Hakungebranten revisited - 11 mil och 10 backintervaller i Österåker

Av alla backar i Stockholm så är nog Hakungebacken innan Österåkers Anstalt uppe på toppen den kanske mest fruktade. Det är ett parti på 300 meter i branten som snittar 10% lutning. Första gången jag kom dit för många år sedan och såg "väggen" torna upp sig framför mig tänkte jag shit hur ska man kunna cykla upp för den där väggen rakt upp? Sedan dess har jag nog gjort minst ett 50 tal gånger till så det visade sig ju att det var möjligt..

Jag har en liten backintervall runda från botten och upp till anstalten sen ner på andra sidan till Österåker Kyrka som jag vänder strax efter för att köra tillbaka. Det "varvet är 8 km och ger då 2 riktigt fina stigningar varav den från kyrkan är klart flackare men bra seg. Det var härligt cykelväder i morse och efter en välbehövlig vilodag efter skräcktempocyklingen i fredags så var både huvud och kropp klart villig att cykla igen. Tog Madonen och Skålhmara vägen ut i makligt tempo och kände in vad jag skulle ta vägen och köra. Kom att tänka på Hakungevarvet som jag alltid brukar köra någon gång per år, följde impulsen och satte kursen dit. 5 varv a 8 km och 10 rejäla backintervaller blir perfekt idag sa jag till mig själv.

När jag kom dit och körde i branten första gången kändes det bra och inga problem med stora klingan hela backen, brukar oftast stå upp hela branten och det värsta kommer efter branten när man tror man är uppe men då är det ca 300 meter med 3-5% lutning och där kan man ta slut ordentligt om man gått alltför hårt i branten. Belöningen kommer sedan efter toppen där det är en suveränt härlig nerförslöpa mot kyrkan. En av de roligaste ställen i Stockholm att cykla fort på, lite roliga böljande svängar fin asfalt och inte alltför tokbrant.

Ja och sen vända några hundra meter efter kyrkan och tillbaka igen. Kul sa Bull? Ja med bra ben, sol och musik är det svårslaget sa Bill! Nu hade jag inte riktigt den där inställningen eller kroppen idag för att köra stenhårt och kunde inte förmå mig att gå så väldigt högt i puls (högst notering 150 86%) eller ansträngning men det kändes riktigt bra på halvhöga varv. Ja bara att köra på upp ned 5 x runt varvet. Det blir 4 mil men på något sätt känns det klart kortare då man delar in varje varv i brant platt nedför osv och det är som sagt en väldigt kul sträcka att cykla.

När jag var klar och bra uppvärmd så körde jag hem i hyggligt tempo också och på vackra Skålhamravägen hem så ökades farten lite till då vinden var med där idag. Slutade med en liten spurt vid Sollentuna Vattentorn. Man blir ju bra på det man tränar och spurter har jag inte tränat en enda gång i år (inte haft någon motivation för det då inga tävlingar är på agendan) däremot en jäkla massa mer mellanmjölk och zon 3 träning, vilket sannolikt sänker de snabba muskelfibrerna och spurtkraft ordentligt. Det visade sig på wattmätaren som knappt orkade över 1000 watt i sista pushen.

Men sammantaget ett toppenpass framförallt så kände jag mig väldigt snabbt återhämtad och fräsch efter vad som trots allt var dryga 3 timmar med 252 w / 290 npw, fart 34 kmh puls 130 76% av max. Nu ser jag stort fram mot den utlovade värmen, som jag har längtat efter att cykla i sol och värme.

Kör hårt!