2010-2019 Mitt decennium med cykling - kapitel 2

Jag var ivrig som ett barn på julafton den där tidiga vinterdagen mot slutet av 2010 när jag hämtar ut min nyinköpta svindyra trainer av värstingmodell Elite Realaxiom. Det här var ju långt innan Zwift men på den tiden det häftigaste, man kunde också köpa till dito dyra DVD skivor och ladda in på riktigt filmade klättringar från de klassiska från TDF som Alpe D Huez, Col D Galibier och andra. För jäkla häftigt och trainern anpassade sig smart till lutning och fart jag höll. Slutade jag trampa så stannade filmen på den plats jag var och cyklade jag snabbare så gick det fortare etc. Jag kunde se fart watt, lutning o puls i bilden och på så sätt kunde jag cykla klassikerna hemma på Bioduken i Vinterstudion med nästan en känsla av att vara där. Nu jäklar skulle det tränas för jag hade blivit biten av cykelflugan under året och till våren skulle jag följa med killarna i "Klungan" som nästan varje år åkte till Mallorca och cyklade. Det var inga tävlingscyklister men väl så habila elitmotionärer och nu ville det till att komma förberedd. Jag cyklade uppför Alpe D Huez ett antal gånger den vintern och lärde mig alla de 21 serpentin svängarna ganska bra. Jag har ännu inte kommit dit i I R L men ser fram mot det någon gång.

Utöver all träning hemma i Vinterstudion som den vintern och därefter vårt biorum blev omgjort till så vinterpendlade jag också. Träningen gick bra och till våren kände jag mig en nivå starkare och såg verkligen fram mot resan med killarna till Mallis. Vi fick en härlig cykelvecka med utgång från Alcudia, modell mastig med +100 mil så för en lite ovan nybörjare så tog det förstås en del men vi hann även med en hel del recovery after bike och till middagen är alltid standard rikligt med rödvin till, det är sen gammalt.. Klungan är ett skönt gäng som utan att göra avkall på milen (minst 100 mil varje år / vecka) och riktig cykling även förstår att uppskatta livet goda och de samtal som bara långa after bikes med påföljande middagar kan ge. Det upplägget passar mig ganska bra.

Jag märkte ganska fort under veckan att all min träning under vintern gett resultat jag kände att jag redan var bland de snabbaste och starkaste i gänget och då var ändå GUD med. Ja vi kallade honom så Jonas min barndomskompis från Västervik som var bäst på allt när vi växte upp. Jonas och jag är årsbarn med både Stefan Edberg och Per Ulrik Johansson (golfaren om ni kommer ihåg). Så det fanns några idrottstalanger att mäta sig emot, och var det någon som gjorde det så var det Jonas, han var en sån supertalang i allt. Han spelade tennis lite på halvfart och matchade nästan Stefan långt upp i åren och sparrade nästan jämt t om när Stefan vunnit Wimbledon som 18 åring. När Jonas och jag var runt 17 så började vi med styrketräning och Arnold och de andra klassiska bodybuilders blev idoler. Jonas blev snabbt stor och stark och var med i en styrkelyftstävling och slog klubbrekord med om jag minns rätt 220 kg både i marklyft och knäböj, han vägde runt 85 då. Helt galet. Men så gick fokus över till golf för oss. Vi blev tokbitna och spelade jämt. Jonas hade 3 i hcp efter 1 år jag var nöjd med 9. Ja han gjorde förstås hole in one första året också. Det var inte bara det att han var så bra i allt. Han var snygg också och hade en sån sjuk, ja faktiskt helt utomjordisk tur jämt också. Hans pappa hade en skoaffär och de hade spelat på hästar / tips i massor av år utan att vinna. EN gång var Jonas med i systemet då vann de 400 k direkt, inga konstigheter liksom. Ja det gick så lång att folk tog semester efter de frågat Jonas vilka veckor han skulle ha, får då visste man att det var sol.. En gång spelade vi golf hemma i V vik på gamla banan vid Ekhagen. Jonas slår för en gångs skull ett dåligt slag rakt ut i skogen till höger på 5 :an. Det studsar och det klonkar i träden, bollen är borta länge. Vi tittar på varandra tysta. Sen kommer bollen fint utrullande tillbaka på fairway. Jonas tittar på oss ler och säger " ett tag trodde jag aldrig den skulle komma tillbaka". Inga konstigheter liksom. Ja ni fattar varför vi kallade honom GUD. Och nu de senaste 5-6 åren hade han snöat in på cykling (efter att spelat squash i elitserien däremellan) och han var förstås snabbt väldigt bra på cykling med. Så ni kan fatta min tillfredställelse när jag kände att jag kunde hänga med honom och de andra killarna.

Den näst sista dagen var det dags får deras årliga kraftmätning uppför den längsta klättringen av alla 14 km uppför Puig Mayor. Jag hade kommit med idén till vadslagning / auktion kvällen innan över något glas vin att betta på placering och helt enkelt kunna köpa vinnare uppför Piggen. Förfriskad med gott självförtroende och en del rödvin köpte jag mig själv och nu var det upp till bevis dagen efter. Det vara bra nervöst de milen bort mot starten och över och nerför Soller till foten av Berget. Sen körde vi och jag tog mitt tempo och hittade ett bra flow och kom upp på 47 minuter snabbast i hela gänget. Jag hade slagit GUD. Jag var uppe på toppen på Puig Mayor helt slut men jag kände mig som i sjunde himlen.

Här är vi uppe på toppen när alla kommit upp. Notera mitt Astana ställ (har tagit av mig den dyblöta tröjan för att försöka torka lite)

Fortsätter träna hemma och nu var det snart dags för min första Vätternrunda i juni 2011. Jag hade köpt boken The Big Book of Endurance and Racing Training av Dr Phil Maffetone. Det blev tidigt min bibel och jag tränar än idag mycket efter dess principer med s.k MAF träning och ökning av den aeroba kapaciteten som främsta verktyg. https://www.adlibris.com/se/bok/the-big-book-of-endurance-training-and-racing-9781616080655.

Jag ska vara med i en SUB 9 grupp med lokala cyklister mest från vårt villaområde Landsnora CK. Det är förstås bra nervöst 30 mil hur ska det gå? Jag hade inte ens kört 20 någon gång och minns den rundan på våren när vi körde drygt 15 och jag kände på slutet, lika långt till? Det kommer aldrig att gå..

Men det gjorde det och bra mycket bättre än vad både jag och någon i vår SUB grupp kunde drömma om för bara efter några mil kom en annan SUB grupp Lygnens Vänner om jag minns rätt och körde om oss. De hade 7.45 som mål och vi la oss lite snyggt bakom dom och susade med. Med fötterna på styret är väl att överdriva men det kändes väldigt lätt att åka med dem och ganska fort gick det. Ända till Karlsborg där hamnade vi i en broöppning och blev stående 5-7 minuter. När bommarna gick upp var det en jättegrupp av cyklister som samlats säkert + 100 och nu blev det inget organiserat alls. Jag kände mig dock bara starkare och starkare så sista 10 milen låg jag mycket med där framme och var med och drog, det var hur kul som helst och när vi kom tillbaka så visade klockan 7.53 med ett långt brostopp, så det blev ju en Vätterndebut med mersmak. Kul sport det här vad hette den sa du?

Under hösten började jag så smått fundera på att det skulle vara kul att gå med i en klubb cykla med några riktigt snabba kanske t om vara med i någon tävling? Jag hittade ett gäng som såg snabba ut och höll till i norrort nära mig. De hade nyligen bildat en klubb CK 08 och var ett ganska homogent kompisgäng. Jag kontaktade dem och frågade om det gick att vara med och prova att cykla med dem? Men det blev nobben de skulle inte ta in några fler medlemmar då men ev till nästa år och då kunde vi höras om det. Ja ja jag kör väl på med min pendling och lite soloturer så får vi se vad det blir av det nästa år?