Mitt cykelår 2013

Mitt andra år med tävlingslicens, och nu dessutom i elitklass. Hur tänkte jag där? Ja det kan man fråga sig. Fick för mig på slutet av 2012 av det kunde vara sporrande och utvecklande att försöka köra mot de bästa i landet på några tävlingar trots att jag kunde vara farsa till hälften av dom. En bra sak det självmordsuppdraget hade med sig var god träningsmotivation under vintermånaderna. Så jag kom bra förberedd när det var dags för tävlingsdebut.

Första testet mot de bästa i elitklass blev det fruktade Östgötaloppet  ett lopp där jag halvt skräckslagen gjorde min absoluta tävlingsdebut i cykel i H 40 klassen 2012, och förstått samt nu märkt de två ggr jag kört det att man ska vara rätt nöjd om man håller sig på hjulen. Klart nöjd att hänga med bra och fick en 21 plats och mina första 2 poäng i Swecup i debuten. Veckan efter åkte vi ett bra gäng om 10 pers till Mallorca för en veckas hårdkörning. Det blev rakt in i hetluften då vi redan andra dagen var med på Mallorca Classic som var en stentuff 10 mila tävling med 2384 höjdmeter. Loppet gick hur bra som helst med skalper som superlegenden Erik Zabel och OS silver i Madison 2008 Toni Tauler. En grym start på cykelåret. Summering Mallorca 2013

Nöjd efter loppet Zabel ser lite mer tveksam ut

Har en hel del KOM på hemmaplan men den här 3 platsen / 2092 bakom Pinotti och Ben King (dom körde upp en annan gång) från en del av klättringen under loppet sticker ut.

Ned på jorden kom jag sen snabbt på Skandisloppet i Uppsala. Sannolikt det tuffaste loppet i Sverige med 15 varv runt en tekniskt svårkörd 13 km stadsbana. Hann bara tänka WTF is this? Innan jag blev avställd efter ett varv I en annan liga helt enkelt och årets enda DNF. 

Fick kolla på loppet från vägkanten istället.

Nej hem och träna mer istället.  Lite snällare sällskap erbjöd klassiska motionsloppet Roslagsvåren med ca 800 deltagare. Det var på Roslagshösten 2011 jag cyklade mitt första motionslopp och har försökt att köra de båda loppen på höst och vår sen dess. 2013 lyckades jag komma först i mål på båda. Verkligen en grym känsla att åka in mot mål med motorcyklarna framför. Nu är det ju inte någon officiell tävling men när det sitter nummerlappar så kommer tävlingshornen fram Roslagsvåren Roslagshösten Den fina sviten på motionsloppen fullbordades på Stockholm Ride så en trippel på de tre stora motionsloppen i Stockholm känns ju grymt på alla sätt.

Med klubbkompis Otto Wiberg samt Valhall Jonny Engel efter STHLM Ride samma trio 1-3 i Roslagsvåren

I elitkonkurrens är annars Falkenloppet i juni den tävling jag lyckades solklart bäst med en 9 plats i ett starkt startfält med många av landets bästa cyklister. Falkenloppet räknades också som Stockholms DM vilket gav en 2 plats. Näst bäste cyklist Stockholm alltså som 46 årig "nybörjare"? Ja i linje. I Tempo DM  blev jag 1:a. Skämt åsido det finns cyklister som nog är snabbare än mig men i just de här tävlingarna var jag där. Körde sen ytterligare en tävling på hösten mot yppersta eliten i säsongsavslutningen på SWECUP med Anundsloppet kom 22 och fick den sista poängen som delas ut. Cuppoäng i de två tävlingar jag körde gav en 66 plats för en man född 66 i Swecup resultat

I övrigt var ett av säsongens stora mål att cykla Vätternrundan under 7 timmar med Team Conti men det gick vi bet på i en kombination av tuffa vindar och lite ojämnt lag. Skam den som ger sig, nytt försök 2014. Deltog också i många SMACK lopp som är en suverän tränings / tävlingsform opretentiöst, klanderfritt arrangerat av SMACK varje onsdag, växelvis linje och tempo oftast med starka startfält. De flesta loppen gick kanon med bla två första platser i tempo. På linjesidan  var jag med och högg i nästan alla lopp men fick sällan till avslutningarna och timingen i spurterna. Så pass många bra spurtare med och ska man vinna där måste man tima allt perfekt och ha en kanondag. Hade många 3-4 platser. Konstigt nog kanske det lopp där jag känt mig i allra bäst form och fick ut mest kraft blev det sämsta resultatmässigt med en 18 plats i Smack Skokloster men det är ju så i cykel. Snabba beslut som måste tas, ibland kommer man rätt, ibland fel. Det är ju tjusningen med linjelopp. Det bästa tempoloppen var DM segern men nog ännu bättre SMACK Vik Tempo där jag för första och enda gången så här långt kom över 45 i snittfart över de 22 km.

Inte en vurpa, förutom två med CX på ishalka. Inte en skada. Ett par dagar med lätt förkylning. 2 punkteringar ute. Däremot nära 10 på trainer, En gåta hur det är möjligt. Gav upp och köpte en Monark nu för en tid sen. Lite svårare att punktera den..

Jag älskar verkligen att tävla och är så glad att jag hittat cyklingen som har så många dimensioner vad gäller tävling, varav jag beskrivit en del ovan i racerapporterna. Men cyklingen ger också så mycket mer som träningsform med en slags kontemplativ kraft som växer sig starkare mil efter mil jag cyklar ensam fram. De flesta av dom nära 1400 mil jag cyklat ute i år är jag solo med The freedom of the open road. 

"Nog finns det mål och mening i vår färd. Men det är vägen som är mödan värd"

Mellan Hagby och Täby Kyrkby en septemberkväll strax innan skymning

2014 nu åker vi!