Kom hem igår kväll till -2 grader och imorse började det snöa igen, skönt och vara hemma i härliga Sverige igen. Eller inte..
Sista dagen i söndags på Phuket var fantastisk. En tidig morgoncykling med Z Coaching som kör varje söndagsmorgon på långturer. Igår var snabbgruppen något decimerad då ett gäng triatleter var på tävling men det var runt 10 som cyklade iväg redan 06.50. Den tänkta 17 milaren blev "bara" dryga 12 då ingen ville köra långa av gänget igår. Lite synd för jag var stark igår och hade gärna kört lite till, men det var roligt så länge det varade. Ett par starka thaikillar, tävlingscyklister var med och de höll hög fart på klungan upp till fiket efter 6 mil upp på mainland Phuket efter den fina kustvägen på västsidan.
Ett par bilder från samma tur i november
Ett par bilder från samma tur i november
Vi hade dryga 39 i snitt efter 4 mil, men det var lätt att följa med på andra eller tredje hjul efter thaikillarna. Njöt av en stark känsla på lågpuls och tänkte att det lär ju bli hårdkörning på motorvägen hem de sista milen och det ska bli kul att se vad de unga thaikillarna går för där.
En bananmuffins och en cappucino på ett schysst bageri
Efter fikat blev det "fikacykling" i dryga 3 mil till checkpoint och start av motorvägen som vi följer hemåt en stor del av de tre sista milen. Två av killarna i gruppen tog "hjulen" på en stor lastbil precis i farthöjningen efter checkpoint. Jag spurtadein i slipstream men höll mig 10 meter bakom. De två halvgalna killarna låg bara några meter bakom lastbilen som nu kommit upp i 50 kmh. Jag tänkte en kort stund att det här är ju kul, men kom snabbt på mig själv. Might not be your best idea where you come from Jonas? Nej det har du verkligen rätt i så jag slog snabbt av och släppte lastbilen och killarna. Galningarna försvann iväg en bra bit i HÖG fart bakom lastbilen och jag var nu ensam mitt emellan dem och klungan bakom. Cyklade på i hygglig takt och snart närmade jag mig killarna som släppt bilen, lyckligtvis utan någon incident. Gruppen bakom hade också fått upp farten så nu var vi samlade igen. Då stack thaikillarna iväg. Jag och några till hängde efter. Härlig cykling i 45 fart långa partier. Ett par föll av i den höga farten och nu var det bara det två thaikillarna jag och en västerlänning kvar. Lets play boys! Min känsla besannades från utcyklingen av vem som var starkast av thaikillarna. Den ene tappade och nu var vi bara tre kvar. Jag tog en lång hård förning och då kontrade thaikillen med en hård attack. Var trött nu men aldrig att han ska få köra ifrån mig så spurtade efter. Nu var den tredje killen borta. Tillfredsställelsen var ännu större än tröttheten när jag var ifatt honom. Vi växelkörde lite i nöjt samförstånd "lets make it a draw"innan vi nådde ett pitstop på 7 Eleven.
En drickaflaska senare och sa hejdå till killarna och tackade för gott sällskap cyklade jag hem sista biten själv. Kände mig så pigg att jag starkt övervägde att ta strandvägen över värstingsbackarna Naithon och Laguna Hills men efter lite velande med mig själv vann lättjan och längtan till poolen med mina tjejer en stund innan vi hade bokat bord på avslutningsbrunch på Angsana där Laguna Phuket kedjan firade 30 år. Den var något av de maffigaste jag sett. Chefskockarna från traktens finhotell som Banyan Tree plus några influgna stjärnkockar hade ställt upp en exceptionellt högklassig brunch med precis ALLT. Den var indelad i stationer med redpektive kök. Thai, Japan, Australien, Italien, USA mm. Vad sägs om flamberad gåslever med Yorkshirepudding? Toppklass rakt igenom.
Hummer & Ostron
Hade ju en del kaloriunderskott efter 12 mil cykel som ganska snart byttes till ett överskott med hjälp av ett par iskalla Singha Drafts till all fantastisk mat.
Några matsmältningstimmar på stranden sen. Innan Alice och Vera ville åka en gummisoffa i rep bakom en snabb motorbåt. Tänkte inte följa med först men ändrade mig. Fy fan vad hemskt det var. Vi tänkte inte på att det var ganska "choppy" vågor och det var riktigt läskigt att studsa runt i hög fart bakom båten. Några skräckblandade glädjetjut men mest en ren skräck över att flyga av och inte kunna hålla i handgreppen blandat med allt saltvatten som sköljde lver oss och sved ordentligt i ögonen. Bra skönt när det var över efter 10 hemska minuter (och det betalade vi pengar för..)
Strax innan solnedgång ville Alice jogga ett par km barfota på stranden och ville att jag skulle följa med. Var väl inte supersugen efter cyklingen och all mat men vad gör man inte för sin dotter? Tungsprunget i sanden och stigande vattenlinje gjorde att vi inte kunde springa på den hårda sanden närmast vattnet. Jag var chanslös när hon ökade farten sista 200 meter gör ett skönt sista bad efter.
Tjejerna softar på stranden innan solnedgång
En fin avslutningsmiddag senare och härliga 9 dagar var över för denna gång. Längtar redan tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar