Mitt cykelår del 2

Här kommer del 2 av mitt cykelår 2014. Vi har kommit fram till det smått absurda att jag ska ställa upp i SM i linjelopp på Kinnekulle. Allt hade gått så fantastiskt bra under hela våren fram till SM så jag trodde det skulle finnas chans till placering runt topp 20 om jag fick ett bra lopp. Det fick jag inte. Det blev platt fall, avställd efter andra klättringen upp för den skoningslösa Högkullen. Här är en utbrytning på väg uppför kullen i mitten av loppet

Min hittills enda stora besvikelse under de 3 åren jag tävlat på cykel RR SM linjelopp. Det här var min chans att få ett resultat på SM, tror inte det blir någon mer chans eller försök då jag lutar åt att köra veteranklass i år för att försöka ta mig med i Veteran VM med final i Köpenhamn i höst. När jag kollade för någon månad sen fick jag uppgiften att jag inte kunde tävla i Veteran VM kval eller final och under samma säsong ha elitlicens och tävla i SM. Nåja kanske lika bra det är lite ambivalent kring det här med att välja tävlingklass. Ibland känner jag, nej nu jäk... ska jag visa ungtupparna att jag kan vara med och tävla och ibland känner jag, nej nu är det rätt läge att börja köra veteranklass, som inte på något sätt skulle bli "a walk in the park". Standarden har höjts enormt i H 40 senaste åren. Och det kunde ju vara kul att få ett år bland ungdomarna i H 40 innan man kan vara med i H 50 2016.

Efter nesan i SM fick jag jag bästa tänkbara revansch redan 4 dagar senare med första segern i Smacklinje Skokloster RR loppet som även hade Upplands DM status avgjordes i en stor klungspurt. Har varit framme och nosat i många spurter de här tre åren och det var hur grymt som helst att äntligen få till det hela vägen. Inte minst otroligt skönt för självförtroendet efter SM debaclet dagarna innan, snacka om tillbakastuds. En film från spurten jag kommer upp i spets på vänster sida ca 100 meter innan mål.

Sen blev det en lugn juli men formen hölls bra. I slutet på juli var det efter några semesterveckor åter dags för ett roligt träningsrace Markimvarvet 2 race a 32 km st. De här träningsracen brukar köras några gånger per säsong och samla riktigt bra startfält med elitåkare från Södertälje, Uppsala, Valhall mm. I somras lyckades jag vid två tillfällen i rad komma 2:a och vinna två race och även om det inte är riktiga tävlingar så är det verkligen all out mest hela tiden och förstås helgrym träning och vansinnigt kul att kunna fightas med de bästa.

Spurten race 2 vid mållinjen

Körde de flesta återstående lopp i Smack cupen många jämna bra resultat över säsongen räckte mycket glädjande till totalseger före Staffan Arvidsson Uppsala i Eliklass. Nöjda CK 08 pristagare i Smackcupen

 Sista stora tävlingen för året var Anundsloppet i Västerås som också var Svealands mästerskap. Efter en lugn start med 45 minuters fikacykling bröt infernot ut och det var verkligen helt galet hur fort och hårt det gick. 8 km med 51 kmh snitt, bild från Ibike med det segmentet 9 minuter med 411 w/ 470 npw.

 Innan det "lugnade" ner sig med nätta 45,2 i snittfart mellan mil 3-10 bild ovan RR Anundsloppet. Var på väg mot något riktigt bra där men blev lite övermodig efter 10 mil och gjorde av med onödig energi långt fram i den allt mindre klungan. 10 man kom iväg och jag missade tåget i den hårda kantvinden. Slutade 11 i ett starkt startfält med en stor del av svenska eliten. Christofer Stevenson vann före Gingsjö och Marcus Svensson. I Svealands räckte det till 4 plats. Kom 22 förra året i loppet så bra förbättring med en halvering.

Här går det fort och vi är många som lider

Här med

Har nu kört så pass många lopp mot de bästa killarna att jag börjar förstå vad som krävs både för att konkurrera. Helt klart är det en tydlig nivåskillnad upp till "översta kvartilen". Killarna som stöter ifrån när det redan går i 45-50 osv. Det går verkligen löjligt hårt ibland under vissa partier. Men om jag lyckas hänga med så brukar jag relativt känna mig starkare och starkare i klungan ju lägre loppet går och på något konstigt sätt så har resultaten ofta blivit bra mycket bättre än vad jag vågat hoppats på. 18-6-7-DNF-11 blev det i de 5 elitlopp jag körde i år. Men skojar du att det är tufft mentalt att köra mot de här killarna. Men helt klart har det varit grymt utvecklande att prova på de här två åren.

Sen bjöd hösten på en liten minisatsning på löpning. Jag antog en inbjudan från sköna Tri gänget Terrible Tuesday att vara med i deras Duathlon KM 3 mil cykel följt av 5 km löpning. Är verkligen ingen löpare och har inte sprungit på flera år. Hade 5 veckor på mig. Första passet fick jag börja gå efter 15 minuters jogg med superkramp i båda låren. På tävlingen sprang jag 5 km på 19.39 och med stark cykling kom jag tvåa totalt, jättekul. Fortsatte springa lite, men tyvärr nu kommit av mig i vintern igen med löpningen. Svårt att få kontinuitet. Hade jag kunnat simma tror jag Triathlon hade kunnat passa mig. Men när jag nämnde det lite på skoj för Kajsa så var hon ganska tydlig med att GLÖM DET. Börjar du med Triathlon och träna ännu mer har du ingen fru kvar. Och det vore ju lite dumt så inget Triathlon i sikte.

Samling och genomgång

 Cyklingen

 Sista 100 meter på löpningen. Sliten? Skojar du?

I tempodisciplinen så hade jag en jämn bra nivå hela säsongen och radade upp 4 platser utan den där riktiga toppen. Men i tempo är det mer intressant för mig att mäta mig mot mig själv och jag tycker inte jag fick till den förbättring jag hoppats på så en liten besvikelse. Men sammanfattningsvis så har säsongen vida överträffat även mina högt ställda förväntningar och jag är otroligt nöjd och t.om. rätt stolt över alla bra resultat och undrar ibland hur gick det här till? Vad var det som hände i mitt liv. Helt plötsligt blev man cyklist. The lord works in mysterious ways.

Vad bjuder 2015 på?