Tävlingsdags igen

Det var länge sen nu. Inte tävlat sedan i tidigt i höstas men nu till helgen är det nypremiär igen med Stockholm 4 dagars. Har anmält mig till alla deltävlingarna i en stenhård H 50 klass.

Kringeltempot i Södertälje på lördag

Falkenloppet linje i Nynäshamn söndag

Arlanda Test Track GP måndag

Nationaldagsloppet Markim Linje tisdag

Ser mycket fram mot helgen. Formen känns stark och jag har kört bra tidigare på alla banorna (utom täljetempo där jag aldrig tävlat) Hade önskat linjeloppen betydligt längre än de 6 mil både Falken och Markim är för mer utslagsgivande cykling och är lite för otränad / ovan på tempocykeln. Men siktar högt med pallen som mål i samtliga lopp. De bästa är med så tuff målsättning. Blir kul att se hur långt det räcker.

Har gjort en performance upgrade och lite marginal gains attiraljer till mina cyklar. Peter Hugod Dinvelo och Kalle Eriksson SLF har kittat mina cyklar med vaxade kedjor och keramiska SLF trissor så nu ska drivlinorna leverera lite mindre effekförlust och friktion. Gör enligt experter upp till 10-15 watt vs en vanlig halvskitig och lite sliten drivlina. 

Ny vaxad Connex kedja (top of the line) och SLF keramiska trissor på Merckx EMX7 The devil is in the details:-)

Testade tempocykel en lite kortare sväng i måndags med nyvaxad kedja. Kändes bra och gick fort från Vallentuna till Väsby och i Frestabackenen på vägar jag och de flesta norrortscyklister cyklar ofta ofta. Var bra vind förstås, men det har det varit många gånger förr också:-)

Blir ju dock lite trött när man ser väderprognosen nu 10 dagar framåt. Förbannade skitland till dåligt väder vi har för det mesta. Det är nästan irriterande att få två så fantastiska dagar som i helgen och få smak på hur underbart det är och sen snabbt tillbaka till kylskåpet och kall nordanvind igen. Ja jag vet hur de klämchecka snackar om inget dåligt väder bara dåliga kläder och underbart med 4 årstider osv. Men faktum är att vi i Stockholm har en medeltemperatur om 8 grader. Jag bor i ett kylskåp alltså. Brrrr jag fryser. Bra träning, kost ett och annat glas vin till och så https://cellexir.se/    förstås har gett lysande form, mer muskler än tidigare samtidigt som 35 års lägsta i vikt 71 kg på 178 cm men också tagit bort allt fett och skydd mot kyla. Se låret här på eftermiddagen i lördags efter snabbcykling 16 mil med sub 7 gänget. Har ca 6-7% kroppsfett nu.

Så nu lär får jag stå och huttra på startlinjen igen i helgen innan man får cykla sig varm. Ok färdiggnällt på vädret. Det är ju ialla fall ljust på kvällarna ett par veckor till, (innan det vänder vid midsommar:-) Eller som de säger i Örebro. "Vilket fint väder det är! Ja idag ja, då skulle du sett igår det bara regna och regna".

16 mil > 43 kmh och hur stor är marginalnyttan med struktureradträning? Let your body decide where you want to go..

Wow vilket pass idag 16 mil med 43.2 snitt. Bästa sommardagen med sol värme och bara svag svag vind första 3 timmarna. Känns riktigt lovande inför Vättern och Sub 7 målet. Idag åkte vi klart fortare än det snitt om 42.6 som krävs för att klara målet. Dessutom med "bara" 18 man halva laget. Förvisso bara drygt halva sträckan, men ändå..

Dagen trupp efter passet

Gick hårt och väldigt fort mellan mil 7-14 och vid Brottby med mindre än 2 mil kvar hade vi hela 43.9 snitt innan en tuffare vind tilltog mot oss och tog ner snittet mycket på slutet. Vi blev rätt decimerade i kedjan sista 6-7 milen och var nere på 5-6 man stundtals. Några kom tillbaka från svansen då och då och kämparviljan och moralen är stark.

Personligen hade jag en sån galen toppendag, som en Lidners knäpp. Tittade på mätaren från spets ibland 48-50 kmh och det kändes kontrollerat och starkt, sedan blixtsnabb återhämtning i den allt kortare rotationen och sen påt igen. Aldrig en tillstymmelse till svacka och mitt livs ben. En underbar känsla av att kunna åka hur fort som helst länge länge. Cykling när den är som allra bäst. En av mina absolut bästa och starkaste upplevelser någonsin på sadeln.

Dagens träning på Relive

https://www.relive.cc/view/1007791629

Det här inlägget ska nu handla om träningsstruktur, strategier för träning? Behöver man träningsprogram för att bli bättre? Eller kan det gå lika bra utan? 

Det är väldigt många motionärer och elitmotionärer som tagit till sig en alltmer seriös approach i sin cykelträning. Cyklister som intresserat slukar de senaste forskningsrönen kring högintensiva intervaller förträfflighet och vikten av långa långsamma distanspass. Om man nu kan hitta något konsensus så verkar de flesta experter, eller självpåtalade sådana hyggligt överens om att det är just med dessa två träningsprinciper man når sin bästa nivå på cykel. Låt bli den medelhårda mellanmjölksträningen är ett mantra man ofta hör från "experterna" på fb. Låt bli zon 3. Fokusera på zon 1, 2, 4 och 5. Lägg volymen på LSD "long slow distance" och krydda med stenhårda intervaller i lite varierande längd några gånger per vecka, ungefär så, lite lätt förenklat med tillägg av lite styrketräning så har du receptet för att nå din högsta nivå.

Gott så och säkert en lysande strategi. Den har bara två fel enligt mig. Det är ganska så skittråkigt att cykla alldeles för sakta alldeles för länge LSD och ganska så skittungt både fysiskt och psykist att ha en massa "dödsintervaller" på ett fast träningschema. I övrigt är jag helt med på strategins fördelar:-)

De senaste 5-7 åren har jag tränat ca 500 h per år och cyklat runt 1500 mil per år. Ride Lots! sa Eddy Merckx som svar på frågan hur han blivit så bra på cykel. I grunden är det ju inte svårare än så. Practice makes good! Även i cykel precis som med allt annat här i livet. Frågan är då hur mycket bättre blir man om man försöker optimera sin träning enligt ovan strategi vs Eddy Merckx style att "bara cykla" och ev. tävla en massa? Jag har verkligen testat båda strategierna. De första åren 2010 och 2011 mest att bara cykla. Utvecklingen gick snabbt framåt och jag började tävla 2012 med fortsatt god utveckling och nu inslag av både intervallträning med klubben och tävlingar som enligt mig nog ändå ger den bästa träningen av alla. En slags naturligt fartlek i olika tempo (om det inte just är tempo du tävlar då är det allt annat än fartlek och bara heljobbigt mest hela tiden även om det förstås också kan vara kul när man är i form).

Ju mer jag läste om träningslära desto mer började jag se samband och förstå den teoretiska relationen mellan olika input och output. Även om det är något jag aldrig kommer bli helt klok på. Hur kommer det kännas idag eller imorgon? Life is like a box of chocolate som Forrest Gump sa You never know what you gonna get! Så är det verkligen i cykel med "form" dagar du har "benen" eller inte är väldigt svårt att prognostisera. Man kan ha bra odds med nogranna förberedelser enligt boken, men man kan aldrig veta och vice versa. Ibland är det surt i benen när det inte borde vara det och ibland är stronglegs bara där när du minst förväntat dig Men det är väl också en del av tjusningen med cykel.

Säsongen 2014 tävlade jag ganska mycket och lyckades bra i de flesta tävlingar. Hela den säsongen cyklade jag utan fast träningsprogram men med en hygglig koll och övergripande idé om periodisering och när det passar med högintensiva fartinslag.

Säsongen 2015 blev än mer strukturerad och var jag med i en stor GIH studie på våren där man ville undersöka hur extremt hård HIIT träning högintensiv intervallträning påverkade central och muskulär kapacitet. Wow det var en tuff resa. Totalt 50 stenhårda intervaller, de flesta 8 minuters till bristningsgränsen tre ggr per vecka under en 7 veckorsperiod. De tog hårt om jag uttrycker mig försiktigt. Drabbades tyvärr precis veckan efter när jag skulle börja skörda toppform efter allt slit av den första av tre svåra olyckor som skulle följa under året som kom. Skrev om mina erfarenheter av olika träningsregimer och vad expertisen säger under hösten 2015 när jag rehabade efter olycka nr två ett brutet höftben hösten 15 http://jblifecycling.blogspot.se/2015/11/mina-erfarenheter-av-olika.html

Säsongen 2016 med ambitionen att konkurrera i Masters VM hade jag för första gången en tränare, en ganska vass och namnkunnig sådan i form av Paris Roubaix vinnaren Magnus Bäckstedt. Magnus anammar varierade pass med mycket struktur och en hel del hårda intervallinslag. Kul och inspirerande och jag tyckte det fungerade långt över förväntan att komma tillbaka efter höftbrottet på hösten och när jag åter åkte till Mallorca 312 efter olyckan året innan så var jag i bra form när jag satte vänster sidan stenhårt in i en bergvägg i hög fart strax innan sista klättringen upp till Puig Mayor i blixthalka regn och dimma efter 5 mils cykelåkning. Utöver en sprucken VM dröm kostade det 11 brutna ben, en punkterad lunga och två vekor på intensiven / sjukhus i Palma. 

Men det var ett billigt pris jag hade lika gärna kunnat bli förlamad, hjärnskadad eller t om slagit ihjäl mig. Mindre än tre månader efter olyckan  körde jag veteran SM i Halmstad i både linje och tempo. Fråga mig inte hur det gick till. Sjukgymnasten bara skrattade och skakade på huvudet men jag kom på 10 plats i båda disciplinerna i tuffa H 50 fält.

Efter det här kände jag på hösten att jag inte var sugen på någon fast struktur längre vad gäller cykelträning. Jag älskar att cykla och det ville jag fortsätta med. Men nu ville jag göra det för att det är roligt och jag är sugen, inte för att det står 4 x 4 minuter i ett träningschema eller för att nå en viss prestationsnivå. Så jag slutade föra träningsdagbok på Funbeat som jag gjort i många år. Jag har iofs Strava vilket jag finner stort nöje av och där ser jag ju all uteträning jag gör men inomhusträning, Monark, trainer och styrketräning gav jag tusan i att registrera eller planera med struktur, och så kör
jag sedan dess. Jag har tränat ganska mycket och bra senaste halvåret och förutom lite vila i samband med operationer både i januari och mars när jag opererade bort metall och titan i höft och nyckelben. Jag har haft ett fokus, cykelträning ska vara roligt. Jag har cyklat fort ibland jag har cyklat långsamt ibland, men frågan är om jag inte allra mest har cyklat precis i den zon 3 och mellanmjölkens land som alla experter varnar för. Varför har jag gjort det? För att det är den roligaste zonen. Jag kan cykla fort länge med glädje utan att lida och ta slut. Har jag blivit sämre av det? Nej jag tror inte det och det pekar inte heller min form nu som verkar vara på personlig topp just nu 50.5 år ung. 

Jag har inte kört ett enda fast intervallpass senaste tre månaderna. Jag har däremot kört desto mer fartlek, anpassat mig och passat på när kroppen vill köra hårt en stund och vice versa. Som Ola Salo sjunger "Let you body decide where you want to go high or low fast or slow". Det tror jag stenhårt på. Men form och utveckling  kommer inte gratis. Sedan den 17 april på knappa 6 veckor har jag nu cyklat 260 mil. Vad var det han sa Eddy Merckx - Ride Lots!

Vi får ju inte glömma bort varför vi håller på att cykla? För att det är kul. De flesta av oss i landet (typ alla utom Tobias Ludvigsson) är ju inte välavlönade proffs utan glada amatörer, förvisso finns det många av oss amatörer som vill ta det lite längre, se hur bra kan jag bli? Var är min gräns? Finns det någon? Jag har ju definitivt varit en av dem och kanske delvis fortfarande är? Kan man nå en ny högsta nivå som + 50 åring? Då blir det ju lätt att tänka "jag måste" anamma hur proffsen tränar och en fast struktur. Risken kan då bli att man kväver lite av spontaniteten och glädjen med cykel. The freedom of the open road. Den underbara känslan som ibland kan komma över mig i ett runners high ögonblick när man minst anar det. Huvud och kropp i perfekt symbios. Jag har lättare att finna den glädjen utan för mycket fast struktur runt min träning. Det innebär inte att jag helt planlöst bara cyklar ut och irrar omkring. Jag anpassar kring volym och intensitet både från hur kroppen känns samt inte minst hur det går ihop med livspusslet. Finns mer tid tränar jag mer och tvärt om. Det ger naturlig periodisitet.

Vad jag egentligen vill säga är inte att det är något fel på struktur, intervaller och LSD träning men ibland kan man få bilden av att det är enda vägen att utvecklas. Det tror inte jag, jag tror naturlig spontan variation är minst lika bra och en sak kan jag lova dig. Det är fan så mycket roligare:-)

Det rullar på fint med VR träningarna

Idag en lite mindre grupp om 13 till start men oj så fint vi åkte i kedjan de första 8-9 milen upp till Hallstavik i motvind med 40.7 snitt.

Med Jimmy och Pilen efter rundan

Vi var alla peppade där på en underbar övervägande medvind nu vägen "hem" till Vikskolan Upplands Väsby. Men det bidde inte alls som vi trott. Det blev en väldigt konstig vind och mest från sidan hela vägen till Almunge. Det tog hårt på kedjan och sista biten innan vatten och energistopp i Almunge var vi nere på 4 man. 

Kort stopp efter Rimbo

Med ny energi och förväntad stark medvind sista 4 milen var kedjan uppe med de flesta från Almunge men vinden spelade spratt igen och det var t om lite motvind där första biten. 

Vi fick uoo farten ändå bra hem och vinden var ändå med om än väsentligt mindre än förväntat. Inget
kom gratis och vi blev snabbt decimerade. Sista 2 milen på ett led. Jag hade kanske årets bästa dag och kunde ta lång långa förningar sista 2 milen med en grym känsla. Vilken skillnad mot i söndags på Roslagsvåren då jag fick slita ont med hög kadens 93 snitt och sämre ben. Idag kunde jag trampa tyngre som jag trivs med och 87 snitt över de 165 km som gick med fin fina 41.5 snitt på så få utan bra vind.

Fick den här fina komplimangen av Mats Pilen Pihlström efteråt på Strava. Tack för den Mats!

Det måste vara CELLEXIR som kickat in big time:-)

Känns väldigt lovande inför Vättern. På lördag dags för en ny runda igen. Ja det blir kanske samma vi gillar den här rundan och varierar oss och byter håll ibland:-)

https://www.relive.cc/view/1004845491

En predinner Family Lyche Martini well deserved:-)

Kör hårt!

Roslagsvåren RR - En kämpaseger över mig själv

Jag ska vara helt ärlig. Så stark som jag kände mig igår på 165 km VR träning med 42.4 snitt och fin fin lätt stark känsla hela tiden så tänkte jag inför dagens Roslagsvåren 135 km att det finns inte på världskartan att jag blir ifråncyklad av någon idag. Vet inte om det var gårdagens mastodontpass eller fredagens dryga 9 tempomil? Eller kanske allt gott vin vi drack igår eftermiddag och kväll Kajsa och jag när vi fick sommarfeeling. Mest troligt en kombo av alla tre för idag kände jag mig väsentligt mer dödlig och tyngre i benen. Fick köra på hög kadens med för mig jättehöga 93 i snittkadens för att hänga med i den första startgruppen på drygt 20 talet cyklister som släpptes iväg först idag. Mitt Garmin pulsband fungerade inte, tvättade det dagen innan och när jag knäppte på det idag så var det dött. Lika bra det, då slapp jag bli brydd över hög puls i backarna och lite varstans för all del.

Det gick med 42 fart första 2-3 milen och bl.a Emil Ekström urstark H 30 SCK körde ofta hårt. Eric Olofsson 57 år med ruggig dieselkraft också med i vårt VR sub gäng som också var med och körde hårt dagen innan gick loss en stund på en mil eller så. Emil och Robert Barkensjö SCK bryggade ifatt och de körde sen starkt i flera mil solo. Tyckte det var rätt skönt att slippa vara med och sköta farthållningen även om det gick väl sakta där några mil i en oorganiserad klunga. Väldigt kul att se var en tjej i första klungan Valhalls Sara Hedberg. Pratade lite med henne och berömde hur fint hon cyklade och frågade om hon tävlade? Hon skulle göra det i elitklass i år sa hon. Det gör du rätt i tänkte jag det kommer gå bra, sällan sett en så starkt tjej som åkte så fint och lätt även på platten i 50 fart. Och det var inte slut med det. För när det gått ihop med typ 6-7 mil började en period av riktigt hård körning på den lilla kuperade vägen innan man kommer ut på Brollsta. Oj vad jag fick bita i där några gånger. Efter en stund vara vi bara 7 kvar och Sara åkte med lika lätt som tidigare.

När vi kom ut på gamla Norrtäljevägen vid Brollsta GK började det kännas lite bättre och nu är det
"mammas gata" hem med vägar jag cyklar oftare än de flesta. Tar ganska många och långa förningar nu sista 3-4 milen men inte på maxfart. Känner att jag har det inte idag för att försöka gå loss solo vilket hade varit grundplanen där. Åker med hem och ser vad som händer mot slutet tänkte jag. Sitter och sover efter Lindholmen och sladdar efter i kurvan in mot Markim och pang säger det och de 6 går iväg i 55 kmh. Jag tappar 50 m 100 m innan jag fattar att nu går snart snöret om jag inte syr ihop det här omgående. Jagar livet ur mig och når precis ifatt innan nästa kurva in vänster. Till priset av att jag hänger på gärsgården. Om någon attackerar nu är jag rökt. Som tur är gör ingen det. Det är stark motvind också och tempot går ner bort mot Almungevägen. Tar några förningar utan att förta mig och det fortsätter så bort de sista 5 km mot Vikskolan. Ingen attackerar tänker ett tag om jag ska göra en lång attack innan botten av sista backen upp men hinner inte bestämma mig innan vi är halvvägs uppe. Nej det får ev bli en spurt om det blir läge i den svåra sista kurvan.

Roger Claesson Östersund och Sveriges solklara tempokung i H 50 är på besök och har kört starkt en stor del av loppet han och en till kommer in i 180 gradaren innan sista höger och upploppet precis framför mig. Vi har ropat till varandra att ta det nu väldigt försiktigt i den här kurvan. Trots det får båda sladd med lite för hög fart och håller på att gå omkull. De klarar sig som tur är och Roger kommer in först och drar igång jag kommer in som 2:a och ganska perfekt med bra tryck och fart känner jag att jag kan spurta om till vänster för att vara först under målbågen. YES hinner jag tänka en millisekund innan jag förstår att 55 kmh inte är klockrent med en vänstersväng på 90 grader 25 meter efter målbågen. Stor tjock trottarkant rakt fram som jag med halvsladd precis hinner få stopp vid innan. Är nära en spd vurpa där och får ut foten i sista stund. Hade ju varit ett hyggligt antiklimax att gå omkull där..

Jimmy Hallberg också SCK och med i Sub 7 laget kör starkt hela dagen och är trea i mål. Kul att kunna bita ihop med en tyngre dag i kroppen. Kändes först och främst som en stor seger mot mig själv. Det var många gånger under loppet jag tänkte att nej idag går det inte. Men som jag brukar säga Allt går och går det inte så går det ändå. Vi 7 först tillbaka tackar varandra och Fredrikshof för en höjdardag i solen och finaste Roslagsnatur i ett mycket välarrangerat lopp med massor av flaggvakter, följemotorcyklar och fint säkert arrangemang. Snyggt Fredrikshof! 

Och Sara denna grymma tjej var förstås med på samma tid hela vägen hem. Jäkligt kul och mycket
imponerande i 39.6 snitt på en mycket kuperad bana med mycket småvägar där vi dessutom körde riktigt sakta långa stunder (och desto fortare andra stunder). You go girl!

Inte kört Roslagsvår eller höst nu på några år pga skador men tror det här var tredje raka först över linjen 2013 på både vår och höstloppet om jag minns rätt och inte cyklat sedan dess. Däremellan två starter i STHLM Ride också i topp. Har blivit en riktig motionsloppspecialist. Det här är ju inga tävlingar vilket är viktigt att poängtera men när vi väl är på vägen vill många åka fort och komma först såklart.

Följde upp en toppendag med asiatisk brunch med alla mina tjejer på Berns i ett sommarsoligt Stockholm. Underbart och otroligt gott och kaloriunderskottet hade nu bytts till ett överskott.

Nu lite pre hockey VM final laddning i kvällssolen på altan. Its a good life! Go Sverige!

Fin fin VR sub 7 träning 162 km med 42.4 kmh fart

Nöjd efter ett toppenpass med Kapten Vrang.

Gick fort, stabilt och fint hela vägen idag. Vi var ett 18 tal som sedvanligt rullade ut från Vik skolan i Upplands Väsby vid halv tio. 13 grader och motvind upp till Almunge och Hallstavik skulle bytas mot upp till 18-20 grader och medvind hem så ett lätt val av kort kort och såg fram mot en härlig dag i sadeln med alla starka.

Blev därför inte överpeppad när vägbanan började bli blötare och blötare för att snart bli dyngsur. Skitiga, blöta och rätt kalla kom vi till Almunge efter 4 mil. Det är som en helt annan klimatzon vid Almunge Edsbrohållet idag tempen nere på 8.4 grader som förstås kändes ännu kallare i blötan, men kroppen kändes desto bättre. Cyklade 95 k på tempocykeln igår i finaste sommarväder men benen var på humör idag också.

Fortsatte med blöta vägar några mil till men efter 6-7 mil började det äntligen torka upp och motvinden var slut. Fin fin  cykling hela vägen hem och härlig fart i en väl fungerande rotation. Sista 4 milen blev vi några färre i kedjan men en imponerande jämnhet och höga farter, kul!

Sista milen mellan Vallentuna och Väsby ökades farten lite till. Vi var några stycken som var sugna på att höja pulsen lite till mot slutet. Hade en kanondag och kände att idag skulle jag kunna cykla riktigt fort. Länge. Jag, Näslund, Vrang och Lidman gick ifrån lite sista kilometern i en urblåsning och jag kunde nöjd slå av Garmin efter 162 km med 42.4 snitt med dagens högsta puls 161 slag.

Många pokaler på Strava idag för gruppen

https://www.relive.cc/view/996693761

Känns mycket lovande med gruppen nu inför VR vi är lika många till i laget och totalt 36 eller så. Farten idag är nära den snittfart vi behöver för att klara VR sub 7 utan att många gick på rött. Är i jäkla bra form nu, otroligt skön känsla och nog nära ath nivå. Ingen svacka idag och "bara" 131 i pulssnitt 75% av max talar för att det finns mer att ge under längre tid. Har mer muskler och mindre fett än någonsin tidigare. Vägde 70.7 kg tidigare veckan vilket inte hänt sedan jag var färdigvuxen i tonåren för 35 år sedan. Har legat kring 74-75 kg på 178 cm under en massa år och några kilo till innan jag började cykla 2009. Vågen visade 5.5% fett tror ca 7% är mer rätt. Bra träning länge nu cykel, styrketräning och yoga. Det roliga är att det är långt ifrån något asketliv. Mycket god mat och vin. Men det är som förbränningen är bättre. Måste vara mitt Project Benjamin Button som jag började med för 2.5 år sedan som nu blivit CELLEXIR som fungerar:-)

Imorgon ska jag cykla Roslagsvåren 135 k motionslopp. Men det lär nog gå undan stundtals ändå gissar jag. Hoppas benen orkar en tredje dag i rad?

Tough Viking & långsolopass med rekordfart

Var ganska ledbruten imorse efter en närmast absurt hård funktionärsdag med Kajsa och Vera på Tough Viking igår. Kajsa hade lovat bort oss som heldagsfuktionärer för att Sollentuna Volley där tjejerna spelar skulle kunna stärka sin kassa. Gott så och fint väder var det. Men hade nog inte räknat med 8 timmars stenhårt pass vid vattenstation ett fyra km ut på banan. De 5000 löparna som skulle springa drygt 8 km med en massa Tough Viking hinder som isvak, taggtrådar, klätterställningar, eldhinder pch 10000 volt m.m släpptes 100 åt gången från kl 10 till sista start kl 16. Galet mycket folk hela tiden och inte en sekunds paus till kl 5 när sista löpare var förbi vår station.

Grymt härlig stämning och superkul att heja och peppa alla tappra, och som vi hällde upp vatten. 5500 pappersmuggar och kanske runt 700 kannor vatten att fylla på från de stora vattentankarna. Helt galet säkert 1.5 kubik hällde vi upp, ett glas i taget. Kul som sagt men galet jobbigt speciellt allt grus och damm som hela tiden blåste rätt in på oss från stationen som låg precis där de skulle dra en stor kätting med tyngd ett varv runt förbi oss så här

Vi såg ut som tre grå dammråttor när vi kom hem och aldrig har väl ett bubbelbad och en öl suttit så bra. Löpare efter löpare hostade i dammet och tyckte synd om oss, och det hände väl några gånger att jag tänkte ni fattar inte hur bra ni har det. 8 km och lite hinder avklarat på en timme om man tar det lite halvlugnt vs vårt jobb? Whos the Tough Vikings?tänkte jag (och sa nog även någon gång om vi ska va ärliga:-). Men en kul om än lite väl jobbig dag. Extra kul var när vi checkade ut och Kajsa fick höra att många löpare specifikt kommenterat vårt stöd och engagemang på stationen. 

Vera testar ett av klätterhindren

Många muggar blev det 3 Big Bag proppfulla.

Vi somnade som stockar i soffan på kvällen efter bara knappt halva Eurovision. Otroligt dålig kvalite på det jag såg innan John Blund med rätta kastade sin drömsamd i mina ögon.

Idag var det bra cykelväder. Är man inte direkt bortskämd med men det var det idag frånsett några mil mellan Rimbo Edsbro trakten där temperaturen var nere på 8.1 grader på min Garmin ett tag. I övrigt mycket svag vind på förmiddagen med och sida med. Bestämde mig ganska fort att sikta på jämn hög fart och en ansträngning jag kanske kunde tåla i 3-4 timmar. Gick bra från Rimbo till Edsbro och sen till Almunge på fina vägar. Stannade till 2 minuter Almunge efter 10 mil och åt upp mackan jag hade med mig. 

(Inget) farthinder idag i Almunge eller annan stans heller.

Mätaren visade 38.7 snitt utan att jag gått på rött så det kändes riktigt bra men nu väntade motvind från Almunge och hemåt. Dessutom hade den ökat klart efter en nära stilla morgon. Bestämde mig för att köra hårt de 4 milen till Väsby och sen rulla ned sista milen till Sollentuna.

Fick bita i hårt sista timmen men kunde hålla 36.8 från Almunge till Vikskolan de sista 4 milen och slog av med 140 km på mätaren 3 h 40 min. 38.1 snittfart och pulsen nu  gott och väl uppe i zon 5 sista 2-3 milen.
https://www.relive.cc/view/985743973

Kul, det här är det snabbaste jag cyklat så här långt solo med racer någon gång. 50 är det nya 40. Its never too late!

VR STHLM Sub 7 träning pass 2 - Ett kosläpp och några riktigt snabba mil

Som en drog. Som det här fantastiska vinet Kajsa och jag firade 20 årig bröllopdag med till 9 rätter italienska delikatesser på Mancini i onsdags.

Magisk Brunello Di Montalcino Mozart Wine

Som den bästa musikupplevelsen. Som när Bruce Springsteen och Tom Morello gör Goast of Tom Joad ihop. Som att få en kram av mina döttrar & fru. Ja jag är vansinnigt svag för vin kvinnor & sång, men när cykling är som på slutet igår ligger det högt med på den "essentiella" listan över livets bästa. 

Efter första 3/4 av det 10 mil långa passet igår där vi hade både mot och sidvind samt lite svårare vägar att bekämpa efter Lindholmen mot Kårsta. Då sinkades vi än mer av 100 tals bilar och kanske tusentals personer som vallfärdade till en gård i Kårsta för att bevittna årets Kosläpp. 

När vi i lugn och sakta mak kryssade oss igenom bilkaravanen funderade kanske båda grupperna. Vilka konstiga människor det finns?

Vi, åka i bil sitta i kö för att titta på kor som släpps? De i bilkaravanen, cykla runt i löjliga trikåkläder i grupp och vara i vägen? Olikheter. Der är väl tur att de finns. Tänk om alla skulle åkt till Kårsta igår för att titta på Kosläpp eller om alla skulle tränat i stora VR subgrupper på vägarna där igår? Tänk vad trångt det hade blivit i Kårsta då.

Vi kom sedan ut på större väg till Rimbo men i den idag betydligt mindre gruppen på 11 var vinden tuff mot oss och vi fick slita lite för att hålla 37 snitt. 

Efter Rimbo bra väg 77 mot Uppsalahållet. Farten gick upp, vinden kom nu från högersidan, mycket kantvind gjorde det tuffare i högre fart. Vi tog ett snabbt stopp vid en busshållsplats och övervägde att dela upp oss och testa två vingar kantvindskörning, men efter lite kort dividerande körde vi på som tidigare i kedja. Det lär ju sannolikt bli svårt att få till   en 5-6 olika kantvindsgrupper och vingar under ett extra utsatt kantvindsparti på VR ändå. 

Helt klart är det dock att det är de långa sidvindspartierna som tar hårdast på en snabbcyklande kedja. Trots allt gick det ganska ok bort sista biten till Långhundrarondellen där belöningen väntade. Vänstersväng söderut in på Almungevägen och 26 km medvind "hem" till Vikskolan Upplands Väsby.

Snacka om belöning och njutning hem. Det är något alldeles speciellt med det härliga + 50 ljudet som kapten Erik Vrang sa. Man får en sådan otroligt fin rörelseenergi framåt i en bra tight grupp i medvind. Nu var det inte några extremvindar men kanske 6-7 m/s och en perfekt setup för ta oss hem så fort som möjligt. Långa stunder över 50 och ett snitt de sista 26 km på 47 kmh ..

utan att vi gick på rött kändes det verkligen helt magiskt. Cykling när den är som allra roligast, frihjula, gömma sig bakom som jag gör här i 50 fart. Erik filmade lite varifrån jag klippte bilderna. Här är filmen: Video STHLM Sub 7 träning

Sen fram några sekunder och trycka på innan nytt skydd i kedjan. Kände mig hur stark som helst och ville bara cykla fortare och fortare. Sista biten hem gick fort, och med en monsterspurt blev det två nya KOM

Vi kommer in i den s.k alléspurten strax innan motorcrossbanan med bara 1 km kvar till Vik skolan. Det går lite utför för att sen gå uppför i en liten sista knäppa och sen utför igen innan man är framme vid Vik skolan. Klassisk mark för alla norrortscyklister och även slutet på Roslagsvår och höstlopp. En sträcka jag har cyklat 100 tals gånger. Men aldrig i närheten av den farten som igår. 

Farten skruvas upp ytterligare i allén jag kommer upp i spets och känner att lusten att "unleash hell" tilltar (som Lasse Lagerbäck sa: i den där roligt töntiga reklamfilmen när han travesterade Gladiator-) Då kommer Mats Pilen Pihlström om höjer farten och säger "jag gör ett uppdrag" Tack för kaffet tänker jag och går snabbt in på Pilens hjul. Det blir en liten lucka till de övriga. Pilen trycker på sitt sista och när jag känner att trycket avtar lite strax innan svackan och uppförsbacken går jag om och maxar sista 300 meterna uppför backen och över krönet. Får bra tryck och tar gamla KOM med fyra sekunder och hela gårdagens grupp i nivå med tidigare KOM.

Härlig känsla att avsluta ett bra pass med ett maxuttag och riktig pulshöjare. Formen känns väldigt bra nu. Jag rakade benen för första gången för säsongen i fredags och körde korta ben igår. Kanske var det därför? Kände mig genast lite cyklistigare och snabbare. Eller det kanske ha lite att göra med 170 cyklade mil senaste 4 veckorna? Practice makes good ni vet.. Grym känsla är det hur som helst att känna fin form på en cykel och livet i övrigt.

Känner mig både redo och sugen på att köra tävling snart. Snart gått två månader sedan nyckelbensoperationen och ny benväv har nog skapats i de tomma skruvhålen nu så det inte går av med lättaste tryck. I helgen har det varit tävlingar i Västerås och linjeloppen har just körts. Fick precis reda på att Pilen vann H 50. Grymt kul och stort grattis Mats! Vår spurtträning igår som värmde upp dig:-) Hade varit kul att vara med men idag var det eldning och bryggfix på landet Smidö som gällde.

I veckan är det Arlanda Test Track. En bana jag gillar och åkt fort på. Men kallt risigt väder i prognosen lockar inte så mycket. Nästa lördag är det Skandisloppet i Uppsala men då har Kajsa lovat bort oss som funktionärer via volleybollklubben på Tough Viking loppet. Så tävling får vänta ett tag till. 

Spännande tider nu också med vårt Cellexir projekt. Vi har nu med stor glädje och stolthet skickat ut de första leveranserna av orders. Jag hoppas att många av er läsare är nyfikna att testa Cellexir. Det är INTE bara ännu ett av tusen kosttillskott kan jag försäkra er.  Den typen av kosttillskott som ofta med rätta är så omdebatterade just nu. Jag har tagit de här näringsämnen nu i över två år separat (det var för att förenkla hela affärsiden kom) och det finns mycket klarlagd forskning bakom. Dr Marcus Gitterle experten inom området som skrivit en hel bok om åldrande och vad vi kan göra åt det. Han driver traumaklink på Top 50 rankat sjukhus i USA och utbildar US Army i tissue healing. Marcus har likaså tagit dessa tillskott i flera år. Vi lever som vi lär och vi tror på det vi gör. De har hjälpt mig prestera och må bättre samt inte minst komma snabbt tillbaka från flera svåra skador. Så bra att jag nu + 50 presterar på all time high nivå.

Som ett introduktionserbjudande skickar vi fritt med Dr Gitterles mycket intressanta bok Growing Young till de 20 första bloggläsare som gör en beställning av Cellexir. Anmäl ditt köp till mig via fb mess eller som kommentar här på bloggen fixar jag att du får med boken i brevlådan. På www.cellexir.se finns all information.

Kör hårt!

Stor dag - KOM - 20 årig bröllopsdag & Cellexir lansering

Stor dag idag på flera sätt. Dagen började fantastiskt med en strålande incykling till stan och en härligt solig 3 mil lång detour Skålhamra t o r (Stockholms vackraste cykelväg?) Tog i hårt på tillbakavägen södergående och fick ett personbästa på den nära milen långa kraftigt kuperade och underbart böljande vägen bland bondgårdar och finaste natur. Pustade ut och cyklade lugnt i solen vid Edsviken på Strandvägen men när jag kom bort till svängen och backen upp till höger fick jag ett infall och satsade max i backen. Efter 117 "efforts" uppför backen blev det idag ett delat KOM på m29 sekunder. Plötsligt händer det:-)

En härlig inledning på dagen som idag är min och Kajsas 20 åriga bröllopsdag. Jag skulle kunna berätta i timmar om hur stolt jag är som lyckats få och behålla en sån fin fru. Skrev det http://jblifecycling.blogspot.se/2015/12/idag-for-20-ar-sedan-forandrades-mitt.html här inlägget för 1,5 år sedan då det var 20 år sedan vi träffades. Jag var stolt då jag är ännu stoltare idag. Tack Kajsa love of my life!

Vi ska nu gå ut och äta italiensk avsmakningsmeny på Mancini och fira dagen. Faktiskt av ett stort skäl till. Jag kommer precis från reklambyrån i Gamla Stan där vi har lager för vårt nya företag Cellexir. Idag anlände det tre pallar fulla med Cellexir tabletter - Ett kosttillskott för dina celler. Det skall bli otroligt spännande att starta den här resan. Jag hoppas du vill följa med och hjälpa mig att snabbare tömma de här lådorna:-) Kommer du att må bättre och cykla snabbare? Klart du gör:-)

Gå in och läs på siten www.cellexir.se om vår historia och hur min idé bara för ett drygt år sedan att förpacka några av de kosttillskott jag ätit med bra resultat under ett par år i en smidigare och billigare förpackning nu har blivit verklighet till en färdig produkt redo att levereras till din brevlåda inom ett par dagar.

Nu kör vi!

VR Sub 7 grym premiärträning i solen

Vi fick en fantastisk härlig cykling i det underbara vädret idag (tack Sverige du kan ju leverera fint väder om du vill, fortsätt så nu). Ca 25 taggade Vätternrundan Sub 7 aspiranter gav sig iväg från Vikskolan i Upplands Väsby ledda av vår rutinerade kapten Erik Vrang vid 09.30 i strålande sol och ÄNTLIGEN lite svagare vindar.

Jag hade satt på Zipp 808 NSW på Merckxen och det kändes kanon från start. Efter en lugn upprullning första milen höjdes farten i en redan från början ganska välsmord kedja som rullade runt med ambitionen att det ska vara ca 1.5 kmh skillnad mellan snabba och långsamma ledet och ta ca 4 sekunder att passera cyklisten till vänster eller höger om dig. Vi snurrar med eller motsols beroende på vindriktning och tränade med stor framgång på ett fiffigt sätt att byta rotationsriktning. Sida med upp 4 första milen till Almunge och det gick runt 42-43 kmh.

Tummen upp i Almunge!

Hade sen middag igår med en del vin och även en Armagnac från mitt födelseår 1966 som jag fick i present när jag fyllde i december Jag tog som tur bara en. Klasse tog två men han skulle spela golftävling istället för att cykla 13 mil i snabbfart så det må va hänt.

Fin majbrasa på badberget vid Edsviken. Sol, eld , jord o vatten bara det 5 elementet metall saknades.

Kändes bättre än väntat i kroppen idag trot sen middag och segt igår med 9 blåsiga solomil med extrem motvindskänsla vart man än vände styret. Desto roligare cykling idag. Alltså vad jag gillar att cykla i bra väder och vice versa nu känner jag. Håller jag på att bli en solskenscyklist? Man blir ju sjukt peppad också av den höga farten att swischa fram i 45-50 långa stunder utan större ansträngning tillsammans med rutinerade och starka cyklister. 

Vi tog ett snabb stopp för lite taktiksnack i Almunge efter dryga 4 mil. Vidare sen i medvind och hög fart mot Edsbro sen mot Rimbo och hemåt igen utan tänkta stopp. Det gick kanon med härligt flow i gänget ända till Rimbo där fick jag punka ( 2 på en vecka obra trend). Klungan stannade som tur var hade inte varit kul att bli lämnad där när man kände "game on" i kroppen. Efter fixning av punkteringen rullade vi ut igen mot Roslagstoppet och sista 4 milen hem i tuffare mot och kantvind. 

Ofta där tidigare har vi fått gå ner på ett led då många blivit slitna, så ej idag. Glädjande var i stort sett hela storklungan fräsch hela tiden och även om pulsen säkert gick upp en del sista timmen så var det en mycket lovande premiärrunda imed en större grupp. Vi höll 40.9 snitt efter uppvärmningen de sista 11.5 milen och var rörande överens om att det här var klart bästa första träningen jämfört med tidigare år.

Hade en klart bra dag och var pigg hela tiden mestadels i zon 3 ansträngningsmässigt med sista halvtimmen i zon 4. Förbannat kul cykling!

Det kanske kan vara intressant att se hur mycket eller lite kraft som behövs för att cykla i 41 snitt i en bra kedja 11.5 mil. Ibikedata visar 236 w 269 npw. Skulle man hålla samma fart själv med racer behövs kanske runt 340 w eller så. En enorm kraftbesparing en väl fungerande kedja ger.

Det här kan bli riktigt bra när vi får upp farten lite till allihop och blir än mer samspelta. Vätternrundan under 7 timmar? Hur svårt kan det va?:-)