Sport blir inte grymmare än så här

Har precis tittat på sista timmarna och upplösningen av Presidents Cup som nyss spelats klart i Sydkorea. Det blev ett osannolikt drama. Golf man mot man i 12 singlar sista dagen efter 3 dagars lagspel torsdag-lördag. Det är helt jämnt mellan USA och International (övriga världen ex Europa). Spelarna på banan har allt att vinna. De har också allt att förlora. Golf på det här sättet är utsatt som nästan ingen annan sport. Spelarna står med inte bara sitt eget tryck utan lagets, nationens och 900 miljoner tv tittare. De har all tid i världen mellan varje slag att antingen fucka upp, eller kliva fram som vinnare. 

Efter enorm spänning och fantastisk golf kommer allt att avgöras i sista singelmatchen på sista hålet. Sangmoon Bae den enda hemmaspelaren är ett hål ner och måste vinna sista hålet mot Bill Haas USA för att dela matchen både mellan dem och totalt för 15-15. Sista hålet är ett par 5 och båda ligger utanför green på två. Bae har en 25 meters chip och behöver göra up and down för birdie. Ni som spelar golf vet hur nervös man blir på de korta pitcharna bara på en träningsrunda eller skojtävling mot kompisarna. Inte duffa nu, inte toppa. Sangmoon Bae står med hela Sydkorea, lagets och 900 miljoner tv tittares tryck på sina axlar. Spänningen vibrerar, han koncentrerar sig länge. Sen slår han till slut. Nej han duffar bollen kommer inte upp för backen och in på green utan rullar tillbaka till ungefär samma ställe han var på.

Sangmoon Bae bryter ihop och hukar sig ner, gömmer ansiktet i händerna och inser jag har precis förlorat Presidents Cup. Jag gjorde bort mig jag chokade på mitt livs viktigaste slag. Det här kommer jag få leva med resten av livet.

Sport blir inte bättre än så här. Sport blir inte grymmare än så här.