Lisa Rejler; Investor Relations & CSR-chef, tel. 070-399 08 06

 

 

Damelitlaget består av följande cyklister:

Sara Penton (Sara kommer primärt tävla utomlands under 2016)

Mikaela Persson (Mikaela kommer primärt tävla utomlands under 2016)

Emmy Thelberg

Cecilia Widegren

Camilla Backman

Camilla Lundberg

Ulrika Högberg

Anna Nyhlen

Ingrid Kjellström

Jenny Werner

 

Herrelitlaget består av följande cyklister:

Thomas Wahlgren (tidigare Valhall)

Edward Wendelin (tidigare Valhall)

Christopher Harnesk (tidigare Valhall)

Matti Scheffer (tidigare Valhall)

Peter Eggertsen (tidigare Fredrikshof)

Staffan Arvidsson (tidigare Uppsala)

David Bartolome (tidigare Uppsala)

Lucca Mazzurano (tidigare Velo)

Freddy Johansson (tidigare Kopparberg)

Tobias Stridsberg (tidigare Södertälje)

Nils Penton (tidigare Södertälje)

Patrik Morén (tidigare Södertälje)

Marcus Linder (tidigare Södertälje)

 

Om Stockholm Cykelklubb

Som Stockholms enda fokuserade klubb för elitmotionärer erbjuder Stockholm Cykelklubb en länk mellan tävling och motion. Klubben erbjuder ambitiösa motionärer och elitcyklister en ständig utveckling. Tillsammans lyfter vi laget och helheten blir större en varje enskild individ – laget är starkare än jaget!

 

Klubben startades 2015 och har drygt 160 aktiva medlemmar med lag och aktiva på både dam- och herrsidan som tävlar på elit och master nivå i Sverige och internationellt. Klubben har blivit ett givet inslag inte bara på de svenska tävlingsbanorna men också i alla större motionslopp i Sverige och internationella.

Testar ISM sadlar

Jag köpte en ISM sadel modell Podium för några veckor sedan i hopp om att hitta en sadel som avlastar maximalt och tar bort tryck på mjukdelar på bästa sätt. Inte för jag känt några större problem av mina andra sadlar (utom stundtals domningar på tempocykeln vid långa pass) men eftersom jag fick prostatainflammation efter olyckan då jag blev kraftigt nedkyld i leran och lång väntan på ambulansen  så rekommenderade doktorn mig att försöka hitta sadlar med bättre avlastning. Efter lite research och lite tur kom jag direkt över en Podium (ISM: originalsadel). 

Podium

Nu har jag cyklat en 7-8 pass med den och gillar den skarpt. Man sitter helt annorlunda på den och trycket hamnar mest på sittbenen. De borde ju vara lämpligt kan man tycka av namnet på benen. På vanliga standardsadlar har i alla fall jag aldrig suttit på sittbenen. Gjorde lite ont första två passen men inga som helst problem nu och framförallt är det i fartställning i bocken med överkroppen fram eller i tempoställning som den största fördelen känns. Inga som helst obekvämkänslor och väsentligt skönare och enklare att ligga lågt och länge. Inget tryck på mjukdelar och bättre blodflöde och cirkulation

Åker till Thailand Phuket nu på måndag för en veckas träning med ett 40 tal triatleter från Terrible Tuesdays. Tar med cykeln och hoppas det ska funka med lite rehabcykling även ute och inte bara i "vinterstudion" som nu. Inför stundande köp av ny linje och temposadel fick jag låna med mig ett par demosadlar ISM från Cykelcity att ta med på resan. Var och hämtade en Attack och en Breakaway idag stort tack för det. Ska bli kul att testa, ja inte så dumt med Thailand och värme en vecka heller..Vi kommer bo på ett stort sporthotell Thanyapura.com det ligger nära "vårt" Bangtao Beach och Angsana Laguna Phuket som vi är medlemmar på och brukar åka till på sportlovet. Vi har varit där många gånger och ska dit igen i februari så det känns lite som att komma hem. Men cykla har jag aldrig gjort i Thailand förut, vänstertrafik, ett land med mycket trafikolyckor och nyss bruten höft. Klockren kombo?

ISM har en massa olika former och stoppningar och det är inte helt glasklart att välja vad man tror kan passa. Podium och Breakaway har samma form och är lite bredare bak. Breakaway är lite mjukare stoppad. Attack är smalare och har en högre kontur på en längre del av sadeln för att man lättare ska kunna flytta sig fram och bak på t ex klättringar och utförskörningar för optimal kraft och tyngdpunkt. Sedan finns mer tempo / trianpassade Road och TimeTrial också som är några cm kortare och än mer anpassade för ren tempoställning och en ökad framåtotation för höften.

Breakaway (till vänster) & Attack

Idag testade jag Attacksadeln på Monarken en timme (satt 40 min stod 20) kändes mycket bra och ser lite nättare ut än Podium /Breakaway. Blir kul att testa dem ute nu några dagar per sadel för att se vilken modell jag trivs bäst med. Här är ett test just mellan Attack och Prolugue Slowtvitch review ISM Attack vs 

Båda gillas skarpt med fördel Attack.

Tror och hoppas det här kan vara sadlar som passar mig. Det enda negativa jag ser just nu är vikten. De är rätt bulkiga och tunga ca 275 gram är inte direkt lättvikt. På tempocykel spelar det mindre roll men på en linjecykel som redan ligger något hekto över 7 kilo så är ju inte hundra gram till något man jublar över. Men sammantaget känns vinsterna rätt stora i alla fall för mig. Kanske ser lite udda ut också? Samtidigt lite rätt på nåt sätt. Att inte se ut som de andra sadlarna. Har alltid gillat original och think different. Här i kombination med stor ergonomisk nytta.

4x8 gick bra idag så jag anmälde mig

till Mallorca 312 som går den 30 april. Chans till revansch för vurpan och nyckelbensbrottet i år som kom på dålig liten väg med massa grus i en kurva efter dryga 11 mil.

Nästa år siktar jag på långa varvet som lik som namnet antyder är 312 km långt med nätta 4500 höjdmeter. Vägsträckningen är samma de första 9 milen och man kan välja ända fram till dess vilken man kör. Fick en impuls i år att svänga höger mot långa varvet då jag var bland de 10-20 första dit efter alla klättringar. Men valde tyvärr den ödesdigra vägen till vänster och vurpan. Nästa år blir det höger om det känns ok efter de tunga klättringarna och 9 mil.

I år körde snabbaste killen med 35.1 fart på 8.52. Puh låter som ett dagsverke det. Det gäller ju att ta det lite lugnt så här i starten efter alla skador..

Bra intervallpass idag på Monarken. Tog en repris från vårens intervallinferno på GIH och cyklade 4 st 8 or efter en kvarts uppvärmning. Den första på max. Den överträffade klart min förhoppning men priset blev högt. Fick sänka ca 50 w på resten. Men sammantaget kanonpass det hårdaste sedan brutna höften och tog den sista 8:an stående. Något jag tänker fortsätta lägga in på många pass. Ger en skönare "helkroppsupplevelse" och bra allroundträning. Inbillar mig också att det är bra att kunna stå upp då och då i klättringar och ute på vägen. Det verkar i alla fall Contador och Chris Horner tycka som båda står mest hela tiden uppför.

Mitt cykelår 2015 - A ride in the Rollercoaster

Jag har ingen riktigt bra teori varför mitt liv så ofta drabbas av extremer. Många har varit fantastiska med stor lycka både i privatliv med familj och yrkesliv. Men jag har också upplevt en hel del extremer av den negativa karaktären. Jag skrev om det i Mina 9 liv och dess märkliga cykler för några veckor sedan och när jag nu tänkte sammanfatta mitt cykelår 2015 så är det i samma toner. Högt och lågt. Welcome to a ride in the Rollercoaster.

Vintern och våren bjöd på fin fin träning och jag i bra form och högt motiverad när jag blev antagen att vara försökskanin i en stor forskningsstudie på GIH. Studien syftade till att se om vältränade cyklister kunde ta ännu ett steg med strukturerad högintensiv intervall träning. Det var en jäkla tur jag var så bra motiverad där under våren för det var en enormt stor påfrestning både fysiskt och psykiskt att tömma sig så ofta under de 7 veckorna studien pågick. GIH studien äntligen klar.

Bane@GIH en av förtesterna när jag fick bensparka i 30 minuter med högerbenet under stigande belastning till utmattning.

Det var verkligen på gränsen och även en bit över några gånger. Överbelastningen också förstärkt av mig själv då jag utöver att köra ett högintensivt träningsrace en helg när det skulle vara lugn återhämtningsträning också klämde in ett stenhårt Östgötaloppet (ni ligger sist!) i stormbyar i ett fält med större delen av svenska eliten. Overreaching skulle nog en tränare kalla det.

Fint foto av Patrik Rosén från Östgötaloppet

Dagen efter avslutad studie åkte vi ett bra gäng på den årliga Mallorcaveckan där vi anmält oss till Mallorca 312 för att köra den korta 17 mila varianten. Lite kort med tid för återhämtning men anade att formen var på ingång och nu kommer superkompensationen? Det gjorde den. I elva mil innan jag vurpade illa ut i terrängen och bröt nyckelbenet. En del av er har kanske läst om eländet i Mallorca 312 En djävulsk färd när jag skrev den race rapporten levde jag i tron att nyckelbenet inte var av och förutom att cykla klart loppet 5 mil med trasig cykel körde jag en nätt 20 milare till ett par dagar senare med brutet nyckelben smärtstillad av Tramadol. Sedan ville inte kroppen vara med längre och jag fick 5 svåra dagar på sjukhuset i Muro.

Höger nyckelben av

Bryta ihop och komma igen, ett tema som skulle återkomma. Rehabträningen gick bra, men tog tid. Jag hade haft en stor inre blödning orsakad av att jag cyklade så långt med brutet ben så det tog en bra stund innan krafterna var tillbaka. I mitten av juni vågade jag mig på en linjecomeback med Smack Markim och det gick över förväntan med en 4 plats och efter En skön repris i Stockholm Ride där jag liksom 2013 lyckades vara först över linjen kände jag mig nu redo för ett av säsongens stora mål VSM. Det gick av stapeln en underbart varm helg med 30 grader i Sunne första helgen i juli. Här ville jag verkligen vara med och kriga om titeln mitt sista år i H 40. Inte bara för loppet i sig utan också för att försäkra mig om ett Wild Card till Masters VM i september vars kvaltävling i Köpenhamn i maj jag missade i och med Mallorcavurpan. Jag ville så mycket den dagen och blev fruktansvärt besviken över den 5 plats som det blev till slut. VSM linje Inte hela vägen

En chans till revansch dök sen snabbt upp då jag glädjande fick en plats i Sverige laget H45 till VNM i Helsingfors sista helgen i juli och inte nog med det en vecka innan NM fick jag även besked om att jag fått ett wild card till VM i Ålborg i september. Yes vad kul! Nu fick jag chansen jag hoppats på. Jag skulle få vara med i Masters VM i cykling. Wow! I en av de största veteransporterna av alla. Hur gick det här till? Jag som bara cyklat i en handfull år. Men först NM. Loppet blev en vädermässig misär och jag frös som en hund i kylan och spöregnet den första timmen. Men sen! I takt med stigande puls och en bättre känsla gick det bättre och bättre och till slut efter otaliga försök kom jag loss sista 15 km med två finländare för att göra upp om 2-4 plats. Mats Nygren var redan snyggt loss och gick mot en soloseger. Tycker jag klantade  till spurten. Kände övertag i förningarna sista milen och borde ha försökt att attackera innan men blev lite för självsäker, spårade hela sista kilometern och blev passerad någon meter innan mål i uppförsspurten av en av finnarna. Men en jättenöjd bronsmedaljör står på pallen och njuter. Extra kul att Kajsa och två av döttrarna var med till Finland också så vi kunde fira ihop på båten hem.  NM Brons linje H 45

Augusti nu och full fokus på säsongens huvudmål VM i Ålborg den 6 september. Som jag tränade i augusti. Ca 200 mil på en månad innan de sista två veckornas lättnad och s.k tapering. Jag cyklade även några långa pass med tempocykeln denna period. En Ironmancykling 18 mil för att tåla hårt tempo motsvarande tid på VM och med pers rekord på 10 mil tempo med 41,8 kmh snitt under värsta hårdträningsperioden så började jag verkligen känna att alla de där 50 dödsintervallerna på GIH under våren nu började ge fin återbäring. Efter en veckas tapering med en vecka kvar till VM fick jag ett riktig Runners High pass med en ny nivå, snabbaste träningspasset. Har lagrat upplevelsen och känslan av att kunna cykla riktigt fort i hjärnan och hoppas verkligen jag får uppleva den igen någon gång. Magiskt!

Sen kom då VM jag var perfekt förberedd och även om startfältet var helt absurt stort med 247 kvalificerade cyklister bokstavligen från hela världen i H 45 klassen och jag dessutom var äldsta årskull så var min personliga ambition och målsättning hög. Jag ville in topp 10.

Med roommate Torbjörn de Jager landets H 50 suverän som vann allt förra året utom VM där han "bara" kom 5:a, fan vad kass du är Tobbe:-) laddade på rummet innan start.

Starten går och Masterstarten som skulle gå i 30 första 3-4 km gick i 44 istället. Pang sa det bara och jag kom alldeles för långt bak.

Tyvärr sprack sista delen av förberedelsen då lördagens incykling och väckningspass regnade bort i ett hällande heldagsregn över Ålborg. Det blev nu tre raka vilodagar och det tror jag drabbade mig lite i den stenhårda starten de första milen. VM H 45 tåget gick tidigt surt, jäkligt surt chansen till de finaste placeringarna försvann redan efter en halvtimme Sen vände jag ett jobbigt mentalt läge och kämpade, gjorde det bästa av situationen och sista timmen var det förbannat kul cykelåkning och tävling. Jag var 2 i mål av de som blev kvar på perrongen när tåget gick och kom till slut 22:a. Först missnöjd men ju mer jag smälte det så kände jag tillfredställelse att "jag är där". Jag kan tävla mot de här killarna även på internationell nivå. Väl hemma och när tiden gått lite började tankarna segla iväg mot Perth Australien där Masters VM går 2016 och jag är yngst i H 50. Det vore SÅ häftigt. 

Drömmen om regnbågen.. Värlsmästartröjan och guldmedaljen hänger vid nummerlappsutdelningen.

Helgen efter VM var det stor cykelfest i Stockholm då första upplagan av Velothon Stockholm gick. Härligt med avstängda gator och cykling genom stan på en fin bana ner mot Nynäshamn och tillbaka. Slutade med en 5 plats där jag lyckades ta hem stora klungspurten och som bonus även specialpriset Kessiakoffs Climb (delad tid med två) en tavla och bok från Fredrik och Velothon som pris.

På väg mot mål utanför slottet

Fått en bra lucka i spurten med 100 m kvar

Nu var det bara ett mål kvar på säsongen. Mitt sista (och samtidigt av de första loppen i H40 då jag tävlat i elitklass sedan debuten VSM 2012) med finalen i Swecup på klassiska Anundsloppet i Västerås. Kunde ju inte drömma om ett bättre avslut på säsongen. Lyckades vinna loppet efter en tidig attack och fin lagtempokörning med Viktor Torstensson och Niclas Näslund nästan hela loppet. Fantastiskt kul och skönt. Anundsloppet Bullseye Breakaway

Sweet victory

Ja verkligen den perfekta avslutningen på en mycket händelserik säsong med både stora mot och medgångar.Trodde jag. Det var bara en lite grej kvar, just det bröt höften fyra dagar efter triumfen i Västerås. From the highest mountain to the deepest valley.RR från sal 57 Danderyds Sjukhus
Bryta ihop och komma igen var det ja. Nu har det gått drygt 7 veckor sen kraschen, rehabträning går bra, bättre och snabbare än väntat. Även om jag börjar tröttna på att gå med krycka, stel, ont  och känna sig som en gammal gubbe i kroppen.

En massa stål i höften. Ser oproportionerligt stort ut kan jag tycka men nu ska jag väl inte behöva oroa mig för att bryta den på höger sida igen i alla fall?

Lite cykel och träning är det faktiskt kvar i år. Den 23 november åker jag på träningsläger en vecka till Thailand Phuket i sällskap med 40 triatleter från klubben Terrible Tuesdays. Ska bli hur kul som helst. Hade först ställt in mig på rehabcykel på gymet och lite skön sol och bad men nu lutar det åt att cykeln får följa med efter allt bättre känsla på Monarken sista veckan.

Vad bjuder nästa år på? Ja "Jag tror att ni vi går genom tiden har allt det bästa inte hänt än" som Håkan Hellström sjunger. Så förhoppningsvis några fler högt än lågt. Nu har jag haft ett tufft år igen. De verkar ju komma med 8 års mellanrum så nu borde det bli Eriksgata och framgång till 2023, då får jag väl låsa in mig, sätta mig i soffan titta Cykel på TV, dricka öl och äta chips.

Men först 2016 då är det spännande saker på gång. Jag har fått en otrolig chans som jag snart berättar om. Nu dags för träning i Vinterstudion. Häng med nu åker vi!

Comeback med Kompiskampen

Idag är det exakt 7 veckor sedan jag bröt höften. Rehab går bra, men jag kan inte gå så bra än. Behöver en krycka och orkar bara gå korta sträckor. Även om jag blir bättre och bättre snabbare än vad jag vågat hoppas så börjar jag bli trött på stelhet, småont och att se ut som en gammal gubbe när man sakta linkar fram. 

Det finns som tur är en situation då jag mår riktigt bra. Det är efter ett rehabpass på Monarken när jag duschat och endorfinerna sköljer över mig. Cykla går betydligt bättre än att gå och nu kan jag börja lägga på lite motstånd sedan någon vecka. Älskade Monark vad skulle jag göra utan dig?

Har ingen brådska att stressa fram hög prestanda och det kommer ta lång tid att komma tillbaka. Men idag kände jag mig så pass pigg att jag tog mig an första drabbningen i  CK Hymers Kompiskampen där det gäller cykla så många watt / kg som möjligt under 20 minuter med mätning från november - mars. Brukar kunna bli rätt svettiga pass.

Efter lite uppvärmning och ett Åstrand test 6 min med Fitness Test appen för att läsa av slutpuls som indikerade 51,6 ml/kg/min i VO2 Max. En bra bit till aerobisk form som brukar ligga kring 75 i testvärde i appen och ca 125 puls på 250 w. 

Valde 2,9 kg i motstånd med målet att försöka hålla 90 i kadens så länge som möjligt. Kändes klart bättre än jag trott efter några minuter och kunde hålla kring 92-93 kadens utan att förnimma någon mjölksyra. Andningen gick snabbt upp i hög puls som den gör när jag är sämre tränad men jag trampade på riktigt bra med mina stora metallbitar och spikar i höften.

Peppad av en bra Coldplay konsert på duken med hög volym som jag inte sett på länge kunde jag höja kadensen till över 95 sista 10 minuter. Spurtade sista minuten till Charlie Brown med 110 kadens och nådde 169 i puls vilket bara är runt 5 slag under absolut max. Hade ca 160 i snittpuls 92% av max med klart högre sista 10. Skulle jag cykla med 160 i snittpuls vältränad i 20 minuter är det en all out satsning. Nu kändes det som 10 slag lägre. Det är väl för att jag inte har aerobiska basen nu. Fick en skön progressiv ökning utan nära döden upplevelse och konstigt nog helt utan mjölksyra. Grymt skönt och resultat blev 273 w snitt och 3,69 w / kg. Verkligen inga fantomsiffror men för en snart 49 åring som bröt höften för 7 veckor sedan är det fan rätt schysst alltså. Att bara kunna cykla över huvud taget och jag är helnöjd med det här. 

PlåtNiklas

Ja så här ser det ut i höften nu. 

En stor metallplatta på höftbenet fäst med tre skruvar borrade genom benet. Sedan en nätt 9 cm skruv borrad upp genom det brutna höftbenet in mot höftkulan. Ca 150 gram prima svenskt rostfritt stål. Lär ju tjuta rätt bra på flygplatsernas security check framöver. 

Var på återbesök idag och det har läkt ihop bra på snart 7 veckor. Man kan skönja brottet genom tjockaste delen av höften precis där skruven blir tunnare. Doktorn tyckte det såg fint ut och får jag inga stora problem av det är planen att låta mig vara plåtniklas resten av livet. Jag sa att jag är ett precisionsverktyg:-) som nu blir obalanserat med 150 gram extra på höger sida och kommer få svårt att svänga vänster.. 

Nej skämt åsido de kan ta bort det men undviker helst det om det inte blir problem. Tar man bort det är det nästan som att bryta det igen och man får nog räkna med minst 2 månader rehab igen. Finns också risk för andra komplikationer. Inte så sugen på det och hoppas det fungerar hyggligt att leva lite obalanserad resten av livet. Det ska ju inte vara perfekt här i livet..

Största friidrottsskandalen någonsin

Jag har skrivit om doping flera gånger senaste åren och tycker ämnet är mycket intressant. Jag tycker helt enkelt det finns något väldigt svårförenligt i önskan och drömmen om en hel och ren idrottselit och den krassa verkligheten som styrs av klassiska drivkrafter som pengar, girighet, ära, berömmelse och makt. Den här kombinationen utstrålar inte Yin & Yang direkt, nej mer som olja och vatten. De gifter sig inte så bra. Det är naivt och orimligt att tro att delar av idottseliten inte fuskar med doping när det gör dem SÅ MYCKET BÄTTRE för att använda ett aktuellt uttryck.

En stor andel människor har alltid och kommer alltid ta den snabbaste vägen till pengarna äran och berömmelsen. Den upplevda nyttan väger helt enkelt högre än den upplevda risken. Klassisk risk / reward. Idag smällde det till ordentligt i friidrottsvärlden när WADA går ut med information som är häpnadsväckande om systematisk doping i rysk friidrott, ja det i sig är har väl många misstänkt och fattat länge men kanske inte att det var av den här kalibern bl.a har 1400 dopingprover blivit förstörda lite lägligt. Till det kommer korruptionsanklagelser på IAAF:s nyligen avgångna chef Lamine Diack och hans söner där det framgår att de försökt pressa positivt testade på pengar för fortsatt tystnad. Ja det är verkligen helt otroliga historier som nu kommer fram i dagsljuset. Diacks söner misstänks försökt pressa OS guldmedaljören från London på damernas 1500 m turkiskan Asli Cakir Alptekin på 500 000 dollar för att inte avslöja positivt test. Hon betalde inte. Hade hon gjort det hade hon nog fått behålla sitt guld. Några år i alla fall.

Har skrivit förut att friidrotten är där cyklingen var för 15-20 år sen och nu visar det sig stämma. Nu kommer friidrottens "Festina skandal" som drabbade Tour De France 1998 och den är av ännu större magnitud. I det här inlägget från augusti skrev jag om den tyska TV kanalen ARD:s avslöjande som nu WADA nystat upp ytterligare en bit längre. Det lär finnas fler trassliga garnnystan i friidrottshärvan som Stefan Holm nyss på Sportnytt kallade den värsta genom tiderna. Det finns även en länk till den sevärda dokumentären i mitt inlägg ovan som också visar hur illa det är med elitlöparna i Kenya och hur EPO är ungefär lika kontroversiellt och svårt att få tag på som rödbetsjuice för deras elitlöpare.

SVT:s och Aftonbladets nyheter idag. Under det en läsvärd artikel från The Telegraph om hur Diack tagit mutor för att tysta ner dopingtestade.
svt.se Wada vill stänga av Ryssland i friidrott på OS i Rio
Aftonbladed Mats Wennerholm : En vidrig historia

 The Telegraph The Lamine Diack scandal could taint our joyous Olympics

Ett utdrag ur artikeln där fusket från IAAF pamparna får Fifa att framstå som nybörjare även om som de skriver en skum Fifa figur som Jack Warner inte skulle gå upp ur sängen för en muta på 140 000 pund. Suveränt bra att WADA nu tar krafttag och försöker tvätta den skitiga friidrottsbyken. Det kommer nog likt cyklingen efter Festina bli en hel del att bevisa nu framöver för friidrotten.

Nu skulle jag bara vilja se att fler sporter följer cyklingens och nu friidrottens kamp mot doping, och att det görs hårdare med betydligt strängare straff. Risk / reward måste bli ett svårare och mer avskräckande val för de som vill fuska. Sporter som ishockey och fotboll och basket och tennis och simning och golf och rugby och amerikansk fotboll (american fotball?are you kidding..) och längdskidor och ...

According to investigators from the World Anti‑Doping Agency (Wada), which is behind the apparently damning report, the scale of IAAF corruption it has uncovered will make Fifa look like beginners. But if these charges are proven correct, it will not be the scale of the wrongdoing that will appal, so much as the manner of it.

"To interfere with that simplicity of purpose would be the real crime here. When we watched Mo and Usain, we were transported"

The French authorities have charged Diack with trousering around £140,000 in bribes – the sort of sum dodgy Fifa figures such as Jack Warner would consider barely worth getting out of bed for. But what Diack and his son are alleged to have presided over was far more dispiriting than the simple accumulation of personal wealth. For in Diack’s time, the IAAF introduced drug-testing controls to prevent their sport being corroded by cheats.

Once the system was up and running, Diack allegedly sold the application of a blind eye. Russia’s athletic authorities are said to have paid him not to act on the findings of his own chemists, thus allowing their doped athletes to sidestep detection and inject their way to victory. This would be the equivalent of a corrupt cop who sells his failure to apply the laws he is meant to uphold to the highest bidder. The effect of such corruption is a toxic erosion of trust.

Back to life

Härligt! Har haltat ut till badet med kryckan och lyckats ta mig i och upp igen utan att halka omkull i regnvädret. 

Första badet sen olyckan för 6 veckor sen, så skönt efter ett bra rehab pass på Monarken följt av lite styrketräning. 

Fullföljde nyss med Kajsas fisksoppa i världklass. Ett triumvirat av träning, njutning och god mat. Livet börjar återvända!