Bakslag - den ofrivillige hulken

Kolla högermen! Bra tryck i den. Tyvärr inte bara muskler utan en hel del annat som inte ska vara där. Efter gårdagens 20 milare blev det tidigt i säng och när jag skulle lägga mig upptäckte jag att hela högerarmen var rätt hård och kraftigt svullen. Imorse när jag vaknade och gick ner till de andra för frukost hade jag först glömt bort det. Men när jag skulle ta på armvärmarna insåg jag ju att även om det ser lite coolt ut kanske jag går över gränsen (det gjorde nog redan igår) att köra vidare på det här.

Om jag inte själv har förståndet att förstå när kroppen säger nej så  hade de andra killarna det och gav mig unisont startförbud idag. För jäkla surt. 

Bäst att traska bort till sjukhuset för säkerhets skull. Har varit där nu och det var nog tur. De beskrev 3 möjliga scenarior det kan vara varav ett par lät riktigt otrevliga och allvarliga som kan ikludera inläggning med dropp för att inte riskera att slå ut njurar. De har tagit blodprover nu för att finna ut och ska ringa om en timme när analysen är klar

Ute på vägen igen

Det går fort i hockey. Hade ju inte bettat i lördagseftermiddag på sjukhuset när jag inte kunde röra högerarmen och blev röntgad och omplåstrad att jag skulle cykla 7 timmar och 194 km tre dagar senare. 

Fantastisk oväntat och glad att det gick så bra. Med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad sa Sockerconny. Jag säger det funkar bra med Tramadol och paracetamol också. Har gått över förväntan. Har visserligen gjort ont i axel / nyckelben men det hade nog känts likadant om jag legat vid poolen och det här var ju bra mycket roligare. 

Otroligt vackert på sträckan Banyalbufar- Estellencs på vägen till Andtratx faktiskt första gången jag cyklade den. Åk den ni som är här eller ska hit. 

Jonas Thomas och Peter testade sina Poc Vättern Team Rejlers eller som vi kallar dom Team Crescent..

En lång tur i lågpulsland med några 5-10 minuters körare, perfekt comebackpass. Förutom en dryg timmes oskön Palmacity cykling som vi hamnade i av misstag. Hur "lång" är Palma? Det tar ju verkligen aldrig slut. Kändes som världens längsta stad idag med hundratals stoppljus. Lyckades också med en SPD vurpa i ett av dem. Inte vad min kropp behövde men lyckades i alla fall välta åt andra hållet som tur var annars hade det kunnat gå illa. Imorgon blir det tydligen plattåkning mest på ostkusten. Sweet dreams! 

Mallorca 312 RR - En djävulsk färd

Jag svänger in solo på upploppet, har inte sett någon vare sig framför eller bakom på 5 mil. En smått surrealistisk känsla som skiljer sig avsevärt från upplevelsen på morgonen kl 7 och  gemensam start med 3000 cyklister. Målklockan visar 5 timmar blankt för korta banan 167 km när jag kör under bågen. Rakt framför mig står "djävulen" den i sportsammanhäng så kände Didi Senf och tar emot.

Didi bor på vårt hotell och äter frukost som vi andra

 

Kör nästan in i honom när jag omtöcknad av smärta försöker stanna. Får hjälp att komma av cykelnoch ramlar nästan ihop. De sista 5 milen har jag kört med en sadel som lutar 25 grader upp och kraftigt till vänster. En helt trasig höger pedal och en höger axel / skulderparti i obrukbart skick med stora smärtor.I målfållan träffar jag en av de 3 cykliser som fortsatte när jag och en belgare i vår grupp på 5 kraschade hårt utför i hög fart efter 11 mil i jakten på en tätgrupp om 8-10 strax framför. Jag kände mig urstark när det hände. Alla tuffa klättringar är gjorda och har inte gått på rött någon gång med en snittpuls på 133 borde jag tåla hårdkörning nu hem dryga 5 mil. Dragviljan är sådär i vår grupp bara jag och en lång stark spanjor som drar. Usla vägar nu, små trånga med massa grus på och galet dålig asfalt. Då händer det, i hög fart utför kommer en tvär höger. Känner att hjulen håller på att släppa i gruset och försöker speedway sladda mig igenom men bara fortsätter rakt ut i vegetation, buskar, gräs och stenar om vartannat jag gör en bra flygtur och voltar några varv Full med adrenalin studsar jag upp får tag i cykeln och känner efter? Inget verkar brutet, skrapsår ont som tusan i höger sidan och höger axel / nyckelben men det känns inte brutet. Snabbtitt på cykel, hjul verkar ok, men nej sadeln ser hemsk ut, lutar kraftigt upp / vänster.

 

Ingen superkomfort

 

Försöker banka den rätt men misslyckas och slutar rädd att den ska lossna helt och jag saknar verktyg att skruva med belgaren är också uppe men har även han problem med sadeln och blir kvar när jag hoppar upp och försöker köra vidare. Kickar i vänster pedalen och iväg. När jag ska klicka i höger funkar det inte, håller på att fumla utan att få fast den. När jag tittar ner så ser jag att hela grafitpartiet bak på Dura Ace pedalen är borta måste ha träffat en sten i  fallet ut i diket. Tur att jag inte hade kroppen där pedalen var.

 

 Har så mycket adrenalin nu att jag inte ens överväger att bryta. Försöker få så mycket kontakt det går mot pedalen och trampa jämnt. Men den usla asfalten värdig Paris Roubaix gör att det klappar rätt bra mellan skon och pedalen. Underlaget är inte heller direkt som balsam för högersidan på kroppen. När adrenalinruset lagt sig lite så kommer nyckelbens och axelsmärtorna ordentligt kan inte lyfta höger arm från styret. Stå upp i uppförsbackarna är inte att tänka på så jag får försöka sitta på den där sadeln så gott det går Ska jag bryta nu 4 mil kvar ensam på småvägar utan rimlig möjlighet att ta mig tillbaka? Nej kämpa dig in nu tänker jag. "Bara" en timme kvar och på något konstigt sätt lyckas jag hålla ganska hög fart så ingen kommer ifatt bakifrån och jag börjar tro att det är möjligt.

Sista milen kommer ett hårt motvindsparti ner mot Can Picaforte och målet precis utanför vårt hotel i Muro. Det är dessutom felskyltat med kilometerangivelserna som visade 10 kvar när det va ca 17 km. I motvinden där håller det nästan på att brista för mig och jag är inte långt från att gråta av smärta. Dels av smärtan i sig men också för att jag inser att jag sannolikt inte kommer att kunna cykla mer på ett tag och veckan kanske är slut precis när den har börjat. Lyckas ändå hålla ihop det och lite av smärtan byts mot stolthet när jag svänger in solo mot målet, mycket folk och mycket applåder. Jag slutar på 13 plats knappa 10 minuter efter vinnaren när jag tas emot av Didi Senf. Yes i fuc... did it! Allt går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga. Resultat Mallorca 312 167 km träffade en av de två i gruppen jag körde med som inte kraschade. De hade hunnit ifatt gruppen framför och fightades om 2 plats efter en belgare som vann solo med 2 minuter.Det hade varit kul att vara med där..

Får hjälp av massör och en sponsor att ta mig sjukhus för röntgen, Där går det smidigt och röntgenplåtarna visar att inga ben är brutna och det bara är ligamentsskador.

Min högeraxel

 

Skönt, får en mitella och lite painkillers recpet. Doktorn säger 7 dagar med Mitella och jag blir förstås besviken och får ställa in mig på att det är färdigcyklat för veeckan. Ringer hem och får lite tröst av Kajsa och tar mig sen tillbaka och träffar grabbarna i Klungan som nu tagit sig imål hela gänget, inga vurpor där och glada miner. Vi åkte sen bort till Frankies vår favoritsunkiga med uteserveringen vid parkeringen. Ägarbyte tyvärr och nytt namn bar Mediterraneo men som tur är samma plasstolar och parkeringen intakt. Killarna hällde i mig en löjligt stor GT + en öl och det var precis rätt medicin då.

 

Glad igen med en balja GT

 

Loppet i övrigt då? Jo efter en galen masterstart som gick i 35-40 mest hela tiden första milen med 3000 startande samtidigt så var det inte helt enkelt att ta sig fram mot spets som var min plan in i första klättringe Col De Femenia.  Men det gick till slut och när klättringen började var jag med i tätgruppen. Hoppades bara att det inte skulle gå för fort i början. Det gick hårt men jag var aldrig på rött och efter en stund kände jag rätt bra kontroll. Över Femenia och ner sen böljande upp och ned till kiosken innan man åker ner mot Sa Calobra. Dit skulle ju inte vi, däremot upp till Puig Major från andra hållet men här kände jag redan tidigt att jag kommer klara av det bra. Efter en stund kom urstarka Contikollegan Peder Olsson Alnö Race Team upp där också på vägen upp mot toppen av Puig Major. Jag visste att Peder skulle köra långa sträckan (som han gjorde på 9.19 och kom 21 RESPEKT 312 KM 4200 höjdmeter). Man väljer korta eller långa efter ca 9 mil och jag funderade en liten stund att skippa mitt tidigare beslut och gå för att göra Peder sällskap på långa. Men nej det får nog bli korta ändå tänkte jag.

Det gick smidigt och plötsligt var vi inne i tunneln och när man kommer ut är det 14 km utförskörning hela Puig Major ner. Jag låg i spets då och försökte hänga med så gott det gick när störtloppsfantomerna vräkte sig ned. Men jag vågade nte hålla det tempo en del gjorde så ett 30 tal åkte förbi och började dra ifrån. Nu åkte jag inte direkt sakta ner och såg segmentet på Strava att jag var 55 all time ner med nästan 60 snitt på de 14 k och i de många tvära kurvor tycker i alla fall jag det är rätt läskigt att åka så fort. Väl ner blev vi en grupp på 5-7 st in i nästa klättring på 5 km. Den gick bra och jag försökte mana på dem att vi skulle höja farten för att komma i fatt fartmonstrren som kört ifrån oss ned men det var lite si soch så med dragviljan så jag började misstänka att jag kanske får nöja mig med att förska ta det här gänget för även om jag kände mig jättepigg så att köra ikapp de framför solo trodde jag inte riktigt på. I utförskörningen ner från Valldemosa efter Deia kättringen när vi håller +60 kommer ett vägarbete. Vi är hundra meter ifrån när en kille vinkar med en stoppskylt för att de från andra hållet vinkat fram två bilar i det enfiliga körfältet. Stanna nu? Tjena, finns inte en chans i världen, då riskerar vi att köra ihjäl oss om vi börja bromsa sista 50 meterna. Vi får sikta mellan bygget och bilarna som vi precis möte och hoppas på turen. Det gick bra med tight marginal och tungan rätt i mun som tur var men lite skakig efter och förbannd att de inte har bättre koll / förberdelser när 3000 cyklister snart ska komma samma väg. Ja sen gick det bra tills det small. Strava Mallorca 312 några topp 10 all time var ju kul att se på Mallorca:-)

Haft superont hela natten och inte sovit många minuter i sträck. Men har varit på apoteket och fått lite bra grejer och hoppas på att det ska börja lätta. Har också haft kontakt med en bra rutinerad idrottsläkare som avrådde från Mitella och säger att mna förlorar mer på att riskera orörlighet och stelhet i axeln än att försöka röra på den. Lite bra painkillers och upp på sadeln om några dagar är bästa medicin säger han. Ett råd i min smak, kanske finns en chans om några dagar i alla fall? Men idag och sannolikt minst ett par dagar till får jag nog hålla mig vid hotellpoolen. Får väl se om Didi gör sällskap och badar i capen?

Mallorca 312 time to climb

Om 45 minuter går starten. Time to climb. Vi kör "korta" 17 milaren med 2800 höjdmeter. Känns bra, fint väder förvånansvärt pigg känsla på prologen igår 7 mil med lugn och otrolig fin cykling.

Nu kör vi!

Efterlängtad återkomst till solen och apelsinerna i Petra igår.

Jonas o jag comebackade i Team Conti igår och fightades om skyltspurten, gladast vann.

GIH studien äntligen klar

Ungefär hur skönt var det där på skala 1-20? Att nu komma i mål med den här 6 veckorsstudien till slut. Jag är ju van att uppskatta intervallerna till 19-20 på Borgskan så jag säger samma här 19-20. Så skönt att det är klart nu. Det blev helt klart lite för forcerat sista dagarna. I och med att planet till Mallorca går imorgon bitti strax efter 6 fick vi pressa in VO2 max test igår muskelbiopsi i tisdags och 20 min TT all out idag. Det sista maxintervallpasset var i måndags. Så fräscha och fina ben nu inför 7 dagar och 100 mil på Mallorca? Nej en bit ifrån om man säger så.

Har tränat ganska hårt nu i tre fyra år och mängden under dessa veckor har snarare varit lite under än över snittet. Men intensiteten, herregud vilken upplevelse både på gott och ont, mest ont om vi talar fysisk och psykisk belastning. Det har tagit hårt framförallt på benen nu sista veckorna där jag helt klart nått en "overreaching" nivå och inte kan prestera i närheten av toppnivå.

Ungefär så här känns det gång på gång

Märktes väldigt tydligt igår på VO2 max testet där jag var klart svagare i absoluta tal än för 6 veckor sen på förtestet. Inte hade jag fått bättre syreupptagning heller hade 4.8 liter och 64,5 i ml/kg/min samma som vid förtestet. Blev ärligt talat förbannat besviken igår efter testet och kände förbannade ben och kropp varför är du så klen för? Här tränar man sig "Northug" trött 3 gånger per vecka i en massa 8 minuters intervaller 5 raka veckor och så blir man bara sämre? Men efter lite tid och även bra dialog med testledaren Daniele så har jag nu förlikat mig med resultaten och både hoppas och tror på en kommande superkompensation så småningom. Först också jäkla förbannad för att jag någonstans inser det orimliga att prestera på Mallorca 312 lördag morgon kl 7. Inte minst efter dagens slutgiltiga all out 20 min som kändes lite bättre än igår men långt ifrån bra. Blint test idag Daniele sa att jag körde starkt men det sa han nog mest för jag inte skulle åka till Mallorca mer nedtryckt än vad jag redan är tror jag:-)

Men jag är både stolt och glad att jag inte vek ner mig idag utan gav vad jag hade. Hade gjort en spellista för testet och på slutet kom Petters sköna Jag sitter på en dröm kusligt passande. "Jag sitter på en dröm jag glömmer aldrig den ända in i kaklet tar det hela vägen hem det är så jag gör det". Ja det är det fan Petter, det är precis så vi gör det. Även om Monarkcyklar just nu inte känns som en dröm att sitta på.

Troligen på kort sikt tar jag ännu mer stryk av det men ända in i kaklet var det. Det får gå som det går på lördag. Kommer göra ett försök att vara med långt fram på korta banan 17 mil och när jag känner att det inte går längre rullar jag bak och väntar in några av resten i vår klunga som har lite mindre åka snabbt ambition. Någon gång kommer storformen det är jag säker på men 100 mil nu på en vecka även om de flesta blir lågintensiva kan göra att det dröjer lite, tiden lär utvisa.

Imorgon kl 4.05 kommer taxin. Godnatt och sov gott!

Muskelbiopsi av Björn Ekblom

Hade äran idag liksom för 6 veckor sen när studien startade att få bli karvad i låret av professor Björn Ekblom på GIH för muskelbiopsiprov. Björn är en legendar inom idrottsfysiologi både i Sverige och hela världen. Här är en artikel med lite beskrivning av av hans värv under 50 år av idrottsfysiologiforskning från GIH i samband med att han hyllades på sin 70 års dag 2008. Nu 7 år senare fortfarande still going strong. Imponerande man. Han ligger bl.a bakom forskningen och upptäckten av röda blodkroppars betydelse för syretransport och prestation inom konditionsidrott. Vilket iofs senare ledde till bloddoping. Men det kan ju knappast Björn lastas för..

Få om någon har gjort mer biopsiprover så det var vana händer som snabbt och smidigt plockade ur lite muskelvävnad ur vänsterlåret. Med lokalbedövning kändes inte mycket men nu efteråt är det som en rejäl lårkaka och lite oskönt. Får se hur det känns imorgon när det ska bli Åstrandtest och VO2 max test. Men Björn försäkrade att det inte påverkar prestationen fysiskt. Det är bara att trampa, får väl försöka göra det..

Skön pratrunda

Kul och fin cykling idag med min granne Lasse och Jonas från Mallorcagänget. Har inte blivit många träningsrundor ute i vår och ännu mindre med sällskap så det blev en lugn pratrunda med dryga 8 mil på lågpuls 116 snitt, precis vad jag behövde efter alla hårda intervallpass.

Jonas och Lasse poserar efter rundan i nya laghjälmarna i Team Rejler Vätterngrupp. Poc Aerohjälm vi skrattade gott. De ser ut som Calimero i hjälmen. Men lätt och bra, man kan inte få allt😃

På hemvägen fick vi ändå upp farten så pass att det blev ett KOM i medvinden från Odensala till Märsta Strava. Lite nöjd att jag lyckades hålla mig borta från drinkbordet igår på Klasses stora 50 års fest. Det dignade av gott att äta och dricka men på drinkfronten nöjde mig med ett par glas champagne och en öl och det känns ju extra bra idag. Riktigt bra fest annars även om jag lämnade strax efter midnatt. Kroppen behöver bästa förutsättning till återhämtning nu med hård finalvecka på GIH samt Mallorca 312 på lördag morgon. Tendensen till slitenhet var i alla fall klart mindre idag, hoppas det håller i på 4:orna imorgon och det sista hårda intervallpasset på GIH. Nu finalen snart i Amstel Gold Race. Lär nog avgöras i Cauberg, klarar Gilbert det en 4 gång? Om 20 min har vi svaret. Hade ingen Amstel hemma men Punk Ipa funkar bra som substitut.

SÅ SKÖNT

Lämnar precis GIH efter att på lunchen klarat av det sista av de stenhårda intervallpassen. 15 st totalt 3 ggr i veckan 5 veckor i rad. Det här projektet har stundtals känts ganska mastigt, både fysiskt och psykiskt och Så härlig känsla att det är klart.

Kändes bättre än på länge idag. Eller också var det för att det var 4x4 och inte som oftast 3-4x8? Orkade inte hålla fullt  sista 2 min i sista med benen tokfulla av mjölksyra men oj vad skönt nu när det är klart. Eller i alla fall snart, sluttester tisdag onsdag och torsdag, sen är studien klar några timmar innan jag flyger till Mallorca och återhämtar mig med Mallorca 312 på lördag och 100 mil utecykling på 7 dagar. SÅ SKÖNT!

På gränsen

På väg hem från GIH nu efter pass 14 av 15 högintensiva intervallpass. Idag 4x8 minuter och trots vilodag igår tog det bara en intervall och 4 minuter in i andra innan benen började säga ifrån ordentligt och resterande 20 minuters intervalltid blev en gigantisk mental och fysisk kamp som jag hade gett upp långt tidigare utan Toms eminenta coachning och peppning. Som en urvriden trasa efter intervallerna men hur omöjligt det än känns när det är 2 minuter kvar så går det på något konstigt sätt.

Känner att jag är farligt nära gränsen, kanske redan en bit över och skulle nog behöva lite mer återhämtning än vad nästa och sista veckans program medger med sista intervallpasset måndag samt sluttester onsdag och torsdag innan planet lyfter mot Mallorca nästa fredag. Men får hoppas på en fin helg med mycket vila. Finns risk för lite mindre av det lördag kväll då en av mina bästa kompisar har stor 50 års fest.  Tom varnade mig för att festa hårt på lördag du behöver vila om du ska kunna prestera på Mallorca 312 lördagen efter sa han och med det här programmet har du inte råd med det. Menar du det sa jag och insåg du har nog tyvärr rätt. Jag ska försöka hålla mig en bit bort från drinkbordet. Klarar jag det?

Äntligen vila

Gud vad jag ser fram mot en vilodag imorgon. Länge sen sist jag kände mig i så mycket behov av vila. De stenhårda intervallpassen på GIH, 15 st eller så på 5 veckor börjar ta ut sin rätt. Söndagens 3 timmars vindinferno på Östgötaslätten följdes av 4x 8 min i måndags. Igår 2,5 timme och 8 mil ute i en kall kväll med mer blåst och regn och sen ikväll 3x8 igen på GIH.

Höll ihop det första intervallen men i de två sista dog benen helt sista 2 minuterna. Fy fan vad ont det gjorde och vad skönt det är när det är över. Känner att jag är nära gränsen till overreaching nu. Kan man lära sig att älska den här smärtan? Ja jag har inte svaret än, men gör i alla fall ett seriöst försök att ta reda på det.

Nu är det bara 4x8 kvar på fredag följt av 4 h distans lördag 4x4 måndag, muskelbiopsi tisdag (gräva ur en halv ärta muskelfibrer ur låret). Sen sluttester VO2 max test till utmattning onsdag och slutligen grande finale med nätta 20 min max TT torsdag innan vi flyger till Mallorca fredag morgon 06.50 cyklar 10 mil fredag em och kör Mallorca 312 så fort jag orkar med start lördag morgon kl 7. Men väljer "korta" banan 17 mil med 2800 höjdmeter Piece of cake, eller?

Östgötaloppet RR - "Ni ligger sist"

På söndagsmorgonen inför Ösgtötaloppet hade jag en lite märklig känsla i kropp och huvud. Jag visste verkligen inte alls var jag stod. Känslan var att det kan gå hur bra som helst då kroppen bara för en vecka sen efter en lite lugnare GIH vecka med "bara två stenhårda pass fyror" under påskhelgen bjöd på närmast Runners High cykling med kanonben och bra fart ut och hem från landet. Men nu i måndags onsdags och i fredags var det desto hårdare igen med 3x8 på max dessutom med en bonusfyra efter. På de här passen brukar jag med coachernas hjälp kunna ta ut mig till max och mellan 18-20 på den 20 gradiga Borgskalan så risken fanns ju helt klart att vilan skulle bli för kort inför söndagens riktiga eldprov ett Östgötalopp med större delen av svenska eliten i ett stort ca 90 personer startfält. Allt detta serverat på årets blåsigaste dag med upp till 22 m/s i byarna. Förra årets Östgötalopp var det överlägset värsta jag cyklat. Igår var det om möjligt ännu värre.

De fina fotografierna är tagna av Patrik Rosén Dinvelo CK länk till fler bilder längre ner

Starten går och jag lägger mig rätt långt bak och hoppas på lugna första mil, det var så förra året och det blev så igen nu även om det ryckte till några gånger i pulskurvan när kantvinden fick fäste. Men precis som förra året skulle helvetet braka löst big time på den extrema kantvindssträckan efter Borensberg. Visste att det här partiet liksom förra året kan bli make it or break it, men blev på något sätt ändå lite passiv och hamnade lite långt ned. Det blev luckor och jag kände att kroppen håller på att svika, men så kom Patrik Morén och en Södertäljekollega upp på vänster sida och jag fick lite nytt hopp och tänkte var med här nu så kan vi komma tillbaka. Jag hängde på och vi snurrade runt någorlunda ok en 4-5 st i vindinfernot. Till slut kom vi ut i medvinden och hej vad det gick mellan 50-60 långa stunder och nu kändes det lite bättre även om det var nära gränsen.

Vi hade en ca 15 manna stor grupp nu bara något hundratal meter framför och tog in på dem. Jag gissade att det var andra klungan som enbart hade en mindre grupp Bianchi Tre Berg ev i sällskap med några andra i sin tur strax framför sig så kan vi bara hämta in de här är vi ju med igen. Vi kom ifatt till priset av att jag började bli klart sliten och tung i benen. La mig långt bak och blev passiv igen och hoppades att det skulle lugna sig lite igen efter 1 mils tokkörning i medvinden. Men tyvärr gjorde det inte det och jag tappade några meter, täppte till men började tappa igen. Tittade på Ibike wattmätaren på puls och kraft och fick inte se några fantomsiffror. Ändå hade jag inget i benen, varför är jag så trött? Det här håller på att rinna  ifrån mig, NEJ! Det finns få saker som är så stor skillnad på som att cykla tävling när du är på hugget och återhämtar dig fort, pigga ben och ett huvud i race mode. Du är i kontroll och att tappa en klunga finns inte i din tankevärld. Motsatsen är precis lika hemsk som den förstnämnda är underbar. Det var tyvärr den senare jag fick uppleva igår.

Gick in i en mental vägg där strax innan vi efter 5 mil kom in på lilla varvet på 6 km som skulle köras 10 varv. Fruktansvärt besviken resignerade jag och slog av på takten och tänkte att jag kör till målet sen kliver jag av skiten. Det kom upp några bakifrån men de var bara marginellt mindre slagna än jag så vi fick inte till mycket till organiserad körning. Konstigt nog en bit in på lillvarvet så var ju klungan där bara några hundra meter framför och nu var i alla fall jag mycket piggare och hann tänka kör vi bara ikapp dem så kanske chansen finns. Men då sa en av dem när vi diskuterade om vi skulle satsa på att ta oss ikapp "äh de kommer ändå snart att gå på hårt igen" ja du har rätt tänkte jag, jag har ju bevisligen inte dagen och att det ska vända så mycket det trodde jag inte på så låg där med ungefär samma avstånd ett knappt varv innan vi började tappa igen.
 

Ska jag bryta eller inte? Nu blir det ändå bara fikacykling,, men samtidigt hade ju glädjande fått med mig fru och två av döttrarna för att heja och pappa kan ju inte bara var looser så där och bryta hur som helst, vad ger det för signaler? Så se till att ta dig i mål i alla fall och ta det som ett träningspass.
 

Så jag var med i en grupp på kanske 7 eller så som rullade runt utan att ha ihjäl oss. Kändes faktiskt bättre och bättre i kroppen och när de outstanding ledarkvintetten med enbart Tre Berg åkare varvade oss på kortvarvet med kanske 4 varv kvar kände jag så där vill jag också kunna cykla, det borde gå..  Att vilja men inte kunna var melodin igår. 

 

Det var lite kul sen men några varv kvar vid varvning så ropade min fru Kajsa till mig och C klungan "Ni ligger sist". Jag började skratta för mig själv och tänkte ja det var ju en lite annorlunda peppning. Efter loppet skrattade jag fru och barn åt det. Kajsa hade tänkt ropa ni ligger på 30 plats men fick något hjärnsläpp och ropade ni ligger sist istället. Båda informationerna var iofs korrekta då alla andra hade brutit det stentuffa loppet., men det är klatt kanske lite mer inspirerande att höra att man ligger topp 30 än sist. Vi skrattade gott under middagen när vi kommit hem på kvällen åt det.
 

 

Sista varvet blev det förstås fartökning mot slutet och en spurt för att undvika "sista platsen" av de som kom i mål. Fick bra fart och körde den 400 meter långa uppförsspurten på 29 sekunder med 53 kmh (KOM är 27 s) men började långt bak och orkade inte ända fram och slutade 3 där för en total 28 plats.

 

Här förlorar jag spurten om 26:e plats

 

De 114,4 km gick på 2.57.27 och 38,7 i snittfart 139 snittpuls 161 högsta är ju alldeles för lågt men det fanns inte mer i benen igår. Strava Östgötaloppet Var fruktansvärt besviken efteråt, och även idag efteråt. Var ju rätt långt ifrån sugen också på nya 8:or på GIH ikväll, nu dessutom 4 st. Men Olof och Tom coachade bra igenom passet och när de beskrev att jag inte borde prestera bra på loppet pga den hårda intevallträningen och att periodiseringen ska ge resultat längre fram inte på loppet igår så känns det nu klart bättre. Var väl lite för naiv och tänkte hur svårt kan det va? Är ju också helt i avsaknad hittills i år av fartpass ute vare sig solo eller i grupp. Inte helt givet då att man ska prestera direkt i tävling mot landets bästa cyklister. Jag hade ju inte heller kunna göra någon förberedelse annorlunda eftersom jag är med i GIH studien måste jag träna enligt de anvisningarna och kunde inte ta några lugnare dagar mot slutet för att ha större chans till piggare ben. Men det är bara att gilla läget hur mycket det än smärtade att inte kunna prestera bra i söndags.

Nya tag framåt. You live and you learn!

http://www.oneaday.se/gallery/ostgotaloppet-2015/

Packad och klar

Ja inte av det goda rödvinet Barra som vi dricker till Kajsas outstanding Karl Johansvamp saffrans risotto. 

Men packad och klar i bemärkelsen att bilen är full med cykelprylar och allt är förberett för avfärd mot Linköping och Östgötaloppet strax innan 8 imorgon. Känns riktigt bra, inte bara av maten och vinet utan också i kroppen med en skön vilodag i solen med lite trädgårdsfix och annat småplock. Höll på att glömma bort och raka benen också efter nästan ett halvår utan den rutinen. Men nu är man cyklist igen, i alla fall visuellt.

Det ser ut att kunna bli riktigt hårt i byarna imorgon med kuling i prognosen och över 20 m/s i byarna. When the going gets tough.. Kändes inte helt bekvämt då med högprofil bak även om det förstås är fram som är viktigast. Så supernöjd idag med att Magnus på Sigge Cykel erbjöd mig att låna hans privata Bontrager Aelous 3 tub bakdäck, de satte dessutom dit min egen kassett. Det största tack, snacka om service minded.

Nu ligger Bontrager hjulet där med Merckxenoch bara väntar på årets kantvind imorgon. Nånting säger mig att det blir extremt imorgon på fler än ett sätt. Sweet dreams! 

Men innan det ska jag kolla på wonderkid Jordan Spieth som 21 år ung leder US Masters stort med -14 alla tiders major rekord efter 2 rundor, otrolig kille. Håller han? Ja jag tror det. Men hoppas det blir spännande söndag kväll. Tiger glädjande på g igen -3 idag och nu 7:a en bit in i 3 rundan.

Östgötaloppet tävlingsdebut och föredrag med Team Rynkeby

På söndag är det dags. Dags att mäta krafterna med de flesta av de bästa landsvägscyklisterna på stora svenska säsongsdebuten med Östgötaloppet en traditionellt tuff och ofta exceptionellt blåsig historia över 11,5 mil på Östgötaslätten. Kollade startlistan nu och det bara vimlar av helvassa cyklister. Man kan ju få mindervärdes eller är ålderskomplex för mindre. Ska jag tävla mot dom där?

Är verkligen helt ovetande om min form eller staus nu i och med all blind intervallträning på GIH sista veckorna. Har med det cyklat mycket mindre än vanligt ute och det känns som det kan gå lite hur som helst. Men om jag har tur att få känslan från torsdagens och måndagens påskcykling till och från landet så kan det se lite lovande ut. Har för mig jag var 22:a 2013 och 18:e förra året så 14 eller bättre får bli målet nu. Men samtidigt kanske orimligt mot alla "ungdomar" som redan är igång och har varit utomlands på massa träningsläger och är i full gång och redan i kanonform. Hur som helst det enda jag vet är att jag kommer få lida mycket, men det börjar jag ju bli van med nu från GIH passen:-). På sen em idag dags för ett nytt mördarpass med 3x8 + en 4:a på max. Rätt eller fel uppladdning visar sig på söndag. Roligt nog ser det ut som jag lyckas lura med mig fru och två av döttrarna ner som supporters till loppet. Är ju ensam från vår klubb som kör elitklass och nu kanske jag även kan få lite langningshjälp och framförallt ännu större inspiration av hejande familj vid varvningarna som ska göras hela 10 ggr på ett 6 km varv efter ett längre varv på ca 6 mil.

Förra året var det helt galet, RR Östgötaloppet 2014. Det var speciellt några km med en sån extrem kantvind att jag personligen såg 3 cyklister runt omkring mig bokstavligen blåsa av vägen och ut på åkrarna. För att hålla sig på hjulen fick man balansera cykeln med 30 graders lutning. Galet tufft men samtidigt lite kul, för oss som klarade sig i alla fall. Nu säger prognosen mycket hård vind igen upp till kuling, så det lär bli tuffa tag på söndag.

 

I de föhållanden vill man inte ha högprofilhjul. Mina lätta Reynolds 32 lågprofil som jag brukar tävla med passar utmärkt. Men tyvärr är bakhjulet skevt och behöver riktas och typiskt nog så har Reynolds någon specialnyckel som mästermekarna på Sigge Cykel inte hade så hinner inte fixa till bakhjulet och måste köra med mitt 58 mm Xentis hjul. Inte optimalt på något sätt men fram kan jag i alla fall ha R 32 hjulet. Blir en skön kombo med kanttråd bak och tub fram får hoppas på att klara mig från punktering, har aldrig fått det på tävling och hoppas turen håller i sig.

You better behave on sunday boy

Kul kväll igår också, höll ett seminarium för några av Team Rynkebys Stockholmsgrupper på cykelcafé Lemond  på Folkkungagatan. Talade om mina cykelsatsning och erfarenheter kring den, tankar kring träning, motivation och "en massa annat". Trevlig stämning och glada intresserade cyklister som ska kämpa sig ner till Pris i sommar och samla in bra många miljoner till barncancerfonden. Hatten av till alla kämpar i Team Rynkeby



 

Gener arv & miljö - It's how you play your piano..

Skrev häromdagen om mitt DNA Fit test som på pappret kanske hade "lite övrigt att önska". Men det man inte har i benen får man försöka ha i huvudet istället. Det verkar också vara ett ganska ungt forskningsområde det här med gener och hur de kan påverkas av livsföring s.k epigenetik. Länken nedan visar på en svensk forskningsstudie som påvisar dna förändring av uthållighetsträning.
Långvarig uthållighetsträning påverkar musklernas epigenetik

Det verkar onekligen som man inte är fånge med sin egen genuppsättning utan det finns goda möjligheter att förbättra egenskaper genom träning, rätt nutrition och livsföring. Jag har haft lite mailkorrespondens med Dr Marcus Gitterle som skrivit boken Growing Young vars recept för att bli yngre jag följer sen några månader tillbaka.

Titta på det här föredraget från Marcus så kommer du förstå varför "it makes sense".Marcus Gitterle Vimeo Advances in antiaging Jag skickade min DNA Fit report til Marcus och frågade lite om hans syn på området och fick nedan svar. Kul, förhoppningsgivande och smickrande svar nedan.

"Things are very good, thank you.

Those VO2 results look very good. I wonder if the DNA folks are unaware of some polymorphisms that give advantages in cellular oxygen utilization. We are just beginning to sort this out, and you have some unusual qualities as an athlete, not the least of which is your later than typical entry into competition. We are still learning about these things, and I hope that your physiology is studied to help shed some light.

That said, the best situation would be if in fact you actually exemplify the power of epigenetics, in that perhaps you have activated an ideal set of genes for performance and fitness, and silenced genes that are best left “turned off.” Those tests don’t actually tell us which genes are “turned on or off,” so they can be very misleading. Those companies don’t play up this little secret, and people treat the results like an oracle, which they are most definitely not. Perhaps the vulnerabilities that were disclosed on the genetic testing are in fact moot, for this reason? All of this science is in its infancy, which makes it all the more interesting!

Keep up the excellent work! You are a mascot for all of us would-be athletes out there :-). You can influence a world of middle-aged men who think that their best days are behind them. That is no small matter. I think guys like you should have Nike contracts and the like, to promote this; not so much the 20 something guys who are just capitalizing on youth anyway, which anyone their age can do. Guys like you are the real heroes.

Best,

Marc"

Så sammanfattningsvis:

• Den genuppsättning du har (en människa har ca 25000 gener) är inte likhetstecken med din förmåga eller möjlighet. Musiken från pianot kommer från de tangenter du spelar på, ju mer bra gener du kan aktivera och spela på och låta bli att använda de dåliga (falska tonerna) desto vackrare musik spelar ditt piano.
• Forskningen inom arv & miljö gener och epigenetik är i sin linda.
• Jag borde vara Nike sponsrad istället för 25 åringarna:-)

"Allt går och går det inte så går det ändå"

8 mil tempopremiär med KOM

Kul att premiärköra nya tempocykeln idag. Kanonväder med sol om än lite väl blåsigt. Lågintensiv träning var ordinerad 2.5 timme så förutom lite sakta upp och nedrull tog jag 8 mil på låg och en stund på slutet på medelpuls. Kändes bra segt i benen ut bort mot Almungehållet i sida motvind och jag tänkte att den där cykeln var kanske mer snygg än snabb? Även om den kändes skön (förutom när jag slog i knäna i armbågsstödet när jag stod upp). Men Ultegra DI 2 var en angenäm debut. Verkligen suveränt att växla med. Efter vändningen blev det glädjande bra fart hem, den där cykeln var nog kanske inte bara snygg utan lite snabb också? Med en tempoökning på slutet lyckades jag ta ett KOM av mig själv på Sandavägen knappa 5 km från Fresta svagt uppför till Hagbyrondellen. Min vanligaste träningsväg. Såg på Strava att jag cyklat där 76 ggr (plus en massa ggr utan Strava) men aldrig så fort som idag, dessutom med lågpuls 136, kul.

Körde cykeln med 58 mm framhjul från racern idag då vinden var för stark för 90 profil.

Trek Speed Concept JB Edition får 4 Kenta av 5 fan rätt schysst alltså..

Två hårda pass idag, skönt mör nu

GIH intervaller ikväll 3 x 8 följt av en bonusfyra i påskgåva av Olof & Tom         ( tack😃). Kändes riktigt bra ikväll, framförallt med tanke på att det var dagens andra träningspass.

Vi var ju på landet hela påskhelgen med storfamiljen och firade Kajsa som fyllde år igår. Så mycket gott att äta och dricka hela helgen.

Mellan allt påskgodis, mat och snaps spelade vi lite jumbobadminton, kul tyckte Vera o jag. Hann med 13 mil på påskdagen också, Strava, sen var jag ju tvungen att cykla hem CX cykeln idag. Eftersom träning inte fanns på schemat med tanke på kommande kvällsintervaller på max så tänkte jag rulla lugnt hem den kortaste vägen dryga 3 mil från Smidö över Kungsängen och Rotebroleden hem till Landsnora. Men ben och huvud ville annat. Vädret var ju nu äntligen på gång med sol och några grader varmare, vinden var dessutom övervägande med så jag fick relativt omgående feeling och ökade farten första milen. Sen fortsatte jag strax under tröskel, lite till och lite till. Känslan var grym och det gäller att passa på när det mesta känns rätt så jag låg på rätt bra hela vägen hem och kom in på ny rekordtid, på CX med skärmar. Strava Årets första KOM blev det på köpet också mellan Bro och Kungsängen. Bra och härlig uppvärmning inför stundande GIH intervallerna. Skönt mör i benen nu fick sen ut mellan 18-20 på borgskalan i intervallerna så lär somna gott ikväll. 

Riktigt bra form på g känns det som. Helgens tre cyklingar kändes mer eller mindre kanon, speciellt utcyklingen i torsdags med en känsla som jag tror mig knappt aldrig haft. Det var som om hastighetsmätaren "gick fel" åt rätt håll. Imorgon ska jag premiärcykla nya tempocykeln. 2,5 timmar "distans" står på schemat. Länge sen jag såg fram mot ett träningspass så. Som ett barn kvällen innan julafton.

Mediokra gener med mycket hög skaderisk

Ja ungefär så kan man sammanfatta innehållet i den 15 sidiga pdf jag nu fått tillbaka från det engelska företaget DNA Fit "Skämtar ni med mig? Ni måste blandat ihop mitt och Isaks prov?" Ungefär så skulle Partaj Zlatan uttryckt det och ungefär så kände jag när jag först läste rapporten. Det kan inte stämma? Jag som alltid trott mig ha bra gener och så det här?

Bilden ovan visar mina genetiska förutsättningar och fördelning mellan Power potential och Endurance potential. Ungefär som jag skulle gissat och känner igen mig i 2/3 mot uthållighet och 1/3 kraft. 

Nu blev det mindre roligt. Enligt min genuppsättning så har jag "intermediate" och ingen vidare VO 2 max potential och aerobisk potential. Hallå mamma och pappa vad är det här för nåt? Det är inget jag beställt. 

Vi fortsätter med Recovery / återhämtning. Nähä mediokert där också.  Hur är det med skaderisken då?

Katastrof längst ut på skalan med very high injury risk. Kan ju inte vara någon ide' att ge sig ut och träna nu något mer. Lär väl inte kunna bli bättre? Det enda jag verkar ha genetisk talang för är att bli skadad. Kura ihop i soffan med ett par öl och lite chips och kolla på Flandern runt i eftermiddag får bli melodin..

Förslag på vitaminer och tillskott för att "lindra eländet" (äter redan mycket av de här sen innan).

Skämt åsido. Rapporten gjorde mig först verkligen förvånad. Hur är det möjligt att jag som började träna cykling 2010/11 som 43-44 åring kan vinna VSM brons i H40 linje i en av mina första tävlingar 2012? Hur är det möjligt att jag kan vinna Stockholms DM i herrar elit linje 2014?Hur är det möjligt att komma topp 10 i flera nationella elitlopp i hård konkurrens som äldste cyklist och som dessutom kanske cyklat kortast tid? Allt med mediokra gener och återhämtning och mycket hög skaderisk? 

Nej jag fick inte ihop det. Hur ska jag se på det? Man får vara tacksam "för att fått ut så mycket ur så
lite" och lägga av nöjd nu? Är det någon rimlig mening att fortsätta slita för att bli bättre? Och varför är jag aldrig vare sig skadad eller sjuk? Borde jag väl bli enligt mina gener eller?

Nej det måste vara något mer med det här. Det kanske går att påverka ändra din genetiska predisposition? Jag kom att tänka på boken jag lyssnat och läst Growing Younger av Dr Marcus Gitterle där han bl.a skriver om Epigenetics och hur man med livsföring kan stänga av respektive på gener som är bra eller dåliga för dig s.k epegenetic switches. Jag har haft lite mailkonversation med Dr Gitterle och skickade mitt DNA test till honom med några frågor. Återkommer med hans svar i nästa inlägg. 

Det är intressant det här med arv och miljö. Hur mycket är förutbestämt och hur mycket kan du själv påverka med livsföring, kost, näring och träning? Här kan du läsa lite mer om Epigenetik Ta kontroll över ditt DNAsom liknar kroppens genuppsättning vid ett piano. Alla tangenter är de ca 25000 gener du har. Men musiken kommer från de tangenter du trycker ner och spelar på.

Men idag tar jag min soffpotatis genetik på orden och bänkar mig framför Flandern runt. Tror och hoppas som många andra på Kristoff. Eller blir det Geraint Thomas? Ja det finns ju många Greg Van Avermaet, Sep Vanmarcke eller Stybar för att nämna några. Ska bli ruggigt kul att se kampen uppför de korta men stenhårda paveklättringarna.

Men först en klassisk påsklunch. Glad påsk och skål på er alla!

Välkommen hem Trek Speed Concept & Välkommen tillbaka Runners High

Hämtade hem den här igår från Sigge Cykel. Beauty & The Beast i en och samma skepnad. Trek Speed Concept 9 Project One och UCI godkänd. Ska bli ungefär hur kul som helst att testa, snart. Det får tyvärr vänta en liten tid. Tog istället CX till landet igår kväll för en lång skön påskhelg. 

Magnus lindar styret

Något svårsåld Project One lack kanske.

Småhal front

Hade ingen träning på schemat idag från GIH men eftersom det är 4 h distans lördag eller söndag måste jag ju cykla ut cykeln till landet. Tog strax innan skymningen kortaste vägen till Smidö / Bro över Stäket o Kungsängen vilket blir  3.3 mil. Wow vilken kul cykling det blev. Har nästan svårt att ta in hur det kändes i ben och hela kroppen. Som om den rätt starka motvinden större delen av vägen ut istället kändes som medvind. Hur stark som helst i hög fart utan att gå på max och med återhämtning på nolltid. Kändes verkligen som att de stenhårda intervallpassen med lidande på GIH senaste veckorna betalade tillbaka mångfalt idag. Det händer inte ofta. Men wow när den kommer! Runners High känslan som fyller kroppen och huvudet med endorfiner och lycka när man är ett med cykeln, vägen och livet.