Ett sånt aerokit och tre dagars helvila inspirerade att sätta hygglig fart redan från start. 10 mil solo i rätt hård vind. Och i brist på fantasi körde jag "vanliga" test 10 milaren från Hagbyrondellen över Fresta Kyrka sen Vallentuna mot Norrtälje med vändning efter 5 mil. Det här med form är inte alltid helt enkelt att begripa sig på eller förutse, vilket jag tyvärr fick uppleva negativt på SM då jag inte alls räckte till. Men något jag har märkt flera gånger när jag haft lite mindre träningsintensitet som nu senaste veckorna är hur benen / och hjärta lungor nästan motverkar varandra i pigghet och styrka. Har jag tränat mycket är andning och puls låg men ben blir tröttare fort. Vid lite längre vila har jag mycket högre puls, tappat kondition helt enkelt men till vinsten att benen är helpigga. Vill jag prestera på topp är utmaningen alltså att hitta den optimala kompromissen för fräscha och utvilade ben utan att ha tappat kondition och uthållighet.
Igår var det extra tydligt helpigga ben men mycket högre puls än normalt. Körde hårt utvägen i rätt hård sida motvind. Speciellt sista milen ut började jag känna mig nedmald av vinden men höll bra fart ut på 37 snitt. Tog några minuter paus åt och drack lite och tänkte att nu kommer det gå fort hem i medvinden. Men orkade inte hålla samma tryck hem 283 w hem mot 324 w ut i kombination med att vinden inte kändes lika stark gjorde att det inte gick så mycket fortare hem. Så totalsnittet tillbaka vid Hagbyrondellen blev 37,5 kmh och 2 timmar 40 minuter, klart nöjd med det i den vinden. 303 w / 322 npw 149 snittpuls och 86 kadens. Det här var på gränsen, var bra sliten ett tag när jag pustat ut och cyklade de sista 6 km hem från Hagbyrondellen i sakta mak.
Gårdagens cykling
Cykling är ju helt klart "a numbers game" man kan vinna ett enstaka cykellopp eller placera sig bra på att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, speciellt om man har en bra spurt. Men ska man över tiden var med när det drar ihop sig så är det mest watt och högst fart som gäller. Och går det mycket uppför watt / kg kroppsvikt. Så utmaningen är att höja watt / kg, från spurt och 5-30 sekunder till en timme och den sk FTP Functional Treshold Power som är den kraft du kan prestera maximalt under 1 timme. Det är förstås lättare sagt än gjort. Jag cyklade drygt 1600 mil förra året och kört nära 900 till i år och kanske är på väg mot nåt liknande i år om man inte skadar sig, tröttnar eller råkar ut för någon olycka. Efter nu 3,5 års rätt seriös cykelträning känner jag verkligen att det inte är tal om några stora steg i utvecklingskurvan längre utan det är mycket platåer och ofta ett steg framåt och två bakåt. Men ibland, någon gång när man förväntat sig och andra när man inte alls gjort det tas ett steg i trappan upp till nya högre nivåer. Känslan när man gör det är svårslagen, det är det här jag tränar för, att bli bättre och snabbare. Bättre och snabbare än igår, bättre och snabbare än någonsin förut. Jag har en fördel relativt många andra snabba cyklister. Det sägs att det tar många år att bli bra på cykel. Jag har fortfarande hållit på kort tid, cyklat i 5 år och tränat hårt i ca 3,5. Så jag borde kunna förbättras lite ytterligare. Samtidigt har jag förstås ett stort åldershandikapp och måste förbättra mig hela tiden bara för att hålla nivån för att kompensera det tidens tand tar ifrån mig.
Det här med form är lynnigt och ofta svårbegripligt. Man är alltid på väg någonstans. På väg att bli bättre eller sämre. Aldrig stillastående. Tränar jag för lite? Tränar jag för mycket? För många eller kanske för få hårda pass? För många mellanhårda? Blir man sämre av ett eller två glas vin?Ja det är inte lätt att bli klok på det här. Jag tror på principen på kroppsfeedback och att träna så lite som möjligt som krävs för att nå kontinuerlig förbättring. Ju äldre man blir måste man också vila mer, en fördel med att bli äldre:-) Följer inget träningsprogram utan går mest på känsla. Kanske kan jag utvecklas lite till?För att om 2 år det år jag fyller 50 toppa och kanske kunna tävla och konkurrera i Veteran VM. Det vore något att sikta på. Och det där med vin och alkohol? Hörde av Kenneth som gjort några Ironman och är med i vårt Mallisgäng när vi diskuterade det där med prestation och alkohol att segraren i Lanzarote Ironman drack två glas vin varje dag året runt. Nu dricker jag ju "bara" det typ varannan dag så kanske måste öka intaget lite till? Skämt åsido, det ska va gott och kul att leva och gillar man livets ädla drycker tror jag inte man presterar sämre av en öl, ett eller två glas vin på kvällen. Energi, vitaminer och nyttiga antioxidanter eller?
Plötsligt en dag står alla stjärnor rätt på himlen och man får den där oslagbara belöningen av en formtopp. Passet nedan är min HIGH hittills av alla träningspass jag kört tror jag. Det var torsdagen efter Vätternrundan och en soloträningstur ut till landet för att fira midsommar. Har länge haft 5 w/kg som ett mål för en timmes cykling. Det ger på mina 75 kg 375 w som ska snittas under en timme. Det är en nivå som motsvarar cat. 1 cyklister, typ svensk elit skulle jag gissa i den vanliga Power Profiling Chart som brukar figurera. Den här kyliga torsdagskvällen strax innan jag skulle få öppna en öl med släkt och vänner (kanske just därför:-) så körde jag ett jämt pass med den starkaste timmen på 41 fart 355 w/377 npw på långdistanspuls 143 i snitt. En oslagbar känsla, utan att bli trött, kunna cykla fort, nästan hur länge som helst. Det ger precis över 5 w/ kg, mission accomplished. Med krafter kvar i reserv. Vill minnas att jag även förra året strax efter Vättern hade samma formtoppskänsla. Då vet jag till nästa år att Vätternrundan är bästa sättet att skaffa en toppform för mig. Gissar att det kommer att dröja en bra stund och jag kanske aldrig får uppleva samma lätta flygande känsla igen som det var den nästan helt vindstilla kvällen. Men stunder som dessa ensam med The freedom of the open road är nästan lika härliga som att vinna tävlingar, men bara nästan:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar