Träningsinspiration för mig och kanske dig? I tuffa tider

Nu när alla event och tävlingar är inställda under många månader är det naturligt många som drabbas av Corona passivitet i varierande grad. Man dras lätt ner i ett göra ingenting och Netflix blir the go to place. Jag gör i o f s mina sessioner framför Netflix också, de senaste dagarna har jag sett hela dokumentärserien Sunderland Til I Die SÅ bra. Vi får följa Sunderland AFC under två svåra säsonger i en fantastisk skildring om laget i nordöstra arbetarklassengland där fotbollen verkligen betyder allt. Men det är betydligt skönare och mer tillfredsställande att gotta ner sig framför TV:n efter ett bra träningspass och då är inspiration en nyckel till att komma ut på vägen, inte minst när det återigen blivit så griskallt ute.

Så vad inspireras du av i träningsväg? Vad får dig att kliva upp från soffan, ge dig ut på cykeln i skitväder, gå till gymmet eller ut och springa när dina lopp eller mål för säsongen kanske är inställda?

Jag hade verkligen sett fram mot ett rekordförsök med Team Serneke på Vätternrundan nya sträckningen nu i juni. Jag hade sett fram mot tempolopp och tävlingar, linjelopp med mina grymma lagkamrater i Cellexir Cycling. Men dessa lopp får vänta. Tävlingar kanske kommer igång i augusti planeras det för nu och rekordförsöket på Vättern är redan bokat till nästa år så vad ger det om inte grym inspiration och tid att träna till. Nästa år blir jag H 55 tänk vilken grej om man skulle kunna fixa att bidra och hänga med på ett rekord runt Vättern då?

Andra som inspirerar mig är människor som gör prestationer och till synes helt galna utmaningar så långt bortom komfortzon som man kan tänka sig. Det får mig att känna att den här "kindergarten" träningen jag håller på med är ju verkligen inget att ens fundera över om den är jobbig eller rimlig att hålla på med? Ett par exempel på sådana extrem prestationer är norske Åge Bunde och den svenska ultralöparen Pernilla Otto som båda precis nyligen gjorde varsin helt makalös prestation.

Åge tog sig an den hårda utmaningen att göra en Everesting dvs klättra 8848 höjdmeter i ett svep. Inte så många galningar som tar sig an det. Ännu färre som skarvar 1200 höjdmeter till för att få över 10 000 höjdmeter i ett sträck. Åge gjorde det på trainer inne med Zwift och höll på i 12 timmar med  241 npw i kraftsnitt och 9000 kalorier bortcyklade. Det är INSANE stamina beslutsamhet och kapacitet. Frågar du mig är det lite galenskap också:-) För att sätta lite perspektiv på det så tar vi den klassiska Sa Calobra klättringen på Mallorca som referensjämförelse. Den lutar 7% och är ca 10 km lång. För att du skall göra 10 000 höjdmeter behöver du cykla den drygt 14 gånger. Blev du sugen att göra det i en stöt?

Åge har också en helt otrolig historia och bakgrund. Han är nu 40 år och likt mig haft en serie av "förbrukade liv" och svåra olyckor bakom sig. 2008 hamnade han som fjällräddare under en lavin i ett snöskred och låg begravd i 21 minuter med sekunder på gränsen till att omkomma och med en svår hjärnskada lyckades han bli framgrävd och överleva. Han lyckades inte bara ta sig tillbaka som människa och idrottsman utan även prestera på absolut toppnivå i flera helt olika sporter.

Han hade vunnit VM i havspaddlingsmaraton i sin klass redan 2003. Åge började cykla mycket efter olyckan och redan 2011 och 2012 vinner han i lag det legendariska mountainbikeloppet Offroad Finnmark 300 km terräng. Börjar sedan med Classic Bodybuilding och blir både nordisk och världsmästare, ja helt galet 2016. Innan ett gästspel i Strongman året efter med seger i 90 kg klassen i Valdres han tog 300 kg i marklyft och på bilden där han springer med hantlarna väger de 110 kg st, frågor på det?:-) Nu är det återigen cykel för hela slanten han är nere på 77 kg och siktar på seger igen på Offroad Finnmark. Åge är en frälst Cellexir användare och som vår ambassadör var han och hälsade på mig i Stockholm för några veckor sedan. Galet inspirerande att träffa en sån naturkraft.

På Cellexir bloggen kan du läsa mer om Åges Everesting prestation och hur klarade det.
Åge Bunde 10000 höjdmeter på 12 timmar

2008 efter den svåra olyckan levande begravd i 21 minuter under en lavin

2017 Strongmanmästare med 110 kg på respektive "hantel"

2019 toppcyklist

En annan prestation som inspirerat mig sista veckan är Pernilla Otto som förra helgen sprang runt Mälaren, ja du läste rätt sprang. Pernilla sprang 35,5 mil från fredag morgon till söndag kväll. Det blir ca 8,5 maraton på 66 timmar. Jag vet inte vad ni tycker är mycket eller hårt? Men Pernillas prestation visar ju att vi nog de flesta har lite mer HTFU potential i oss när vi gnäller över något vi tycker känns lite tungt eller övermäktigt. Way to go Pernilla! Du kan läsa mer om Pernillas "nätta" träningshelg runt Mälaren här: Pernilla Otto 66 timmar runt Mälaren

Pernilla slut men lycklig i mål på Gullmarsplan förra söndagen

När man stöter på såna här människor kan man inte annat än fascineras av vilken otrolig skapelse och maskin människan faktiskt är. Allt går och går det inte så går det ändå!

Vad inspirerar dig till att gå upp ur soffan?

Social distancing - Solo Roslagstempot 13 mil på 3.07

I augusti 2017 så cyklade jag Roslagstempot 13 mil tillsammans med ett par av landets starkaste yngre age group triatleter Kristian Ek och Adam Stenman från Terrible Tuesday. Adam körde linjehoj och Kristian och jag TT så Kristian och jag turades om med dragjobbet med Adam på rulle. Adam tackade för skjutsen med att ta KOM på banan med någon sekund före oss. Ett härligt träningspass med ett rullsnitt av 41,3 kmh över de 130 km.

En månad senare anordnades ett solotempo över samma distans. Jag körde igen nu och lyckades ha snabbaste tid med 3.11 och 40,6 kmh. Sedan dess har den där rundan legat lite i bakhuvudet med tanken att det vore kul att solo försöka utmana Adams KOM på sträckan. Igår gjorde jag slag i saken och körde rundan i strålande sol med med stundtals ganska besvärande nord nord västliga vindar så ordentlig motvind upp till Almunge som nås efter 4 mil. Två mindre bra grejer hände tämligen omgående igår. Wattmätaren (Quarq D Zero) slutade fungera redan efter 500 m och visade sen runt 25 watt resten av rundan med 60 i snittkadens. Inte bra att wattmätaren lägger av den är ett toppenverktyg och feedback att följa under långcykling. Nu fick det bli enbart puls och känsla istället som feedback. Pulsen gick ganska snabbt upp i motvinden mot 140 och t om över. Några slag högt mot vad jag tänkt men kände att huvud och ben var bra så det blev fortsatt hög puls.

Men det som var riktig jobbigt var ett sittsår med troligen en inflammerad körtel eller hårsäck precis vid sittbenet på vänster sida. En svullen och svårt öm bula som gjorde sjukt ont första 2-3 milen och jag funderade på att vända redan i Långhundrarondellen efter 26 km men tog beslutet att försöka och HTFU jag kör till Almunge i alla fall för i övrigt kändes kroppen riktigt bra i motvinden och jag började se fram mot medvind så småningom.

Nådde Almunge med 38,5 i snittfart och svänger nordöst mot Knutby och Edsbro. Gick bra mycket fortare nu med blandat kant motvind och kant medvind. Från Knutby till Edsbro höjde jag intensiteten något ytterligare och med kant medvind framme i Edsbro efter halva sträckan var snittet 39.9. Nu är det medvind hem mestadels så kändes mycket lovande. Vägen från Edsbro till Rimbo kändes lite skum. Stundtals gick det tokfort i bra medvind och andra stunder kändes det besynnerligt trögt. Fastnade bakom en bil i Rimbo och fick klicka ur en sekund men snabbt igång igen och det blev rundans enda 3 sekunders paus.

Härlig fart sen från Roslagsstoppet mot Brottby med en mil där i 47 fart nu var det "bara" 2,5 mil kvar och fartsnittet hade höjts till 41,4 kan jag hålla det här hem nu så kan det gå att ensam slå vår partempotid och Adams KOM men det kommer bli på håret för sista 15 km blir vinden mer kant mot och nu börjar jag bli rätt sliten. Tar de sista klunkarna i Camelbakpåsen jag har utanpå magen mellan undertröjan och tempodräkten med 13 dl superblandning av Kajsas godaste vinbärssaft, en Maurten 320, två doser Endurance samt två Treo jag lagt i för sittsåret (hade nog blivit outhärdligt utan). Fungerande otroligt bra den kombon igår. Topphuvud hela vägen, en positiv tanke (im a fuc... machine tänker jag någon gång när benen drev på med extra kraft) en glädje av att vara ute på vägen och jämn bra energi. En känsla av runners high smått euforisk ackompanjerade av en gammal träningslista jag inte lyssnat på länge. Få saker kan ge mig en sån magisk känsla som att känna mig stark på en cykel i fint väder tillsammans med underbar musik.

I långa backen upp mot Vallentuna med slakmotan som följer innan rondellen är vinden tuff och det går inte fort fastnar sen utför bakom en långtradarbuss och känner sekunderna flyga iväg. Nu blir det verkligen på håret om det här ska gå. Mätaren visar 41.4 har för mig att Adams kom var 41.3 fart och en tuff kantvindsmil kvar till Väsby. Måste hålla samma fart. Den sträckan har jag ju kört hundratals gånger och biter ihop med en slutspurt sista milen där jag toppar 164 i puls och det är all out. Ser att mätaren tickar upp till 41,5 sista 3 km och YES det kommer gå! SÅ skönt att slå av och svänga av och rulla sakta sakta de sista 500 meterna på cykelbanan tillbaka till Vikskolan. Hade varit kul att se kraftdats från igår. Snittade 146 i puls vilket är 86% av max och högt i över 3 timmar.

Resultatet blir KOM med en minut rätt skön känsla i solen vid bilen på parkeringen efteråt. 3 år senare nu 53 år och lite snabbare lite starkare lite bättre än vid 50. Its never too late!

Med Adam Stenman tv och Kristian Ek 2017 Roslagstempo

En vinnande fyrklöver igår ”Probably the best Endurance combo in the world”😉👊

På temat Social Distancing så la Usain Bolt ut en grym tweet eller vad säger ni. Underbart kaxigt!

Hakungebranten revisited - 11 mil och 10 backintervaller i Österåker

Av alla backar i Stockholm så är nog Hakungebacken innan Österåkers Anstalt uppe på toppen den kanske mest fruktade. Det är ett parti på 300 meter i branten som snittar 10% lutning. Första gången jag kom dit för många år sedan och såg "väggen" torna upp sig framför mig tänkte jag shit hur ska man kunna cykla upp för den där väggen rakt upp? Sedan dess har jag nog gjort minst ett 50 tal gånger till så det visade sig ju att det var möjligt..

Jag har en liten backintervall runda från botten och upp till anstalten sen ner på andra sidan till Österåker Kyrka som jag vänder strax efter för att köra tillbaka. Det "varvet är 8 km och ger då 2 riktigt fina stigningar varav den från kyrkan är klart flackare men bra seg. Det var härligt cykelväder i morse och efter en välbehövlig vilodag efter skräcktempocyklingen i fredags så var både huvud och kropp klart villig att cykla igen. Tog Madonen och Skålhmara vägen ut i makligt tempo och kände in vad jag skulle ta vägen och köra. Kom att tänka på Hakungevarvet som jag alltid brukar köra någon gång per år, följde impulsen och satte kursen dit. 5 varv a 8 km och 10 rejäla backintervaller blir perfekt idag sa jag till mig själv.

När jag kom dit och körde i branten första gången kändes det bra och inga problem med stora klingan hela backen, brukar oftast stå upp hela branten och det värsta kommer efter branten när man tror man är uppe men då är det ca 300 meter med 3-5% lutning och där kan man ta slut ordentligt om man gått alltför hårt i branten. Belöningen kommer sedan efter toppen där det är en suveränt härlig nerförslöpa mot kyrkan. En av de roligaste ställen i Stockholm att cykla fort på, lite roliga böljande svängar fin asfalt och inte alltför tokbrant.

Ja och sen vända några hundra meter efter kyrkan och tillbaka igen. Kul sa Bull? Ja med bra ben, sol och musik är det svårslaget sa Bill! Nu hade jag inte riktigt den där inställningen eller kroppen idag för att köra stenhårt och kunde inte förmå mig att gå så väldigt högt i puls (högst notering 150 86%) eller ansträngning men det kändes riktigt bra på halvhöga varv. Ja bara att köra på upp ned 5 x runt varvet. Det blir 4 mil men på något sätt känns det klart kortare då man delar in varje varv i brant platt nedför osv och det är som sagt en väldigt kul sträcka att cykla.

När jag var klar och bra uppvärmd så körde jag hem i hyggligt tempo också och på vackra Skålhamravägen hem så ökades farten lite till då vinden var med där idag. Slutade med en liten spurt vid Sollentuna Vattentorn. Man blir ju bra på det man tränar och spurter har jag inte tränat en enda gång i år (inte haft någon motivation för det då inga tävlingar är på agendan) däremot en jäkla massa mer mellanmjölk och zon 3 träning, vilket sannolikt sänker de snabba muskelfibrerna och spurtkraft ordentligt. Det visade sig på wattmätaren som knappt orkade över 1000 watt i sista pushen.

Men sammantaget ett toppenpass framförallt så kände jag mig väldigt snabbt återhämtad och fräsch efter vad som trots allt var dryga 3 timmar med 252 w / 290 npw, fart 34 kmh puls 130 76% av max. Nu ser jag stort fram mot den utlovade värmen, som jag har längtat efter att cykla i sol och värme.

Kör hårt!

Skräckcykling 8 mil tempo i iskall hård nordan

Nej fy fan det där passet var a hell of a ride. Prognosen sa 9 grader och ca 7 m/s nordvästlig vind. Jag tog bilen till Vikskolan som så många gånger förr för ett lite längre pass med tempocykeln. Men redan när jag skulle trampa iväg norrut mot Almunge så kände jag att oj vad kallt det var. Max 7 grader och iskall kraftig nordan till motvind betydligt värre än de 7 m/s som stod i prognosen och jag ångrade tämligen omgående att jag hade det djupa 80 mm framhjulet. Det var riktigt scary i mot / kantvinden. Inte minst när lastbilar dundrade förbi i många möten. Ja håll i styret och håll koncentrationen så kommer belöningen på hemvägen försökte jag tänka.

Men idag var det en riktigt rough ride, exceptionellt ogästvänligt och solen som fanns i prognosen syntes inte till alls. istället kom en snö / hagelskur, klassiskt aprilväder. Skönt när vändningen äntligen kom vid Almunge efter 4 mil, fart dit 37.5 trots 280 w så tufft i vinden. Nu gick det förstås mycket skönare hem i medvinden och ibland en jäkla fart men det var samtidigt många partier med sjuk sidvind och rent av läskigt. Kunde hålla samma kraft hem men det var till lite större ansträngning än jag både hoppats och trott. Jobbigare för hela kroppen när det blåser så mycket. Otroligt skönt att komma tillbaka hel till Vikskolan efter en hård slutspurt sista kilometerna. Men det där passet gör jag inte gärna om i sånt här väder.

Nu ska jag ut och bada bubbelpool, 40 grader och en öl. Känns ganska rättvist på nåt sätt.

Trevlig helg!

Bilden är från förra veckan hade varit skönare i den jackan än den tunna tempodräkt jag hade idag..

Bra tempoträning runt Fysingen med några iakttagelser

Fått till en hel del bra cykelträning nu under påsken och efter. I måndags och tisdags körde jag 2 x 2 varv på min "vanliga" tempobana och tillika Smackbanan Fysingen Runt. Det är 19 km runt Fysingen från Upplands Väsby upp till Rosersberg sedan över motorvägen och tillbaka in höger mot Skånela för att sluta sista 5 km Almungevägen tillbaka till Väsby. 93 efforts säger Strava att jag gjort där, så t o m med mitt usla lokalsinne börjar jag hitta vägen runt ganska bra..

I måndags och tisdags hade jag nästan exakt samma kraft på båda respektive varven med 302/329 w i måndags och 301/327 w igår. Första varvet kontrollerat runt 80% andra varvet nära max. Vädret var betydligt kallare på måndagen med ca 7 grader vs 14 på tisdagen. Det var ganska blåsigt båda dagarna men lite mer på måndagen med nordvästlig vind mot mer västlig igår. I måndags tight jacka men inte tempodräkt, snabbaste tempohjälm och skoskydd dischjul och 50 mm fram. Igår tempodräkt Castelli samma hjälm, skoskydd och disc men djupare 80 mm Zipp NSW fram.

Det som sticker ut lite är skillnad i fart mellan dagarna samt relativskillnaden mellan en insats på ca 80% vs nära max. Att det gick fortare igår är ju rätt givet då både vädret var varmare samt att jag körde med snabbare dräkt och vinden var något mindre. I fart blev det 42.3 kmh varv 1 puls 139 snitt och 43.3 kmh puls 149 snitt i måndags. Det skiljde alltså 1 kmh 2,3% mer fart mellan varven inte så mycket kan man tycka för 27 watt och hela 9% mer kraft.

Liknande skillnad igår men med snabbare fart. 301 w varv 1 gav hela 43.6 kmh med 140 puls och mycket lätt känsla i kroppen. Varv 2 gick med 327 w på säsongsnabbaste 25.27 med 44.5 kmh men också till en "kostnad" om 154 i pulssnitt  årshögsta ca 91% av maxpuls och väldigt nära maxuttag och betalningen om bara 0,9 kmh snabbare kan tyckas ganska klen givet insatsen. Vinden vred sig något mellan varv 1 och 2 men sambandet verkar vara i denna fart att det kostar nära 30 w och 9% mer kraft att höja farten med "bara" 1 kmh 2,3%. 4 x mer watt än farthöjning alltså. Aerodynamikens och fysikens lagar är obarmhärtiga. Det kan också tänkas att aerodynamiken blir mer lidande vid ett maxuttag då man troligen kränger och flyttar sig mer på cykeln upp och ned ju tröttare man blir.

Gårdagens 2 träningsvarv ihop

På måndagen var det nordväst vind då gick det undan bra från Skånela till Almungevägen

Jag är sammantaget väldigt nöjd med resultaten framförallt att kunna cykla så pass fort som 43,6 första varvet igår med "bara" 301 w  = 4.18 w/kg. Det tyder på att positionen jag jobbat på verkar ge visst resultat, även om det är förtvivlat svårt att hålla huvudet lågt i bra position. Min bästa tid från Fysingen Runt är från i höstas en varm dag med 24.55 och 45.5 i fart med 344 w 4.78 w/kg och 156 i snittpuls i en maxtömning grande. Målet är att kunna bättra det i år och det är primärt genom bättre position jag tror mig kunna göra det. Lite mer marginal gains finns också med att optimera utrustning, modell tempodräkt keramiska lager specialbehandlad kedja, snabbaste däcken etc om man vill nörda ner sig ordentligt..Men 25,27 redan den 15 april igår under långt ifrån optimala förhållanden kändes väldigt lovande så ser fram mot fortsatt kamp på tempocykeln mot mig själv nu när man inte kan tävla mot andra på riktiga tävlingar.

Körde båda dagarna med en dos Cellexir Endurance en kvart innan det ger en så grym boost både mentalt och fysiskt. Det tycker verkligen alla som provar. Jag pratade en lång stund med vår fd topplöpare Malin Ewerlöf idag som blivit held såld på Endurance effekter och nu blir vår ambassadör, riktigt kul. Är du nyfiken att testa så har vi en specialare nu med ett 2 packs prov som med koden: test ger 30% rabatt och kostar bara 69 kr inkl fri frakt. Du kan läsa mer och beställa här: https://cellexir.se/pages/varfor-cellexir-endurance

Annars tog det hårt mentalt igår tycker jag med beskedet om Adam Alsings tragiska bortgång. Han har liksom alltid varit med och han är yngre än jag. Det blir på något konstigt sätt mer nära och man inser hur oberäkneligt det här viruset kan vara.Var rädda om er därute. Vi är tacksamma för att vara igenom en trolig covid infektion i familjen på ett relativt lindrigt sätt och idag jobbade både Kajsa och jag hemifrån och tog en fin lunchpromenad i sol men kalla vindar. Körsbärsträdet blommar hemma på Kärleksstigen och man får verkligen perspektiv dessa tider och uppskatta allt man har både i form av hälsa familj och vänner. Sen är det ju rätt kul att kunna cykla fort understundom också:-)

Kör hårt!

I

Post Corona med bra fart

Det är några veckor sedan jag landade på Arlanda en torsdag efter 4 dagars karantän på Mallorca som avslut på ett avbrutet cykelläger. Körde ett hårt pass med tempocykeln på söndagen och redan några timmar efter det kände jag att något var fel i kroppen. På natten och måndagen kom influensasymptom som lätt feber och ont i kroppen, skit också nu fick jag jag Corona tänkte jag, Hoppas det blir lindrigt och redan på kvällen så kände jag mig mycket bättre och tänkte att en "12 timmars" Corona tar jag utan att överklaga.. Men jag hade underskattat viruset som inte riktigt ville släppa greppet veckan som följde, inte speciellt sjuk, lite öm i kropp och sov väldigt dåligt, extremt törstig och tappade mycket smak. På fredagen var jag ändå klart bättre och tog ett 6 mils lugnt cykelpass på lördagen för jäkla skönt att var ute på vägen igen. Dito cykling på söndagen men då var vädret rätt grisigt och stenhård iskall  motvind sista 3 milen hem gjorde kaos i kroppen och fick feberfrossa när jag inte alltför kaxig kom hem. Tog det lugnt några dagar till innan det verkligen kändes en natt med extremsvettning att nu svettades verkligen kroppen ur det där viruset för gott. Sedan dess har jag tränat bra, tom väldigt bra nu under påsken och är tillbaka i fin form.

Lömskt virus det där som verkar slå väldigt olika. Vi fick det förstås hela familjen (vi är inte testade men känns sannolikt att det var Covid) och Kajsa var lite värre drabbad i nära 2 veckor medan döttrarna hade några dagar var av lättare symptom. Gemensamt för alla verkar vara tappad smak och lukt. Känslan är att väldigt många fler redan haft det än vad kanske officiellt pratas om, vilket är mycket bra om det stämmer med flockimmunitet som lär komma betydligt fortare.

Allt i världen ändrades och det ändrades fort. Konsekvenserna kommer bli astronomiska och ingen kan väl ens gissa idag hur många som kommer slås ut helt eller delvis ekonomiskt och psykiskt i tiden som kommer post Corona. Om man vill försöka se lite positivare på det så verkar ju dödligheten vara extremt mycket lägre än vad som tidigt rapporterades, hur hemskt än varje individuell förlust av liv är.

Alla event och idrottstävlingar inställda under överskådlig tid. Under augusti - september lär det bli fight om publik och deltagarna om alla inställda event skall genomföras under hösten om det nu går? För egen del extra tråkigt att Vätternrundan blev inställd där jag skulle vara med i ett rekordförsök med Team Serneke. Hade verkligen sett fram mot det men glädjande är det nu redan klart att satsningen görs nästa år i stället med full kraft. De flesta i laget har redan tackat ja och sponsorerna är med. Det blir ett svårslaget bränsle för motivationen att träna. Att cykla nya Vätternrundan i 45 kmh och under 7 timmar sitt första år som H 55 är ett mål som heter duga.

Hur det blir med andra race i år det står skrivet i stjärnorna, jag sätter upp lite egna prestationsmål nu istället så får vi se vad som händer. Jag ska fortsätta med målet att bli snabbare på tempocykeln. Det känns klart lovande och har redan hunnit med några bra pass ute. Tänkte planera in att cykla en hel IM sträcka dvs 18 mil solo på tempocykeln och se hur fort jag kan göra det. Vet inte riktigt vilken sträcka som är bäst lämpad i norrort att göra det men troligen Väsby Almunge trakten upp och ned ett par gånger för att få ihop 18 mil. Under 4.30 och över 40 kmh snitt är målet. Det lär också bli ett antal varv runt Fysingen på SMACK banan 19 km vilket är en bana jag ofta tränar på (8 varv i år hittills och 89 totalt på Strava så börjar kunna svängarna:-) Slog pers där i höstas och målet blir att göra det igen.

Nu under påsken har vi varit ute på landet Smidö (väster om Bro). Lugnt och skönt god mat trädgårdsfix och underbart väder på förmiddagarna med strålande sol. Hann med 3 toppenpass på Madonen också. Dit först i torsdags som vanligt över omvägen via Sigtuna för ca 7 mil i bra tempo. Sedan på påskafton fick jag en magisk fin runda på 11.5 mil i toppenväder. Körde på gamla Enköpingsvägen och sen över Grillby fram till Enköping där jag vände samma väg hem. Knappt några bilar och fint tryck i ben och huvud lite lätt ökande kraft hela vägen för att sluta med 276 w snitt i 3 timmar med "bara" 137 i pulssnitt (80%) av max. Kändes verkligen toppen och ingen schackning alls.

Igår hem igen med ännu bättre känsla trots så pass hård körning dagen innan. Inget kul väder blöta vägar och bara 6-7 grader MEN mer kraft 286 w /298 NPW betydligt högre fart 40 snitt, delvis hjälpt av sydvästlig vind, vägen från Smidö till Sollentuna över Sigtuna blir som ett stort omvänt U så sida medvind första delen och sida mot söderut sista 2 milen från Arlandastad. Nästan enbart zon 3 puls snitt 138, krävdes en kraftökning sista 10 minuter för att klara 40 snitt vilket gjorde 6,31 i pulszon 4. Riktigt bra aerob form nu.

Nu ska jag börja lägga på lite mer zon 4 och 5 snart. Varit lite försiktig med det efter virusinfektionen de skrivs en del att idrottare som går på "för hårt" i intensitet har ökad risk för komplikationer i värsta fall med hjärta. Det sägs ju att mellanmjölksträning är värdelöst, men i det här fallet kanske det är ganska bra och jag har ju skrivit många gånger om hur mycket jag gillar att träna i zon 3. Det går fort det är kul det gör inte ont. Är helt övertygad om att det hjälpt mig att kunna cykla allt fortare allt längre utan att bli sliten med bra immunförsvar och allmänhälsa som följd.

Mer eller mindre isolering och nedfrysning av samhället börjar nog ta väldigt mycket snart på många av oss. Då är timmarna ute på vägen även om de är ensamma som balsam för själen. Varför cyklar jag så mycket? Jo för tillfredsställelsen det ger mentalt och fysiskt både under själva cyklingen men inte minst efter. The freedom of the open road har aldrig varit så viktig och stark som nu känner jag. Om du känner att det är tungt, ställ dig upp bestäm dig stick ut på vägen med cykeln eller ut och promenera eller jogga. Med 100% säkerhet mår du betydligt bättre när du kommer hem igen och slutligen tänk på att: Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut. Kämpa på!